Ett dilemma för antirasistiska aktörer är huruvida de metoder de använ- der är verkningsfulla och jag har redan beskrivit hur ARF resonerar kring detta. Även i Arm i arm har ämnet behandlats, liksom en närliggande frå- geställning, huruvida projekten ger långsiktiga effekter. Enkätundersök- ningen visar att projekten i princip entydigt bedömer att den egna verk- samheten har gett förväntade resultat. Endast 2 av de 34 projekt som be- svarade enkäten anger att detta påstående ”stämmer ganska dåligt”. Samtliga som svarade på påståendet att ”projektverksamheten har gett/ kommer att ge långsiktiga effekter” bedömer att detta stämmer. Att pro- jekten skulle vara långsiktiga, var också en av de prioriteringar arbets- gruppen utgick ifrån vid projekturvalet. Det är därför möjligt att projek- ten i enkäten gärna ville förmedla en bild av att effekterna verkligen blivit långsiktiga. Samtidigt måste det klargöras att bedömningen av vad som är långsiktigt är relativ, det har inte specificerats i frågan. En uppfölj- ningsfråga där projekten har fått resonera kring sina resultat, förtydligar dock vad de menar med långsiktiga effekter. Svaren kan delas in i tre ka- tegorier: (1) projekt som lyfter fram att deltagare har ändrat sina värde- ringar, (2) projekt som framhäver att långsiktigheten ligger i att den egna organisationen påverkats genom att projektet fortlever eller att projekt- arrangörerna har förvärvat nya kunskaper och (3) projekt som menar att långsiktigheten ligger i att det finns material eller policydokument som kommer att fortleva efter projektets avslut. Vissa projekt lyfter fram fak-
torer ur två av dessa kategorier, men svaren är i princip jämt fördelade mellan kategorierna, med en viss övervikt till den första kategorin som innebär att deltagare har förändrat sina värderingar. Kategorierna visar också att projekten med långsiktiga effekter avser både externa och in- terna sådana. Externt påverkas deltagare och handledningsmaterial sprids. Internt påverkas t.ex. arrangörer, eller förändras arbetssättet inom organisationen.
Några exempel från de olika kategorierna ger en bredare förståelse av hur projekten resonerar kring långsiktighet och ett projekt ur den första kategorin anser att ”[a]lla deltagarna kom fram till att skillnader mellan dem är på individnivå ej p.g.a. kön, etnicitet eller eventuellt handikapp”. Resonemanget visar en positiv bild av möjligheten att påverka genom vär- deringsövningar, vilka ofta syftar till att visa på att skillnader är individu- ella. Samtidigt finns ett självkritiskt tänkande kring denna typ av resultat hos antirasistiska aktörer, eller som ett projekt skriver: ”[v]i tror att alla ungdomar som har deltagit/deltar i projektet kommer att ta med sig sina erfarenheter/kunskaper i framtiden – men vi vet inte om det blir så”. Den- na tveksamhet speglar en ambivalens i det antirasistiska arbetet. Samtidigt som det finns en klar optimism om att det är möjligt att utföra påverkans- arbete och förändra attityder, finns det också en osäkerhet kring vilken nytta arbetet egentligen gör. Att därför se långsiktighet i att det finns ma- terial i form av policydokument eller handledningsmaterial som lever vi- dare efter projekttidens slut, är betydligt mer konkret. Många projekt lyfte fram exempel i denna tredje kategori och ett projekt formulerar sig så här: ”[b]oken som var vårt slutmål har fått en stor nationell spridning och vi sprider också vårt budskap genom föreläsningar och utbildningar på olika platser i Sverige”. Långsiktigheten i detta projekt blir påtaglig i och med att den bok som producerats bevisligen spridits över landet. Att på detta sätt producera material om erfarenheter av det antirasistiska arbetet, har varit vanligt förekommande i satsningen på Arm i arm och ett sätt att sä- kerställa långsiktigheten. Ett projekt som producerat ett handledningsma- terial för lärare säger på följande sätt:
… det är långsiktigt för att det riktar sig till just vuxna. Om man kan lära en lärare och entusiasmera läraren till att arbeta med de här frågorna så vet man att det är längre hållbarhet på det […]. Får man in perspektivet och en tryggad plats på skolan, då kommer det att ge långvariga effekter för alla elever som passerar igenom den skolan framöver.
Genom en metodhandbok som läraren kan använda flera år framöver skapas kontinuitet i det antirasistiska arbetet. Projektet lyfter också fram vikten av att få lärare intresserade av att verka i dessa frågor under en
längre tid. Enskilda projekt har svårt att driva en verksamhet som årligen når ut till t.ex. skolungdomar, men genom att förankra en metodik hos lä- rare skapas möjligheter för att metodiken ska fortleva. Vad den tredje ka- tegorin inte säger någonting om är huruvida materialet kommer till an- vändning och om det i så fall fungerar.
Flera projekt lyfte fram aspekter ur kategori två, att den verksamhet de genomfört inom ramen för Arm i arm har påverkat den egna organisa- tionen, eller att de har förvärvat nya kunskaper genom projektet. De flesta tror sig också ha möjlighet att driva verksamheten vidare, även efter att medel från Allmänna arvsfonden upphört. Projekten ser det som ett sätt att säkra långsiktigheten eller som ett projekt uttrycker det: ”[a]tt projek- tet fortsätter är den bästa effekten. Långsiktigt tror vi att vi når ut till allt fler”. Återigen säger inte det någonting om huruvida metoden projektet använder, egentligen fungerar. Flera menar också att de som jobbat eller deltagit i projektet, blir en slags ambassadörer för de nya kunskaper de har förvärvat om rasism, främlingsfientlighet, homofobi eller diskrimine- ring. Ett projekt beskriver det på följande sätt: ”[v]i hoppas kunna uppnå långsiktiga effekter genom att projektdeltagare för vidare sina kunskaper inom området och själva arbetar i sin närmiljö”. Att målgruppen som har förvärvat kunskaper om problematiken, på något sätt sprider dessa vidare eller agerar annorlunda, är en vanlig synpunkt. Liksom hos ARF finns bland Arm i arm-projekten en genomgående positiv bild av möjligheten att påverka och uppnå långsiktiga effekter. Då de antirasistiska aktörerna i denna studie talar om påverkan och långsiktighet, uppfattar jag att det finns optimistiska förhoppningar, en viss osäkerhet, men få säkerställda resultat som visar att påverkan verkligen sker. Det har troligtvis att göra med att det är metodologiskt svårt att säkerställa och det finns få mät- verktyg som på ett rättvisande sätt kan avgöra detta. Det som inom ARF diskuterades i termer av att individerna inom organisationen också påver- kar varandra, återfinns inom den andra av ovanstående kategorier. Anti- rasistiska aktörer påverkas internt av de verksamheter de genomför och detta blir ett sätt för ”de redan frälsta” att stärka varandras antirasistiska engagemang.