Jag använde inledningsvis ”ordpar” inom citationstecken. Med ordpar menar jag ord som uppträder och behandlas tillsammans som en enda helhet och som består av två lika led med ett bindeord emellan.2
I vissa andra sammanhang används ordpar mer bokstavligt om två ord som förekommer tillsammans genom att de är intressanta att kombinera och jämföra ur någon viss aspekt. Ordpar används t.ex. om två ekvivalen- ter på olika språk (stor – big), när man beskriver metoder för att urskilja fonem (våga – låga) eller om ord som jämförs semantiskt eller stilistiskt (berömd – beryktad).
I datalingvistiska undersökningar, som t.ex. av talspråksfrekvenser (Allwood 1999), syftar ordpar i stället på två ord som ofta uppträder till- ––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––
1 Metoden är en av flera i ett större projekt, i samarbete med Per Linell, Linköpings uni- versitet, som går ut på att empiriskt undersöka ords meningspotential och dessas sam- verkan med funktionella potentialer hos exempelvis konstruktioner och med andra kontextuella faktorer.
sammans i en korpus. Också termerna ordtripler, ordkvadrupler och ord- kvintupler förekommer i detta sammanhang. Många av dessa frekventa ordsammanställningar är också grammatiskt, funktionellt och semantiskt sammanhållna (se t.ex. i Lindström och Londen 2005), men sådana egen- skaper används inte i dessa sammanhang som kriterier för urskiljande av dem.
De olika användningarna av ordpar påminner om de olika använd- ningarna av termen kollokation (se Malmgren 2003: 125.) Det finns en fre- kvens- eller korpusrelaterad användning av termen, men Malmgren före- språkar en definition som i stället utgår från ”det som är intressant ur språksystemets synpunkt” (2003: 124). I sitt första krav på vad som kännetecknar en sådan kollokation utesluter han dock uttryckligen x- och/eller-y-fraser:
Frasen ska ha en intern struktur med semantiskt huvudord (bas) och biord (kollokator). Exempelvis godtas fraser med samordnade substantiv (hus och hem) inte (2003: 135.)
Jag använder därför termen ordpar i stället för kollokation i den här upp- satsen. Bendz (1965) använder ordpar om kombinationer av samma typ som jag, men analyserar bara konventionaliserade sådana.3 Han urskiljer i sin monografi tre semantiska huvudtyper av ordpar (gränserna mellan dem är inte skarpa):
1. antitetiska (motsatspar, antonymier) 2. enumerativa (uppräkningar, paronymier) 3. synonyma (liktydingar, synonymier)
Exempel på antitetiska ordpar är bl.a. liv och död, ljus och mörker, bära eller brista, nu eller aldrig. Enligt Bendz förekommer eller särskilt i de antite- tiska ordparen.
För de enumerativa ordparen är det enligt Bendz viktigt att de till- sammans representerar en totalitet, t.ex. folk och fä, gård och grund, märg och ben. För att uttrycka totalitetsbetydelsen används även tretal: blod, svett och tårar, eller fyrtal: jord, vatten, luft och eld.
Synonyma ordpar indelas av Bendz i emfatiska, som tiggde och bad samt interpretatoriska eller determinerande. De senare kännetecknas av ”att det ––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––
3 I den ordparslista med ca 1 200 lexikaliserade ordpar som finns hos Bendz inleds inget av ordparen med ork. Lexikaliserade ordpar kallas även binominala och har undersökts i flera språk (Bönnemark 2003).
andra ledet ger något utöver det första eller inskränker detta, förklarar, preciserar och determinerar det eller meddelar en följd av det” (1965: 15). Exempel är stor och stark, ung och oskyldig, ung och oerfaren, gammal och klok, gammal och trött osv.
I min analys är totalitetsbetydelsen det avgörande för all ordparsan- vändning. Bendz nämner totalitet som viktigt för de s.k. enumerativa ordparen, men även s.k. antitetiska ordpar anger en situationellt eller kulturellt betingad totalitet där orden skiljer sig åt bara i något enda av- seende. För de s.k. synonyma ordparens del handlar det om förstärkning eller modifiering av den totalitet som anges av ”huvudordet”.4
Vad beträffar ordparens formella sida urskiljer Bendz och och eller som bindeord, men även men eller asyndes får förekomma. Ordningen mellan leden ska däremot i regel vara fast. Dessutom ”sammanhålls [mycket ofta] de gängse ordparen medelst formella konstgrepp såsom allittera- tion, assonans och rim, ibland både det ena och det andra eller rentav alla tre” (1965: 18). Slutligen står substantiven ”med mycket få undantag” i obestämd form.
Kriterierna fast ledordning och formella konstgrepp är nog mest ty- piska för konventionaliserade ordpar och används inte som kriterier i denna artikel (Se däremot Bönnemark 2003). Mitt speciella intresse ligger i att undersöka hur meningspotentialen hos ork gör det möjligt för ordet att medverka i skapandet av den aktuella totaliteten, inte minst i icke konventionaliserade och helt nya sammanhang.
Inom bl.a. konstruktionsgrammatik (t.ex. Croft och Cruse 2004) påpekas att konstruktioner har både grammatiska (eller syntaktiska) och semantiska funktioner och motiveringar. De ska alltså vara lingvistiskt intressanta på något sätt. Ur ett dialogiskt perspektiv (Linell 1988), är det i första hand situationella krav och förutsättningar som motiverar alla konstruktionsanvändningar.
Definition
Jag betraktar ordpar som en typ av konstruktion i konstruktionsgramma- tisk mening. Konstruktionens funktion är att skapa en större eller mer nyanserad totalitet än ett enskilt ord kan göra. Kravet att ett ordpar ska ange eller modifiera en totalitet innebär att ha både ork och lust att skriva, av främst kulturella skäl, räknas som ett ordpar medan gå och köpa ost
––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––
4 Jfr Langacker (1991: 383f.) som talar om funktionen hos samordningar av typen gin and tonic, shoes and socks som ”joint inclusion as essential facets of a unitary whole”.
och jordgubbar inte gör det, om inte de situationella kraven är oerhört speciella och specificerade i kontexten.
Ett ordpar består av en förbindelse av tre ord, varav ett är bindeordet och eller eller och två är innehållsord, dvs. en konstruktion med struk- turen x-och/eller-y. De två innehållsorden i ordparet får inte ta enskilda bestämningar eller ha olika form. Alltså räknas inte exempel som bättre ork och minskad stress, mera ork och mera energi eller utan att ha skärpa och orken att skapa någon riktig farlighet; däremot bra ork och uthållighet och orken och inspirationen för arbetet. Orden kan alltså förekomma i såväl obe- stämd som bestämd form. Konstruktionen ska ha frasbetoning5 eller också ska de två ingående innehållsorden vara lika mycket betonade. Denna struktur kallas för konstruktionens inre kollokat.6 Det finns också yttre kollokat7, som framför allt består av vissa innehållsliga verb-, adjek- tiv- och adverbialtyper, vissa objektsformer, etc. som ordparet konstrue- ras med. Jag återkommer i resultatredovisningen till vilka dessa är och hur de samverkar med ordparets meningspotentialer.
Material
Materialet är hämtat från nätet med hjälp av sökmotorn Google under vårvintern 2005. Antalet ork och y är 64, orken och y 18, x och ork 82, x och orken 45, ork eller y 43, orken eller y 8, x eller ork 38, x eller orken 11, totalt drygt 300 exempel.