Källmaterial

3.2.1 Lunds stifts landebok ¹

Landeboken kan allmänt beskrivas som en synnerligen detaljerad förteck-ning över alla de jordegendomar, varav inkomster tillföll Lunds stifts

socken-1 Landeboken (citeras i forts Lb) föreligger i en tryckt utgåva, utarbetad av K. G. Ljunggren och Bertil Ejder i skriftserien Skånsk senmedeltid och renässans, nr 4 och 5, 1950 och 1952. Ut-gåvans första del (Lb I) omfattar nuvarande Malmöhus län, medan andra delen (Lb II) upptar

kyrkor jämte dess präst- och klockareämbeten. Även övriga inkomster och utgifter, som berörde sockenkyrkorna och dess ämbeten förtecknas utförligt i Lb. Den historiska bakgrunden till Lb:s tillkomst kan kortfattat anges på så sätt, att det fanns ett behov hos berörda parter att i samband med den stora omfördelning av jordegendomar, som blev en konsekvens av reformations-verket 1536, klargöra och vidmakthålla omfattningen av sockenkyrkornas och prästämbetenas medeltida godsbestånd. Indragningar till kronan ägde nämligen rum i stor skala av ärkesätets och klostrens omfattande godsmas-sor, samtidigt som man från centralmaktens sida uppmärksammade vikten av att sockenkyrkors och prästers materiella förutsättningar för upprätthållan-det av gudstjänstverksamheten inte fick äventyras.² År 1567 registrerades för Själlands stift fast egendom och inkomster för kyrkor och präster i Själlands

stifts: hn.!Phok. 3 n,,.n .lirPkt" 11pprinnPkPn till '1rhetPt me.l "tt S'1.mmans:t;i]I,,

en liknande landebok för Lunds stift gavs i ett brev från Fredrik II den 11/8 1569, ⁴ ställt till alla härads prostar i Lunds stift. Prostarna befalles, att var och en i sitt härad »vdspörge alle the Gaarde, Jorde, Grunder och Eyendomme Som hörer thil Kirckerne ock Presterne paa theris Embidtz Vegne, huor the Ligge, huem them haffuer och Bruger, ock huad ther aff Giffuis thil Landgil-le, ock ther paa giöre Klare Register . . . ». Dessa skulle sedan skickas till superintendenten, som därav skulle kunna göra »en rett viss Jordbogh».

Som K.-G. Ljunggren har visat,⁵ har brevet till prostarna resulterat i ett vidlyftigt insamlingsarbete, som genom direkta eller indirekta belägg i Lb:s text ses variera från socken till socken från tiden omedelbart efter befall-ningsbrevet fram till 1579. Ljunggren daterar huvudhandskriftens färdigstäl-lande till 1580---85, medan de socken- och häradsregister, som utgör dess grund, således har tillkommit vid olika tidpunkter under 1570-talet. ⁶ Man kan enligt Ljunggren räkna med olika skikt av notiser respektive redaktionella bearbetningar innan Lb färdigställts: först notiser från äldre register (tex me-deltida kyrkojordeböcker), sedan sockenprästernas register över aktuella förhållanden, vidare prostarnas häradsregister, som i Lund under

stiftsskriva-Kristianstads, Blekinge och Hallands län samt Bornholm. En tredje del av den värdefulla utgå-van (Skånsk senmedeltid och renässans nr 6, 1965, cit Lb III) omfattar förutom register även ut-givarnas utredningar rörande Lb:s tillkomst och innehåll samt handskriftsförhållanden. Bland litteratur, som tidigare behandlat Lb, hänvisas till L. B. Falkman, Upplysningar om Kronans, Kyrkornas och Presterskapets inkomster af andeligt gods uti Skåne, Halland och Blekinge, 1848, s 133 ff samt E. Schalling, a a, 1936, s 295 ff. Den följande framställningen bygger företrädesvis på Ljunggren i Lb III, s 1 ff och där cit källor och litteratur.

2 E. Schalling, a a, 1936, s 223 ff; K. G. Ljunggren i Lb III, s 3 ff.

3 Sjrellands Stifts Landebog 1567, udg af Svend Gissel, 1956.

4 Brevet avtryckt i Lb I, s 1 f.

5 Lb III, s 10 ff; jfr E. Schalling, a a, 1936, s 290.

6 Lb III, s 15; jfr S. Gissel, som i en recension av utgåvan av Lb understryker, att man för-modligen kan uppnå en mera differentierad datering av enskilda häradsavsnitt, men att man knappast lär rubba den generella tidfästningen (DHT 12.r 2, 1966-67, s 460).

31

rens ledning sammanförts i minst två etapper, varav den slutliga versionen, den sk B-handskriften blev den officiella landeboken.⁷ Den är så gott som fullständig för hela stiftet och utmärkes av en enhetlig disposition i redogörel-sen för de enskilda socknarna:

Efter sockenrubriken anges vanligen under rubriken »Reditus pastoris»

(kyrkoherdens inkomster) antalet »decimantes» ( tionde givare) i socknen.

Därefter uppräknas det tionde i form av spannmål och animalier, som tillföll prästen. En del andra inkomster av växlande betydelse (offer, helgonskyld mfl) antecknas också under denna rubrik.

Nästa avdelning upptages av mycket omfångsrika förteckningar över går-dar och jorgår-dar, varav kyrkan och dess ämbeten hade intäkter. Under särskil-da rubriker redogöres för mensalgårsärskil-dar (bona mensre pastoris), prästgårsärskil-dar (bona curire pastoris), sockenkyrkans egendomar (bona ecclesire) och i före-kommande fäll klockargårdar (degnegårdar, bona reditui). Dessa redogörel-ser är unika i sin detaljrikedom och utgör ett i flera avseenden värdefullt agrarhistoriskt källmaterial. Bl a tillhandahåller Lb i regel de äldsta uppgif-terna om odlingssystemet (antalet vångar osv) i ett stort antal byar i uo (sene-dan 3.5.3).

I samband med rekonstruktionen av bebyggelsesituationen i uo kring 1570 är det uppgifter i Lb av företrädesvis tre typer, som närmare skall bearbetas:

1) decimanttalen, 2) uppgifterna om vilka gårdar, jordar och brukare som re-gistreras i Lb samt 3) uppgifter om helgonskyldens storlek, vilken kan visas ha en viss relevans för att kontrollera antalet gårdar per socken.

3.2.2 Länsräkenskapsmaterialet ¹

Under kronans länsadministration förvaltades på 1500-talet all den jordegen-dom på landsbygden, som inte tillhörde adliga eller kyrkliga ägare. Länens storlek kunde sinsemellan variera avsevärt, från de sk huvudlänen, som om-fattade krongodset i ett eller flera härader, till smålän på några gårdar. Efter reformationen utgjorde de till kronan indragna stiftens gods samt de olika klostergodsen tidvis särskilda län. Administrativt centrum utgjordes oftast av ett kungligt slott, där länsmannen såsom kronans representant utövade länets högsta civila och militära myndighet. Länsmannen kunde inneha sitt län mot avgift, mot tjänst eller på räkenskap. Endast i det sistnämnda fallet var han förpliktigad att redovisa länsförvaltningen samt inbetala överskottet till rän-temästaren. Från centralmaktens sida eftersträvades under Christian III:s

7 Lb III, s 17 ff.

1 I serien Lensregnskaber, DRA. Enstaka bevarade handlingar från tiden före 1560 i Reg.

108 A, DRA. Se Th. Jexlev, Lensregnskaber og skattemandtal omkring 1500. Noter til Registra-tur 108 A, Arkiv 5, 1974-75, s 137 ff; dens., Lensregnskabeme, Fortid og Nutid, 1974, s 571 ff.

och Fredrik II:s tid att så långt möjligt basera lokaladministrationen på rä-kenskapslän. Redovisningen av inkomster och utgifter för dessa län skedde årligen i räntekammaren, där revision företogs. Det är räkenskapsmaterialet från räntekammaren, som till väsentliga delar (speciellt från och med 1610-talet) bevarats till våra dagar. Länsförvaltningens egna löpande räkenskaper har däremot gått förlorade.

En av länsräkenskapsmaterialets huvudavdelningar upptas av särskilda rä-kenskaper med ett tämligen brokigt innehåll. I detta sammanhang skall en-dast nämnas, att bland diverse »ovissa» intäktsposter återfinnes ibland sk städsmålsregister, som antecknar vissa omständigheter i samband med de landbobyten, som ägt rum på krongodset under räkenskapsåret.

Länets »vissa» intäkter förtecknades i jordeböcker. I dessa uppföres varje enskild självägare och kronolandbo - som tidigare nämnts dock utan att de båda kategorierna åtskiljes - med angivande av namn och landgille ( dvs ar-rendeavgift, avrad) jämte övriga årliga avgifter, eventuellt dessutom med av-gifter för utnyttjande av öde jordar, ängar osv.²

I samband med problem kring 1570-talets bebyggelse i uo är det i första hand jb över Malmöhus län 1572/73, som är av intresse. Denna jordebok har emellertid två föregångare, som förtjänar uppmärksamhet på grund av att de erbjuder vissa retrospektiva möjligheter. I jb 1546/47 och ännu i jb 1565/66 ³ är nämligen krongodset i Malmöhus län klart uppdelat i ett antal mindre län, där man har anknytning bakåt i tiden till medeltida kungliga fataburslän eller till betydande medeltida kyrkliga godsägare. I jb 1565 förtecknas nämligen gods tillhörigt den förra kategorien under Lindholmens län, Lindholmens birk och Falsterbo län. Det gamla ärkestiftets godsmassa låg till största delen under Malmöhus, men redovisas uppdelat på följande län: Lundagårds län, Näsbyholms län och Flyinge län. Till Malmöhus räknades detta år även gods under följande klosterlän: Börringe, Dalby och Övedskloster. Bortsett från Lindholmens län och Flyinge län, redovisas gårdar belägna i Skytts härad i samtliga övriga under Malmöhus liggande dellän. Ur bebyggelsehistorisk synpunkt kan det därför beklagas, att denna redovisning i dellän från och med jb 1572 slopats och ersatts med en enklare topografisk indelning efter

2 Ovanstående avsnitt bygger på Kr. Erslev, Danmarks Len og Lensmrend i det sextende Aarhundrede, 1879, s I ff; dens., Konge og Lensmand i det sextende Aarhundrede, 1879; Th. B.

Bang, Lensregnskaberne og deres Benyttelse som historisk Kilde, Fortid og Nutid I, 1914-16, s 141 ff; H. H. Fussing, Stiernholm Len 1603-1661, 1951, s 13 ff; J. A. Andersen, Lensregnskaber-nes Stedsmaalsregistre som landbohistorisk kilde. DHT bd 74, 1974, s 8 ff samt Th. Jexlev, a a, Fortid og Nutid 1974.

3 Räkenskapsåret löpte från 1/5-30/4. I forts användes ibland endast det första årtalet till att beteckna en jordebok (alltså jb 1546, 1565, 1572 osv), eftersom jordeboken snarast torde åter-spegla läget vid början av räkenskapsåret. De landbobyten, som enligt städsmålsregistret äger rum under räkenskapsåret, ger nämligen synbart nedslag först i nominallängden till följande be-varade jordebok.

3 -Sten Skansjö 33

härad, socken och by. Jb 1565 har emellertid här kunnat användas för att ge-nom identifiering med gårdarna i jb 1572 kontrollera kontinuiteten med ägar-strukturen från medeltidens slut. Nästa bevarade jb för Malmöhus län är från 1590/91. Eftersom eskm 1582/83 i tiden ligger mellan jb 1572 och 1590 har även den senare jb måst dras in i undersökningen för att möjliggöra en del identifieringar.

Materialet förmedlar allmänt det bestämda intrycket att inte vara behäftat med »jordebokskonservatism» i den meningen, att äldre förlagors uppgifter rutinmässigt upprepas oavsett om det har skett byten av landbor, eller för-ändringar inträffat beträffande avgifter mm. Det finns alltså möjligheter att konstatera ett betydande antal landbobyten under perioden 1565-1591. Att materialet inte registrerar kamerala fiktioner utan relativt följsamt avspeglar verkliga förändringar, kan i en del fall bekräftas också vid jämförelse mellan jordeböckernas uppgifter och städsmålsregistrens. Sådana finns för den aktu-ella perioden bevarade från 1565/66, 1579/80, 1582/83 och 1590/91. Här kan man ibland genom storleksbetecknande termer (halvgård, fästa, gatehus ed) och genom städsmålsavgiftens varierande. belopp för olika gårdar få en upp-fattning om vissa gårdars relativa storlek. Härigenom kompletteras jorde-böckernas nominallängder, som allmänt är sparsamma med upplysande rub-riker och klassificerande termer. En av bristerna i materialet utgörs av det faktum, att avkortningslängder, restantielistor (el motsv) saknas för de år-gångar av länsräkenskapsmaterialet, som här har bearbetats. Möjligheterna att avgöra om varje enskild gård verkligen presterade de åsatta avgifterna, blir följaktligen begränsade.

I sin egenskap av chef för länsförvaltningen ålåg det länsmannen att an-svara för skatteuppbörden. Även om statsskatt normalt inte skulle utkrävas, kunde vid påkallat behov särskilda extraskatter beviljas kronan av riksrådet och uttagas från stora grupper av befolkningen. Dessa extraskatter i form av mat- eller penningskatter tenderade efter hand, i synnerhet från början av 1600-talet, att återkomma minst en gång årligen. Vid varje tillfälle avfattades ett kungligt skattebrev, vari det angavs, vilka befolkningsgrupper, som skulle erlägga skatten och skattesatsernas storlek. På länsmannens uppdrag utarbe-tades för uppbördsverksamheten listor över de skattskyldiga genom ridefog-dar och skrivare. I samband med avräkningen inlämnades renskrivna skatte-mantalsregister till räntekammaren. Häri förtecknas alltså inte bara krongod-set, utan alla kategorier skattskyldiga bönder, såväl självägare som arrende-bönder, varvid dock adelns veckodags arrende-bönder, som var befriade från stats-skatt, utgjorde ett ständigt undantag. Efter hand kom dessa mantalsregister att täcka ett brett spektrum av landsbygdsbefolkningens sociala grupper: för-utom olika slags bönder, även hantverkare med och utan »avel» ( dvs egen odling), husmän, tjänstedrängar med hel respektive halv lön osv. Alla dessa räknades som skattskyldiga till penningskatt, medan endast sådana personer, 34

som i någon form bedrev jordbruk, kunde komma ifråga i samband med spannmåls- eller matskatter. ⁴

Med hänsyn till den jämförelse med decimanttalen, som nedan skall göras, är det av intresse att konstatera, att det äldsta bevarade eskm för Malmöhus län just är ett register på skattskyldiga till en matskatt. ⁵ Denna utgavs av länet till midfastan 1583. I det kungliga skattebrevet av den 27/11 1582 preciseras skattens omfattning samt vilka kategorier av bönder, som berördes: bönder-na skulle läggas i »lreg» (gärdelag) om 10, varvid »den rige skal hjrelpe den fattige». Sådana »landbob0nder, som sidde for gårde og ikke have frit jorde-gods, men have frestet deres gårde och bruge avl» skulle ge dubbelt mot de

»ugedagsmrend, som bo for vore slotte, klostre og gårde», dvs veckodagsbön-der till kronans slott och ladugårdar, medan i sin tur de »jordegne b0nder»

._1n1 lif,, PrHigg:ci clnhhPlt mnt ,lp fi-iNtniimncl:ci. Prit:cign:ci sin, 11P encl:ci"t v:cir:ci

adelns insockne veckodagsbönder, medan det särskilt tillfogas, att fogde och skrivare inte skulle vara fria. ⁶

Bortsett från huvudgårdssocknarna borde detta material ge en god uppfatt-ning om antalet bönder inom varje by inom uo. De fåtaliga självägarna ( 4 st i hela Skytts härad) är med hänsyn till deras speciella skattesats förda under särskild rubrik. Under rubriken »lejebönder» skiljer man däremot inte mel-lan kronomel-landbor, kapitelsbönder, kyrkotjänare eller utsockne frälsemel-land- frälseland-bor.

Den bevarade handlingen till eskm 1582/83 har prägel av prydlig renskrift, där anteckningar om tillfälliga befrielser, ödesmå! ed fu!!ständigt saknas.

3.2.3 Lunds domkyrkas och domkapitels jordebok 1570¹

Det äldsta bevarade registret över Lunds domkyrkas och domkapitels gods-bestånd anger sig på försättsbladet vara »conscriptum Anno Dominj 1570».

Därefter finns det från 1614 till o. 1650 en svit av 10 jordeböcker bevarade över kapitelgodset. ² Jb 1570 är en ren godsförteckning, där landborna

an-4 Th. B. Bang, a a 1914-16, s 157 ff; H. H. Fussing, a a, 1951, s 72; H. Bennike Madsen, Den rige hjrelpe den fattige. En undersogelse af skattemandtallet fra Nresbyhoved len 1511, DHT 11 r. 6, 1960-62, s 312 ff; G. Jeppsson, aa (lic.avh.), s 7 ff os 62 f; Th. Jexlev, aa, Fortid og Nutid, 1974, s 576; numera fr a H. Bennike Madsen, a a, 1978, s 19 ff.

5 Närmast föijande extraskattemantai gäiler en penningskatt från 1608i09.

6 Corpus Constitutionem Danire, utgav V. A. Secher, 1889-90, del 2 nr 314 med not 1, vari det för veckodagsgodsets fritagningsformel hänvisas till ett tidigare brev, där följande precisering ges: »adelns egne ugedagsmend, som giore ugedage och regnis for ugedagsmend och boe udi de samme sogne, som adelns sedegaarde udj ligger och de holde self afvel paa ... » (ibidem del 1, 1887-88, s 51 f); jfr K. Br. 1580--83, s 578.

1 Danske Kancelli B:46: D III, Nr 164, DRA.

2 En förteckning över de bevarade jordeböckerna finns hos C. G. Weibull, Bidrag till Lunds domkapitels och dess arkivs historia, HTS, bd 4, 1910--13, s 201 ff. Om kapitelgodset och dess förvaltning, se ibidem s 135 ff. Enligt Weibulls beräkningar uppgick kapitlets, domkyrkans och hospitalens gods vid mitten av 1600-talet till o. 1500 egendomar.

35

tecknas med namn och med avgifter, och där varje prägel av räkenskap med summeringar o d saknas. Principen för uppställningen är den, att det egentli-ga kapitelgodset först är förtecknat med innehavarna av de andliegentli-ga länen som rubrik: gårdar som låg under prelaturer, prebenden och sk mensre upptas blandat med delar av det gemensamma kapitelgodset (bona communia) samt en del av altargodset, där var och en av de cirka 50 altarstiftelserna anges med särskild rubrik. Därefter följer domkyrkans gods (bona fabricre) uppde-lat i två parter, varefter följer ytterligare altargods. Jordeboken avslutas med att kommungodset sammanförs i ett register.

Denna uppställning är ur topografisk synpunkt mycket svåröverskådlig, och då härads- och sockenangivelser endast skymtar sparsamt i samband med den stora mängden av bynamn, uppstår risk för fellokalisering vid likalydan-de ortnamn. ³ Å andra sidan väger dessa praktiska problem tämligen lätt i jämförelse med det bebyggelsehistoriska värdet av disposition och rubrice-ring, som underlättar identifieringar mellan jordebokens gårdar och de går-dar, som nämnes i kapitlets medeltida åtkomsthandlingar, vilka i betydande utsträckning i någon form har traderats till våra dagar.

På 1570-talet hade domkapitlet enligt Landeboken patronatsrätt till 5 sockenkyrkor i Skytts härad.⁴ I jb 1570 registreras för hela Skytts härad o. 115 jordeboksenheter.