Några danska exempel - från Arup till Porsmose

en av de kraftigaste drivfjädrarna i Europas ekonomiska tillväxt. Efter bar-barinvasionernas upphörande skapades en ny samhällsordning, en helt och hållet agrar civilisation. Inom dess ramar ägde en andra tillväxtfas rum, gyn-nad av jordbrukets expansion och präglad av relativ fred och politisk stabili-tet.

Impulsen till den inre tillväxten i den europeiska ekonomin under 1000-/

1100-talet måste »i sista hand» sökas i det exploateringstryck, som seig-neurernas makt utövade på produktivkrafterna. Genom folktillväxten, ge-nom förbättrade redskap och odlingssystem och gege-nom större jordbruksarea-ler tillförsäkrades på så sätt aristokratin ett större välstånd. Under 1100-talets senare del tog städerna över den pådrivande rollen i den ekonomiska dynami-ken. I det sammanhanget stimulerades en mentalitetsförändring med bety-dande konsekvenser: Den gamla anda av frikostighet och slöseri, som sedan krigsekonomins tid hade dominerat hos seigneurerna, försvann. Det var in-tresset för vinsten, som efter hand ledde till en ny mentalitet, som snart också kom att genomsyra den agrara ekonomin.

Dubys essä karaktäriseras av en imponerande perspektivrikedom. Samti-digt präglas framställningen kring de kausala sambanden av en viss svår-genomtränglighet. Det hänger delvis samman med att avvägningen mellan olika förklaringsfaktorers kausala prioritet sällan expliceras och ofta går för-lorad i de många krafternas växelspel. I vissa fall lämnas också frågan om kausalitet mer eller mindre öppen, inte sällan beroende på att ett empiriskt bräckligt kronologiskt fundament inte tillåts bära upp några distinkta avgöran-den i fråga om vad som är orsak respektive verkan i relationen mellan olika faktorer. Det är bl a i dessa avseenden, som Duby skiljer sig från de tidigare anförda exemplen på mera renodlade synsätt i fråga om agrar utveckling och samhällsförändring i tidig medeltid.

Ovan har några av de allmäneuropeiska huvuddragen i fråga om demogra-fiska och agrarteknologiska förändringar tecknats. Vidare har en diskussion förts om sambanden mellan dessa förändringar, såväl inbördes som i relation till en vidare samhällsram. Det är lämpligt att här återknyta till de sydskandi-naviska förhållandena. Frågan blir, om vi nu är bättre i stånd att förklara de faktorer, som låg bakom det yttre skeende i fråga om bybildningsprocessen under tidig medeltid, som tidigare varit föremål för försök till precisering.

nyttjande. Vi har också ovan (4.4.2) kunnat konstatera en enighet i forskningen kring uppfattningen, att århundradena kring 1000-talet för stora delar av Nordeuropa präglats såväl av expansiv demografisk utveckling som av ett flertal produktivitetshöjande tekniska innovationer. Bybildningspro-cessen måste rimligen kunna kopplas till dessa samtidigt verkande demogra-fiska och teknologiska förändringar. Skeenden av den arten kan emellertid inte isoleras från den genomgripande omvandling, som samhället även i flera andra avseenden, socialt, ekonomiskt, politiskt och kulturellt, genomgick i den aktuella perioden från vikingatid till högmedeltid. Det finns därför skäl att undersöka om några av de faktorer och de samband mellan olika faktorer, som enligt exemplen ovan ( 4.4.3) har visat sig använda i förklaringar till den tidigmedeltida utvecklingen i Nordvästeuropa, även har kommit till använd-ning inom nordisk forskanvänd-ning för att förklara bybildanvänd-ningsprocess och samhälls-förändring i Sydskandinavien.

Det visar sig, att förändringar i jordbruksteknologin har en lång tradition bakom sig som huvudfaktor i förklaringar till uppkomsten av sådana danska byar, som är kända i varje fall sedan historisk tid. ¹ Erik Arup, som utgick ifrån namntypskronologin, antog att de äldsta byarna hade bildats från och med vår tideräknings början. Den omfattande bybildningen bör enligt Arup förklaras som de tvingande följderna av en genomgripande förändring av jordbrukstekniken. Närmare bestämt handlade det om införandet av den tunga hjulplogen, som nödvändiggjorde driftssamverkan och därmed sam-manslutning i bybebyggelser.² Arups dateringar, såväl av de äldsta byarna som av hjulplogen, kom snart att ifrågasättas, särskilt sedan Gudmund Hatt bebyggelsearkeologiskt påvisat byar redan från förromersk järnålder.³ Vissa delar av Arups hjulplogshypotes skulle emellertid på nytt aktualiseras av Ak-sel E. Christensen.

Enligt Christensen, som också utgått från namntypskronologins direkta re-levans för bebyggelsedatering, skapades redan före folkvandringstidens slut en ny byorganisation, »den regulerede landsby med vist frellesskab». Förkla-ringen härtill vill Christensen söka i tekniska och funktionella omständigheter och han ser »plovfrellesskabet» som »et konstituerende element i landsbydan-nelsen». Christensen finner belägg för att man redan vid denna tid har skapat bättre plogtyper. Sannolikt har det rört sig om hjulplogen med vändskiva, som alltså skulle ha varit i bruk i Danmark redan före vikingatiden. Den om-fångsrika bebyggelseexpansion, som enligt Christensen skedde under vikingatid, resulterade i en stor mängd nya bybildningar (fr a byar med efter-lederna -by, -tofte, -b(j)l/e och -torp), liksom i att ny jord togs under kultur och

1 För det följande, jfr A. E. Christensen, a a 1969, s 52 ff; I. Skovgaard-Petersen, a a 1977, s 83 f; E. Porsmose, aa 1980, s 64 ff; T. Gn:ingaard Jeppesen, aa 1981, s 137 ff.

2 E. Arup, aa 1925, s 64 ff.

3 G. Hatt, Landbrug i Danmarks Oldtid, 1937.

att bygden utvidgades. I sin förklaring till denna kontinuerliga tillväxt under vikingatiden tillmäter Christensen den demografiska faktorn den avgörande betydelsen: befolkningstalet har trots utvandringar varit starkt stigande, dock utan att medföra överbefolkning.⁴ På liknande sätt har Christensen förklarat fortsättningen av »den store torpdannelse», som ägde rum i perioden från 800-tal till 1200-tal, mot slutet samtidig med etableringen av bebyggelser med röjningsnamn. Enligt Christensens tolkning ligger sålunda en folkökning bakom detta fenomen. Efter den kraftiga stigningen under vikingatid planar befolkningskurvan ut i tidig historisk tid. Enligt Christensen känner vi inga driftsförbättringar eller tekniska framsteg i jordbruket i äldre medeltid. Av betydelse var däremot den stimulerande inverkan på det danska jordbruket, som de stigande priserna fick i samband med grundandet av de tyska Öster-sjöstäderna. ⁵

Befolkningsutvecklingen och det inre tillståndet i Norden är liksom den nordiska kolonisationens omfattning omdiskuterade problem inom vikinga-tidsforskningen. Den diskussionen kan inte här bli föremål för någon mera ingående presentation. Man noterar emellertid, att mot tex Arups bild av överbefolkning och svält, som ledde till utvandring i stor stil från det vikinga-tida Danmark, ⁶ står Aksel E. Christensens ovan berörda tolkning. Christensen ser vikingatiden som en välståndsperiod, präglad av demografisk expansion, en omfattande kolonisation på andra sidan havet och en stark bebyggelseex-pansion i hemlandet, liksom av en i europeiskt perspektiv förhållandevis hög kulturnivå i fråga om tex sjöfart, handel, jordbruksteknik och politisk orga-nisation.7 I förhållande till Christensen gör P. H. Sawyer en klar nervärdering av utvandringen och den danska bosättningens omfattning i England. Sawyer anför också vissa tvivel på det empiriska underlaget till tolkningen av en dra-matisk folkökning i det danska hemlandet under vikingatid. ⁸ I de senaste danska synteserna finner vi också en större försiktighet i bedömningen. I lju-set av vikingatågen är det likväl för Inge Skovgaard-Petersen näraliggande att bakom mängden av -torp-bebyggelser se en befolkningstillväxt. Indikationer-na för bruk av hjulplogen i vikingatidens Danmark är något för osäkra för att Skovgaard-Petersen mera bestämt skall kunna hävda att -torp-perioden häng-er samman med lantbrukstekniska framsteg.⁹ Under intryck av Sawyers argu-mentering tolkar Niels Lund den danska utvandringen som numerärt

obetyd-4 A. E. Christensen, aa 1969, s 36 ff och 203 ff; dens., Mellem vikingetid och Valdemarstid.

Etforsog paa en syntese, DHT 1966, s 31 ff.

5 Dens., a a 1938, s 10 ff och s 30 ff; jfr dens., a a 1977, s 299 ff; liknande hos H. Paludan, Ti-den 1241-1340, i Danmarks historie 1, 1977, s 411 f.

6 E. Arup, a a 1925, s 105 ff.

7 A. E. Christensen, ovan i not 4 aa.

8 P. H. Sawyer, The Age of the Vikings, (1962), 2nd ed. 1971, s 148 ff och s 208 ff. Jfr diskus-sionen av Sawyers teser i A. E. Christensen, aa 1969, s 169 ff.

9 I. Skovgaard-Petersen, a a 1977, s 61 ff och s 84 f.

139

lig. Även till frågan om en explosiv intern befolkningstillväxt i det danska hemlandet är Lunds hållning närmast avvisande, fastän han vagt argumente-rar för möjligheten av en stigande folkmängd.¹⁰

Av större intresse är Kai H0rbys syn på drivkrafterna bakom den genom-gripande samhällsförändringen i Danmark i perioden mellan cirka 1000 och 1250. H0rby ser här en ekonomisk och demografisk expansion i linje med den samtida europeiska. Det är befolkningsförhållandena, S(?m uppfattas som i grunden pådrivande i utvecklingen mot ökad produktion, ökad efterfrågan, organiserandet av en fjärrhandel med dagligvaror och framväxten av städer.

Befolkningsutvecklingen ledde till en bebyggelseutvidgning, som vid vikinga-tidens slut hade brutit isoleringen mellan tidigare relativt autonoma bygder.

Detta var en nödvändig förutsättning för betydande förändringar på det po-litiska planet, främst kungamaktens och riksenhetens konsolidering. Befolk-ningsmässiga resurser var också en förutsättning för den kristna kyrkans eta-blering.11

Med dessa exempel från Arup till H0rby kan vi alltså konstatera, att tekni-kens landvinningar inom dansk forskning ofta har värderats högt som förkla-ringsfaktor. Införandet av den viktiga hjulplogen har dock daterats högst oli-ka. Bedömningarna av befolkningstryckets verkningar varierar också, men vanligen tillmäter man den demografiska utvecklingen en betydande förkla-ringskraft i fråga om bebyggelseutvidgning och samhällsutveckling i perioden från vikingatid till högmedeltid. Handelns stimulerande roll betonas i ett par fall. Det bör åter påpekas, att man har gjort dessa bedömningar utifrån förut-sättningen, att namntypskronologin avspeglar bebyggelseutvecklingens faser.

Av stort intresse är därför den första helhetsbild av bybildningsprocess och samhällsförändring, som Erland Porsmose tecknat på basis av de senaste be-byggelsearkeologiska resultaten och tolkningarna.¹²

I sitt vittgående förklaringsförsök sätter Porsmose in kulturlandskapsför-ändringen kring 1000-talet i flera samtidiga agrarekonomiska, samhällsstruk-turella och politiska sammanhang. En stor roll spelar i Porsmoses framställ-ning sambandet med riksbildframställ-ningen i Danmark. Denna politiska process måste förutsätta, att man vid den aktuella tiden kunde åstadkomma ett ackumule.rbart agrart produktionsövetskott. Den ekonomiska utvecklingen under denna tid studeras enligt Porsmose bäst utifrån samhällets fysiska struktur, fr a den agrara bebyggelsen (inkluderande byggnader och resursom-råde), som bildar befolkningens produktionsbas. I Porsmoses agrareko-nomiska modell kan den agrara bebyggelsen förstås delvis utifrån produk-tionsförutsättningarna. Därmed avses hur människan genom sina

»driftsmå-10 N. Lund, aa 1980, s 35 ff.

11 K. fä:irby, aa 1980, s 171 ff; jfr även s 101.ff.

12 För det följande, se E. Porsmose, a a 1979 och 1980, a a, Bebyggelsehistorisk Tidskrift 1981 och Den regulerede landsby, 1981 (s 15 ff och s 451 ff).

der» (dvs odlingssystem inklusive redskapsteknologi, arealutnyttjande och arbetsorganisation) interagerar med de naturgeografiska förhållandena, vari-genom produktionen skapas. Den agrara bebyggelsen kan också förstås ut-ifrån de samhällsstrukturella förutsättningarna, varvid bebyggelsens relatio-ner till det omgivande samhället fr a kan studeras genom de handels-, avgifts-och ägarförhållanden som är aktuella vid skilda tidpunkter.

Att den västeuropeiska utvecklingen i perioden från 800-tal till 1200-tal kännetecknas av en väsentlig ökning av produktion och skördeutbyte har en-ligt Porsmose sin bakgrund i ett nytt odlingssystem, vångbruket. Dess »tilh0-rende bebyggelsesform» var den slutna flergårdsbyn, omgiven av bebyggelse-tomma »open-fields». Det var fr a kombinationen av vångbruk i byalag och hjulplog, som även i Danmark medförde en agrarekonomisk omvälvning. De nya driftsmetoderna har enligt Porsmoses bedömning införts i Danmark »på overgangen mellem vikingetid och reldre middelalder». Som en nödvändig följd av det förändrade driftsekonomiska systemet skedde omkring år 1000 en omläggning av bebyggelselägen och en omstrukturering av resursområ-den. Dessa förändringar följdes av en stabilisering av bebyggelsen på dittills okänd nivå och med vittgående konsekvenser på skilda plan i samhället. Här-igenom möjliggjordes tex investeringar i fasta kommunikationsanläggningar m fl åtgärder för att stärka samhällets inre struktur. Möjligheter skapades för landtransporter och närhandel och därigenom även förutsättningar för de kommande stadsbildningarna. Genom system för uppbörd av avgifter från den agrara överskottsproduktionen till överhet och jordägare lades den ekonomiska grunden för riksbildningen.

Porsmose diskuterar så vilka faktorer, som kan ha utlöst denna utveckling.

Den demografiska tillväxten sedan vikingatiden - speglad i fr a vikingatidens yttre och inre kolonisation och i bebyggelsenamnen på -by, -tofte och vissa på -torp - tillerkännes en roll som en gynnsam bakgrund till den ekonomiska ex-pansionen. Denria faktor anses dock inte i sig själv kapabel att utlösa den driftsekonomiska omvälvningen. I det sammanhanget vill Porsmose revidera den bild, som Aksel E. Christensen mfl har tecknat av en dramatisk befolk-ningsexpansion under vikingatid och tidig medeltid. Denna utveckling skulle efter hand ha tvingat till kolonisation av marginella odlingsområden. Pors-moses iakttagelser i det fynska materialet tyder i stället på, att byar med yng-re namn är bättyng-re lokaliserade och anpassade till det nya odlingssystemet än byarna med gamla namntyper. Kolonisationen av -torp-byarna är enligt Pors-mose därför inte emografiskt betingad utan bör snarast ses som en drifts-ekonomiskt motiverad utskiftningsprocess. Även om ett stigande folktal har haft en viss betydelse, vill Porsmose i främsta rummet förklara den avgöran-de introduktionen av avgöran-det nya odlingssystemet utifrån samhällsstrukturella förutsättningar.

En viss roll bör handeln ha spelat, men fr a betonar Porsmose egendoms-141

förhållandena och avgiftsstrukturen. Kronan var först med att hävda generel-la krav på del i överskottsproduktionen, något som senare skulle utveckgenerel-las av kyrkan och herremännen. Den expanderande centralmaktens avgiftsbehov har med säkerhet lett kronan in i en aktiv bebyggelsepolitik. Den vikingatida driftsekonomin var i huvudsak baserad på boskapsskötsel och hade en rela-tivt extensiv och arealkrävande karaktär. Impulsen till att övervinna detta system kan enligt Porsmoses bedömning möjligen först ha kommit till Dan-mark via de soldatkolonistbosättningar, som sannolikt har använts av viking-ar i Danelagen. ¹³ De utmärktes bl a av en byalagsliknande odlingsgemenskap och en viss självägarstatus men med avgiftsplikt till kungen. Prototypen för det nya odlingssystemet härrör enligt Porsmose från detta militärpolitiska sammanhang. Han antyder också, att ett militärt och fiskalt syfte kan ha spe-lat in vid överförandet av det nya systemet till gamla odlingsområden i hem-landet .. Bebyggelseomläggningen här kan ha haft ett samband med ledingsor-ganisation och bolindelning. Efter denna impuls från en reglerande central-makt har emellertid snart de agrarekonomiska omvälvningarna kommit att verka med självförstärkande kraft, även långt utöver vad den demografiska utvecklingen ensamt kan ha motiverat.

Porsmoses beskrivning och förklaringsresonemang har stora förtjänster, inte bara i sin strävan mot ett fruktbart helhetsgrepp på en väsentlig men komplicerad förändringsproblematik. Dessutom inrymmer framställningen flera sakhistoriskt intressanta och originella inslag. Det får emellertid inte av-hålla oss från kritisk prövning. Porsmose beskriver själv sin framställning av

»årsagsforl0bet» som en »råskitse», och det ligger närmast i sakens natur att enskildheter i resonemang och bedömningar kan diskuteras och i vissa fall ifrågasättas. En sådan diskussion skall här föras som inledning till en sam-manfattande avslutning på detta kapitel.

Det finns exempel på mindre övertygande punkter i Porsmoses framställ-ning. Dels kan man peka på kopplingen mellan kulturlandskapsförändringen och centralmaktens avgiftskrav och därav följande aktiva bebyggelsepolitik, dels på soldatkolonistbosättningarnas roll som prototyp för överförandet av nya driftsmetoder i hemlandet. Som Inge Skovgaard-Petersen till det förra fallet har påpekat, är det diskutabelt, i vad mån kungamakten redan så tidigt i riksbiidningsprocessen som kring år 1000 bars upp av avgifter från produk-tionen. Snarare har den då ännu hävdats genom den prestige, som har följt av stora, lojala krigarföljen och rikedomar och som ytterst har vilat på kontroll över den internationella handelns farleder och marknadsplatser. Till det se-nare fallet kan invändas, att bönderna själva genom vikingatåg eller annan

13 Porsmose bygger här på A. K. G. Kristensen, Danelaw institutions and Danish society in the Viking Age: Sochemanni, liberi homines and Köningsfrei. Medieval Scandinavia 8, 1975, s 27 ff. Se särskilt ibidem s 72, där den politiska aspekten betonas i diskussionen om den danska byns ursprung: det är nödvändigt att betrakta »the foundation of villages ... much more as the result of an initiative from above. »

kulturförmedlande verksamhet har kunnat tillägna sig nya agrara system, tekniker och redskap.¹⁴

Porsmose tonar ned den demografiska faktorns betydelse på olika sätt, bl a genom sin originella hypotes om att byarna med yngre -torp-namn eller röj-ningsnamn anlagts som resultat av en positiv utskiftningsprocess för att på bästa sätt ta till vara möjligheterna med de nya driftsmetoderna på därtill lämpade jordar. Det skulle då också innebära, att byar med äldre namn i motsvarande mån ofta skulle vara sämre lokaliserade. Den anförda eviden-sen utgör i huvudsak statistiska beräkningar utifrån bonitetsangivelser i mat-rikelmaterialet från 1682.¹⁵ Som Porsmose själv understryker är jordbonitet en i hög grad kulturberoende variabel, och bonitetsuppgifterna från 1682 an-ges vara påverkade av jordens naturliga beskaffenhet i förhållande till de an-vända driftsmetoderna. Den långa perioden på cirka 500-700 år av vanligtvis kontinuerlig hävd sedan byarnas etablering utifrån de nya driftsformerna måste emellertid ha verkat i hög grad utjämnande mellan byar med äldre re-spektive yngre namn. Möjligheterna till säkra retrospektiva jämförelser för-ryckes därmed. Under alla omständigheter måste hypotesen utsättas för vida-re prövning. Den fövida-refaller emellertid inte vara prövbar i divida-rekt jämförbart material från uo på Söderslätt. Äldre detaljerade bonitetsuppgifter finns väl närmast i storskiftesmaterialet från 1700-talets senare del. Framför allt för-svåras en jämförelse med uo av att detta område saknar ett statistiskt rele-vant skikt av byar med yngre namntyper (tex yngre torp-namn och röjnings-namn; se ovan 4.3.2).

Såsom principiellt mera väsentligt för bärkraften i Porsmoses tolkningsför-sök framstår den grundläggande svårigheten att för denna period uppnå en acceptabel inbördes kronologi i fråga om de många inblandade faktorerna och deras interaktion. Vi har tidigare i detta kapitel vid upprepade tillfällen ställts inför det faktum, att dateringar, som är väsentliga för en bedömning av bybildningsproblematiken, faller inom vida ramar. Det gäller av naturliga skäl sådana långtidsverkande processer som den gynnsamma klimatutveck-lingen under vikingatid och tidig medeltid liksom den utsträckta uppodlings-fas, som enligt vegetationshistoriska tolkningar samtidigt har präglat det syd-skandinaviska landskapet (ovan 4.3.3). Även i andra sammanhang har vi emellertid tvingats acceptera det omöjliga i att göra kronologiskt snävare av-gränsningar än till en period, som kan omfatta ett par århundraden. Det har tex gällt den retrospektiva räckvidden av skriftliga källbelägg, kyrkobyggna-ders ålder, olika måttssystem enligt bevarade lantmäteriakter, namntypers

14 I. Skovgaard-Petersen, Kommentar til Porsmose, i Studier i historisk metode, bd 15, 1980, s 75 f. Se även dens., aa 1977, s 191 ff och s 207 f. Liknande hos N. Lund, aa 1980, s 49 ff.

15 Se fr a E. Porsmose Christensen, Udskiftningskort som bebyggelseshistorisk kilde - Fors0g med retrospektiv kulturgeografi, i H. Thrane (ed), Bebyggelseshistorisk metode og teknik, 1977, s 42 ff.

143

produktivitetsperiod, enskilda bynamns ålder och, inte minst väsentligt i det-ta sammanhang, tidigmedeltida keramiktypers användningsperiod. Möjlig-heter att uppnå erforderlig kronologisk stringens saknas också i hög grad i samband med sådana nyckelfrågor till resonemangen som folkmängdsök-ningens utvecklingsförlopp och tidpunkten för det breda genomslaget för de nya driftsmetoderna med hjulplog och trevångsbruk.

Av Porsmoses utredning om plogens kronologi ¹⁶ kan man sluta sig till, att hjulplogen av allt att döma bör ha varit allmänt i bruk i början av 1200-talet.

Från denna period har vi inte bara det äldsta kända bevarade hjulplogsfrag-mentet från Danmark (C-14-daterat till 1220

±

100 år), utan plogen fungera-de då på flera håll i lanfungera-det som taxeringsenhet. ¹⁷ Sannolikheten är dock stor, att redan vikingatidens nordbor kom i kontakt med denna plogtyp i Danela-gen, 18 vilket ger oss en rimlig terminus post quem. Åter ställs vi sålunda inför en kronologisk ram på 200-300 år, inom vilken en spridning på bred front bör ha skett, utan att vi i efterhand kan iakttaga förloppet.

Motsvarande gäller för trevångsbrukets utbredning i berörda delar av de sydskandinaviska slättområdena. Enligt vad som ovan (4.4.2) berörts, har detta odlingssystem länge varit känt i Nordvästeuropa, innan vi får det äldsta bevarade direkta källbelägget på dansk botten. Det gäller Skånelagen från cirka 1215, där för övrigt även byar med två vångar eller med endast en vång omnämnes. ¹⁹ Den evidens, som för närvarande står till buds för att föra tre-vångsbruket tillbaka till 1000-talet på dansk botten, är högst indirekt till sin karaktär och verkar inte omedelbart bärkraftig. Porsmose anför här dels ett fall av arkeologiskt iakttagna åkersystem, som dock endast är indirekt dater-bara genom tillhörande bebyggelse till cirka 1000-1200 (Borup Ris), dels de i huvudsak vikingatida bynamnen på -tofte och -by, som tolkas som indirekta belägg på vångbrukets reglerande delar, tofter och byalag. Under alla om-ständigheter tillfredsställes inte heller här ett minimibehov av kronologisk fixering av vad som måste vara mera väsentligt än indicier för blotta före-komsten av en driftsteknisk innovation, nämligen dess spridning i stor skala. ²⁰

16 E. Porsmose, aa 1979, s 126 ff och dens., aa 1980, s 62 ff.

17 Jfr tex den sk Plogtalslistan i Kong Valdemars Jordebog. Listan omfattar det själländska jurisdiktionsområdet (KV Jb I, s 82). Närmare om medeltida fynd, avbildningar och skriftliga belägg rörande plogar hos A. Steens berg, art. Plov, KLNM XIII, 1968, sp 330 ff och där anf litt.

18 Jfr här A. E. Christensen, a a 1969, s 61.

19 Skånelagen kap 75. Se Danmarks Gamle Landskapslove I, Skånske Lov 1, udg. af J. Bn1ln-dum-Nielsen och S. Aakjrer, 1933, s 51 ff, 220 och 319 ff; Se även Svenska landskapslagar. Tolka-de och förklaraTolka-de av Åke Holmbäck och Elias Wessen. Skånelagen. Gutalagen, 1979, s 39; jfr S.

Gissel, art Trevangsbrug, KLNM XVIII, 1974, sp 624 f och där anf litt.

20 Jfr E. Boserup, Population and Technology, 1981, s 3 ff och s 95 f.

In document Söderslätt genom 600 år : Bebyggelse och odling under äldre historisk tid Skansjö, Sten (Page 155-163)