I Globen 3 (1995) fungerar två korta texter om den franska revolutionen och upplys-ningstiden som bakgrund till ”händelseutvecklingen i Sverige under Gustav III:s tid”. Om 1919 års läroböcker här representerar en form av optimumnorm för relevant inne-håll om den franska revolutionen, så kan Globen 3 sägas representera en form av mini-mikrav genom sammanfattningen: ”Under den franska revolutionen försökte man nämligen skapa en stat där folket hade all makten.” Flera förändringar i revolutionens anda genomfördes: allas likhet inför lagen, religionsfrihet och tryckfrihet – sammanfat-tat med ”frihet, jämlikhet och broderskap”. Men revolutionen ledde inte till demokrati för fransmännen, men det var trots allt ”början till en ny tid med mer frihet och mer rättvisa för långt mer människor än tidigare”. Revolutionen medförde också terror, skräck och nytt förtryck – ”som ofta händer när de som startar en revolution inte vet vad de ska göra med dem som inte håller med dem” – när en giljotin sattes upp i Paris och 40 000 människor miste livet.543
Sidan om revolutionen följs av en sida om upplysningstiden eftersom dess idéer och tankar ”låg bakom franska revolutionen” och det som hände i Sverige under Gustav III:s tid, att jämföra med innehållet i 1919 års läroböcker: orättvisorna stånden emellan, den franska upplysningslitteraturen och krigen, det slösande hovlivet, nationalförsam-lingen konstituerar sig, Bastiljen stormas, septembermorden, valet till Nationalkonven-tet, skräckväldet och revolutionskrigen och/eller Napoleontiden. Texterna avslutas med den analytiska och problematiserande frågan: ”Varför tror du upplysningens idéer och franska revolutionen satte skräck i kungahusen?”544
Därmed haltar, på samma sätt som föregående analys, jämförelsen avseende innehåll över tid och mellan stadier. Ur ett elevperspektiv är det ändå av intresse att författarna till Globen 3 med två sidor om revolutionen och upplysningstiden vill tillgodose pro-gressionen avseende historia som en sammanhängande skildring. I en genetiskt ordnad historia är det nödvändigt att ”se vad som hände i Frankrike” för att ”förstå händelse-utvecklingen i Sverige under Gustav III:s tid”.545 Innehållet (kvantiteten) påverkar för-ståelsen (kvaliteten).
Skillnaden kan beskrivas som en utveckling från en kronologisk, sammanhängande och på flera stadier återkommande historia om den franska revolutionen till en syntes-historia som anses nödvändig för förståelsen av den kronologiska men inte längre lika sammanhängande historien. Ur ett mottagarperspektiv betyder det att slutsatserna, den analytiska varför-frågan till trots, redovisas snarare än att läsaren av sammanhanget kan
543 Lindh, Lena & Söderberg, Boel, 1995, s. 71, liksom övriga citat i stycket.
544 Lindh, Lena & Söderberg, Boel, 1995, s. 72, liksom övriga citat i stycket.
göra egna tolkningar och dra någorlunda självständiga slutsatser. På engelska skulle det kunna uttryckas som att äldre lärobokstexter har mer food for thought, något att tänka på, än nyare motsvarigheter. Ur ett fenomenografiskt perspektiv skulle det kunna ut-tryckas som att de äldre texterna ger ett större utrymme för olika sätt att förstå revolut-ionen på. Så hänger frågan om kvantitet samman med frågan om kvalitet, både som förståelse och som tankens frihet.
1995 års text i Levande historia 8 börjar, liksom föregångaren, i Levande historia 2 (1987), in medias res: ”I juli 1789 kokade Paris. Rykten spreds i varje gathörn. För första gången sedan 1614 hade en riksdag, alltså ett parlament, samlats.” Den dramatiserade händelsehistorien fortsätter under tre rubriker med skildringen av hur Bastiljen stormas: ”Rykten om Bastiljen”, ”14 juli-revolutionen börjar” och ”Bastiljen stormas”. Därefter, under rubriken ”Kungen blir väckt”, berättas hur kungens nattsömn störs av en upp-rörd tjänare. ’”Är det uppror?’ frågade den något yrvakne kungen. ’Nej sire’, blev svaret. ’Det är revolution’”. Liksom i föregångaren listas därefter revolutionens orsaker följt av en kronologisk händelsehistoria med anekdotiska och berättande inslag.546 Texten av-slutas – återigen – med referenser till revolutionerna i Paris 1830, 1848 och 1871 och med frågorna om det är rätt att göra revolution och om inte drömmen om ett rättvist samhälle kan förverkligas utan våld.
Nytt i Levande historia 8 (1995) är ”Den röda tråden”. Ambitionen torde vara att kontextualisera den franska revolutionen: Frankrike som ett exempel på framväxten av starka stater i Västeuropa och det nordamerikanska frihetskriget och den franska revo-lutionen som skiljelinjen mellan den gamla och den nya tiden. Nya är också de så kal-lade överkurserna, här om hur medelklassen genom nationalförsamlingen stärker sin makt, kvinnotåget till Versailles, förstatligandet av kyrkans egendomar och stridighet-erna mellan stad och landsbygd.547 De nya inslagen till trots är slutsatserna likalydande som för Levande historia 2 (1987). Progressionen, i och med att historien nu har nått fram till den franska revolutionen, kan ses som kumulativ i relation till mellanstadiets läroböcker.
Texten är både avskalad och förtätad. Orsakerna till revolutionen redovisas i sju punkter som var för sig är relativt rika på information. I punkt två heter det till exempel att
Frankrike var ett envälde. ”Kungen av Guds nåde” styrde enligt de linjer kar-dinalen Richelieu arbetat fram på 1600-talet. Men systemet berodde en hel del på kungen själv. Det fungerade under den starke kung Ludvig XIV. Då
546 Hildingson, Lars & Hildingson, Kaj, 1995, s. 175–176, 178; Hildingson, Lars, 1987, s. 180: ”En reg-nig januarimorgon 1793 rullar en kärra fram mot avrättningsplatsen i Paris.”
stod det kungliga enväldet som högst. Hans efterträdare var svagare och lät-tare att motarbeta.548
Om tidigare läroböcker kännetecknats av upprepningar, om än i varierande form, så består citatet ovan å ena sidan av en hel del ny information, också i relation till mellan-stadiets bok, Globen 3 (1995). Utan förkunskaper blir citatet å andra sidan informat-ionsfattigt snarare än förtätat.
Texten i Levande historia 8 (1995) anger, liksom texten i Levande historia 2 (1987), de strukturella orsakerna till revolutionens utbrott i punktform – att jämföra med en sammanhängande redogörelse med namngivna aktörer. Det saknas en övergripande tolkningsmodell för hur de olika orsakerna hänger samman. Tolkningsutrymmet blir både stort och begränsat: stort i att inte ange ett specifikt schema för förståelsen av historien och av samma anledning begränsat.
De sju angivna orsakerna till den franska revolutionens utbrott saknar såväl en ge-mensam nämnare som inbördes sammanhang, vilket även utmärker de tretton stycken som sammantaget beskriver revolutionens förlopp, från att ”[t]redje ståndet kräver mer” till att ”[r]evolutionen lever!”.549 Svårigheten som läroboksförfattare ställs inför torde vara att på samma gång både kontextualisera och besvara den egenhändigt formulerade frågan om orsakerna till att det blev revolution. Som problematisering fungerar – åter-igen – textens avslutande frågor: om det är rätt att göra revolution och om ett rättvist samhälle inte kan förverkligas utan våld.550
Scheman som kan etableras av texten i Levande historia 8 är historia som struktur: utan tydliga aktörer, och utan en övergripande, historisk förklaringsmodell. Det är svårt att identifiera textens kritiska faktorer. Det kan medge tankens frihet, men det kan också utmynna i en naken verbalism. Jag kan, utan att egentligen förstå innebörden, ange att kungen av Guds nåde styrde enligt principer som Richelieu arbetat fram under 1600-talet. Den röda tråden kontextualiserar den redogörelse som följer och de avslu-tande och övergripande frågorna problematiserar på sätt och vis innehållet, men de är avslutande snarare än inledande och styrande.
Texten i Alla tiders historia A (1996) överlappar till största delen texten i Alla tiders
historia (1985). Slutsatserna blir likalydande:
548 Hildingson, Lars & Hildingson, Kaj, 1995, s. 176.
549 Hildingson, Lars & Hildingson, Kaj, 1997, s. 178–182: ”Tredje ståndet kräver mer”, ”Nationalför-samlingen bildas”, ”Eden i bollhuset”, ”Död åt kungens män”, ”Uppror på landsbygden”, ”Frihet, jäm-likhet, broderskap”, ”Kungen försöker fly”, ”Fiender angriper Frankrike”, ”Skräcken”, ”Kungen avrät-tas”, ”Skräckvälde i Frankrike”, ”Strid mellan revolutionärer”, ”Revolutionen lever!”.
ʹ Den kumulativa progressionen består i en utvidgad kontext i både tid och rum. ʹ Anekdotiska inslag saknas, till skillnad från tidigare generationers och stadiers
läroböcker, men i likhet med andra läroböcker för gymnasieskolan.
ʹ Texten minner om tidigare läroböckers sammanhängande historieskrivning, med fokus på den ekonomiska och politiska historien och med likalydande rubriker som i Alla tiders historia (1985): ”Den ekonomiska krisen”, ”Samhälls-samhället”, ”Aristokraternas revolt” och ”Borgerskapets revolution”.551 ʹ Progressionen är kumulativ i att texten i Alla tiders historia A är mer
samman-hängande och detaljerad än i Levande historia 8 (2001).
ʹ Kunskapen kontextualiseras i större utsträckning än i Levande historia 8 (2001), också i relation till röda tråden i Levande historia 8 (1995), och den problematiseras i större utsträckning än i någon av de övriga läroböckerna. ʹ Etablerade scheman utmanas när historia som konstruktion synliggörs i den
löpande texten. Här ges metaperspektiv som tydliggör historia som konstrukt-ion och sätt att tänka (samma som i Alla tiders historia från 1985).