De långsiktiga, överblickbara och tillika gradvisa händelserna kan i större utsträckning justeras utifrån ekonomiska mekanismer – det vill säga den prismekanism som diskuterades redan av Adam Smith i slutet på 1700-talet. Marknadens funktion kommer på så sätt att bidra till att produktionen optimeras utifrån framtidens premisser. En högre efterfrågan på insatsvaror som energi, vatten och mark i livsmedelsproduktionen och inte minst en högre efterfrågan på livs- medel kommer att ha en gradvis och förutsägbar prishöjande effekt på mat som ökar incitamenten att investera inom livsmedelskedjan och samtidigt kommer resurser från andra sektorer att överföras till matproduktionen. Utbudet kommer därför att kunna svara genom att dels ta större resurser i anspråk, dels effektivisera produktionen. Samtidigt ökar även hushållens incitament för att minska matsvinn med stigande priser. Även om de prognoser som finns är behäftade med en betydande osäkerhet pekar de på att utbudet kommer att kunna hålla jämna steg med efterfrågan fram till år 2050.
högre livsmedelspriser, vilket kan urholka enskilda hushålls köpkraft och hota livmedelstryggheten för låginkomsttagare. Dessutom ris- kerar klimatförändringar leda till att befintlig regional produktion mer eller mindre slås ut i vissa delar av södra Europa. Detta ställer högre krav på logistik och handelsavtal mellan länder för att säker- ställa livsmedelsförsörjningen i regioner som drabbas temporärt eller kroniskt av att primärproduktionen slås ut. I ett Europa med en fri marknad och en väl fungerande logistik kan sådana problem överbryggas genom ökade handelsvolymer. Det finns också andra sätt att kringgå eller åtminstone mildra de negativa konsekvenserna av klimatförändringar, brist på land och mindre produktiva jordar. Forskning och utveckling i primärproduktionen gynnar produktivi- teten i jordbruket och ökar på så sätt livsmedelsproduktionen. Viss forskning och utveckling finansieras helt av företagen själva, annan forskning är helt eller delvis finansierad av det offentliga. Det är ekonomiskt motiverat att somlig forskning sker med allmänna medel om den kan ses som en kollektiv vara som annars inte hade produce- rats. Grundforskning har exempelvis ofta denna karaktär.
Europeisk politik har dock ett problem vad gäller den veten- skapliga hållningen till växtförädling. Som godkännandeprocessen nu ser ut för gm-grödor är den inte vetenskapligt utan politiskt motiverad och motsätter sig vetenskapens hållning och framsteg. Godkännandet av gentekniskt framställda grödor för konsumtion och odling har länge varit en infekterad fråga i eu där rådande lagstiftning är oklar, obsolet och hindrande. Detta problem är ännu större på medlemsstatsnivå. I nuläget är exempelvis bara en gm-grö- da godkänd för odling i eu, en gm-majs. Den stora problematiken härrör sig från att regleringarna är inriktade på teknologin och inte utfallet, det vill säga inte på produktens egenskaper. Konsekvensen är ett moratorium för godkännande av produkter för odling och ett godkännandeförfarande som dels är mycket kostsamt för företag och samhälle, dels stänger ute forskning och utveckling som har en stor potential att överkomma framtida utmaningar som mindre tillgång på vatten och klimatförändringar genom en introduktion av nya och tåligare spannmålsvarianter. En mindre restriktiv politik rörande genteknik kan ha flera positiva effekter på livsmedelsför-
sörjningen. Den skulle för det första ha en positiv effekt på eu:s möjlighet till livsmedelsförsörjning från tredje land. Exempelvis har introduktionen av gentekniskt förädlade grödor reducerat fluk- tuationen i livsmedelsförsörjningen för framförallt de länder som har en större acceptans för gentekniken. Ett större bejakande av gentekniken kan inte bara avhjälpa effekterna av klimatförändring- arna utan också dämpa växthuseffekten både genom att binda kol i marken och minska växthusgaser. Växthuseffekten är alltså inte livsmedelsproduktionen exogent given utan det finns en möjlighet att påverka klimatet i en positiv riktning med en mer vetenskapligt motiverad reglering av genteknik i Europa. En mer rationell hållning i Europa till gm-teknologin och relaterade teknologier som är under utveckling och som får ett allt större genomslag kan på så sätt alltså lindra konsekvenserna av växthuseffekten i södra Europa samtidigt som det globala utbudet av livsmedel kan öka. Utvecklingen går mot fler applikationer av genteknik över ett större spektrum av grödor. En fortsatt restriktiv hållning inom eu riskerar därmed att än mer hämma tillgången på livsmedel från tredje land. För närva- rande används teknologin för grödor som primärt används som foder men allt fler gm-applikationer utvecklas för grödor direkt avsedda för humankonsumtion, vilket accentuerar eu:s hållning i frågan. Teknologin har dessutom möjligheten att förbättra livsmedlens hälsoaspekter och på så sätt trygga livsmedelsförsörjningen. Ett känt exempel är det ”Gyllene riset” som kan lindra bristen på a-vitamin i utvecklingsländer.
Dessutom pekar studier på att det är samhällsekonomiskt fördel- aktigt att stimulera jordbruksmetoder som är positiva för mullhalten. Globalt kommer detta att ha en positiv effekt, men detta gäller även i Europa och då främst i södra Europa. Det ökar inte bara skördarna i sig utan ökar också möjligheten att påverka klimatet i rätt riktning. Enligt beräkningar från Europeiska kommissionens jrc finns det en möjlighet att med rådande teknologi binda 60–70 miljoner ton kol- dioxid årligen i eu15. Återigen är konsekvensen att skördenivåerna ökar samtidigt som växthuseffekten dämpas. Likaså ökar livsmed- elstryggheten globalt och i förlängningen i Europa om konsumenter i större utsträckning väljer en hälsosammare diet innehållande en
mindre konsumtion av animalier och socker, eftersom den är mer resurseffektiv och på så sätt minskar utsläppet av växthusgaser från jordbruks- och livsmedelsproduktionen. Att använda en större andel av växtodlingen till humankonsumtion istället för animaliekonsum- tion minskar behovet av åkerareal och ökar tillgången på kalorier. En hälsosammare diet är ju även förenlig med en ökad livsmed- elstrygghet i den meningen att nyttjandet av livsmedel förbättras på individnivå. Skatt på konsumtion kan påverka konsumtionen i rätt riktning, men erfarenheten av livsmedelsskatter är liten och effekten därför oviss.
En liberal handelspolitik kommer också fortsatt att vara vital för att på ett resurssnålt sätt producera och omfördela livsmedel globalt och inom Europa. Positiva handelseffekter kan dock inte generaliseras till alla och därmed kan grupper av individer alltjämt möta en mer otrygg livsmedelsförsörjning, vilket beror på att de vinster som skapas kan vara ojämnt fördelade. En del hushåll får det sannolikt sämre på grund av en minskad efterfrågan på deras tjänster, vilket i sin tur leder till minskade inkomster. En strukturell anpassning kan ske, men innebär kostnader i form av arbetslöshet och omskolning. Utökad internationell handel kan även påverka livsmedelsförsörjningen indirekt genom påverkan på klimatet. En generell inkomstökning leder till en större ekonomisk aktivitet och mer handel leder till mer transporter, vilket kan påverka klimatet och i förlängningen även livsmedelsproduktionen. Det är dock viktigt att väga dessa potentiella effekter mot; för det första, att de individer som påverkas negativt av handeln omfattas av de generella och redan etablerade transfereringssystem och utbildningssatsningar som finns; för det andra, att den mer effektiva produktionen och spridningen av teknologi motverkar de negativa effekterna av en ökad ekonomisk aktivitet; och för det tredje, att den transport som används inom internationell handel utgörs till nästan 90 procent av fartyg som är det mest effektiva transportsättet när det gäller klimat- påverkan. Den komplexa kopplingen mellan handeln och klimatet understryks av ett flertal livscykelstudier som exempelvis visar att det kan vara mer klimatvänligt att köpa lamm från Australien eller Nya Zeeland och vissa grönsaker eller snittblommor från Östafrika
istället för motsvarande produkter som har producerats inom eu. Livscykelstudier visar även att transporter i livsmedelskedjan har en underordnad betydelse för det totala utsläppet av växthusgaser. En reduktion av växthusgaser uppnås främst genom att minska utsläp- pet av växthusgaser i jordbruksproduktionen.
Sammanfattningsvis bör en trygg livsmedelsförsörjning i Europa idag och i framtiden inte luta sig mot en isoleringspolitik som har ett regionalt eller nationellt perspektiv utan stimulera en global livsmedelskedja för en effektiv produktion och främja internatio- nell handel för att bistå länder vid naturkatastrofer och framtida klimatförändringar. Fokus bör också ligga dels på att stödja utsatta hushåll vid prisstegringar, dels på förutsättningslösa långtgående satsningar på en produktionsökande teknologi för att möta framtida utmaningar. Offentliga satsningar på teknologiska landvinningar bör inte begränsas endast till själva livsmedelsproduktionen, utan även till avgörande insatsvaror, ett bättre utnyttjande av vatten och produktionen av energi i allmänhet. Delar av Europa är mer sårbara för oväntade och omedelbara störningar som innebär fullständig isolering på regional nivå nu än tidigare. Lagerhållningen i den privata sektorn är lägre än förr samtidigt som beredskapslager av livsmedel och viktiga insatsmedel förutom brukbar mark är små. Beredskapslager kan vara motiverade, och vilar på säkerhetspolitiska ställningstaganden – ställningstaganden som emellertid ligger utan- för detta kapitels ramar.
Källor och litteratur
Litteraturen om trygg livsmedelsförsörjning är mycket bred, vilket speglar dess komplexa natur. Två kartläggande böcker är Rosmond L. Naylor (red.) The Evolving Sphere of Food Security (Oxford: Oxford University Press, 2014) och C. Peter Timmers Food Security and
Scarcity (Philadelphia: University of Pennsylvania Press, 2015). Carlo
Cafiero har gått igenom hur livsmedelsförsörjning och säkerhet mäts empiriskt i nber Working Paper Series, No. 18861, 2013. Per Molander
10311-1.2, 1988) livsmedelsförsörjningen under andra världskriget. Johan Swinnens kapitel ”Political Economy of eu Agricultural and Food Policies and Its Role in Global Food Security” i The
Evolving Sphere of Food Security diskuterar eu:s jordbrukspolitik och
dess koppling till livsmedelsförsörjning. Joakim Gullstrands och Karin Olofsdotters kapitel ”Sverige i eu” i Hultkrantz och Tson Söderströms (red.) Marknad och Politik (Stockholm: sns Förlag, 2011, 9:e upplagan) går igenom eu:s jordbrukspolitik i stora drag. Viktiga hemsidor när det gäller definitioner och statistik som används i detta kapitel är www.fao.org, http://ec.europa.eu/eurostat och (http://comtrade.un.org/data/). Även mer specifik statistik från Alan Matthews (http://capreform.eu/trends- in-eu-agricultural-self- sufficiency/), prolea, La filiére francaise des Huiles et Protéines Végétales, (http://www.prolea.com) och Naturvårdsverket (http:// www.naturvardsverket.se/) har använts.
En ingång till litteraturen om livsmedelskedjan är rapporten ”Konkurrens och makt i svensk livsmedelshandel” (AgriFood Working
Paper 2011:1) av Karin Olofsdotter, Joakim Gullstrand och Kostas
Karantininis. ”Deeper integration and productivity: The Swedish food and beverage sector” av Joakim Gullstrand och Christian Jörgensen (Food Economics 5:1, 2008) och ”Varför exporterar vis- sa livsmedelsföretag men inte andra” av Joakim Gullstrand och Christopher Wingård (AgriFood Policy Brief 2011:1) är en ingång till litteraturen om företag och handel medan ”Trade-in-goods and trade-in-tasks: An integrating framework” av Richard Baldwin och Frederic Robert-Nicoud (Journal of International Economics 92:1, 2014) mer specifikt diskuterar den globala värdekedjan. Hendrik van den Berg och Joshua J. Lewer sammanfattar litteraturen om handel och tillväxt i International Trade and Economic Growth (New York: M.E. Sharpe, 2007). Amartya Sens artikel ”Ingredients of famine analysis: availability and entitlements” (Quarterly Journal of Economics 96:3, 1981) är ett viktigt bidrag till att inkludera hushållens möjlig- heter att tillgå mat i diskussionen om trygg livsmedelsförsörjning.
En ingång till en mer specifik diskussion om de utmaningar som livsmedelsförsörjningen ställs inför i framtiden på grund av klimat- förändringar och befolkningstillväxt finns i fao:s Climate Change
and Food Systems (Food Agriculture Organization of the United
Nations, 2015); ifpri:s 2013 Global Food Policy Report (Washington: ifrpi, 2014); och volym 31 (2015) av Oxford Review of Economic
Policy. gmo och dess effekter på jordbruket diskuteras i boken Bortom
gmo: Vetenskap och växtförädling för en hållbar framtid av Roland von
Bothmer, Stefan Jansson och Torbjörn Fagerströms (Stockholm: Fri Tanke, 2015) och i artikeln ”The Impact of Agricultural and Bio- technology on Supply and Land-use” (Environment and Development
Economics 19:6, 2014) av Geoffrey Barrows, Steven Sexton och David
Zilberman. Slutligen ger artikeln ”Mitigating the Greenhouse Gas Emissions Embodied in Food through Realistic Consumer Choices” (Energy Policy 63, 2013) av Claire Hoolohan, Mike Berners-Lee, James McKinstry-West och Nick Hewitt en bra överblick över livs- cykelanalyser.