Den föreningsdrivna antirasismen

Sett ur ovanstående perspektiv utgör de antirasistiska aktörerna i denna studie sålunda inte en del av en antirasistisk rörelse, ändå är min uppfatt-

ning att det finns något som förenar dem. Jag återkommer därför till pro- blemställningen, vad är utmärkande för den form av antirasism som det empiriska underlaget representerar? I inledningskapitlet beskrev jag Ta- guieffs fyra varianter av antirasism, traditionell- politisk- mediaorienterad och vetenskaplig antirasism (Taguieffs definitioner hämtade ur Gibb 2003:78f). Även om dessa varianter gav en översiktlig bild av de uttryck antirasism kan ta, tyckte jag inte att det gick att kategorisera de antirasis- tiska aktörerna i denna studie utifrån dessa. Jag konstaterade att de hade drag av den vetenskapliga antirasismen utifrån att de ofta agerar kun- skapsbaserat, vilket har bekräftats då deras arbetsmetoder och strategier har analyserats mer ingående. Jag försökte också använda mig av Lööws beskrivning av de huvudinriktningar som fanns inom antirasismen i Sve- rige på 80-talet. Dessa var myndigheters och medias officiella arbete, den folkliga massmobiliseringen som drevs genom antirasistiska intresseorga- nisationer och de militanta antirasisterna (Lööw 1994:4f) eller som jag valt att kalla det, radikal antirasism. Det som närmast beskriver aktörerna i denna studie är det Lööw kallar antirasistiska intresseorganisationer, men de har också drag av myndigheters officiella arbete, eftersom de är en del av den regeringsinitierade satsningen Arm i arm. Flertalet av aktörerna i Arm i arm är dock inte uttryckligen antirasistiska intresseorganisationer, även om de bedriver antirasistiska verksamheter. De kan parallellt bedriva aktiviteter av helt annat slag, t.ex. idrott eller kultur. Det antirasistiska projektet är en del av flera verksamheter som dessa aktörer bedriver. Där- för gav inte heller Lööws inriktningar mig vägledning i hur de antirasistis- ka aktörerna i denna studie i 2000-talets början kan definieras.

Istället har jag försökt finna svaret på min fråga genom att diskutera det civila samhället och teorier om sociala rörelser. Även om de antirasis- tiska aktörerna i denna studie inte kan beskrivas som en del av en antira- sistisk rörelse, finns det ändå drag som är gemensamma för dem. De har sin hemvist i det civila samhället och samtidigt kopplingar genom finan- sieringsformer till stat och kommun. De är organisatoriskt knutna till för- eningar eller stiftelser av olika slag. Föreningarna har skilda kärnverk- samheter, ARF har ett huvudsakligt fokus på att bedriva antirasistisk verksamhet, Redbergslids Boxningsklubb i Göteborg bedriver huvudsak- ligen idrottsaktiviteter. Jag skulle vilja beskriva de antirasistiska aktörer som varit delaktiga i Arm i arm, som en ganska typisk form av antirasism i det svenska civilsamhället. Föreningar eller liknande driver under kortare eller längre tid antirasistiska verksamheter, de får projektpengar från stat, kommun eller genom sponsring och de driver projektbaserade insatser under ett eller några år. En del aktörer som ARF har kontinuerligt antira- sistiskt fokus, andra som Redbergslids Boxningsklubb driver andra akti- viteter och kompletterar dessa med antirasistiska projekt. De antirasistis-

ka verksamheterna kan således vara allt från kortare insatser till mångåri- ga verksamheter. Då stora delar drivs i projektform är nätverken det som skapar kontinuitet.

Grunden för denna form av antirasistiskt engagemang finns i fören- ingen som är den samlande kraften. Jag vill därför tala om föreningsdri-

ven antirasism. Föreningen får i detta fall karaktärisera föreningsliknande

organisationsformer, det kan t.ex. också röra sig om stiftelser. Föreningen kan vara inriktad på enbart antirasistiska verksamheter, men den kan också ha andra kärnområden och bedriva antirasistiska verksamheter pa- rallellt. De antirasistiska aktiviteterna inom den föreningsdrivna antirasis- men präglas av att de ofta genomförs i projektform och bedrivs under en begränsad tid. Att använda begreppet föreningsdriven kan tolkas bok- stavligt, föreningen är den konkreta organisationsformen, men jag vill också beskriva föreningen på ett bildligt plan. Det som förenar de antira- sistiska aktörerna är inte ett gemensamt förhållningssätt till rasism, sna- rare det motsatta, en bred antirasistisk utgångspunkt. Antirasismen kan innefatta ett motstånd till rasism, homofobi, mobbning och kränkningar av olika slag. Det som förenar är den breda ansatsen som finns i det anti- rasistiska engagemanget, som omfattar betydligt mer än att vara ”anti” rasism. Strategierna utgår från icke-våldsprincipen och ingen identifierbar motståndare pekas ut, istället är det företeelsen rasism som motverkas. Utifrån dessa utgångspunkter av vad den föreningsdrivna antirasismen innefattar, avser jag nedan att fördjupa diskussionen om vad som är ut- märkande för denna form av antirasism.

8.2 styrning och ställning

De nära relationerna mellan den föreningsdrivna antirasismen, stat och kommun är en av de aspekter som är utmärkande för denna typ av aktö- rer. I studien har det exemplifierats genom den regeringsinitierade sats- ningen Arm i arm som finansierade de antirasistiska aktörerna. I Arm i arm öronmärktes medel av staten för att uppfylla delar av de målsätt- ningar som satts upp i En handlingsplan mot rasism, främlingsfientlighet,

homofobi och diskriminering (Regeringens skrivelse 2000/01:59). Efter-

som ARF är ett av de projekt som finansierat delar av sin verksamhet ge- nom medel från Arm i arm, gäller det även dem. De erhåller dessutom medel från Malmö stad och har således också kommunal finansiering. I föregående kapitel diskuterades begreppet styrning och aktörerna i den föreningsdrivna antirasismen kan sägas vara en del av en styrningsprocess, med utgångspunkt i att de erhåller statliga medel för att finansiera sina verksamheter. Mot denna bakgrund följer en diskussion om den förenings- drivna antirasismen i relation till styrningsprocesser.