Mariella – Är det viktigt att hålla på med trädgårdsarbete? Eller skulle det lika gärna kunna vara något annat? Finns det någonting i trädgårdsarbetet som är gynnsamt eller viktigt enligt din bedömning för deltagarna? Handledare B – Men, detta är ju vad jag tycker, att naturen är ju viktig, att fascinationen för saker och ting, att man lär sig öppna ögonen, lär sig vara nyfiken, för det stimulerar ju, det vet ju du och jag också, om man sätter sig och tittar på en nyckelpiga, eller man kan lukta på en blomma, det ger
tillfredsställelse. Eller lyssna på göken där borta, eller även lyckan över att det är roligt när man sått och dragit upp och sedan kan man faktiskt skörda sina jordgubbar eller man kan skörda sin blomkål eller någonting. Det är ju en tillfredsställelse. Det är ju därför man odlar hemma också, antar jag (intervju).
Det går att tolka handledarens vittnesmål som att naturen i sig är en påverkansfaktor som leder till att deltagarna öppnar ögonen och blir nyfikna. I uttalandet går det att finna att naturen har flera positiva effekter för människan. Tillfredställelse kan både nås genom aktiva handlingar som att så och att skörda samt genom ett passivt deltagande. Att naturen ger dessa positiva effekter slår handledaren fast genom uttalandet – det vet ju du och jag också. Man kan tolka utsagan som att vi vet att så här är det och uttalandet kan förstås som en diskurs som bottnar i en tidsmässigt lång tradition att se natur, frisk luft och vatten som faktorer för välbefinnande. Hon fortsätter att beskriva sin upplevelse som att vara en del av naturen:
Handledare B – Sedan så, känns det så självklart, jag tycker egentligen inte det behövs någon forskning på det, är naturen bra eller inte bra. För vi är ju en del av hela alltet med natur, människor och att vi är en del av naturen. Så för att må bra så ska man ju vara i naturen. Fast jag känner själv att när jag är ute i naturen så läker det eller att jag blir lugnare (intervju).
Även här hävdar handledaren att för att må bra ska man vara i naturen, det är så självklart att det inte behövs någon forskning om det. Det är ingen av handledarna i studien som lyfter fram teorier eller forskning. Tolknings-repertoaren kan ses som att den är praktikerförankrad och att handledaren hämtar sina utsagor från beprövad erfarenhet i kombination med en slags övertygelse om det självklara. Handledaren förmedlar sina självupplevda erfarenheter i sin utsaga, men vad tror hon är deltagarnas upplevelser?
Mariella – Kan du se det hos deltagarna, att de upplever detta?
Handledare B – Ja, jag kan ju se att, ja det kanske kan vara vad som helst, det behöver inte vara en trädgård, men att man är kreativ, det ser man ju att de blir piggare och alertare och man klagar inte lika mycket över att man är trött och har ont i huvudet och så, men det kan ju vara vad som helst som sätter igång det så klart. Det kanske är mera saker som man gör. Sedan så hör man ju ofta hur de tycker, att ’oh vad skönt, vad soligt det är ute, vad skönt’ eller ’vad gott det doftar’. Sådana kommentarer är det. Det kan man kanske inte få inomhus, att ’åh vad skönt och solen värmer, vad fåglarna kvittrar’. Det är väl deras kommentarer, och att man blir mer livfull också när man är ute i naturen och får frisk luft, och att man kan hantera kunskaper, eller att man ser att man kan hantera saker, man har kontroll över någonting, det är väl också rätt roligt. Men det kan ju vara vad som helst annat också, det doftar väl gott i ett bageri också, men det blir inte samma harmoni. Nej, jag kan inte ge något så där konkret så att det är mer deras kommentarer, då de tycker det är skönt och att det doftar gott, eller smakar gott, eller så. Att det är vackert (intervju).
Vistelser i andra miljöer ger inte samma effekter som att vara i naturen, enligt handledaren. Deltagarna blir bland annat livfulla i naturen och det gör att man kan hantera och få kontroll över saker, menar hon. Genom deltagarnas kommentarer som: oh vad skönt, vad soligt det är ute, vad skönt, vad gott det doftar, solen värmer eller vad fåglarna kvittrar argumenterar handledaren för att deltagarna mår bra av att befinna sig i naturen. Hon uttalar sig dock inte om situationer där det är fult och dåligt väder eller kallt. Det finns dock en återkommande reservation i utsagan som kan tolkas som att handledaren inte är helt säker på att det positiva beror på naturen eller trädgården. Däremot kan det tolkas som att handledaren ger en helhetsbild som är grundad i en personlig övertygelse, att det inte kan bevisas men att det är hennes tro. Även om frågan var ställd i förhållande till deltagarna varvar handledaren pronomena de [deltagarna] och man i sitt uttalande. Man kan ses som generellt, som att det avser gemene man, d.v.s. alla, och inte enbart deltagarna. Naturens effekter kan alltså anses gälla alla människor.
Stina berättar hur hon upplever kontakten med blommor:
Mariella – Men vad är det bästa med trädgårdsarbete? Stina – Att få gemenskap och... [hörs otydligt]. Mariella – Vad sa du... gemenskap?
Stina – Gemenskap av blommorna. Mariella – Berätta lite om det.
Stina – Ja, man känner sig glad när man kommer hit.
Mariella – Både här på handelsträdgården och på trädgårdsutbildningen? Stina – Ja.
Mariella – Du känner dig glad?
Stina – Ja, jag tycker att jag känner mig glad med blommorna. Mariella – Hm, det låter härligt.
Stina – Ja.
Mariella – Kan du berätta hur du känner, hur det yttrar sig, glädjen? Stina – Nä, jag tycker att det bara är behagligt att vara bland blommor. De håller tyst och det när man pratar med dem och sen är de väldigt tacksamma. De blommar ju.
Mariella – Ja.
Stina – Och växer (intervju).
Stina beskriver sin känsla och upplevelse av att få arbeta med trädgårdsarbete. Det som hon uppskattar mest är gemenskapen med blommorna. Hon blir glad av att vara med blommorna. Hon beskriver en interaktion med växterna där de håller tyst när hon pratar med dem och dessutom är tacksamma. Stina är den enda deltagare som uttrycker sin känsla för växter på ett tydligt och konkret sätt. Hon skulle kunna få stöd för sin utsaga och argumentation i den evolutionära diskurstypen och i en studie med detta perspektiv skulle citatet kunna tolkas som stöd för att växter inte kräver särskilt mycket av Stina och att detta kravlösa andrum kan ge ett positivt välbefinnande (Searles 1960/1973; Ottosson 2007; Stigsdotter & Grahn 2002).
Att naturens effekter gäller för alla människor är något som även handledare E talar om, även om frågan nedan specifikt var ställd i förhållande till deltagarna.
Mariella – Det har blivit väldigt populärt det här med utevistelser och så... natur och att det är välgörande för människan. Hur tänker du kring det och just kopplat till den här målgruppen?
Handledare E – Ja, jag tror alltså att det är, jag kan känna rent till mig själv alltså att jag tillsammans med djur och natur är avstressande och det är helande. För de här ungdomarna, de behöver ju för det första variationen. Och sen så tror jag att det är skönt för dem att vara med djuren eller om vi är i trädgård och håller på med blommor och för att jag tror att det lugnar dem, det har en lugnande effekt på dem.
Mariella – Hm.
Handledare E – Precis som på oss andra, för det är det ju hos oss alla (intervju).
Begrepp som avstressande, helande och lugnande används i linje med handledare B:s utsaga. Även handledare E uttrycker att såväl natur som djur är välgörande för alla. Effekten kan ses som terapeutisk och natur och djur ses som en helhet i detta sammanhang.
Handledare J säger att djur är mycket bra för den här gruppen deltagare och särskilt de som går på individuella programmet. Han menar vidare att djur har samma effekt på människor som natur har, att de har lugnande effekt (fältanteckning).
Särskilt sägs djur vara bra för de deltagare som har större funktionshinder och går på individuella programmet. Även inom den akademiska diskursen hävdas det att för personer som har en försämrad relation till andra människor kan djur vara särskilt viktiga och att djur kan ge positiva effekter på både psykiska, sociala och fysiska områden (Norling 2001). Men genom att använda, enligt mina anteckningar, begreppet människor blir effekten generell, för alla.
Naturen skulle kunna beskrivas som terapeutisk d.v.s. att den har lugnande och avstressande effekter. Handledare B:s tidigare uttalande att: man klagar inte lika mycket över att man är trött och har ont i huvudet skulle kunna innebära att naturen anses ha effekter på kroppsliga symtom. Natur och djur sammankopplas med andra ord därmed med ett medicinskt hälsoperspektiv.
Handledare V kommer fram till mig och berättar om arbetet. Hand- ledaren menar att dessa deltagare ofta har problem med övervikt. Han jobbar mycket med kroppskänslan. För dessa deltagare handlar det mer om sjukgymnastik eller handikappsridning. Handledaren kan även se på deltagarna att de blir lugna när de kommer upp på en häst (fältanteckning).
Kroppen d.v.s. – övervikten – problematiseras av handledaren, som lyfter fram arbetet med kroppskänslan. Denna handledare använder begreppen sjuk- gymnastik och handikappsridning, vilket tangerar den kroppsligt medicinska
diskursen. Även handledare E menar att naturbaserade aktiviteter kan kompen-sera deltagarnas behov av sjukgymnastik.
Mariella – Tror du att det har någon betydelse om man jobbar samtidigt, eller inte, eller är det bara att man är i miljön, som gör det gynnsamt? Handledare E – Ja, alltså jag tror att bara miljön är gynnsam, men att det gör någonting med kroppen det, tror jag också är viktigt. Bara de får göra enligt vad de orkar och kan. Så att det är inte tyngdpunkten att man skall ta i och vara duktig, men jag tror att rent fysiskt, för jag tror att de här som oftast är stela och har alltså rörelsesvårigheter, att de får göra någonting med kroppen så, för att behålla rörligheten och det kommer ju in naturligt då i deras tillvaro här, i stället för att gå hela tiden och ha sjukgymnastik (intervju).
Lärande i naturen är gynnsamt men kroppsaktiviteterna är också viktiga, kan man utläsa i citatet. Kroppsaktiviteter i naturen skulle kunna innebära att deltagarna inte behöver gå på sjukgymnastik. Om man inte visste att intervju-personen arbetar på en skola skulle man kunna tro att uttalandet är gjort av en sjukgymnast, då det lika gärna skulle kunna höra hemma i en medicinsk diskurs.
Fia är en deltagare som även hon beskriver den kroppsliga dimensionen av att vara i naturen:
Mariella – När du gick trädgårdsutbildningen så var ni ju både inne och ute, vilket var roligast?
Fia – Ute tyckte jag var roligast, jag gillar ju att gräva och jobba så, med hela kroppen, än att bara sitta inne och skriva.
Mariella – Jaa, för du säger, jobba med hela kroppen, tyckte du att de här uppgifterna där man tar i rejält var roligare än det här plottriga?
Fia – Jaa, man blir tröttare och så där och sen sover man bättre när man varit ute och arbetat så (intervju).
Fia lyfter upp kroppsarbetet som någonting positivt och något som resulterar i bättre nattsömn. Kroppslig aktivitet i naturen och tillsammans med djur kan med andra ord ses som en hälsosam och medicinsk välgörande aktivitet.
Handledare D lyfter fram praktiska fördelar för deltagarna snarare än terapeutiska:
Mariella – Är det så att trädgård och natur är lite speciellt för den här gruppen, eller vad tänker du om det?
Handledare D – Ja, ja, jag har ju bara gjort mitt alltså, och tänker att jag har ju aldrig gjort något annat än hållit på med växtlighet och så där och jag brinner för det, och jag känner det att, liksom att är det något de kan få nytta av, liksom, jag känner att de har kanske lättare för att lära sig vissa saker, och kanske kan få någon lönebidragsanställning någonstans ja, vad heter det nu, som kommunerna ordnar med daglig verksamhet. Det kan ju ingå sånt här som de har hållit på med här. Kommunen har ju fastigheter och fastighetsskötare så de kanske kan få en deltagare att gå vid sidan om (intervju).
Det aktiva arbetet där de kan få lära sig saker kanske kan leda till löne-bidragsanställning, säger handledare D. Deltagarna anses få mer ut av att arbeta med trädgårdsarbete än av att sitta och limma träbitar i en lokal som framtida arbete. De framtida yrkesområden som handledare D diskuterar är lönebidragsanställning och daglig verksamhet, som inte betraktas som vanliga löneanställningar utan är skapade arbeten för personer med funktionshinder som står utanför arbetsmarknaden. Att delta i verksamheter med naturbaserade aktiviteter kan alltså leda till att deltagarna lättare kan få en praktikplats.
Handledare B menar att deltagarna kan lära sig andra saker än yrkeskunskaper inom området.
Mariella – Om man bortser från de specifika yrkeskunskaperna, är det någonting som du har uppmärksammat eller har tankar om att man faktiskt kan lära sig i trädgården, som egentligen inte har med det att göra, utan andra kunskaper?
Handledare B – Jaa, det kan det kan de väl, det är ju just att öppna ögonen, du lär dig se olika färger, harmonin, balansen. Du lär dig matematik, lär dig mycket av trädgården, ekologin, eller helheten igen, att vi är ett med allt på något sätt så. Äh, vad mera? Praktiska färdigheter, man skall snickra ihop något eller så där, hur en spaljé skall gå, växterna i förhållande till nord, syd, öst och väst. Man kan väl lägga in allt egentligen i trädgård tror jag.
Mariella – Jaha.
Handledare B – Det som jag sett mest är färg och form kanske och matematik (intervju).
Genom naturbaserade aktiviteter kan deltagarna ges möjlighet att lära sig olika färger, matematik, ekologi, snickra och väderstrecken. Det innebär att natur-baserade aktiviteter inbjuder till fler kunskaper än enbart trädgårdskunskaper.
Tolkningsrepertoaren naturen gör oss lyckliga existerar både hos handledare och hos deltagare. Utsagorna lyfter fram trädgårdsarbete och djur som både läkande, lugnande, terapeutiskt och kroppsligt välgörande. I tolknings-repertoaren har naturens värde en sådan självklarhet att den kan tänkas dölja alternativa tolkningar av verkligheten. Diskurser som uppfattas som självklara kan komma att benämnas som objektiva. De kan därmed ses som ideologiska, eftersom de skymmer alternativa tolkningar (Winter Jörgensen & Philips 2000). Jag vill föreslå att denna tolkningsrepertoar har drag av ideologi.