Min analys visar att de tre tolkningsrepertoarerna inom diskursordningen ger olika värde åt och tolkning av naturbaserade aktiviteter. I tolknings-repertoaren naturen gör oss lyckliga finns en slags självklarhet i att naturen är bra för människan. Natur och djur är gynnsamt både för uppmärksamheten och för kroppen. Repertoaren kan även ses sammankopplad med ett medicinskt hälsoperspektiv och har dessutom drag av ideologi. Tolknings-repertoaren trädgårdsarbete kräver motivation förutsätter att det finns ett intresse för naturbaserade aktiviteter eller att man gillar djur. Det innebär att naturen enbart är bra för dem som har motivation för arbete med maskiner eller för de naturbaserade aktiviteter som utförs. Tolkningsrepertoaren naturbaserade aktiviteter kan leda till gemenskap återfinns enbart i den dagliga verksamheten. Gemenskapen med andra sätts i fokus då deltagarna anses ha behov av sociala interaktioner.
Trots att de tre tolkningsrepertoarerna åtminstone delvis kan verka motsägelsefulla, kan de existera tillsammans i praktiken. D.v.s. de kan aktiveras
i olika konkreta situationer, och behöver därmed inte utesluta eller strida mot varandra. Förekomsten av olika repertoarer blir därmed att se som ett utbud av resurser eller tillgångar som handledarna kan använda sig av, och inte som begränsningar. Det betyder att den naturbaserade praktiken kan motivera sin existens genom att lyfta upp tre argument: ett pedagogiskt hälsoperspektiv, ett motivationsperspektiv och ett socialt interaktionsperspektiv.
Sammanfattning och reflektioner
Olika diskurstyper i den akademiska diskursordningen har olika särdrag. Diskurstyperna är analytiska kategorier och jag har självsvåldigt kategoriserat dem som en kulturell och en evolutionär diskurstyp. Det är hur jag har uppfattat dominerande teser, antaganden och resultat som har varit avgörande för vilken diskurstyp som en specifik text har hamnat i. Man kan dock se att diskurstyperna tar stöd av varandra och de är med andra ord inte renodlade utan kan ses som glidande.
Den kulturella diskurstypen utgår från att vilket värde människan tillskriver naturen är kopplat till den tid och kontext hon lever i. Den nutida människans vördnad för och aktiviteter i naturen tros ha kopplingar till tiden för industrialiseringen. Genom naturen kan den hårt arbetande människan återhämta sina krafter. Naturen ses även som en genuin plats för framgångsrik fostran och undervisning. Det är intressant att det även inom den pedagogiska dimensionen finns argument som är hämtade från en naturvetenskaplig medicinsk diskurs. Den medicinska diskursen är etablerad och har hög status, vilket kan antas ge tyngd åt den kulturella diskurstypen. Medicinens intrång eller status inom pedagogik är dock inget nytt utan har funnits där under en lång tid (Helldin 2002, 2003). Här är det dock en medicinsk diskurs i en något annorlunda skepnad då den inte lyfter fram diagnoser utan fokuserar på fenomen som stresshormoner, motorik och koncentration som indikationer på hälsa respektive ohälsa. Natur anses alltså påverka deltagarna positivt, och genom en normativ dimension – att pedagogik utomhus är hälsosamt – förordas naturen, även om den inte beskrivs som helt nödvändig.
Den evolutionära diskurstypen bygger sina resonemang på att naturen är en essens och något livsviktigt för människans välmående. Det finns i diskurs-typen två spår, som intresserar sig för natur respektive djur. I diskursdiskurs-typen anses både aktivt och passivt deltagande i natur och med djur ge positiva effekter. Den evolutionära diskurstypen omfattas av många forskare och flera studier hänvisar till medicinska undersökningsmetoder för att förklara varför
interaktionen mellan människa och natur är positiv.59
59Ett socialt behandlingsperspektiv finns också i denna diskurstyp. I Cowdens (1969) studie (se sid.98), kan man läsa om en grupp personer med intellektuella funktionshinder som arbetade på en tomatodling, där det visade sig att de producerade mer än de utan ett intellektuellt funktionshinder. De var dessutom bättre på att sortera ut användbara tomater. En kritisk fråga som man kan ställa, är varför inte alla tomatodlare anställer personer med intellektuella funktionshinder om de är bättre arbetskraft än andra?
När det gäller tolkningsrepertoarerna som används i den studerade praktiken har jag gått tillväga på samma sätt som med diskurstyperna, d.v.s., jag har gjort analytiska kategorier. Naturen gör oss lyckliga lyfter fram uttalanden som bygger på handledarnas egna upplevelser och värderingar, men också på observationer av deltagarna. Ingen av handledarna använder forskning för att bekräfta sina utsagor, vilket de skulle ha kunnat göra genom att hänvisa till den evolutionära diskurstypen. Tolkningsrepertoaren hävdar att naturbaserade aktiviteter kan ha effekter på lärande och på de flesta sociobiologiska områden, d.v.s. naturen ses som en universell hälsokälla. Denna tolkningsrepertoar har drag av ideologi och har likheter med den evolutionära diskurstypen genom att naturen i båda fallen ses som en essens och en självklarhet. I tolkningsrepertoaren trädgårdsarbete kräver motivation finner man motivation och intresse som centrala begrepp. Naturbaserade aktiviteter anses inte vara välgörande i sig. Motivationen måste finnas för att deltagarna ska uppleva aktiviteterna som gynnsamma. Det är dock enbart inom gymnasiesärskolan som båda begreppen motivation och intresse används. I den dagliga verksamheten används enbart intresse. Tolknings- repertoaren naturbaserade aktiviteter kan leda till gemenskap är något mindre förekommande och återfinns bara i den dagliga verksamheten. Den fokuserar på den sociala gemenskapen. Det är känslan av gemenskap för deltagarna som utgör värdet med de naturbaserade aktiviteterna. I gymnasiesärskolan nämns inte gemenskap i förhållande till naturbaserade aktiviteter. Denna tolkningsrepertoar har likheter med den sociala dimensionen i den kulturella diskurstypen genom att naturbaserade aktiviteter används som plats för sociala interaktioner.
Logiskt sett finns inneboende konflikter mellan tolkningsrepertoarerna, eftersom de betonar respektive förnekar olika värden med de naturbaserade aktiviteterna. I praktiken verkar det dock inte finnas några stridigheter. Olika motiv och argument kan berättiga en verksamhets existens och man kan tänka sig att de olika tolkningsrepertoarerna kan komma att användas efter behov.
Gemensamt för diskurstyperna och tolkningsrepertoarerna är att de natur-baserade aktiviteterna tillskrivs värde. Naturbegreppet i sig är något grumligt och det verkar oklart om alla naturbaserade aktiviteter är gynnsamma. Och hur är t.ex. förhållandet till vädrets växlingar och naturkatastrofer? Det går för-modligen inte att ifrågasätta det hälsosamma med att vistas utomhus i naturen, men man kan göra en jämförelse med att motionera. Motion anses på ett självklart sätt vara hälsosamt för alla människor – men det betyder inte att alla vill motionera. Det gäller att motivera var och en att hitta sin motionsform. Naturbaserade aktiviteter beskrivs på samma självklara sätt som hälsosamma för alla människor – men alla vill inte vara i naturen. Det gäller för var och en att hitta sin mening med naturen, men för deltagarna, när de väl är där, är det inte lätt att välja bort den.