Exempel på helhetstolkningar

lingen och det relativt sena genombrottet (fr a i perioden 1075-1180) för vissa redskap och odlingsmetoder. ¹² Bilden framstår emellertid som entydig i viss måtto. Den tillåter nämligen den sammanfattande bedömningen, att århund-radena kring 1000-talet för stora delar av Nordeuropa präglats av såväl expan-siva befolkningsförhållanden som produktivitetshöjande agrarteknologiska innovationer.

När det sedan gäller tolkningar av sambanden mellan den tidens demogra-fiska och teknologiska förändringar, finner vi även här intressanta skillnader mellan olika författar,e. Det gäller också problemet om hur man sätter in så-dana samband i en vidare samhällsram.

der även B. H. Slicher van Bath.³ Som en ledande representant för ett helt annat synsätt, där teknologiska förändringar uppfattas närmast som auto-nomt verkande, pådrivande krafter i den historiska utvecklingen, framstår Lynn White, Jr.

Att jordbruket före cirka 1700 var en samhällsangelägenhet, som direkt en-gagerade åtminstone 90 % av befolkningen, utgör en utgångspunkt för Whi-te. Under sådana omständigheter borde nämligen väsentliga förändringar i fråga om tex klimat, bördighet eller agrar teknologi med nödvändighet leda till att hela samhället påverkades och förändrades, tex i fråga om befolkning, välstånd, politiska och kulturella förhållanden. Den tidigmedeltida agrara omvälvningen var enligt White i hög grad betingad av den tekniska utveck-lingen, där plogen uppfattas som en av de mest avgörande faktorerna och där folkökningen ses som en effekt av ökad agrar produktivitet. White misstän-ker tex att man i» the Viking outpouring» kan se den nya plogens följder för befolkningstillväxten i Skandinavien. Bondesamhället i Nordeuropa vid 1000-talets slut karaktäriseras som »immensely vigorous and productive» och som »the product of the agricultural revolution», som efter hand även skulle leda till en djupgående samhällsomvandling: »the northern peasant» kunde nu genom överskottsproduktion öka sin levnadsstandard och sin köpkraft.

Detta tillät en snabb urbanisering och ledde till uppkomsten av en klass av specialiserade köpmän och hantverkare i de nya städerna.⁴ I förlängningen av de teknologiska innovationerna inom jordbruket ser vi alltså här som resultat dels en accelererande folkmängd och dels uppkomsten av konstituerande de-lar av det högmedeltida samhällets sociala struktur.

Whites uppfattning av de tekniska innovationerna såsom i hög grad be-stämmande för epokens demografiska, ekonomiska och sociala utveckling har mötts med kritik, bl a från Perry Anderson. Uppkomsten av ny teknologi bör enligt Anderson endast ses som ett av de materiella uttrycken för det rå-dande produktionssättets inre dynamik. Anderson uppfattar denna dynamik som den grundläggande drivkraften för jordbrukets framsteg, och den härle-des i sin tur till olika former av klasskonfrontation inom ramen för det feoda-la produktionssättet. Bakom medeltidens stora expansionsperiod på 1100-och 1200-talen låg sålunda enligt Andersons historiematerialistiska tolkning en antagonistisk social kamp mellan samhällets militära herrar och de under-lydande bönderna, en kamp om jorden och brukarnas prestationer. I sin tur utlöste »produktivkrafternas dramatiska uppsving ... en motsvarande demo-grafisk boom». ⁵

3 B. H. Slicher van Bath, a a 1963, s 60: »It was nearly always at a time of increasing popula-tion that there was a change - over from two- to three-course rotapopula-tion.»

4 L. White, Jr., aa 1980, s 38 ff; dens., aa 1981, s 143 ff.

5 Jfr P. Anderson, a a 1980, s 165 ff och s 288 f. För tidigare kritik av Whites arbete, se R. H.

Hilton och P. H. Sawyer, Technical Determinism: the Stirrup and the Plough, Past & Present, nr 24, 1963, s 90 ff.

134

Det står klart, att vi här har exempel på tre divergerande synsätt i frågan om vilken eller vilka faktorer, som främst har verkat pådrivande i den agrar-ekonomiska utvecklingen i tidig medeltid och därmed på ett avgörande sätt betingat uppkomsten av högmedeltidens samhäUsstruktur. Gemensamt är emellertid, att man på respektive håll tenderar att renodla och därmed riske-rar att övervärdera enskilda faktorers förklaringsvärde. En forskare som White har inte utan skäl anklagats för att företräda »teknologisk determi-nism» just på grund av att han i flera sammanhang upphöjt den tekniska ut-vecklingen till en oberoende, determinerande faktor i en utveckling med vida konsekvenser på skilda plan. ⁶ Med motsvarande skäl skulle man emellertid kunna uppfatta Boserups synsätt som utslag av »demografisk determinism»

och Andersons som präglat av »klasskampsdeterminism». Därmed inte sagt att vi är hänvisade till teknologisk respektive demografisk nihilism i kausal-resonemangen, lika lite som sociala motsättningar kan frånkännas en pådri-vande roll i det aktuella skeendet. Det finns emellertid skäl att ställa sig skep-tisk till enkla förklaringar av uppenbarligen komplexa och delvis dunkla sam-manhang. Det intrycket förstärkes vid en jämförelse med Georges Dubys stora essä om uppsvinget i den europeiska ekonomin i perioden 600-1200.⁷ Hos Duby möter vi nämligen en mångfald förklaringsfaktorer i komplicerad växelverkan. Framställningen formar sig till ett avståndstagande till mekanis-tiska och förenklade förklaringar av undersökningsperiodens samhällsför-ändringar. Den låter sig i princip inte referera i korthet, eftersom Duby sällan öppet diskuterar och redovisar sina grunduppfattningar eller tolkningsramar.

Några huvudtankar kan likväl urskiljas och lyftas fram.

Det ekonomiska uppsvinget skedde utifrån 600-talets samhälle, som Duby beskriver som präglat av låg produktivitet, gles befolkning, låg teknisk kapa-citet och ständig risk för hungersnöd och demografiska katastrofer. En vä-sentlig bakgrund till den kommande utvecklingen var klimatet, som enligt Duby blev varmare och mindre fuktigt i perioden från 700-talet till 1100-talets slut. I Dubys tillväxtmodell ges demografiska förändringar en fram-skjuten position, även om man ibland ser att de demografiska och teknologis-ka faktorerna teknologis-kan växla roller i teknologis-kausalresonemangen. Den befolkningstill-växt, som Duby menar har skett under perioden, förklaras bl a med frånva-ron av större pestutbrott från och med 600-talet, en efter hand ökad säkerhet efter att invasionerna (speciellt vikingarnas) upphört vid 1000-talets början, en ständig ökning av livsmedelsproduktionen och, inte minst, sociala föränd-ringar i samband med slaveriets upphörande, som ledde till ett utökat antal självständiga produktionsenheter och som därmed innebar en kraftig stimu-lans till barnalstring. Enligt Duby har befolkningstillväxten utlöst den första impulsen till alla kommande framsteg, till jordbruksproduktionens

upp-6 Se ovan i not 5 aa.

7 G. Duby, aa 1981.

135

blomstring och tekniska nyskapelser. Duby hävdar sålunda, att det demogra-fiska trycket efter hand framtvingade ett intensifierat jordbruk och en för-bättring av produktionstekniken.

Medan 600- och 700-talen utmärktes av ofantliga reserver av jord, fanns det brister i arbetskraftens storlek och i redskapen, brister som försvann under perioden före 1000-talet. Den tillväxt, som började på 1000-talet, byggde sålunda bl a på att landsbygdsbefolkningen hade ökat, något som emellertid i sin tur anges vara nära förknippat med förbättringar i jordbruks-tekniken. Intressant i sammanhanget är de för Västeuropas ekonomi mycket betydelsefulla nyodlingarna, som började långsamt under 900-talet och som kulminerade i perioden 1075-1180. Här preciseras de olika faktorernas kau-sala roll inte närmare på grund av flytande kronologier: enligt Duby satte ny-odlingarna igång »just när» befolkningstillväxten började och de tilltog »sam-tidigt som» tekniska innovationer infördes och det demografiska trycket öka-de. »Snart» ingrep seigneurerna stimulerande i processen.

Den tekniska faktorn verkar som synes i nära växelspel med befolknings-förändringarna. Som nedan framgår bör den också kopplas till sociala och politiska förändringar liksom f ö till förändringar i vardagslivets vanor, nor-mer och värderingar (mentaliteter) mm, varmed Duby - med sina rötter i Annales-traditionen 8 - strävar i riktning mot ett slags integrerad »total histo-ria» i sin framställning. Som exempel kan här nämnas Dubys värdering av matvanornas förändringar i Nordeuropa. De innebar en övergång från den germanska köttkulturen till en från de romerska mattraditionerna inspirerad brödkultur. Det förklarar till stor del brödsädsodlingens växande betydelse, samtidigt som den ökade spannmålsproduktionen fr a berodde på plogen, som låg bakom de agrara framgångarna. Duby förlägger »en av huvudfaserna i produktionsmedlens historia» till Västeuropa mellan år 1000 och slutet av 1100-talet. Till den förbättrade agrara teknikens viktigare sociala följder hör-de, att jordens brukare fick en minskad arbetsbörda i samband med odlings-arbete på godsen och därmed möjligheten att öka den egna avkastningen.

Samtidigt hårdnade emellertid herreklassens strävanden att genom avgifter mm tillgodogöra sig delar av brukarnas produktionsöverskott. I flera sam-manhang betonar Duby just de sociala konflikternas pådrivande roll.

I perioden från cirka 800 till mitten av 1000-talet låg emellertid de mest uppenbara drivkrafterna till utveckling på ett annat plan. De låg i angrepp och erövringar, och expansionen gällde då en krigsekonomi. De tekniska in-novationerna tjänade under denna period främst krigiska syften, men efter hand beredde också krigen vägen för fredliga tillämpningar. Därför utgjorde enligt Duby de aggressiva tendenserna hos de barbariska delarna av Europa

8 Om Annales-traditionen, se tex G. G. Iggers, New directions in European historiography, 1975, s 43 ff; B. Oden, Annales-skolan och det svenska forskarsamhället, i J. Le Goff & P. Nora, Att skriva historia. Nya infallsvinklar och objekt, 1978, s 7 ff.

136

en av de kraftigaste drivfjädrarna i Europas ekonomiska tillväxt. Efter bar-barinvasionernas upphörande skapades en ny samhällsordning, en helt och hållet agrar civilisation. Inom dess ramar ägde en andra tillväxtfas rum, gyn-nad av jordbrukets expansion och präglad av relativ fred och politisk stabili-tet.

Impulsen till den inre tillväxten i den europeiska ekonomin under 1000-/

1100-talet måste »i sista hand» sökas i det exploateringstryck, som seig-neurernas makt utövade på produktivkrafterna. Genom folktillväxten, ge-nom förbättrade redskap och odlingssystem och gege-nom större jordbruksarea-ler tillförsäkrades på så sätt aristokratin ett större välstånd. Under 1100-talets senare del tog städerna över den pådrivande rollen i den ekonomiska dynami-ken. I det sammanhanget stimulerades en mentalitetsförändring med bety-dande konsekvenser: Den gamla anda av frikostighet och slöseri, som sedan krigsekonomins tid hade dominerat hos seigneurerna, försvann. Det var in-tresset för vinsten, som efter hand ledde till en ny mentalitet, som snart också kom att genomsyra den agrara ekonomin.

Dubys essä karaktäriseras av en imponerande perspektivrikedom. Samti-digt präglas framställningen kring de kausala sambanden av en viss svår-genomtränglighet. Det hänger delvis samman med att avvägningen mellan olika förklaringsfaktorers kausala prioritet sällan expliceras och ofta går för-lorad i de många krafternas växelspel. I vissa fall lämnas också frågan om kausalitet mer eller mindre öppen, inte sällan beroende på att ett empiriskt bräckligt kronologiskt fundament inte tillåts bära upp några distinkta avgöran-den i fråga om vad som är orsak respektive verkan i relationen mellan olika faktorer. Det är bl a i dessa avseenden, som Duby skiljer sig från de tidigare anförda exemplen på mera renodlade synsätt i fråga om agrar utveckling och samhällsförändring i tidig medeltid.

Ovan har några av de allmäneuropeiska huvuddragen i fråga om demogra-fiska och agrarteknologiska förändringar tecknats. Vidare har en diskussion förts om sambanden mellan dessa förändringar, såväl inbördes som i relation till en vidare samhällsram. Det är lämpligt att här återknyta till de sydskandi-naviska förhållandena. Frågan blir, om vi nu är bättre i stånd att förklara de faktorer, som låg bakom det yttre skeende i fråga om bybildningsprocessen under tidig medeltid, som tidigare varit föremål för försök till precisering.