Det civila samhället i Sverige

Wijkström och Einarsson menar att intresset för funktioner som genom- förs av andra än stat, kommun eller företag har ökat sedan 90-talet både i Sverige och i världen. Ofta handlar det om privat organiserade aktörer

som inte har något vinstintresse utan istället ett allmännyttigt uppdrag, utan att för den delen vara statliga eller kommunala. Författarna använ- der begreppen idéburna eller ideella organisationer synonymt som en be- teckning på dessa och ställer frågan, vad sysslar de med? Svaret menar de är ”allting”. De idéburna aktörernas intressesfärer är varierade och de återfinns överallt i samhället (Wijkström & Einarsson 2006:1). Att säga att de antirasistiska aktörerna är en del av det civila samhället är därför inte det minsta uppseendeväckande, inom civilsamhället ryms ”allting”. Det intressanta är istället att visa det organisationslandskap som de anti- rasistiska aktörerna verkar inom och vad som är utmärkande för de förut- sättningar som finns i Sverige. Wijkström och af Malmborg menar att det svenska civilsamhällets landskap präglas av tusentals små ideella fören- ingar, vars organisation är knuten till idéer eller intressen. Ofta är dessa föreningar sammanslutna i större strukturer, som t.ex. förbund eller riks- organisationer, som i många fall kallas för folkrörelser. Vidare skriver för- fattarna att under 1900-talet har folkrörelserna varit den dominerande organisatoriska lösningen som ersatt andra organisationsmodeller (Wijk- ström & af Malmborg 2005:77). Enligt sociologen Peter Gundelach som studerat liknande företeelser i en dansk kontext, präglas folkrörelserna av en kollektivt decentraliserad beslutsprocess och en vilja att få inflytande på den politiska dagordningen (Gundelach 1988:268). I folkrörelserna har föreningen enligt Wijkström och Einarsson varit den organisatoriska grunden. De poängterar dock att det som oftast betraktas som en sam- manhållen förening juridiskt sett, i själva verket ofta består av samman- slagningar av olika juridiska personer. Dessa kan innefatta förbund av hundratals föreningar av mindre slag. Författarna menar att de ideella or- ganisationerna ofta interagerar med såväl andra organisationer som före- tag och myndigheter (Wijkström & Einarsson 2006:31ff). Det märks också hos de antirasistiska aktörerna som både samverkar och skapar nätverk för att kunna sprida idéer, kunskap och det antirasistiska budska- pet. De antirasistiska aktörerna interagerar också med såväl företag som myndigheter, för att t.ex. söka sponsring eller annan finansiering.

Lars Svedberg, verksam inom socialt arbete, menar att något som är speciellt för det svenska civilsamhället är att största delen av de aktiviteter som genomförs är ideella, fastän Sverige är en fungerande välfärdsstat. I andra länder är professionella och avlönade insatser betydande inom t.ex. idrott, kultur och även i religiösa sammanhang. Anledningen till detta kan vara att det i Sverige funnits en demokratisk tradition, en lång historia av folkligt engagemang samt en framträdande folkrörelsetradition. Dessa faktorer i kombination med en stabil offentlig sektor gör att de ideella in- slagen blivit betydande. Svedberg menar också att det finns en statsvänlig tradition i Sverige (Svedberg 2005:48). Det Svedberg kallar en statsvänlig

tradition kan knytas till huruvida aktörerna i civilsamhället är självstän- diga i relation till staten. Enligt Anna Meeuwisse och Sune Sunesson, båda verksamma inom socialt arbete, råder det en missuppfattning gällande re- lationen mellan stat och frivilliga organisationer. Författarna menar att denna ofta beskrivs som konfliktfylld, men flertalet studier visar på det motsatta. Förhållandet mellan stat och frivilliga organisationer har bitvis snarare karaktäriserats av samverkan och till och med ett gemensamt be- roende av varandra. Författarna menar att de frivilliga organisationerna många gånger spelat en stor roll för att upprätta den svenska välfärdssta- ten. I Sverige framträder en situation där staten har gett stöd till frivilliga organisationer av olika slag inom t.ex. idrott, handkappfrågor eller socialt arbete. Därigenom har frivilliga organisationer också inflytande i sociala frågor (Meeuwisse & Sunesson 1998:174f). Att de antirasistiska aktörer- na finansieras av statliga medel kan vara ett utslag för den statsvänliga tradition som återfinns i svenskt föreningsliv, där frivilliga organisationer inom många olika områden agerar i nära relation med staten. Genom samarbetet får aktörerna i den ideella sektorn också inflytande i de områ- den de agerar inom.

Fastän de ideella insatserna är betydande inom det civila samhället växer ekonomin i den ideella sektorn stadigt. Wijkström och Einarssons beräkningar visar att den ideella sektorn och dess organisationer år 2002 omsatte ca 125 miljarder kronor (exklusive Svenska kyrkan), vilket mot- svarar 5.3 % av BNP. Inom den ideella sektorn sysselsattes ca 120 000 anställda vilket motsvarar 2.7 % av Sveriges arbetskraft (Wijkström & Einarsson 2006:58). Det kan jämföras med år 1992 då Wijkström och Tommy Lundström, den sistnämnde verksam inom socialt arbete, genom- förde en studie som visar att den ideella sektorn (exklusive Svenska kyr- kan) omsatte 60 miljarder kr. Det motsvarade drygt 4 % av BNP och sys- selsättningen låg på drygt 100 000 anställda, vilket då utgjorde 2.5 % av den totala arbetskraften (Wijkström & Lundström 2002:155ff). Ovanstå- ende sammanställningar visar att den ideella sektorn växer både i absoluta och relativa tal. Även om föreningarna i Sverige präglas av en stor del fri- villigt engagemang, är det påfallande ofta som de medel projekten i Arm i arm erhållit från Allmänna arvsfonden används delvis till att finansiera en projektledartjänst eller liknande. De frivilliga insatserna kompletteras med en eller flera personer som i egenskap av projektledare styr upp de ideella krafterna och ger dem stöd i arbetet. För många av projekten som använder finansieringen till en projektledartjänst är det en förutsättning för att verksamheten ska kunna bedrivas. Projektledaren blir ett nav kring vilken de ideella krafterna samlas. Det är tydligt i ARF:s verksamhet där den demokratiska grunden utgörs av frivilliga insatser, medan det löpande praktiska arbetet till stor del utförs av en eller flera projektledare.