Rasism och ”ras” i ett historiskt perspektiv

I mina försök att reda ut vad begreppet antirasism innebär tangerade jag diskussionen om ”rasbegreppet” (se 1.2.1 Nytt begrepp – gamla företeel- ser). Sociologen Stephen Castles konstaterade att hierarkier som grundar sig i uppfattningen att det finns skillnader mellan olika ”raser”, har fun- nits i systematisk form sedan den europeiska kolonialismen på 1400-talet. Kolonialiseringen, menar Castles, skedde inte bara politiskt utan även ge- nom en spridning av västerländska kulturella värden och ideologiskt har rasismen berättigat den europeiska dominansen. Människorna som bodde i Afrika, Asien och urinvånarna i Amerika sågs som underlägsna, vilket le- gitimerade invasion, folkmord, slaveri och exploatering. På 1700- och 1800-talet fanns det försök att berättiga rasism med hjälp av vetenskap och termen ”ras” var något oproblematiskt som sågs som biologiskt och naturligt. Vetenskapen kom fram till att olika ”raser” har olika fysiska

särdrag och det ansågs finnas en hierarkisk ordning mellan dem. Att den överlägsna ”rasen” var dominant var någonting önskvärt eftersom det ansågs leda till mänskliga framsteg (Castles 1996:18ff).

Biologiska ”rasers” existens ses inte längre som någonting naturligt el- ler självklart och begreppet är idag laddat. Castles beskriver att detta innebär ett dilemma för forskare, begreppet inte har någon egentlig veten- skaplig grund, men kategoriseringar utifrån ”ras” är ändå avgörande fak- torer i sociala strukturer. Många människor upplever själva att de tillhör en specifik ”ras”, något som är viktigt för deras sociala identitet. Det inne- bär att ”rastillhörighet” hjälper till att definiera både ”Självet” och ”de Andra”. Castles menar att ”ras” inte är ett biologiskt begrepp men att det spelar en stor roll i den sociala verkligheten för många människor (ibid:22). Även sociologen Robert Miles konstaterar att ”ras” är imaginärt och att det inte finns någon biologisk grund för att indela människor i ”raser”. Det finns en föreställning om att människor som tillhör samma ”ras” har ett speciellt band på grund av sina fenotypiska särdrag. Därige- nom blir kategorin ”ras” både inkluderande och exkluderande. I en diffe- rentiering utifrån t.ex. hudfärg kan de som är vita inkluderas i vissa sam- manhang och parallellt exkluderas i andra (Miles 1993:57f). Sociologerna Michael Omi och Howard Winant menar att ”ras” ofta beskrivs som en essens eller en illusion. De menar att det är viktigt att utmana båda dessa ståndpunkter och istället förstå ”ras” som ett instabilt komplex av sociala meningar som konstant förändras genom politisk kamp. De föreslår se- dan en definition som innebär att ”ras” är ett begrepp som betecknar och symboliserar sociala konflikter och intressen, genom att referera till olika typer av mänskliga kroppar. Begreppet innefattar biologiska karakteristi- ka som lyfts fram i vissa sociala och politiska processer. ”Ras” bör ses som ett element i den sociala strukturen istället för någonting avvikande inom strukturen och ”ras” är en dimension av mänsklig representation snarare än en illusion (Omi & Winant 2002:123f).

”Ras” kan med andra ord ses på många olika sätt och även om det kan betraktas som imaginärt går det inte att avfärda ”rasbegreppet” helt, ef- tersom många upplever sig tillhöra en ”ras”. Dessutom konstaterar socio- logen Stephen Spencer att ”ras” eller snarare det engelska ”race”, används på flera håll i världen, t.ex. i USA och Malaysia, vid tillfällen då européer hade föredragit begreppet etnicitet (Spencer 2006:33). Det kan enligt idé- och lärdomshistorikern Bernt Skovdahl förklaras med att ordet ”race” i engelska och även franska språket, används i en vidare bemärkelse än det svenska ordet ”ras”. Begreppet har på engelska inte så starka biologiska kopplingar, utan används med betydelsen kulturell nationstillhörighet (Skovdahl 1996:17). Bland de antirasistiska aktörerna framträder en osä- kerhet gällande begreppet ”ras”. Bitvis kan det kopplas till att det interna-

tionella ”race” blir problematiskt i en svensk kontext om det översätts till ”ras”. Jag menar också att osäkerheten grundar sig i att delar av det syn- sätt på ”raser” som växte fram under 1700-talet, lever kvar i dagens tolk- ningar av begreppet. Det är svårt att helt släppa de biologiska kopplingar- na och många uppfattar att rasism och ”ras” är två sammankopplade be- grepp. T.ex. framkom det i enkätundersökningen av Arm i arm, där flera projekt förknippade rasism med ”rasbegreppet” och en hierarkisk ord- ning mellan ”raser”. Även om det inte går att tala om ”raser” i vetenskap- lig mening, kan vi alla konstatera att människor faktiskt ser olika ut, har olika hudfärg, olika sorters hår och ögon, vilket väger tyngre än att veten- skapen inte definierar dessa skillnader som tillräckliga för att vara ras- mässiga. Att ”rasen” dessutom spelar roll för många människor i deras dagliga liv och hur de definierar sig själva, är det heller ingen som säger mot. Det gör att ”rasbegreppet” lever kvar, samtidigt som det också finns en medvetenhet om att ”ras” är förlegat. Det är här osäkerheten kring be- greppet manifesteras och användandet av ”ras” blir paradoxalt, det är orimligt, men ändå i viss mån sant. Bara det faktum att jag väljer att skriva ”ras” inom citattecken speglar mitt egna ambivalenta förhållande till be- greppet. Jag är dock inte ensam om min reservation, Spencer konstaterar att citattecken ofta används för att visa att begreppet är en ”dubiös fossil” (ibid.). I enkätsvaren från Arm i arm-projekten framkom att flera antira- sistiska aktörer använder begreppet. En del använder det okritiskt men många visar också en medvetenhet om problematiken kring begreppet, t.ex. genom att istället använda ordet folkgrupp eller som ett projekt ut- tryckte det, rasism är ”när man definierar och nedvärderar en grupp män- niskor och felaktigt kallar dem en annan ras”. Det som framkommer tyd- ligt är dock att flera projekt kopplar ihop begreppet rasism med ”ras”, al- ternativt gör reflexionen att de som ger uttryck för rasism tror att ”raser” existerar. Oavsett vilket, är ”rasens” roll i rasismen en problematik som antirasistiska aktörer tvingas förhålla sig till och i de intervjuer jag ge- nomfört kan jag spåra en tveksamhet kring huruvida begreppet är an- vändbart. En av projektledarna i ARF uttryckte sig på följande sätt ”…jag vet inte om man ska säga att romer är en viss ”ras” [hejdar sig, förf. anm.]. Alltså det finns ju inga raser har man kommit fram till som tur är va…”. Uttalandet speglar den osäkerhet jag många gånger mött angående be- greppet. Det finns en medvetenhet kring att begreppet är problematiskt och en rädsla att missbruka det, men ibland också en svårighet i att hitta alternativ som beskriver samma fenomen.