Undervisningen i historia med samhällslära i realskolan har till uppgift att, på grundval av vad som inhämtats i folkskolan, bibringa lärjungarna en mera sammanhängande kännedom om vårt folks historia.359
Undervisningen i historia med samhällslära å gymnasiet har till uppgift att, på grundval av vad som inhämtats på de föregående skolstadierna, vidga och fördjupa lärjungarnas insikter i svensk och allmän historia.360
För realskolans historia med samhällslära är målet att, i relation till det som inhämtats i folkskolan, bibringa lärjungarna en mer sammanhängande kunskap om det egna fol-kets historia – ”allt under beaktande av vad som är av större betydelse för förstående av vår egen tids kultur och samhällsliv” – och ”det nutida samhällets byggnad och verk-samhet samt om medborgarnas skyldigheter och rättigheter”.361
För gymnasiets historia med samhällslära är målet att, i relation till det som inhäm-tats på de föregående skolstadierna, vidga och fördjupa lärjungarnas insikter – ”med särskilt beaktande av vad som är av större betydelse för förståendet av vår egen tids kultur och samhällsliv” –att ge dem en föreställning om ett historiskt betraktelsesätt och utökad kunskap om det nutida samhället och ”vår tids viktigaste sociala och eko-nomiska problem”.362
358 Det finns det en undervisningsplan för realskolan från 1906 som därmed är för tidig i relation till 1919 års undervisningsplan för folkskolan. Därför kommer analysen att utgå från 1933 års undervis-ningsplan för rikets läroverk.
359 Undervisningsplan för rikets allmänna läroverk, 1933, s. 16.
360 Undervisningsplan för rikets allmänna läroverk, 1933, s. 17.
361 Undervisningsplan för rikets allmänna läroverk, 1933, s. 16.
Progressionen i ämnet är kumulativ. Den består i mer kunskap och kunskap som är mer sammanhängande i kraft av att vara just mer kunskap. Målen stipulerar ett bestämt innehåll att ha kunskap om och insikt i: den allmänna historien, det egna folkets histo-ria, den egna tidens kultur och samhällsliv och det nutida samhället med, på gymnasiet, utökad kunskap om den egna tidens sociala och ekonomiska problem. Som kvalitativt annorlunda på gymnasienivå framstår målet att ge lärjungarna, om inte ett historiskt betraktelsesätt i sig, så i alla fall en föreställning om ett historiskt betraktelsesätt. Pro-gressionen i historien består samtidigt, som ett uttryck för att ämnet heter ”[h]istoria med samhällslära”, i en framåtrörelse mot den egna tiden och dess sociala och ekono-miska problem.
I relation till dikotomierna består den största skillnaden i att lärjungarna på gymna-siet ska grundlägga vetenskapliga insikter och ges en föreställning om ett historiskt be-traktelsesätt, vilket kan tolkas som en ökad distansering till historien. I övrigt känne-tecknas 1933 års skrivningar av den närhet till det förflutna som, liksom i 1919 års undervisningsplan för folkskolan, består i en historia som utgår från ”vårt folks historia” och ”vår egen tids kultur och samhällsliv”. Utvecklingen består i att målen för läroverket också omfattar allmän historia, men utgångspunkten i den nära, ”egna”, tiden och kul-turen är densamma.
Historieämnet på läroverksnivå är samtidsbundet, kumulativt och prospektivt i att historien delas upp i avvägda delar i kronologisk ordning: för femårig realskola från ”Österlandets, Greklands och Roms mytologi” till omkring 800 e. Kr., från omkring 800 till 1660, från 1660 till 1815 och från 1815 till nuvarande tid.363 Varje senare period innebär att ny kunskap successivt adderas längs med den kronologiska linjen. Ur ett genetiskt perspektiv är en sådan indelning oproblematisk. Den anger en krono-logisk utveckling som kan tyckas given utifrån viktiga gränssättande händelser: 800 kröns Karl den stores till kejsare av påven. 1660 är trettioåriga kriget slut sedan en tid tillbaka. 1815 är Napoleons tid vid makten över en gång för alla, vilket präglar den Wienkongress som avslutas samma år. Den nuvarande tiden är den givna slutpunkten för denna genetiska framåtrörelse. Längre kan historien inte komma.
Historien är nutidsorienterad i att alltid leda fram till nuvarande tid, i att kännedo-men om det egna folkets historia företrädesvis avser ”den nya tiden” och i att det ska beaktas som är av betydelse för att förstå den egna tidens kultur och samhälle. Den avslutande formuleringen i målen – en elementär, eller vidgad, kännedom om det nu-tida samhällets byggnad och verksamhet, medborgares skyldigheter och rättigheter och
insikt i tidens sociala och ekonomiska problem – får tillskrivas det faktum att ämnet heter ”[h]istoria med samhällslära”.364
Historieämnet äger absolut giltighet. Lärjungarna ska bibringas en sammanhängande kännedom om det egna folkets historia och de ska få lära känna viktigare personligheter och tidsföreteelser under beaktande av det som bidrar till förståelsen av den egna tiden och dess sociala och ekonomiska problem. Det ges inga perspektiv eller problematise-ringar, annat än den relativa giltighet som kan bli en indirekt följd av ”ett historiskt betraktelsesätt” som i sin tur kan stanna vid att personligheterna och tidsföreteelserna sätts in i ett historiskt sammanhang utan att de blir föremål för vare sig perspektiv, problematiseringar eller tolkning i egentlig mening. Formuleringarna ger uttryck för att ämnet handlar om en historia och ett folk med viss utblick mot den allmänna, internat-ionella, historien.
Realskolans historieämne är enkelt i att omfatta det egna folkets historia, viktigare personligheter och tidsföreteelser och den allmänna historien utan andra definitioner, perspektiv och problematiseringar än att det ska beaktas som är ”av större betydelse för förståendet av vår egen tids kultur och samhällsliv”.365 Komplexiteten ökar i någon ut-sträckning på gymnasiet. Det ska fortsatt beaktas som är av betydelse för förståendet av den egna tidens kultur och samhällsliv, men med ett historiskt betraktelsesätt och med insikt i den egna tidens viktigaste problem.
Om historieämnet på läroverksnivå i någon mening är enkelt, så är det, i jämförelse med 1919 års undervisningsplan för folkskolan, också abstrakt. Det förekommer inte längre några hjältar som på ett föredömligt sätt visat mod och självuppoffring, men i stället aldrig namngivna personligheter som betyder något för förståelsen av den egna tidens kultur och samhällsliv.366 Känsla och inlevelse har ersatts av kännedom, förståelse och insikt: om det egna folkets historia, den egna tidens kultur och samhällsliv, svensk och allmän historia.367 Om historien i folkskolan ska återberättas på ett sätt som syftar till att skapa närhet genom åskådlighet, sammanhang och livfullhet, så föreskrivs på läroverksnivå i stället ett historiskt betraktelsesätt som kan innebära ökad distans och en större grad av abstraktion och komplexitet snarare än enkelhet.
Undervisningen i realskolan har till uppgift att ge lärjungarna en mer sammanhäng-ande kännedom om det egna folkets historia än de bibringats i folkskolan men dikoto-min förändring-kontinuitet kan utläsas som både och eller vare sig.
364 Undervisningsplan för rikets allmänna läroverk, 1933, s. 16–17.
365 Undervisningsplan för rikets allmänna läroverk, 1933, s. 16.
366 Den ende namngivne personen är Engelbrekt, men han nämns som början på ett studium av svensk historia snarare än som historisk aktör; Undervisningsplan för rikets allmänna läroverk, 1933, s. 16.
Målet för både realskolan och gymnasiet kan tolkas som att den egna historien beskriver kontinuitet snarare än en rad dramatiska förändringar. De personligheter och tidsföre-teelser som lärjungarna ska lära känna, och som har betytt något för den egna tiden, kan antas ha tjänat fortsatt kontinuitet och utveckling likaväl som dramatiska skeenden och vändpunkter. Kursfördelningen av innehållet ger inga ytterligare ledtrådar härvid-lag. Den omfattar berättelser och bilder, återblickar och repetitioner ”med särskilt be-aktande av den inre utvecklingen” men ger i övrigt endast årtalsangivelser: för klass 2 i realskolan ”Allmän historia: från omkring 800 till omkring 1660. Svensk historia: kort återblick på tiden intill Engelbrekts uppträdande; återstoden av medeltiden samt nya tiden till omkring 1660 i mera sammanhängande framställning”.368
Om målet i 1919 års undervisningsplan för folkskolan är fostran till sund foster-landskänsla och god samfundsanda, så består målet 1933 i förståelse av den egna tiden, kunskap om samhället och om medborgares rättigheter och skyldigheter. Förklaringen till den egna tiden ryms i den sammanhängande historien om det egna folket och dess viktigare personligheter och tidsföreteelser. Historia som förklaring är liktydig med historien som sådan. Perspektivet är såtillvida ändligt och analytiskt slutet. Historien är relevant i att leda fram till, och därmed också förklara, den egna tiden. Förklaringarna till den egna tiden ryms, explicit eller implicit, i den historia som föregått den.