Politik och internationella händelser

Antirasistiska aktörer ställs ofta inför situationer då de måste argumente- ra kring frågor som rör t.ex. invandring till Sverige, både i sitt antirasistis-

ka arbete och privat. Detta är ett scenario jag själv är bekant med, både som antirasist och utifrån mitt avhandlingsämne. Det leder många gånger till reaktioner från omgivningen, både positiva och negativa. Ett vanligt tema som antirasistiska aktörer tvingas bemöta handlar om invandrings- politiken. I intervjuerna förekommer emellanåt spontana reaktioner eller kritiska reflexioner om denna. Invandringspolitik tas också upp i det anti- rasistiska arbetet och ett exempel kommer ifrån en av arrangörerna i ARF som resonerar på följande vis om Schengenavtalet:

När vi har arbetat så vill vi peka på situationer som handlar om hur man stö- ter ut. Vi hade ju tema Hit men inte längre ett år och det handlade lite om Schengenavtalet och gränserna. Vi ser ju de stackars poliserna i Sverige nu som ska ha inre arbete [arbeta med inre utlänningskontroller, förf. anm.]. Det är självklart att man väljer dem som har mörkare färg när man ska kontrolle- ra ifall de är välkomna i Sverige. Jag menar, det är polisernas perspektiv.

Informanten lyfter en fråga som handlar om hur polisen kan bedöma vem som bör kontrolleras i en inre utlänningskontroll och de svårigheter poli- sen brottas med i detta arbete. Ämnet har varit aktuellt både i media och i forskning och en IMER-avhandling av Sophie Hydén och Anna Lundberg visar just på det glapp som finns mellan polisens uppgift att göra inre ut- länningskontroller, risken för etnisk diskriminering samt att rättssäkerhe- ten sätts ur spel i detta arbete (Hydén & Lundberg 2004). Genom ARF:s tema Hit men inte längre blir invandringspolitiken implicit ett område som de antirasistiska filmdagarna tar upp. Vilka är välkomna i Sverige? På vilka bevekelsegrunder nekas människor tillträde till Sverige? Frågorna är knutna till rasismproblematiken och exemplet visar hur antirasistiska aktörer i sitt arbete ger uttryck för kritik av politik som är relaterad till invandringsfrågor.

Under den tid som jag har arbetat med avhandlingen är det ett antal frågor som har varit särskilt aktuella. De mest framträdande är händel- serna i samband med och efter terrorattacken mot World Trade Center i New York den 11 september 2001. Islamologen Jonas Otterbeck och eko- nomiske historikern Pieter Bevelander menar att efter denna händelse har termen islamofobi blivit ett nyckelbegrepp i policydokument och politisk retorik såväl som i forskning och media. Men även inom den antirasistis- ka retoriken har begreppet islamofobi fått ökad betydelse (Otterbeck & Bevelander 2006:20). En av ARF:s projektledare ger uttryck för den pro- blematik som blev påtaglig efter terrorattacken:

Varje år så har vi ju inför starten till det nya projektet en diskussion om vad det är som händer i samhället, i Sverige, i Europa, i världen idag och hur kan

vi vinkla detta på ett sätt där vi jobbar mot främlingsfientlighet och rasism. […] Hur artar sig rasismen i Malmö i år på annat sätt nu efter 11 september? Det är självklart att vi har pratat väldigt mycket och diskuterat mycket om muslimers utsatta situation.

Efter terrorattacken den 11 september 2001 blev misstänksamheten mot muslimer mer påtaglig och islamofobi blev en högaktuell fråga för antira- sistiska aktörer. Omvärldsfrågor styr på så sätt till viss del de antirasistiska aktörernas arbete, jag ser det också som ett sätt att förnya arbetet och vara aktuell i de frågor som diskuteras. I uttalandet ovan syns både en lokal och global förankring kring de frågor som ARF vid detta tillfälle väljer att fokusera på. Hur ser det ut för muslimer i Malmö efter den 11 september? Händelser på andra kontinenter kan ha stor effekt på den antirasistiska dagordningen i Sverige. Samtidigt är islamofobi inte ett nytt fenomen i Sverige och enligt Håkan Hvitfelt, professor i journalistik, finns det sedan lång tid tillbaka en negativ bild av islam hos många svenskar. Denna bild har förstärkts genom medias ensidiga och ofta negativa rapportering av islam och muslimer. Det gör att många människor reagerar med misstänk- samhet när de hör ”islam”, ”Allah” eller ser kvinnor med slöja (Hvitfelt 1998:83f). Just medias bild av islam har, som tidigare nämnts, Arm i arm- projektet ’Motbild av Hotbild’ haft som utgångspunkt. Genom antologin

Muslimer.nu – Islam & muslimer bortom nyhetsrubrikerna (M’Rad &

Kopilovic 2003) vill projektet ge en bild av islam utifrån hur praktiseran- de muslimer ser på sin religion. Även om terrorattacken aktualiserade ar- betet mot islamofobi hos antirasistiska aktörer har det pågått redan tidi- gare.

5.3.3 …men ”dom” som begår brott då…

Ett annat tema som antirasister ofta får bemöta är invandrare och brotts- lighet vilket några informanter speciellt lyft fram. Medieforskaren Ylva Brune konstaterar att i nyheter som berör invandrare och brottslighet kul- turaliseras brotten. Brott som t.ex. snatteri verkar få ett nyhetsvärde då det har utförts av invandrare. Det faktum att det är en invandrare som be- gått brottet ger också en form av förklaringsvärde. När media beskriver våldtäkter menar Brune att invandrade våldtäktsmän problematiseras i kulturella termer, medan en svensk som begår samma brott beskrivs som ett undantag, psykiskt störd, alkoholiserad eller nerknarkad (Brune 1998:44ff). Kriminologerna Hanns von Hofer, Jerzy Sarnecki och Henrik Tham redogör för det statistiska underlag som finns angående invandrare och brottslighet. ”Invandrare” är inte en juridisk kategori men svensk lag- stiftning skiljer mellan svenska och utländska medborgare. Författarna har därför utgått från en särskild analys som tagits fram med hjälp av Sta-

tistiska centralbyrån (SCB). De konstaterar att tillgängliga data inte i nå- gon högre grad visar att invandrare är överrepresenterade i brottsstatistik. Det finns små eller inga skillnader alls efter det att bakgrundsförhållanden kontrollerats. Skillnaderna som finns är i ungefär samma storleksordning som skillnaden mellan stad och land eller mellan olika samhällsklasser. Författarna diskuterar också kulturella aspekter av brottslighet. De menar att kultur är en överskattad förklaringsmodell mot bakgrund av att 70 % av de lagförda brott, alltså brott som gått till rättegång, som rör utländska medborgare handlar om vardagliga brott som trafikförseelser eller egen- domsbrott. Dessutom kommer de flesta utländska lagöverträdarna från samhällen som är förhållandevis lika det svenska (von Hofer, Sarnecki & Tham 1998:74ff).

Även sociologen Aleksandra Ålund är kritisk till hur invandrarbrotts- lingar beskrivs i media och att brott kulturaliseras. Mediadebatten hand- lar ofta om invandrares påstådda kriminella beteende och om att invand- rarmän styrs av patriarkala mönster. Dessa förklaringar förs fram på be- kostnad av strukturella förklaringsmodeller (Ålund 2004:46f). Ålund me- nar att brottsligt beteende måste kontextualiseras. Den fördomsfulla bild som massmedia ger av ungdomsbrottslighet bland invandrare, med fokus på splittrade familjer och kulturella problem, påverkar invandrarungdo- mars självbild vilket begränsar deras möjligheter. Invandrarungdomarnas brottslighet blir på så sätt en självuppfyllande profetia (Ålund 1997:166). Vidare menar Ålund att det är viktigt att ta hänsyn till samspelet mellan kultur och den sociala struktur som invandrarungdomar lever i. Kultur är inte någonting statiskt som ”importeras” från hemlandet, utan kultur är relaterad till de livsvillkor som ungdomarna har i Sverige här och nu, med problem som utanförskap, segregering och diskriminering (ibid:31f). Kul- tur blir en förklaringsmodell som döljer den sociala verklighet som många invandrare befinner sig i. Det leder till en förenklad och statisk syn på et- nicitet där den sociala dimensionen av etnicitet osynliggörs (ibid:12). En inblick i forskning kring invandrare och brottslighet visar således att det finns få eller inga statistiska belägg för att invandrare är överrepresente- rade i brottsstatistik, samtidigt som den samhälleliga debatten visar att invandrares brott kulturaliseras. Min bedömning är att detta är en stän- digt aktuell tematik för de antirasistiska aktörerna.

5.3.4 Diskriminering på arbetsmarknaden eller