En ung flicka som tillfrågades varför hon så ofta besöker biblioteket sva- rar bland annat att hon och hennes familj inte har råd att göra några mer omfattande resor, men med hjälp av böckerna hon lånar kan hon resa vart hon vill. Det är resor i tid och i rum. Med utgångspunkt i Wolfgang Isers och Umberto Ecos arbeten menar Jon Smidt (2004, s 31–32) att
Iser og Eco kan hjelpe oss til å forstå hvordan meningen i tekster skapes i en prosess, en ”vandring” gjennom et tekstlandskap som stadig endrer seg. Begge legger vekt på at det foregår både samspill og motspill mellom tekstens føringer og leserens forestillinger, forventninger og holdninger.
Resorna flickan och alla andra läsare gör kan således liknas vid vand- ringar i föränderliga textlandskap bestående av med- och motlut. Dessa upplevelser kan läsaren sedan dela med sig och exempelvis glädja, för- våna eller kanske till och med förskräcka sin omgivning med. Följande samtal ger intrycket att Rasmus lyckas med alla tre. Rasmus är 4 år och 3 månader gammal. Han sitter vid köksbordet och fikar tillsammans med sin mamma och Lars. Lars är den observatör som är ute och samlar in forskningsmaterial om förskolebarns samtalande i hemmiljö (Liberg m fl 1997). Rasmus vänder sig till Lars och säger1
––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––
1 Teckenförklaring till transkriptionen: understrukna ord i två talares turer anger över- lappande tal; (xx): ohörbart ord; ((skrattar)): icke-verbala aspekter.
Rasmus (xx) jag drömde om dej i natt
Lars gjorde du
Rasmus ja jag drömde att att du bodde i frankrike drömde jag Lars nehe
Rasmus jo
Lars men det hade ju varit mysigt vad gjorde jag i frankrike då Rasmus ja a att a eh eh att ett spö att att ett monster åt upp dej Lars nehe ((skrattar))
Rasmus (xx)
Lars drömde du det men hur gick det då för att klarade jag mej eller
Rasmus då drömde jag att du att du hade ett guldsvärd att döda monstret med
Mamma oj då Lars jaha
Rasmus då drömde jag att du skärde han han i benet med svärdet Lars jaha
Rasmus så att den blev död Lars så så sen sen dog den då
Rasmus ja (xx) så så så så flö så började flyga ända till öknen drömde jag också
Lars det gjorde jag Rasmus ja
Lars jaha vad gjorde jag där då
Rasmus jag kan inte vad du gjorde du du som red på kameler där och åt lejon åt upp dej och tigrar åt upp
Lars jah det var inte mycket (xx)((fnissar)) av mej då
Rasmus men ti tigrarna du hade peppar i du hällde peppar i och så åt dom upp dej och så spottade dom ut dej för dom1 fick peppar i munnen
Mamma ((skrattar))1 Lars ((skrattar))1
Rasmus så nös dom2 ((skrattar))3 Mamma vilken fantasi2 ((skrattar))3 Lars ((skrattar))3
Rasmus så nös dom Lars oh det gjorde dom
Rasmus för för dom blev så förkylda ha ha Mamma du är som lite
Lars men då hade jag tur ((skrattar))1 Rasmus ((skrattar))1
Mamma ((skrattar))1 oh han är för rolig ((skrattar))2 Lars ((skrattar))2
Rasmus vet du det var bara på skoj Mamma ((skrattar))
Mamma din filur Lars nehe Rasmus jag bara drömde Lars ja just det Mamma m:
Lars just det ((skrattar))
Rasmus jag drömde att du bodde i frankrike drömde jag (xx) Mamma vi har en bok så här vad gör folk i andra vad gör folk i andra
länder eller nåt sånt där han heter Scarry Lars jaha ja just det
Mammas avslutande kommentar indikerar att Rasmus inspirerats av en bok han och hans mamma läst tillsammans. Den resa Rasmus nu skapar i sin berättelse har således sin grund i en annan resa han gjort tillsammans med sin mamma vid läsningen av den här boken. I samtalet tar han med de två andra samtalsdeltagarna på en farofylld resa till Frankrike och se- dan till en öken. På resan får berättelsens huvudperson, Lars, möta mon- ster och vilda djur. Med stor fantasifullhet skapar Rasmus två spännande händelser som följer på varandra och tillsammans skapar en berättelse som verkar förbluffa både Lars och mamma. I Rasmus berättande återfinns den grundläggande berättelsestrukturen med för det första en inledande orientering om var man befinner sig. Därefter följer de för- skräckliga händelserna. Lars blir uppäten, först av ett monster och sedan av lejon och tigrar. Klimax i dessa händelser blir dock att huvudpersonen Lars vänder på hela händelseförloppet och förvandlas från offer till hjälte. I den första händelsen har han ett guldsvärd till hjälp. I den andra är han så listig och häller peppar i munnen på sina motståndare. Genom sin modighet och förslagenhet räddar han sig och händelserna får ett lyckligt slut. Det som saknas för att berättelsen ska likna en traditionell sagostruktur är att det bara hinner bli två händelser och inte tre, innan den här delen av samtalet avslutas.
Med viss förtjusning i rösten konstaterar Rasmus mamma att hennes son har god fantasi. I fantasins värld finns inga överblickbara gränser för vad man kan tala om. Den rymmer oändliga potentialer för vilka ämnes- fält man kan röra sig inom. Man kan förflytta sig lätt och snabbt. Man kan möta allehanda varelser. Helt plötsligt är man utrustad med precis de försvarsmedel man behöver och allt kan sluta lyckligt. För att artikulera allt detta språkligt behöver man ord. Läsande av böcker baserade på fantasins värld men naturligtvis också läsande av böcker om faktiska förhållanden lägger en god grund för att kunna skapa ett rikt ordförråd. Läsandet kan således ses som en stödstruktur för att bygga andra texter som ges både välbekanta strukturer och variation i formuler-
ing och ordval. Läsandet tillåter således resor inte bara i tid och rum utan också i språket.
Det här exemplet visar inte bara prov på att en spännande berättelse skapas. Samtalet kan också beskrivas utifrån vilka olika positioner i berättandet som de tre deltagarna intar. Rasmus är huvudaktören. Han initierar med ett intresseväckande påstående att han har drömt om Lars. Det är ett aktivt steg för att ta plats och skapa utrymme för sig i samtalet. Vem kan tacka nej till att bli satt så i centrum? Att någon har drömt om en innebär med stor sannolikhet att man betyder en hel del för den personen. När Rasmus på så sätt lyckats fånga Lars uppmärksamhet in- leder han sin berättelse. Med hjälp av några stödfrågor från Lars för Ras- mus med stor iver berättelsen vidare. Han är också noga med att följa upp och förklara att det bara var på skoj och inte på riktigt. Det var bara en dröm han hade. Lars behöver således inte vara rädd eller orolig. Mamma intar en mer tillbakadragen position i samtalet. Med sina kommentarer om att Rasmus har fantasi, är ”för rolig” och en filur, understryker hon dock Rasmus försäkran om att det hela bara var på skoj. Hennes avslutande utsaga hjälper oss också att uppdaga åtminstone en källtext till Rasmus berättelse.
Rasmus visar i det här samtalet prov på att kunna återge en berättelse och att ta en mycket aktiv del i samtalet. Den fantastiska värld han skapar förutsätter också en viss rikedom på ord. Vid sammanställning av olika forskningsinriktningars rön har man visat att, förutom fonologisk med- vetenhet, samverkar ytterligare andra mer generella språkliga förmågor tydligt med såväl en grundläggande som en fortsatt läs- och skrivut- veckling (Preventing Reading Difficulties in Young Children 1998). Exempel på sådana språkliga förmågor är att ha ett stort ordförråd, att kunna återge satser och berättelser samt att kunna vara en aktiv samtalspartner. Det senare innebär bland annat att kunna ta initiativ och utveckla det man vill ha sagt. Om det här exemplet är karakteristiskt för Rasmus sätt att leva sina språkliga dagar, är prognosen för hans kommande läs- och skrivutveckling mycket god. Resor i böckernas värld stöder en rik språkutveckling och en rik språkutveckling stöder således också fortsatta resor i skriftspråket. Resorna i böckernas värld understöds i sin tur av att man samtalar om det man läser.
Boksamtal
Många forskare har pekat på betydelsen av att få delta i boksamtal för att skapa underlag för en god utveckling av läsförmågan. I boksamtalet ges man möjlighet att bland annat utveckla sina tankar om det lästa, fundera över och kanske ifrågasätta sin förståelse och anknyta det lästa till egna
erfarenheter. Man rör sig i den lästa texten på en mängd olika sätt. I likhet med andra läsforskare visar Langer (1995, s 9) att det finns olika sätt att röra sig i texter för att förstå och skapa olika kunskapsstrukturer. De fyra sätt Langer (1995, s 15–19) tar upp är att
• läsaren bekantar sig med textinnehållet och tar ett steg in på ytan av textinnehållet
• läsaren går mer på djupet i textinnehållet och funderar över motiv, känslor, relationer som ligger i handlingen
• läsaren tar ett steg ut ur texten och jämför det lästa med tidigare erfarenheter han har
• läsaren distanserar sig från texten, jämför den med andra liknande texter som lästs, han undersöker bildspråk och utsätter det lästa för kritisk granskning
Andra forskare (se t ex Snow & Ninio 1986) har visat hur dessa boksamtal kan te sig med riktigt små barn. Då behandlas vad man ser på bilder och hur det ser ut eller det man läser om just för stunden. Framför allt används ett situationsberoende språk för att genomföra sådana samtal. Den första av Langers fyra punkter är därmed i fokus för samtalet. När barnen börjar nå tre till fyra års ålder ställer de vuxna också frågor om vad som händer och varför det händer. Samtalet berör nu aspekter av Langers andra och i viss mån tredje punkt. Så småningom läggs frågor till som rör barnets egna värderingar av det som sker. Det in- går som en del i Langers tredje och fjärde punkt. De tre senare punkterna i Langers lista innebär att man gör tolkningar, utvärderingar, förutsägel- ser och kopplingar till egna erfarenheter. De samtalen kräver ett mer situ- ationsoberoende språk. Barn som får vara med om samtal som består av en hel del situationsoberoende språk, har oftast en mycket god fortsatt läsutveckling. Medan barn som deltar i samtal som nästan bara består av situationsberoende språk inte klarar sin fortsatta läsutveckling lika bra (De Temple & Snow 2001).
Boksamtal ger således möjlighet till att delta med både situationsbe- roende och situationsoberoende språk. Ju äldre barnen blir får en hel del av dem också delta i boksamtal där mer och mer situationsoberoende språk används. Dock gäller det inte för alla. Att boksamtal som sådana förekommer ger således inte en absolut försäkran om att man använder situationsoberoende språk. De Temple och Snow (2001) visar bland annat att de här skillnaderna att genomföra boksamtal existerar mellan familjer inom en och samma sociala gruppering. Det som skiljer familjerna åt är i vilken mån föräldrarna själva är läsare och eventuellt också umgås med
andra läsare. De föräldrar som är läsare, talar också med sina barn om texter på ett sätt som stärker barnens fortsatta läsutveckling. Den här skillnaden mellan familjer gäller inte bara för boksamtal barnen deltar i. Även för andra samtal som förs med barnen i de här familjerna kan liknande skillnader iakttas och i vilken mån de domineras av situations- beroende eller situationsoberoende språk.