Vid ett av flera observationstillfällen synliggörs Robins bristande intresse för och motoriska svårigheter i arbetet:
Handledare A försöker att instruera Robin att plantera violer. Robin verkar däremot måttligt intresserad, men med instruktioner från handledare A försöker han att göra detta. Handledare A verkar uppgiven: ”Nu borde du kunna detta. Nu har du gått här i fyra år”. Han får göra om och göra om tills det fungerar (fältanteckning).
Styrningen handlar om att få Robin att arbeta med sig själv i syfte att bli självreglerad och påbörja sin normalisering. För att uppnå detta används den gode handledarens blick och tillsägelser som verktyg så att Robin ska inse hur han ska bete sig i enlighet med det som anses vara tillåtet eller otillåtet. Flera handledare poängterar vikten av att deltagarna måste veta vad som ska göras så att det inte blir kaos. Det poängteras samtidigt att deltagarna är olika och att de måste arbeta individuellt med varje deltagare. För att det inte ska bli oordning används handledarens blick och tillsägelse, men även tid och rum i disciplineringssyfte.
Inom trädgårds- och naturbruksverksamheterna finns scheman med dagen uppsplittrad i olika moment som grund. Tidsschemat blir ett sätt att inpassa kroppen i tidsbestämda imperativ (Foucault 1975/2003). Det blir ett program som bestämmer hur själva handlingen skall utformas, som kontrollerar förloppet och dess olika faser inifrån. Alla grupperna har någon form av schema och matris två nedan får exemplifiera hur aktivitet, tid och rum i en av grupperna ser ut:
Syftet med reglering av tiden enligt schemat är att få tiden att tränga in i kroppen och den blir därmed en del i den osynliga disciplineringen (ibid.).
Handledare A har varit på möte på morgonen och deltagarna har väntat in henne för att fika tillsammans [se schemat 08.30-09.00], vilket resulterar i att de blir sena att gå upp till växthuset. Handledare B som kommer och ser lite stressad ut säger – ”Jag trodde att ni var på väg upp” (fältanteckning).
AKTIVITET TID RUM
08.30 - 09.00 Lokalen Fika och promenad till växthus/skolträdgård
09.00 - 11.30 Växthus/skolträdgård Trädgårdsarbete
11.30 - 11.50 Växthus/skolträdgård Avslut/städning och promenad till lokalen
11.50 - 13.00 Lokalen Lunch
13.00 - 14.45 Växthus/skolträdgård Trädgårdsarbete
14.45 - 15.00 Växthus/skolträdgård Avslut/städning och promenad till lokalen
15.00 - 15.30 Lokalen Fika
15.30 - 16.00 Lokalen Avslut och hemgång
Tiden för att vara i lokalen var utgången och vid den aktuella tidpunkten borde deltagarna och handledare A vara i växthuset. Tid och rum hänger ihop, d.v.s. olika tider betyder olika rum. Handledare B hade förväntat sig att de redan hade fikat färdigt. För att nu tiden ska tas tillvara effektivt går de igenom dagens arbete och även eftermiddagsarbetet sittande vid fikabordet. Därefter går handledare B iväg på ett ärende (för att vara effektiv) medan de övriga fikar klart. Att tiden är viktig framkommer i situationer då tiden har satts ur spel. Deltagarna väljer att inte fika förrän handledare A kommer från mötet vilket får handledare B att reagera på att de inte är klara att påbörja arbetet. Reaktionen från handledare B kan tolkas som att det viktiga inte är vem du är utan vad du arbetar med (Foucault 1975/2003, s. 293). Deltagarna vill förmodligen fika med handledare A för att handledaren betyder något för dem eller för att ett schema borde följas även av handledarna, men handledare B anser att det är viktigare med tiden. För deltagarna kanske inte klocktiden är styrande utan själva ordningsföljden. Först är det fika och det är någonting som man gör med sin handledare och därefter är det arbete i växthuset som väntar.
Vid planeringen säger handledare B att det finns alldeles för mycket att göra och senare när de kommer upp till växthuset visar det sig att en av de arbetsuppgifter som de skulle utföra är redan utförd av någon annan. Handledare A är upprörd och säger att det är synd att de blir av med arbetsuppgifter. När jag påtalar för handledare A att handledare B sagt att de har väldigt mycket att göra säger handledare A – ”Ja, visst finns det att göra” (fältanteckning).
Om det ligger för mycket arbetsuppgifter i förhållande till tid kan man tänka sig att handledaren skulle vara tacksam att bli av med en arbetsuppgift. Det verkar finnas en rädsla för att vara inproduktiv och att inte använda tiden ordentligt och effektivt.
Det finns situationer där deltagarna reagerar på handledarens beteende. Fia berättar om sina reaktioner då handledaren inte passar tider:
Fia beskriver handledaren som velig och att hon har svårt att passa tider. Fia tycker att det är viktigt att passa tider. Själv passar hon tider även om det kan hända att hon har försovit sig någon gång men inte – ”liksom varje dag”. Hon tyckte inte att det kändes bra att handledaren kom för sent. Fia menar att om de började klockan ett så var alla där lite innan ett och sen kom kanske handledaren klockan halv tre. Det tyckte hon kändes konstigt. De fick sitta och vänta på henne om det inte var så att de visste vad de skulle göra. Om de visste vad de skulle göra gick det ju bra ändå. De pratade med handledaren om det och hon skrattade och sa att – ”jag vet, jag är dålig på tider” (intervjusammandrag).
Deltagarnas svårigheter med att passa tider tillskrivs funktionshindret, men hur förklarar man handledarens förseningar? Att tiden är en disciplineringsfaktor
visar även Rita, som beskriver skillnaden mellan att vara i trädgårdsutbildningen och i trädgårdsgruppen:
Ganska stor skillnad, om man går i skola t.ex. då måste man ju alltid passa tider, och liksom gå alla dagar och inte göra en massa andra saker på arbetstid. För när vi är hos handledare A kan vi ju gå ifrån då och vara ledig någon dag och så (intervjusammandrag)
Exemplet visar att olika tidskrav gäller i olika kontexter. Vid en första analys kan man finna en viss diskontinuitet i deltagarnas närvaro i trädgårdsgruppen, vilket också bekräftas i citatet. Vid en närmare analys visar det sig att det ändå finns ett osynligt tidschema. Deltagarna byter rum, de är alltså inte lediga i bemärkelsen att det är fri tid. Få deltagare tillbringar alla arbetsdagar i veckan i trädgårdsgruppen, då de även har andra aktiviteter som att studera på särvux samt att de har städdagar hemma. Även andra former av plan-erade aktiviteter kan förekomma som innebär att deltagarna inte deltar i träd-gårdsgruppen. Totalt är det nio deltagare i trädgårdsgruppen, men de är aldrig där samtidigt (förutom vid måltiderna på fredagar), vilket innebär att det är olika konstellationer i verksamheten under veckan. Den enskilde deltagaren kan vara där allt från en till fyra dagar i veckan. På fredagarna kommer tre deltagare för att enbart äta frukost, lunch och fika, för att däremellan bege sig till andra aktiviteter som särvux, studiecirkel eller bad. Att tiden blir så uppsplittrad mellan olika rum kan upplevas som någonting positivt och ge känslan av att vara ledig. Detta kan tolkas som att om man frekvent och med en viss kontinuitet byter rum kan tiden upplevas som mindre disciplinerande. Permer och Permer (2002) menar att om distributionen omfattar flera rum leder detta till att övervakningsmöjligheterna minskar, vilket ger ett visst mått av frirum för deltagarna. Situationen i trädgårdsgruppen är inrutad i tid och rum, men diskontinuiteten består dels av att närvaro bara krävs vissa dagar i veckan, dels av att flera av rummen är belägna på olika platser vilket leder till att kontrollen går förlorad. Deltagaren upplever sig vara ledig. Man kan även tolka situationen som att deltagaren inte är övervakad.
Disciplineringen organiserar ett analytiskt rum (Foucault 1987/2003, s. 145) och det gäller att hålla reda på vem som är närvarande och frånvarande då det för varje individ finns en plats och för varje plats en individ. Rummen i särskolan är förlagda till olika delar inom skolområdet. Man kan finna att ju större intellektuellt funktionshinder, desto slutnare miljö. Även inom skolhuset för deltagarna på IP finns en rumslig indelning.
Handledaren berättar att de deltagare som är lite ”bättre” inom IP, får sin undervisning på övervåningen och att det är en bra uppdelning också med anledning av trapporna. På övervåningen finns flera rum och en smal korridor som håller ihop dem. Klassrummen är inte
utformade som man tänker sig ett ordinärt klassrum utan bänkarna står utmed väggarna, så att man sitter med ryggen mot varandra (se bild 1.). Därmed blir det också en tom yta i mitten av rummet (fältanteckning).
På väggen har deltagaren en klocka och ett tidsschema med tidsangivelser och ämnen. Panoptismen bygger på idén att risken att fångas av övervakarens öga ska fruktas mer än hans synliga närvaro. Handledaren har möjlighet att se alla, men ingen vet när handledaren ser just dem i ögonblicket i fråga. Genom att deltagarna sitter med ansiktet mot väggen och ryggen mot rummet kan handledaren övervaka deltagarna utan att deltagarna vet i vilket ögonblick de blir övervakade. Eftersom ingen kateder finns i rummet vet inte heller deltagaren med exakthet var handledaren befinner sig.