Nya Ur folkens liv 3 (1985) omfattar Nordens och Europas historia under 1600- och
1700-talen, fram till och med frihetstiden, och anger som huvudrubriker ”Sverige blir en stormakt”, ”Envälde, krig och nödår”, ”Arbete och liv under 1600-talet”.531 Om valet i stället faller på Genom tiderna 3 (1992) anges rubriker såsom ”Karl XI och skånska kriget”, ”Kungen tar hela makten” och ”Liv och tro”.532 Den kronologiska historien slutar med Polens delningar under den senare delen av 1700-talet.
Enligt författarna är tonvikten lagd på ”samhällsutvecklingen och vanliga männi-skors arbete och liv”. De skrönor som återges i texten syftar till att eleverna ska få en läsupplevelse som de ”kan reagera på med känslor och engagemang”. Till läraren lämnas att själv göra nedslag i historien ”där du känner att du och dina elever har inspiration att göra något konkret, roligt och spännande i undervisningen”.533
Texten hade kunnat fungera som underlag för analys, oberoende av innehåll, men eftersom eventuella jämförelser av varierande innehåll i någon mening haltar så stannar slutsatsen här vid att det dröjer till högstadiet innan den franska revolutionen behandlas – det kanske tydligaste exemplet på en föreställd kumulativ progression. De kronolo-giskt ordnade kunskaperna adderas successivt för att på högstadiet ha kommit fram till franska revolutionen. Såsom kumulativ kan också den progression definieras som i 1960-talets läroböcker består i att, i enlighet med läroplanen, först redogöra för idé- och kulturströmningar och sedan politisk, ekonomisk och social historia. Progressionen blir evolutionär om de olika typerna av historia relateras till varandra på ett sätt som också inverkar på hur historien förstås.
531 Övriga rubriker: ”Ute i Europa”, ”Frihetstiden” och ”Min släkts historia”.
532 Övriga rubriker: ”Det stora nordiska kriget”, ”Svenska folket under ’stora ofreden’”, ”Ute i Europa”, ”Frihetstiden”, ”Samhället”, ”Jordbruk och industri”, ”Hus och hem, mat och kläder”, ”Kultur och ve-tenskap”, ”Världen vidgas”, ”Storpolitiken” och ”Din släkts historia”.
Lars Hildingsons Levande historia 2 (1987) börjar på samma sätt som Genom tiderna 1
G (1963), in medias res: ”En regnig januarimorgon 1793 rullar en kärra fram mot
av-rättningsplatsen i Paris.” Berättelsen om hur kungen avrättas avslutas med de analytiska frågorna varför kungen avrättas och varför det blev revolution, frågor som kan besvaras först när läsaren har fått ”en bild av 1700-talets Frankrike.”534 Revolutionens orsaker listas under ett antal rubriker: ”Ett föråldrat ståndssamhälle”, ”Upplysningen”, ”Inflat-ion”, ”Adeln får minskade inkomster”, ”Småfolket på landbygden” och ”Folket i stä-derna”, följda av en sammanfattning i punktform.
I relation till 1919 års sammanhängande berättelse om revolutionen anger rubri-kerna, trots de inbördes varierande analysdjupen, snarare en form av avskalad analys som, i avsaknad av en sammanhängande berättelse med namngivna aktörer, skulle kunna liknas vid en själlös avprickningshistoria.535 Revolutionens orsaker anges som separata storheter utan att de relateras till varandra. En annan tolkning är att texten anger de strukturella orsakerna till revolutionens utbrott, men i punktform i stället för en mer sammanhängande redogörelse. Ludvig XVI, Voltaire och Rousseau nämns vid namn, men det görs inga utläggningar kring kungens person, inte heller kring Robes-pierre eller Marie Antoinette.
Med slutsatsen – att Frankrike i slutet av 1780-talet befann sig i en politisk och ekonomisk kris – vidtar den kronologiska händelsehistorien och med samma variation mellan berättande inslag och en mer avskalad historia som i Genom-tiderna-böckerna:
Stora människomassor var samlade i Versailles [vär’saj], kungaslottet utanför Paris, för att se riksdagens medlemmar tåga fram. Tredje ståndets män var klädda i svart och hade trekantiga hattar. Adelsmännen hade hattar med be-tydligt större brätten, sidenkappor, knäbyxor och vita strumpor. Prästerna hade långa, svarta kappor. Här och var lyste biskoparnas och kardinalernas röda mantlar. Till sist kom kungen, drottningen och kungens bröder.536 Texten om revolutionen avslutas på två sätt, dels med bilden av hur ”vi ser två döds-dömda på väg till avrättningsplatsen i Paris”, dels med budskapet att ”[r]evolutionen
534 Hildingson, Lars, 1987, s. 180.
535 Vid namns nämnande: Ludvig XVI, Voltaire och Rousseau.
536 Hildingson, Lars, 1987, s. 183; Hildingson, Lars & Hildingson, Kaj, 1995, s. 178. Citatet återkom-mer i Levande historia 8, 1995. Det är endast den inledande meningen som åtskiljer citaten. I versionen som citeras här har författarna tagit fasta på att förklara rummet: Versailles – kungaslottet utanför Paris. I versionen från 1995 är det i stället kronologin som förklaras: att riksdagens medlemmar samlades två må-nader före Bastiljens fall.
lever!” och ”de stora frågorna”: om huruvida revolutioner är legitima och om ett rättvist samhällsbygge kräver våldsamma förändringar.537
Progressionen kan ses som kumulativ i relation till mellanstadiets läroböcker: histo-rien har i kronologisk ordning nått fram till den franska revolutionen. I likhet med 1960-talets läroböcker är tolkningsutrymmet, de gränsöverskridande frågorna till trots, begränsat i att texten består av olika genrer utan att ange en möjlig tolkningsmodell. Det är oklart hur historia som ämne kan förstås. Det finns inslag av berättelse, men texten som helhet är en relativt avskalad historia. Tankens frihet, i relation till en spe-cifik och ursprunglig kontext, består här snarare i tankens frihet inom en avskalad kon-text med inslag av både berättelse och gränsöverskridande frågor av genealogisk karak-tär. Texten anger på så sätt flera möjliga scheman, eller dimensioner av variation, att tänka historia på.
Som problematisering fungerar det avslutande styckets hänvisning till revolutionerna 1830, 1848 och 1871, studenternas uppror mot ”en föråldrad undervisning” 1968, revolten i Prag samma år och ”världshändelserna i Petrograd 1917 och Peking 1949” och textens avslutande frågor.538 Frågorna lyfter begreppet revolution ur sin omedelbara kontext och pekar mot olika innebörder av begreppet revolution, i tid och rum.
I relation till Levande historia 2 (1987) består den kumulativa progressionen i gym-nasieskolans Alla tiders historia (1985) i en utvidgad kontext i både tid och rum. Texten börjar inte in medias res utan med att sätta in Frankrike – ”under 1700-talet Europas folkrikaste land” – i ett europeiskt sammanhang med en ekonomisk kris som hade sitt ursprung i årtiondena före revolutionens utbrott.539
Iakttagelserna avseende 1919, 1955 och 1980 års läroböcker för gymnasiet äger re-levans även här. Överlag har gymnasieskolans läroböcker mer gemensamt över tid än folkskolans och grundskolans läroböcker. Till skillnad från tidigare generationers, och tidigare stadiers, läroböcker, men i likhet med andra läroböcker för gymnasieskolan, saknas anekdotiska inslag och – utöver att 1700-talets kungar var svaga och mest ägnade sig åt jakt – utläggningar kring regenternas personliga egenskaper.540 Till skillnad från Robespierre, och med undantag av Ludvig XIV nämns kungligheterna inte vid namn.
537 Hildingson, Lars, 1987, s. 186.
538 Hildingson, Lars, 1987, s. 186.
539 Bergström, Börje, Löwgren, Arne & Almgren, Hans, 1985, s. 219.
540 Med undantag av texterna i Bergström, Börje, Löwgren, Arne & Almgren, Hans, Alla tiders historia, 1985 och Lindh, Lena & Söderberg, Boel, Globen 3, 1995, nämns Marie Antoinette vid namn i samtliga lärobokstexter och i övervägande negativa ordalag: att hon med sitt slösande hovliv bidragit till den eko-nomiska krisen och/eller att hennes ursprung vid det österrikiska hovet väckte fransmännens ogillande och misstänksamhet. Katarina av Ryssland har mött en liknande behandling i lärobokstexter, som omta-lar hennes många älskare, och drottning Kristina vars ovilja att gifta sig utgjorde ett problem i ett land utan tronarvinge; se vidare i Österberg, Eva, 1997, s. 334–351 och Berge, Britt-Marie, 2011, s. 170. Den
Texten i Alla tiders historia (1985) minner om tidigare läroböckers sammanhängande historieskrivning, med fokus på den ekonomiska och politiska historien och med ana-lytiska snarare än berättande rubriker: ”Den ekonomiska krisen”, ”Samhällskritiken”, ”Aristokraternas revolt” och ”Borgerskapets revolution”.541 Progressionen är kumulativ i att texten i Alla tiders historia är mer omfattande än i Levande historia 2 (1987), främst i att vara sammanhängande och mer detaljerad. Kunskapen kontextualiseras i större utsträckning än i Levande historia 2 (1987) och den problematiseras i större utsträck-ning än i någon av de övriga läroböckerna på ett sätt som pekar mot en evolutionär progression, eller ett kvalitativt annorlunda sätt att tänka historia.
Etablerade scheman utmanas när historia som konstruktion synliggörs i den löpande texten. Läsaren påminns om att den historia som återges är ett resultat av tolkning. Den franska revolutionen kan tolkas som ”höjdpunkten på en samhällsomvandling som hade pågått i flera länder under 1700-talets senare hälft” och som en unik händelse. Aktören Robespierre har betraktats som både en blodtörstig tyrann och som jämlik-hetssträvare.542 I stället för tidigare stadiers ambition att levandegöra och förenkla histo-rien ges här ett metaperspektiv som tydliggör historia som konstruktion och sätt att tänka. Bilden av historia som fixerad struktur utmanas i att metaperspektiven pekar mot att historien och revolutionen kan förstås på olika sätt i olika tider och rum. De är därför långt ifrån entydiga.
andra kvinnan som nämns, men endast i Levande historia, är Jean Paul Marats mördare, Charlotte Corday.
541 Samtliga underrubriker: ”Den ekonomiska krisen”, ”De tre stånden”, ”Samhällskritiken”, ”Aristokra-ternas revolt”, ”Borgerskapets revolution”, ”Folkets och böndernas uppror”, ”Ståndssamhället avskaffas”, ”Skräckväldet”, ”Revolutionen och Europa”.