Etnicitetens många ansikten

Etnicitet är det begrepp som idag oftast används för att beskriva de kän- netecken som tillskrevs skillnader mellan det som tidigare kallades ”ra- ser”. Antropologen Thomas Hylland Eriksen har utforskat termens ur- sprung. Etnicitet kommer från grekiskans ethnos, vilket härstammar från ordet ethnikos och kan översättas till hednisk. Med denna innebörd an- vändes ordet i engelskan från 1300-talet fram till 1800-talet, då betydel- sen förändrades till ”rasmässiga” särdrag. Ordet ”ethnic” började under första hälften av 1900-talet att användas i USA som ett artigt sätt att be- teckna t.ex. judar och italienare. Utifrån det har etniska grupper och etni- citet blivit vanliga begrepp i engelskspråkig antropologi och används fli- tigt sedan 1960-talet. Det gemensamma draget i olika förhållningssätt till begreppet etnicitet, är att det har att göra med ”klassificering av männis- kor och grupprelationer” (Eriksen 1993:12). Eriksen menar att för att et- nicitet ska uppstå mellan två grupper, måste de ha någon form av kontakt med varandra. Vidare måste det finnas en föreställning om att den andra gruppen skiljer sig från den egna i kulturellt hänseende. Om en sådan fö- reställning inte existerar, finns det ingen etnicitet i det sammanhanget. Et- nicitet är således inte en egenskap som en grupp har, utan etnicitet fram- kommer i relationen mellan grupperna. Enligt Eriksen kan det inom en grupp finnas kulturella variationer, utan att det för den sakens skull hand- lar om etniska skillnader. Etnicitet framkommer bara i de sammanhang kulturella skillnader upplevs som betydelsebärande och socialt relevanta (ibid:20ff). Historikern Rune Johansson anser att det inte finns någon all- mängiltig definition av vad etnicitet betyder. De faktorer som kopplas ihop med etnicitet är bl.a. gemensam härkomst, gemensam kultur, reli- gion, fysiska kännetecken, gemensamt språk och en upplevd vi-känsla av människorna i den etniska gruppen. Ingen av ovanstående faktorer kan ensamt definiera en etnisk grupp. Vidare går det att problematisera inne- börden i faktorerna, t.ex. kan en grupp som avgränsas utifrån kriteriet ge- mensam härkomst uppfattas som om den har ett gemensamt genetiskt ur- sprung. En sådan tolkning har starka biologiska kopplingar vilket kan ty-

das som ett uttryck för att den etniska gruppen tillhör en viss ”ras” (Jo- hansson 1999:82ff).

Som framgått är etnicitet starkt förknippat med ”ras” och det deskrip- tiva och analytiska värdet i denna term är omdebatterat mellan forskare. Eriksen lyfter dock fram att ”rasbegreppet” kan vara viktigt så till vida att det styr människors handlingar. Huruvida begreppet bygger på någon sorts biologisk verklighet, blir underordnat det faktum att många männis- kor upplever att ”ras” finns som en kulturell konstruktion och därför styrs deras handlingar av ”rasaspekter” (Eriksen 1993:13f). Sociologen Peter Kivisto summerar debatten om kopplingen mellan ”ras” och etnici- tet, genom att beskriva tre olika relationer mellan dessa begrepp. Den för- sta innebär att etnicitet och ”ras” ska behandlas som skilda analytiska be- grepp. Den andra relationen modifierar detta genom att distinktionen mellan begreppen finns kvar, men ibland överlappar de varandra. Den tredje och sista relationen motsäger de båda andra genom att innebära att etnicitet bör ses som en övergripande term och att ”ras” är en del av etni- citetsbegreppet. Kivisto pläderar sedan för den tredje positionen som innebär att etnicitet blir ett slags paraplybegrepp. Fördelen med det är att ”ras” som identitetsmarkör inte går förlorat, eftersom det ses som en del av etniciteten. Samtidigt blir ”ras” inte något essentiellt utan en social konstruktion (Kivisto 2002:14ff).

Även utanför forskarvärden används begreppet etnicitet. Sociologen Aleksandra Ålund anser att då etnicitet används vardagligt i Sverige, görs det med avseende på något statiskt som har en förutbestämd existens. Et- niciteten verkar oberoende av sociala omständigheter och beskrivs som ett nedärvt kulturbagage som individen bär med sig. Ålund menar i mot- sats till detta resonemang att etnicitet är ett föränderligt och socialt feno- men. Etnicitet är inte någonting statiskt utan det skapas och återskapas kontinuerligt, men detta innebär inte att etniska identiteter eller konflikter är mindre verkliga. Däremot är de etniska identiteter som skapas i dagens mångkulturella samhälle inte någon form av ursprungliga identiteter, utan de är kopplade till de dilemman och konflikter som finns i vår samtid (Ålund 1999:29ff). Jag kan utifrån detta konstatera att det inte råder nå- gon enighet inom forskarvärden om hur ”ras” och etnicitet hänger ihop, men att det finns en koppling framgår av ovanstående. Det är inte bara forskarvärlden som har problem med att konkretisera begreppen. Antro- pologen Michael Banton beskriver att det inom FN finns stora svårigheter vad gäller tolkningen av dessa begrepp, utifrån t.ex. konventionstexter. Många gånger återspeglar begreppen europeiska och amerikanska synsätt på dessa fenomen, vilket leder till att konventionstexterna upplevs som västcentriska. Ett exempel på detta är kastsystemet i Indien. Är det diskri- minering utifrån ”ras” eller inte? Är svarta sydafrikaner en etnisk minori-

tet eller inte? Erfarenheterna från FN visar att begrepp som ”ras” och et- nicitet är kulturbundna och inte alltid jämförbara i olika delar av världen eller vid olika historiska tidpunkter (Banton 2001:177ff).

Det är således inte något unikt att antirasistiska aktörer har svårighe- ter med att förhålla sig till dessa begrepp. I den enkätfråga där projekten fick definiera rasism förekommer begreppen ”ras” något oftare än etnici- tet och termen ”folkgrupp” är också vanlig. Ibland används etnicitet när- mast synonymt med ”ras”, eller på det sätt som Eriksen beskriver ovan att ”ethnic” var ett artigt sätt att beteckna t.ex. italienare i USA (Eriksen 1993:12). Begreppen folkgrupp, etnicitet eller etnisk grupp används ofta av projekten som en form av artig omskrivning för ”ras” som idag inte längre är en acceptabel terminologi. Ett exempel på detta är ett projekt som menar att rasism är ”en negativ attityd gentemot människor med ’an- norlunda’ utseende, etnicitet, etc.”. Först beskrivs fysiska särdrag som en anledning till rasism och därtill kopplas etnicitet, som en förlängning av de biologiska aspekterna av rasism. Ett projekt skriver att rasism är ”ut- tryck för idén att en folkgrupp är bättre eller sämre än en annan” och här används folkgrupp på ett sätt som i princip är synonymt med ras. Jag me- nar dock att dessa omskrivningar är viktiga, därför att de visar att projek- ten har en medvetenhet om att ”ras” är förlegat, de väljer därför andra sätt att uttrycka sig. En del projekt använder inte begreppet etnicitet, men gör omskrivningar som kan läsas som ett uttryck för etnicitet, t.ex. säger ett projekt att rasism är ”ett ofta irrationellt och godtyckligt sorterande med utgångspunkt i kulturellt filtrerad och overklig biologi”. På samma sätt använder en del projekt inte begreppet ”ras”, men uttrycker sig på ett sätt som ligger nära den biologiska kopplingen till rasism. En del använ- der ”ras” till synes helt oreflekterat, andra använder det medvetet och analytiskt som t.ex. följande exempel visar:

Rasism kan beskrivas som en föreställning om den egna folkgruppens över- lägsenhet och en uppfattning om att det finns biologiska skillnader mellan folkgrupper, som gör det motiverat att dela in dessa i mer eller mindre värda. Vidare innebär det att en folkgrupp, som betraktas som en mervärdig ”ras”, anser sig ha rätt att förtrycka, utnyttja eller kontrollera de andra eller tvinga dem att leva åtskilda från andra folkgrupper.

Att projektet använder uttryck som en föreställning och sätter ”ras” inom citattecken visar på en hög abstraktionsnivå, projektet har goda kunska- per om begreppen och väljer därför att markera det problematiska i dem på dessa sätt. Som framgår av ovanstående resonemang använder de anti- rasistiska aktörerna ”ras” och etnicitet på olika sätt, vilket visar att det

vänds olika och det beror delvis på aktörernas kunskapsnivå. Hur de väl- jer att uttrycka sig avspeglar i viss mån hur pålästa de är om rasismproble- matiken. Samtidigt är ”ras” och etnicitet komplexa fenomen som det är svårt att förhålla sig till. Detta visar också diskussionerna inom forskarv- ärlden och de svårigheter FN har.

5.2 olika sorters rasism och andra begrepp

Att rasismbegreppet har förändrats över tid ser jag som en bidragande or- sak till att det råder en osäkerhet kring innebörden i begreppet och att det saknas ett gemensamt språk för de antirasistiska aktörerna. Idag talar forskare om flera former av rasism och Arm i arm agerar dessutom uttalat mot mer än bara rasism. I denna satsning ingår även främlingsfientlighet, homofobi och diskriminering. Vad dessa begrepp innebär och vilka kopp- lingar som finns dem emellan är därför relevant i denna studie. I en av- handling om antirasism menar jag att det är viktigt att beröra rasismens olika former och olika rasismbegrepp eftersom de speglar komplexiteten i de fenomen de antirasistiska aktörerna motverkar. Jag lyfter därför fram ett antal rasismbegrepp som är framträdande i den offentliga debatten. Genom att diskutera dessa i relation till empiriska utsagor, visar jag också hur de antirasistiska aktörerna förhåller sig till dem.

5.2.1 Främlingsfientlighet och xenofobi – ”mildare” former av