I sin bok ”Barns språkliga dagar” ger oss Jan Einarsson (2000) en fasci- nerande och utförlig bild av några unga skolbarns språk i aktion. I fram- ställningen får vi följa de här barnen under deras vardag som är fylld med olika aktiviteter som naturligtvis ackompanjeras av samtal. Med hjälp av språket initierar barnen samtal och aktiviteter. De ger och tar emot information och tjänster. De påverkar och ändrar händelseförlopp i exempelvis sitt gemensamma lekande. De berättar olika saker för var- andra och skapar berättarrundor. De utreder och förklarar oklarheter. De förhandlar, argumenterar och övertalar varandra. De leker med språket. De skapar samförstånd och bekräftar varandra. Det är heller inte helt ovanligt att de bygger olika allianser. De fostrar även varandra och ger omdömen. De ger också sig själva mer eller mindre direkt beröm. De genomför olika projekt som exempelvis Emils ”icke-mesighetsprojekt”. För att lyckas med det använder Emil mycket kraftfulla uttryck. Han skändar andra, överdriver och både gör och säger tuffa saker. Barnens språkande fyller med andra ord en mängd olika funktioner. Det ger dem möjlighet att inta en mängd olika positioner.
Av de många och rika exempel Einarsson ger framgår att samtalen framför allt rör aspekter av barnens egna liv. För det mesta behandlas i samtalen aspekter i den omedelbara situationen eller något som nyligen hänt eller ska hända. Så trots att barnen får erfarenhet av att inta många olika positioner i de här samtalen, så kräver inte många av samtalsämne- na ett mer situationsoberoende språk. Liknande konstaterande gör An- dersson och Nauclér (1987, s 75) när det gäller förskolebarns samtal med varandra.
Samtalsämnen som kräver ett mer situationsoberoende språk förekommer inte heller nödvändigtvis för att vuxna deltar i samtalen med barn. Det framgår med all tydlighet i projektet ”Berättande och språkutveckling” och dess fortsättning ”Genreutveckling i barnaåren” (Liberg m fl 1997). I dessa projekt studerades 20 familjer med barn i förskoleåldern och tidig skolålder. I en studie av israeliska och amerikan- ska familjer med barn i övre förskoleålder och tidig skolålder visar Blum- Kulka (1994) också att ungefär drygt hälften av de studerade samtalen
omspänner antingen ämnen som berör vad man håller på med här och nu, den omedelbara situationen, eller något som nyligen hänt eller ska hända de närmaste dagarna. I knappt hälften av samtalen behandlas dock ämnen som rör mer avlägsna och generellt giltiga ämnen. Däremot finner Blum-Kulka att det är skillnad i hur barnen deltar inom ramen för de här ämnena. När man talar om något som rör den omedelbara situa- tionen behöver barnen på intet sätt slåss för att initiera ett sådant ämne. När det däremot gäller frågor om något som hänt eller ska hända styr föräldrarna ofta barnens deltagande ungefär som en lärare eller ord- förande styr sina elevers respektive mötesdeltagares deltagande. Det är inte heller helt ovanligt att föräldrarnas förfrågningar vad barnet gjort exempelvis i skolan ses som ett hot. Det kan i sin tur leda till att barnet utmanar efterfrågaren och vägrar eller undviker att svara. När mer avlägsna och generellt giltiga ämnen behandlas är barnens deltagande mer fritt från maktpåliggande av olika slag. Det ger dem en chans att delta på ett mer vuxet sätt. De amerikanska och israeliska barnen skiljer sig dock med avseende på i vilka samtal de deltar mest. De amerikanska har mest deltagande i samtal som behandlar den omedelbara situationen och de israeliska barnen i samtal där mer medelbara ämnen behandlas. Vidare visas att de israeliska barnen inte talar så mycket som de amerikanska barnen, men när de väl talar deltar de i mer avancerat språkande.
”Vi har en bok ...”
Att ha en bok att läsa i kan således, men dessvärre inte nödvändigtvis, ge en grund för att gå vidare och begrunda och fördjupa sig i det lästa på en mängd olika sätt. Det kan som i Rasmus fall också leda vidare till att skapa egna resor i tid och rum. Lagercrantz (1985, s 21) beskriver sina läs- upplevelser på följande sätt:
Men jag andades böckernas luft. De bjöd en utvidgning av mitt liv. De lät mig se sådant jag inte själv kunde se och träffa människor som levde intensivare och mera dramatiskt än jag gjorde. De var varelser från en annan högre tillvaro. De tog sig an mig och tillät mig vistas hos dem och bli rörlig, rik, fattig, god och ond som de.
Läsandet kan på så sätt lägga grunden för ett identitetsbygge, en psyko- logisk socialisation och en delaktighet i en kulturell tolkningsgemenskap (Malmgren 1997). Det utgör i sådana fall också en betydelsefull och be- hövlig språkutvecklingsagent i allas våra språkliga dagar.
Litteratur
Andersson, A. B. & Nauclér, K. 1987. Språkmiljö och språkinlärning: Slut- rapport från projektet Hemspråket i förskolan. Sprins-rapport 38/87. Insti- tutionen för lingvistik, Göteborgs universitet.
Blum-Kulka, S. 1994. The Dynamics of Family Dinner Talk: Cultural Contexts for Children’s Passages to Adult Discourse. I: Research on Lan- guage and Social Interaction, 27(1). S. 1–50.
De Temple, J. M. & Snow, C. E. 2001. Conversations About Literacy: Social Mediation of Psycholinguistic Activity. I: L. Verhoeven & C. E. Snow (red) Literacy and Motivation. Reading Engagement in Individuals and Groups. Mahwah, NJ. Lawrence Erlbaum Ass. Pub. S. 55–69.
Einarsson, J. 2000. Barns språkliga dagar. Lund: Studentlitteratur.
Langer, J. A. 1995. Envisioning Literature: Literary Understanding and Lite- rature Instruction. (Language and Literacy Series.) Newark, DE. Inter- national Reading Association.
Lagercrantz, O. 1985. Om konsten att läsa och skriva. Stockholm: Wahlström & Widstrand.
Liberg, C., Espmark, L., Wiksten, J. & Bütler, I. 1997. Upplevelsepresente- rande, händelsetecknande, berättande och språkinlärning. RUUL (Reports from Uppsala University Linguistics) 31. Uppsala university: Depart- ment of Linguistics.
Malmgren, L-G. 1997. Åtta läsare på mellanstadiet. Litteraturläsning i ett ut- vecklingsperspektiv. Lund: Studentlitteratur.
Preventing Reading Difficulties in Young Children. 1998. C. E. Snow, M.S. Burns & P. Griffin (red). Washington DC: National Academy Press. Smidt, J. 2004. Sjangere og stemmer i norskrommet. Oslo. Universitetsfor-
laget.
Snow, C. E. & Ninio, A. 1986. The contracts of literacy: what children learn from learning to read books. I: W.H. Teale & E. Sulzby (red) Emergent literacy: writing and reading. Norwood: Ablex Publishing Company. S. 116–138.