Konsekvenser av ”för” och ”mot” i ARF och Arm i arm

Diskussionerna om ”för” och ”mot” kan också ta andra uttryck. Inom ARF är en fråga som emellanåt lyfts huruvida det är riktigt att kalla en verksamhet som arbetar mot så mycket mer än rasism, för antirasistisk. Utifrån mina intervjuer är det ingen som ifrågasätter det breda anslag ARF arbetar med, däremot finns det emellanåt ett ifrågasättande av huru- vida det verkligen bör kallas antirasism. Enligt en av arrangörerna har det lett till ännu en diskussion om namnet på verksamheten:

Det är ju en av de nya som har kommit in utifrån och som väl, ja som man kan göra när man kommer utifrån, man kan häpna över saker som är lite konstiga. För han säger: ”varför heter ni Antirasistiska filmdagar när ni har en tematik för festivalen som är så bred?”. Det handlar om Respekt, det

handlar om Född fri och jämlik, och man har filmer som handlar om mobb- ning, man har filmer som handlar om rasism, filmer som handlar om pro- blem med att komma ut om man är homosexuell och vi har filmer som handlar om privatisering i offentlig verksamhet. Det är ett spektra som är så mycket bredare än antirasism och då tycker han att det är konstigt att ha ett namn och marknadsföra en filmfestival på ett sätt som inte överensstämmer med själva programmet och själva innehållet.

Risken med att utgå från en bred definition av vad rasism innebär är att det antirasistiska budskapet blir otydligt. Fokuseringen på förtryckande strukturer av olika slag gör att det är lättare att ifrågasätta om ARF verk- ligen är en antirasistisk verksamhet. Att antirasistiska aktörer många gånger arbetar med ett brett problemregister kan vara svårt att kommuni- cera externt. ARF är en utåtriktad verksamhet och namnet väcker vissa förväntningar på evenemanget. Att rasism enligt ARF:s definition innefat- tar såväl homofobi som mobbning, innebär inte att publiken har förståel- se för denna definition. De interna diskussionerna om huruvida detta verkligen är antirasism har lett till att alternativa namn på verksamheten har föreslagits. Ett sådant är att behålla bokstäverna i den nuvarande för- kortningen, men byta ut vad de står för. Namnet Antirasistiska filmdagar skulle således ersättas och ett förslag som en av mina informanter berät- tade om var att R:et i ARF istället för Rasistiska skulle stå för Rättigheter. Vad de andra bokstäverna skulle ersättas med enligt förslaget fick jag inte något svar på16_{. Ovanstående diskussion speglar den komplexitet som lig-}

ger i frågan ”anti vad?”. Svaret på frågan ska inte bara spegla den egna verksamhetens definition, utan det finns också förväntningar utifrån att ta hänsyn till. Att ha en bred definition kan vara lämpligt mot bakgrunden att det gör det möjligt att arbeta med problemområden som är uppbyggda kring liknande förtryck. Men om det inte kommuniceras är risken att budskapet blir otydligt både för dem som är med och bedriver verksamhe- ten och för publik och finansiärer.

Vad arbetet är ”för” och ”emot” handlar också om vilka aspekter som skiljer antirasistiska aktörer från andra verksamheter inom liknande om- råden. ARF konkurrerar t.ex. med andra filmarrangemang och utifrån det reflekterar en projektledare över vad antirasism innebär i en filmkontext:

16. I oktober 2007, bara dagar innan avhandlingen skulle tryckas, blev jag uppmärk- sammad på att ARF fått en ny hemsida och där presenteras som ARF – Film & kul-

tur för mänskliga rättigheter. Namnbytet förklaras på följande sätt: ”Eftersom ARF

gör så mycket mer än enbart de Antirasistiska Filmdagarna, har vi valt att ändra vår underrubrik till Film & Kultur för Mänskliga Rättigheter. Vi vill nämligen hellre vara för än mot. Hellre vara med, mitt i och skapa debatt, än att stå utanför.” (ARF 2007b).

De här diskussionerna om hur vi jobbar, vad som är viktiga frågor, […] vad är antirasistiska filmer, alltså just i filmvalet. För det kan vara lätt att man glider över mot att vara en mer traditionell filmfestival. Man skulle lätt kun- na säga att BUFF, vår ungdomsfilmfestival [Barn- och ungdomsfilmfestival, förf. anm.], är ett antirasistiskt- antidiskrimineringsarrangemang också på sätt och vis. För i princip alla barn- och ungdomsfilmer har en slags moral ändå och vill väcka frågor hos ungdomarna. Någonstans så måste vi ändå förhålla oss till det att vi måste ha någonting utöver detta, mer än att bara visa filmerna och låta filmernas budskap tala för sig själv. Så vad är det då som är en antirasistisk film? Sedan kan vi ju alltid gardera oss lite och säga att vi kopplar en föreläsning till filmen så vi skulle kunna ta True Lies t.ex. och med rätt föreläsning så blir det, inte en antirasistisk film, men ett antira- sistiskt filmseminarium.

Vad ARF är ”anti” får en innebörd utifrån dess verksamhet och en fråge- ställning som kan verka teoretisk får en praktisk innebörd. Vad gör en film till antirasistisk utöver den inbyggda moralen? True Lies som infor- manten nämner är en actionfilm med Arnold Schwarzenegger i huvudrol- len. Handlingen kretsar kring en hemlig agent som försöker avvärja ett hot från den arabiska terroristorganisationen Röd Jihad vilken förfogar över atombomber. Filmen analyseras av etnologen Magnus Berg som ett exempel på populärorientalism. Han konstaterar att den visar på väster- länningars rationalitet, ställt mot i detta fall militanta islamisters irratio- nalitet och omaskulina beteende (Berg 1998:110ff). Grundläggande byg- ger filmen således på stereotypa bilder av t.ex. islam, manligt och kvinnligt och den är i sig således inte antirasistisk, snarare tvärtom. Filmen har varit föremål för diskussion inom ARF under den tid jag själv var aktiv, utifrån frågeställningen vilken typ av film ARF bör visa? Den ena ståndpunkten som bl.a. jag själv argumenterade för, är att True Lies är ett bra exempel på den sorts actionfilm många ungdomar ser. Därför är det viktigt att an- vända filmer liknande denna, för att ge ungdomar verktyg att analysera och dekonstruera de stereotyper som präglar filmer av detta slag. Den an- dra ståndpunkten är att ARF bör visa filmer av god kvalitet och ge utrym- me till filmer som inte nödvändigtvis får en stor publik på biomarknaden. ARF verkar ha landat i en kompromiss mellan dessa båda ståndpunkter, de visar både populärkulturella filmer och kvalitetsfilmer och har semina- rier utifrån dessa. På så vis främjas både ungdomars kritiska tänkande gällande t.ex. actionfilmer och de får möjlighet att se filmer av ett annat slag än de flesta är vana vid. Frågan om vad ARF är ”anti” blir således re- laterat till den konkreta verksamheten och en film med rasistiska underto- ner kan med ett antirasistiskt seminarium ändå bli en del av en antirasis- tisk helhet.

Då satsningen på Arm i arm tillkom var dess fokus att verka mot ra- sism, främlingsfientlighet och diskriminering. Regeringen beslöt senare att även homofobi var ett område som satsningen skulle verka mot (se 4.2.1 Arm i arm – Bakgrund och verksamheter). I detta sammanhang går det att tala om styrning från regeringens sida och förutsättningarna för satsning- en som helhet förändrades, utan att aktörerna inom densamma kunde på- verka det. Vad fick det för konsekvenser? I arbetsgruppen ledde de för- ändrade förutsättningarna till diskussioner så till vida att en del ledamöter menade att de blivit rekryterade på grund av sitt engagemang i frågor som rör rasism, främlingsfientlighet eller diskriminering. Det fanns inte ett motstånd till att agera även mot homofobi, men en del ifrågasatte tillägget eftersom de saknade kompetens inom området och hade gått med i ar- betsgruppen utifrån andra premisser. Arbetsgruppen utökades med två experter inom homofobiområdet och processen som helhet beskriver en ledamot på följande sätt:

Folk sa direkt att jag är duktig på rasism, främlingsfientlighet och diskrimi- nering, det är det jag brinner för. Homofobi, visst är det en viktig fråga men det är inte min fråga, det är inte vad jag personligen känner för. Gruppen ac- cepterade till slut att uppdraget breddades och jag tycker alla sedan i prakti- ken har varit väldigt engagerade, även de som var skeptiska i början har va- rit engagerade i HBT-delen också.

I intervjuerna som helhet framstår det som om arbetsgruppens ledamöter har berikats av att homofobifrågan lades till och i efterhand är positiva till det. För de projekt som redan erhållit medel innebar homofobiperspekti- vets tillkomst ingen förändring. Det var upp till varje enskilt projekt att välja hur och om de ville agera mot det. Att frågor som rör rasism, främ- lingsfientlighet, homofobi och diskriminering har gemensamma berö- ringspunkter har framgått och som helhet hade homofobiperspektivet som jag tidigare visat också stor genomslagskraft bland projekten (se 5.2.6 ”Anti” rasism, främlingsfientlighet, homofobi eller diskrimine- ring?).

Jag har tidigare diskuterat att det antirasistiska engagemanget för in- dividen kan ha sin utgångspunkt i t.ex. personliga erfarenheter av rasism, eller vad O’Brien kallar globala approximationer (O’Brien 2001:18ff). Det sistnämnda innebär ett ställningstagande för mänskliga rättigheter generellt är grunden till det antirasistiska engagemanget (se 6.1.1 Att en- gageras i antirasism). Beroende på vilka faktorer som får individen att en- gagera sig, kan ett tillägg av det slag som skedde i Arm i arm få olika kon- sekvenser för individerna. För den som engagerar sig ”för” mänskliga rät- tigheter generellt utifrån globala approximationer, är det inte kontroversi-

ellt att också agera ”mot” homofobi. Men ett engagemang mot rasism innebär inte automatiskt ett intresse i homofobifrågor, eller tvärtom. Ar- betsgruppens initiala reaktion kan vara relaterat till att de personliga driv- krafterna handlade om att agera ”mot” rasism, inte homofobi. Då per- spektivet tillkom genom beslut från regeringen, ledde det till reaktioner. Jag menar att den ambivalens tillägget skapade hos arbetsgruppen delvis återspeglar ett förhållningssätt, som är förknippat med att satsningen var riktad ”mot” vissa specifika problemområden, men inte hade en positiv vision kring vad den ville åstadkomma. Utan ett uttalat perspektiv på vad arbetet är ”för” uppstår osäkerhet när fler aspekter av ”mot” läggs till. Det är inte självklart att vara ”mot” homofobi för den som är ”mot” ra- sism. Men för den som är ”för” t.ex. jämlikhet eller mänskliga rättigheter framstår tillägget av homofobiperspektivet inte som problematiskt. Med en övergripande princip om att arbetet är ”för” människors lika värde, är det självklart att verka mot alla former av förtryck. Det förefaller osanno- likt att en liknande diskussion som den i arbetsgruppen skulle uppstå i ARF, där de breda utgångspunkterna för rasismproblematiken är väl för- ankrade. ARF har positiva visioner och en värdegrund som betonar mänskliga rättigheter, tron på ett öppet och jämlikt samhälle med respekt och tolerans i samvaron mellan människor (se 4.1.2 Värdegrund). Jag me- nar också att det inte finns en motsättning i förhållningssätten ”för” eller ”mot” utan tvärtom, att de båda tillför olika perspektiv till antirasismen. Ett arbete kan vara ”mot” rasism men samtidigt ha en inriktning på att vara ”för” mänskliga rättigheter. Perspektiven kompletterar varandra och ger en tydligare bild av vad antirasismen motverkar och vad den vill upp- nå.

6.3 kunskap och strategier

För att påverka i antirasistisk riktning har det redan framkommit att fler- talet antirasistiska företrädare på något sätt utgår från olika former av kunskap. Det blir ett verktyg i det antirasistiska engagemanget. Vilken sorts kunskap som är relevant varierar från en aktör till en annan, bero- ende på hur rasism och därtill relaterad problematik betraktas. I följande avsnitt fördjupas diskussionen om på vilket sätt kunskap är relevant för de antirasistiska företrädarna och vilken sorts kunskap de antirasistiska aktörerna i denna studie efterlyser.