Historieämnet innefattar en viktig del av den kultur som skolan skall föra vidare. Varje kulturkrets och generation definierar det kulturarv man vill överföra till nästa generation utifrån sin tids värderingar och bedömningar. Undervisningen i historia skall bidra till att eleverna tillägnar sig en kulturell identitet.331
Det förflutna är unikt och annorlunda och skall bedömas utifrån sin tids villkor. Sam-tidigt syftar studierna i historia till att eleverna skall förstå sin belägenhet i tiden och komma nära, möjligen det förflutna, men framför allt den egna och främmande kul-turer. Historieämnet kännetecknas av närhet i att särskild uppmärksamhet skall ägnas den nära, svenska, nordiska, och samiska, kulturen – ”det som format den personliga och kollektiva historiska identiteten”.332 Som en form av kulturorientering framstår syf-tet att eleverna genom undervisningen skall tillägna sig en kulturell identisyf-tet och få insikt om det historiska arvets betydelse för identiteten. Genom historiestudierna knyts
328 Läroplan för grundskolan. Allmän del, 1980,s. 121.
329 Läroplan för grundskolan. Allmän del, 1980,s. 124–125.
330 Läroplan för grundskolan. Allmän del, 1980,s. 125.
331 Förordning om kursplaner för grundskolan, 1994, s. 15.
olika generationers erfarenheter samman och den kulturella identitetsutvecklingen för-djupas.333
Texterna är nutidsorienterade i att handla om behov i den egna tiden och det egna samhället. Undervisningen syftar till att hos eleverna lägga grunden till att granska och utveckla både samhället och kulturen och till att tänka kritiskt med ett analytiskt be-traktelsesätt. Undervisningen syftar till att ge bakgrund och sammanhang till det som eleven möter i skola och samhälle. Genom studierna i historia får elevernas omvärlds-uppfattning en tidsdimension.
Undervisningen skall syfta till att eleverna ser sig själva som ett led i ett historiskt skeende – en tillfällig slutpunkt.334 Samtidigt ger kursplanen uttryck för den samtids-bundenhet som består i att elever ska ges möjlighet att leva sig in i gångna tider och de villkor som rådde då. Så utvecklas elevernas historiemedvetande, menar kursplaneför-fattarna.335 Kunskaperna om det förflutna ska ge eleverna ett historiskt perspektiv på tillvaron och bidra till att de förstår nutiden.
Samtidsbundenheten består i att eleven genom studierna i historia skall bli medveten om den historiska kontextens betydelse och att ”en gången tids människor skall bedö-mas utifrån sin tids villkor”.336 Skrivningen kan indirekt avse människor från andra kulturer än den egna, en slutsats som finner stöd i följande formulering: ”Den kultur som etniska minoriteter i vårt land har eller som invandrarna har med sig skall tas till vara i undervisningen så att den främjar tolerans och vidsynthet och motverkar ett etno-centriskt synsätt.”337 Samtidigt syftar undervisningen till att ge en gemensam referens-ram som bland annat omfattar elevens egen historia, hembygdens historia, den svenska, nordiska och europeiska historien, forntida kulturer och några utom-europeiska kul-turkretsar.
Ett centralt begrepp är kulturarv: både det svenska och det som människor från andra länder bär med sig. Undervisningen skall bidra till förståelse för människor från andra kulturer och att deras historiska bakgrund är en annan än den egna. Också det som förenar över tid och rum ska tydliggöras. En kritisk läsning ger vid handen att eleverna genom studierna i historia förväntas utveckla empati genom att träna sin inlevelse på människor förr så att de bättre förstår människor nu.
Historien är konkret i att handla om historiska händelser, gestalter och epoker, dock utan att det klargörs vilka som är lämpliga studieobjekt. Samtidigt är historieämnets
333 Förordning om kursplaner för grundskolan, 1994, s. 25–27.
334 Förordning om kursplaner för grundskolan, 1994, s. 25.
335 Innebörden av att ha ett historiemedvetande kommer, som sagt, till uttryck i 1980 års läroplan för grundskolan, men begreppet används för första gången i anslutning till 1994 års styrdokument.
336 Förordning om kursplaner för grundskolan, 1994, s. 26.
giltighet relativ i att det inte är de historiska kunskaperna som i sig äger ett absolut värde. Ämnet nyttiggörs snarare genom en rad färdigheter som såväl historieämnet som andra skolämnen kan bidra till att eleverna utvecklar. Om lärjungarna 1919 antogs lära sig av de historiska karaktärerna, som både föredömen och avskräckande exempel, så fyller lärandet i historia mer indirekta syften i 1994 års kursplan. Ett av målen med undervisningen är att eleven ”utvecklar sin förmåga att använda historien som verktyg i förståelsen av studierna inom andra ämnen”.338
Genom studier i historia skall eleverna lära sig att såväl historien som den egna tiden är komplex. Olika framställningar i exempelvis massmedia och propaganda måste granskas kritiskt, skeenden måste bedömas allsidigt. Människor i varje tid ser på histo-rien utifrån sitt sammanhang.339 Historien är komplex i att undervisningen skall sträva efter att eleven förstår att historiska företeelser kan ses ur flera perspektiv och tolkas på olika sätt, i att omfatta både politisk och ekonomisk historia, socialhistoria och kultur-historia, och i att, med nödvändighet, också omfatta det som är mörkt och destruktivt i gångna tider.
Historien är abstrakt och distanserad. Skolan skall sträva efter att eleven ”utvecklar kunskaper om historiska strukturer, utvecklingslinjer och förändringsprocesser”. Histo-rien är teoretisk i att eleverna genom studier i historia förväntas förvärva en grundläg-gande historiesyn och ett historiemedvetande, här definierat som förståelse för händel-ser i nutiden och beredskap för framtiden. Ambitionen är att eleverna genom studier i ämnet skall bli medvetna om att människor lever i tidsliga och rumsliga sammanhang: då, nu och sedan. Det framhålls som viktigt att eleverna får insikt i att samhällsutveckl-ingen per definition är dynamisk och möjlig att påverka.340
”Kontinuitet, förändring och omvandling” är enligt kursplanen viktiga begrepp för den tidsdimension som studier i historia ger bilden av omvärlden. Historieämnet för-ändras också ständigt:
Varje tid betraktar företeelser i ljuset av den egna tidens erfarenheter, fram-tidsutsikter och förhållanden. Förskjutningar i perspektiven sker ständigt och stoffvalet i historia skall spegla dessa förskjutningar. Undervisningen sätter på så sätt in aktuella frågor i ett historiskt sammanhang.341
338 Förordning om kursplaner för grundskolan, 1994, s. 26.
339 Förordning om kursplaner för grundskolan, 1994, s. 27.
340 Förordning om kursplaner för grundskolan, 1994, s. 26–27.
Den egna tidens centrala frågor kan på så sätt bli en del av historieämnet, exempelvis miljöfrågan och antikens skogsavverkning och jordförstörelse och de politiska föränd-ringarna i Östeuropa i kölvattnet av Berlinmurens fall och Sovjetunionens kollaps.342
1994 års kursplan ger uttryck för både genetisk och genealogisk orientering i tid: genetisk i att eleverna skall betrakta sig som utvecklingens tillfälliga slutpunkt, genea-logisk i formuleringarna om historiemedvetande och de tre tidsdimensionerna då, nu och sedan. Texterna utgår från den egna livs- och erfarenhetsvärlden, att jämföra med 1919 års kollektivistiska skrivningar utifrån ett samhälleligt perspektiv. Samtidigt beto-nas vetenskaplig anda analys och kritiskt tänkande. Perspektiven är ändliga i att före-skrivas, att jämföra med den vetenskapliga analysens öppna frågeställande och kritiska tänkande. Det finns formulerade syften med studierna i historia. Perspektiven är i första hand svenska och nordiska. I andra hand handlar de om kulturförståelse. På motsva-rande sätt präglas texten av analytisk slutenhet, också genom att den egna tidens förstå-elsehorisont i så stor utsträckning präglar formuleringarna om ämnets syfte och mål. Kursplaneförfattarna söker efter ämnets relevans och finner det – inte primärt i det förflutna – men i den egna samtiden och dess behov. Innehållet känns igen från tidigare kursplaner: historiska kunskaper och analytiska och kritiska färdigheter. Kvaliteter som undervisningen syftar till att eleverna utvecklar är därutöver en grundläggande histori-esyn och ett historiemedvetande, förmåga att förklara företeelser och skeenden, tolk-ningsfärdigheter, samtidsbunden förståelse, förmåga att använda historien som verktyg och insikt om det historiska arvets betydelse för identiteten.