Stora Slågarps socken och by

under dessa drygt tolv år. I byar utan frälselandbor skulle detta identifierings-arbete sålunda kunna leda till att en bild av den agrara bebyggelsen framträ-der i helhet och detaljer. I en del byar kvarstår oidentifierade lejebönframträ-der.

Dessa får i sämsta fall betraktas som ospecificerade frälse landbor, medan man i många fall kan belägga ägare, avgifter mm genom transaktionsdoku-ment och jordeboksbelägg inom och utom den aktuella tidsramen.

Samtidigt som dessa arbetstekniska problem kring identifiering mm utgör de nödvändiga empiriska byggstenarna i en bebyggelserekonstruktion, kny-ter de an till problemområden med flera socialhistoriska, ekonomiska och de-mografiska implikationer. Vi har tidigare berört frågan om vilka sociala skikt av den agrara befolkningen, som tydligt redovisas i det kamerala materialet och vilka som förblir anonyma (ovan 3.1). Vi kan vidare nämna frågan om hur länge landborna verkligen satt på sina gårdar, där vi tangerar problemati-ken kring bofasthet och rörlighet i det sena 1500-talets skånska bondesamhäl-le. 7 Ständigt aktuella är likaså dels frågan om de kamerala källuppgifternas inbördes jämförbarhet, dels frågan om de kamerala källornas relevans i åter-givandet av den fysiska bebyggelsestruktur i form av gårdar och byar, som se-nare (från 1700-talet) återgives i kartografiskt material eller vars rester kan påvisas arkeologiskt. ⁸

Det kan sålunda vara motiverat att i empirisk närhet till källorna diskutera ett par exempel på byrekonstruktioner, innan resultaten för hela uo presente-ras. Vi väljer tre medelstora Söderslättsbyar, där enhetligheten i ägarstruktu-ren varierar och där flera exempel på vanliga tekniskt-metodiska övervägan-den i rekonstruktionsarbetet illustreras.

Tabell 3:1: Stora Slågarps socken och by.

Landbo namn Utsäde Äng i Land- Landbonamn

Land-ipund lass gille (lg) gille

i skilling i

skil-(sk) ling

Palteboken (1510-talet) Jb 1565/66

1 »Schudgaarden»,

Anders Nielssen 36 150 90

(1 Clemind Jude 63) 2 JepJenssen 45 3 Mortin Anderssen 45

2 Niels Olssön 10 40 42 4 Per Knudssen 42

3 Peder Henninssön 11 23 42 5 Oluff Aagessen 42

4 Jep Anderssön 12 20 42 6 ErickN. 42

5 Peder Jepssön 13 70 42 7 Jens Perssen 42

6 Jep Lauritzön 14 40 42 8 Moens Perssen 42

7 Clemmit Lauritzön 10 24 42 9 Anders Perssen 42

8 Jenss Lassön 12 45 42 10 Söffrin Fönboe 42

9 Peder Jenssön 12 40 42 11 Matz Perssen 42

10 Jens Olssön 12 40 42 12 SimenN. 42

11 Truidt 10 30 42 13 Anders Anderssen 42

14 Anders Anderssen aff en anden

12 En ödegaardt 7 20 22? bolig 27

13 Anders Mortenssön 7 30 27 15 Anders J epssen 27

14 Anders Bunde 7 16 21 16 Anders Jepssen 21

15 En ödegaardt 6 12 21 17 Jörrin Perssen 21

Jb 1572/73 Eskm. 1582/83 Jb 1590/91

Lg Lg

Sk Sk

(1 Anders Nielssen 63) (1 Anders Nielssen 84)

2 JepJensscn 45 JepJenssen 2 Lauritz Anderssen 60

3 Morten Anderssen 45 Morten Anderssen 3 Morten Anderssen 60

4 Per Knudssen 42 JensOllssen 4 Anders Ipssen 56

5 Oluff Aagessen 42 Aage Ollssen 5 Rasmus Aagessen 56

6 ErickN. 42 LassN. 6 Lauritz Nielssen 56

7 Jens Perssen 42 Jens Perssenn 7 Per Jenssen 56

8 Mogens Perssen 42 Mogens Perssen 8 Monns Perssen 56 9 Jens Hermandsen 42 Jens Hermindssen 9 Peder Anderssen 56

10 Oluff Perssen 42 Oluff Perssen 10 Oluff Perssen 56

11 Matz Perssen 42 Madtz Perssen 11 Matz Perssen 56

12 Jens Throelssen 42 Jens Thruilssen 12 Jens Thrölssen 56 13 Anders Anderssen 42 Jep Suendtzenn 13 J ep Suendtzen 56

14 Anders Anderssen 14 Jep Suendtzen

affenanden aff en anden

bolig 27 bolig 36

15 Anders Jepssen 27 15 Bertil Perssen 36

16 NöreAnders

Jepssen 21 Niels Anderssen 16 Niels Anderssen 28

17 Jörgen Perssen 21 Jörgen Perssen 17 J0rgen Perssen 28

Lb+Jb 1573/74 Jb 1590/91

18 Prestenn 18 Prestenn

19 Annders Hanssen Anders Hannssen 19 Hans Anderssen Kyrkans mölla

40

Lundagård.² Fördelen därmed är bla att Palteboken förutom landbonamn och landgilleuppgifter även tillhandahåller siffror för varje gårds åker- och ängsareal uttryckt i utsäde respektive antal hölass. Nedanstående uppställ-ning (tabell 3: 1) är bearbetad på det sättet, att avgifterna är omräknade till skilling³ och att landborna är numrerade och uppställda efter landgillets stor-lek i olika nivåer. Landborna i eskm 1582/83 har utplacerats efter det att identifiering gjorts med landborna i jb 1572/73 och 1590/91 samt Lb.

Några kommentarer skall knytas till materialet i tabell 3: 1. Paltebokens första gård är en sk »skudgård», vilket var benämningen på huvudgårdarna i de län, vari ärkestiftets medeltida godsadministration var uppdelad. ⁴ »Sloge-rup lehn» omfattade gårdar i Stora Slågarps, Lilla Slågarps och Klö»Sloge-rups byar.

Skudgården låg i den förstnämnda byn och avskiljer sig tydligt genom areal och avgiftsnivå. Övriga 14 gårdar i byn fördelar sig i fråga om avgifter på tre nivåer⁵ och upptar två ödegårdar. Vid jämförelse med jb 1565/66 kan avgif-terna användas som hjälp vid en grov identifiering. I förbigående kan vi note-ra, vad som händer dels med ärkesätets förreformatoriska godsorganisation och dels med de båda senmedeltida ödegårdarna. Skudgården med 90 sk i landgille har 1565 delats upp på två landbor med vardera 45 sk. Frågan är, om denna uppdelning motsvarar en verklig gårdsdelning i två helt självständi-ga bruk, eller om den endast innebär, att två landbor svarar för en stor gård.

Eftersom förhållandet permanentas är väl det förra mest sannolikt. Av de två ödegårdarna har den ena (nr 15) återbesatts med landbo 1565 (nr 16 eller 17), medan den andra (nr 12) brukas av en landbo (1565 nr 13), som redan besit-ter en större gård. Detta förhållande är etablerat redan enligt jb 1546/47⁶ då egendomen i fråga betecknas som »feste», vilket 1565, 1572 och 1590

mot-2 Palteboken är utgiven av Gösta Johannesson i Jordeböcker över Lunds ärkesätes gods vid medeltidens slut. Skånsk senmedeltid och renässans 7, 1953. För Paltebokens tillkomst, ärkesä-tets länsindelning och godsförvaltning, se Johannessons inlednings 3 ff samt dens., Kring Birger Gunnersens Paltebok, VSLÅ 1950, s 117 ff.

3 Den nominella ökningen med 1/4 av avgiftsbeloppen 1590 grundar sig på en myntförordning 1582, då dalern delades i 4 mark mot tidigare 3. Närmare härom hos S. Gissel, Landgille og Ud-sa:d på Sja:lland, 1968, s 129 f; G. Galster, M0nt, 1973, s 27. I jb 1565/66 och 1572/73 anges även följande gemensamma avgift »aff byenn»: Formarskhavre 27 tr, officialisgästning 12 mark samt fogdegästning 61/2 mark 4 skilling; motsvarande avgift i jb 1590/91: 27 tr, 16 respektive 9 mark.

4 Johannesson framhåller, att termen »skudgård» är känd från 1300-talet i ärkesätets hand-lingar och användes till synes med samma innebörd som »curia principalis» och »hovgård», (aa VSLÅ 1950, s 147 ff).

5 I inledningen till sin utgåva av Palteboken ( ovan not 2 a a, s 3 ff) har Johannesson anledning att flera gånger understryka, att Paltebokens text har traderats i en snabbt och delvis slarvigt ut-förd avskrift från 1650-talet. Mot den bakgrunden, och med stöd i avgifterna i jb 1565, görs här det antagandet, att ödegården med 22 sk, ursprungligen antecknats med 27 sk.

6 Denna jordebok över Malmöhus län 1546/47 (Reg 108 A, DRA) utgör ytterligare en länk i kedjan. Av utrymmesskäl har den inte medtagits i tabellen, men det står klart, att jb för »Sloge-rup» redovisar 17 landbor, varav en betalar 21/2 mark 2 sk (42 sk) för en gård och dessutom an-tecknas för en fästa med en avgift på 3 skilling grot (27 sk).

41

svaras av »bolig». Man kan notera, att egendomen fortsättningsvis kvarhålles som en särskild kameral enhet.

Bebyggelsens kontinuitet från senmedeltiden till 1500-talets slut måste för övrigt anses vara väl belagd. Detta omdöme förstärkes, när det kan klarläggas, att jordebokssvitens gård nr 1 (63 sk) inte ligger i Stora Slågarps by, ett förhållande som inte på något sätt markeras i nominallängden. Det framgår av uppställningen ovan, att landbon i fråga, som utmärkts med pa-rentestecken, inte redovisas i eskm 1582/83 för Stora Slågarp. Däremot åter-finnes vederbörande 1582/83 redovisad i Lilla Slågarp, och det visar sig också, att Palteboken upptar en gård i Lilla Slågarp med en avgift på 7 skil-ling grot (63 sk). Denna storgård är för övrigt den enda agrara bebyggelsen i

»kyrkbyn» Lilla Slågarp.⁷ Det återstår alltså då i jb 1572/73 15 landbor med 16 egeudomar i Stora Slågarp. Av Lb och i jb över Landskrona och Lunda-gårds län 1573/74 framgår det, att prästgården brukas av prästen själv och att sockenkyrkan äger en större gård, vars landbo (nr 19) enligt Lb erlägger en närmast symbolisk avgift. ⁸ Denne brukar dessutom klockargårdens jord utan avgift⁹ jämte annan smärre kyrkoegendom i Klörups och V. Tommarps byar samt agerar i samband med inkasserande av landgille från ett par närbelägna kyrkliga egendomar, vartill dominialrättigheterna uppenbarligen tillkommer Lundagård. Det framgår klart, att det här rör sig om en Lundagårds bonde-länsman, som utövade sina funktioner som mellanhand mellan den centrala godsadrninistrationen och landborna.¹⁰ Till sockenkyrkans egendom i Stora Slågarp hör också enligt Lb en vädermölla, vars möllare dock inte nämnes med namn. Till kyrkomöllan brukades tydligen ej så mycket jord, att man kan tala om en möllaregård, då Slågarpsmöllaren i eskm 1608/09 registreras som möllare utan egen avel.

En nyanserad bild av bebyggelse- och ägarstruktur skulle utifrån uppgifter i jordeböcker och Lb kortfattat kunna tecknas enligt följande: I Stora Slågarps by fanns på 1570-talet 15 landbor tillhörande Lundagårds län och en av dessa brukade två jordeboksgårdar. Det fanns dessutom en prästgård, som prästen själv brukade, samt en större gård och en mölla tillhöriga sockenkyrkan, medan klockargård i egentlig mening saknades. Det visar sig emellertid, att denna bild varken stämmer med antalet decimanter enligt Lb eller med anta-let skattskyldiga enligt eskm 1582/83. Bortsett från prästgården och möllan

7 Angående Lilla Slågarp, se nedan 3.5.1 och 4.3.1.

8 4 skilling för en egendom med 181/2 punds utsäde (dvs 61 tunnor och 4 skäppor) och 22 lass hö (lb I, s 364 f).

9 Han »giffuir Degnindtt icke ett gott ord ther for». Degnen bor i annexsocknen Lilla Slå-garp, och egentlig klockargård tycks alltså saknas i Stora Slågarp. (Lb I, s 365 f).

10 Lb I, s 331, 333, 364 ff o 383. I jb för Landskrona och Lundagårds län 1573/74 anges veder-börande i fråga om vissa avgifter vara »fri for lensmandzd0mit». Angående bondelänsmän (el motsv) i Skåne, se A. Erlandsson, Skånska Generalguvernementet 1658-1693 och dess arkiv.

Förvaltnings- och arkivhistoriska undersökningar, 1967, s 168 ff.

borde övriga 16 vara tiondepliktiga. I Lb uppges 14 decimanter och det fram-går här indirekt att 15 var pliktiga att erlägga helgonskyld till degnen. ¹¹ Eskm 1582/83 redovisar 15 skattskyldiga landbor. Av dessa kan praktiskt sett alla identifieras. Man måste då fråga sig, varför inte jordeboksenheten nr 15 re-dovisas i eskm 1582/83. Kan mantalsregistret sådant det föreligger ha före-gåtts av en mera direkt empiriskt oåtkomlig ödeavkortning i detta fall? Som synes har landbobyte ägt rum mellan 1572 och 1590. Har redovisningen mis-sat? Vilken betydelse skall tidsavståndet mellan källorna tillmätas? Vilka en-skilda gårdar döljer sig bakom termen »decimantes», och vilka av de belagda gårdarna saknas? Avser decimanttalen i Lb att ge uttryck för det antal jord-brukande bönder i socknen, som enligt gällande normer borde erlägga tion-de, eller avses det antal som ett bestämt år faktiskt hade erlagt tiontion-de, eller mera allmänt de som brukade göra det? Kan lokala särbestämmelser och in-dividuell praxis ha resulterat i att kyrkolandbon (med sina speciella funktio-ner och privilegier som länsman) slapp erlägga tionde och/eller helgonskyld?

Det står genom detta exempel klart, att vi i resultaten av rekonstruktions-arbetet får acceptera en viss felmarginal, där problem av denna typ inte låter sig lösas efter en rimligt disponerad arbetsinsats. För den aktuella uppgiften är det likväl ett resultat av värde att kunna konstatera, att en bebyggelsestati-stik inte med fördel kan bygga enbart på decimanttalen. I så fall påstår man nämligen, att det i Stora Slågarps socken fanns 14 gårdar. Efter en analys på kasuistisk nivå kan det i stället hävdas, att det fanns minst 17 brukare av 18 jordegendomar. Med skillnader av denna storleksordning blir det uppenbart olämpligt att utan vidare för hela uo aggregera data av decimantuppgifternas typ, även om dessa är lättillgängliga. Som tidigare framgått gäller decimant-talen i Lb för övrigt hela socknar. De är sålunda användbara i byrekonstruk-tioner endast i de få fall, då kyrkbyn ensam bildar socken, såsom fallet var med Stora Slågarp. Förhållandet ställer sig något annorlunda med Gylle socken.