Sockenorganisationen

kungligt borgbyggande ägt rum. ¹² I detta sammanhang har det alltså i perife-rin till uo etablerats två nära samtida, kungliga maktcentra, perife- ringmursborgar-na Lindholmen och Falsterbohus.¹³

Enligt senmedeltida källuppgifter har Falsterbohus ensamt fungerat som länscentrum för Skytts härad från nedläggningen av Skanörs borg cirka 1425 till 1534.¹⁴ Då lades länet för en kort tid in under Lindholmen. De båda ring-mursborgarna Falsterbohus och Lindholmen ersattes från 1540 som riksfästen och länscentra av Malmöhus, som hade uppförts enligt moderna befästnings-principer. Som i ett tidigare sammanhang påpekats, ingick det gamla Falster-bo län med Skytts härad från och med 1540-talet som en del i det nyskapade och omfattande Malmöhus län.¹⁵

följts av ett minskat världsligt inflytande beträffande dispösitionen av kyrkan och dess gods. Källmaterialet från kyrkans äldsta tid är så sparsamt, att de flesta kyrkor förblir anonyma till sin proveniens. ³ Oavsett ursprungliga varia-tioner framstår därför i stort sett alla uo:s kyrkor under högmedeltid som en-hetliga sockencentra. ⁴

Hur själva processen i samband med sockenbildningen har tillgått, skall inte heller diskuteras närmare här. Vi kan nöja oss med det allmänna anta-gandet, att socknarna i uo huvudsakligen bör ha bildats i en period från 1000-talets slut till cirka 1200. Man brukar förknippa anläggandet av stenkyrkor med tiondepliktens genomförande kring mitten av 1100-talet. Därav följde sannolikt efter hand en fixering av territoriellt avgränsade distrikt för upp-börd av tiondeavgiften till de enskilda kyrkorna, dvs socknar. ⁵

Den högmedeltida sockenorganisationen inom uo bars sålunda i allt vä-sentligt upp av avgifter från den agrara produktionen i området, främst av tiondet (fabrica-tionde och prästtionde). I linje med denna undersöknings huvudproblematik finns det därför skäl att pröva frågan, om några föränd-ringar av sockenstrukturen kan påvisas inom uo under medeltiden. Såväl nedläggningar som nyetableringar av sockenkyrkor, liksom sammanslagning-ar av pastorat, skulle nämligen hypotetiskt kunna sammankopplas med för-ändringar över tid i fråga om demografiska förhållanden, agrar produktivi-tet eller intensiproduktivi-tet i områdets ekonomiska aktiviproduktivi-teter. ⁶ Kan vi sålunda för uo:s räkning återföra sockenindelningen från Landebokens dagar (se ovan tab

3 För en diskussion om initiativen bakom kyrkobyggandet, se tex E. Arup, Danmarks Historie, I, 1925, s 149 ff; H. Koch, Danmarks Kirke i den begynnende fä>1jmiddelalder, II, 1936, s 31 ff; G. Smedberg, Nordens första kyrkor, 1973, s 10 ff et passim; I. Skovgaard-Peter-sen, aa 1977, s 199 ff; A. E. ChristenSkovgaard-Peter-sen, aa 1977, s 307 ff; R Holmberg, aa 1977, s 104 f.

4 För indikationer på ursprungligen världsliga kyrkopatronat i uo kan Lilla Slågarp och Mag-larp anföras som exempel. I Lilla Slågarp har bebyggelsen vid medeltidens slut bestått av enbart en stor gård med en kyrka. Någon bybebyggelse är här inte känd. Den äldsta kyrkan på platsen har genom arkeologiska undersökningar konstaterats vara en romansk stenkyrka med små di-mensioner och med ett ursprungligt brett västtom. Förhållandena kan tolkas som tecken på ett samband mellan en storgård och en ursprunglig gårdskyrka, något som också skulle kunna för-klara det påfallande ringa avståndet (cirka 700 m) mellan de båda 1100-talskyrkoma i Stora resp Lilla Slågarp. (Se härom E. Frostin, a a I, 1960, s 10 ff; E. Thun, Fynd i Lilla Slågarps kyrka, Ale 1964: 1, s 37 ff; S. Skansjö, Skånes minsta kyrkby. Något om prästgårdslösa socknar och miljö-samband mellan huvudgård och kyrka, ( opubl manus).) - Betr Maglarp diskuterar Barbro Sund-ner ett privat initiativ bakom uppförandet av den romanska tegelkyrkan. Diskussionen föranle-des bl a av gravar, som påträffats i tomgolvet och som tolkas som patronusgravar. Dessutom har det breda västtornet troligen haft emporvåning. (B. Sundner, aa 1982, s 29, s 95 f och s 101 ff.)

5 Allmänt om sockenbildningen, set ex H. Koch, a a 1936, s 38 ff; A. E. Christensen, a a Nor-disk Kultur 2, 1938, s 16 ff; P. J. J0rgensen, aa 1947, s 400; T. Dahlerup & P. Rasmussen, art.

Sogn, KLNM XVI, 1971, sp 374 ff; I. Skovgaard-Petersen & A. E. Christensen, i Danmarks hi-storie 1, 1977, s 199 ff och s 307 ff.

6 För tolkningar av kyrkonedläggningar och pastoratssammanslagningar i Jylland som tecken på agrarkris, se A. E. Christensen, aa 1938, s 37 ff; jfr T. Dahlerup, Sogn og Pastorat. Fra Vi-borg Amt 1956, s 8 och s 61 ff.

165

3: 4) till slutet av högmedeltid (kring 1300), eller föreligger det några indika-tioner på kyrkor eller socknar, som försvinner eller tillkommer inom loppet av denna period? Ett par fall kan här diskuteras.

I C. G. Styffes översiktsverk rörande Skandinavien under unionstiden re-dovisas för Skytts härad 3 medeltidssocknar, som dock inte återfinnes i Lb.

Styffes uppgifter går igen i ett modernare arbete.⁷ Bland häradets socknar an-ger sålunda Styffe även Lilla Alstad, Virestad och Markie. Dessa uppgifter går alla tillbaka på ett och samma källbelägg, riddaren Niels Pedersens (Gyl-denstieme) testamente från 1456. I detta nämnes några skånska kyrkor som mottagare av penninglegat, nämligen bla »Markire sangnrekirke i Skåne/ .. ./

jtem Lillre Alstredhe kirke / .. ./ jtem Wirerstredhe kirke».⁸ Om testamentets angivelser är trovärdiga, skulle vi här alltså ha klara belägg för tre i övrigt helt okända medeltida sockenkyrkor i uo. Tanken på en nedlagd sockenkyrka i Markie skulle möjligen kunna finna visst stöd. Dels kan man peka på, att den efterreformatoriska Anderslövs socken, där Stora Markie by ingår, framstår som den avgjort största socknen inom uo (57 gårdar cirka 1570; genomsnittet för uo var 27,7 gdr). Dessutom skär häradsgränsen mellan Skytts och Vem-menhögs härader näranog mitt genom Anderslövs sn, där Stora Markie och Ugglarps byar i den undersökta perioden har räknats till Skytts, medan res-ten av socknen har hört till Vemmenhög.⁹ Emellertid tycks testamentets an-märkningsvärda uppgifter inte kunna verifieras i något annat medeltida ma-terial och har inte heller avsatt några senare traditioner. ¹⁰ Det finns också en rimligare förklaring till testamentets angivelser. Niels Pedersen, som tillhör-de sin tids verkligt godsrika atillhör-delsmän, hatillhör-de sina egendomar spridda över stora delar av Danmark. Han skrev sig till Ågård i Jylland men hade flera hu-vudgårdar, bl a Markie gård, vars tillhörande landbogårdar huvudsakligen var belägna inom uo.11 De skånska byar, som omnämnes i testamentet, åter-finnes alla i Markie gårds omedelbara omgivningar, där Niels Pedersen alltså har varit besutten med landbogods. Uppenbarligen har testators välvilja varit större än hans lokalkännedom med avseende på de enskilda byarnas socken-tillhörighet. Utan annat källstöd kan därför Styffes bokstavliga tolkning av testamentet inte upprätthållas, och tanken på tre försvunna medeltidskyrkor i uo måste avvisas.

I detta sammanhang kan den för området egenartade omständigheten även

7 C. G. Styffe, Skandinavien under unionstiden, 1910, s 74 f. Liknande i specialkartan över Skåne i verket Atlas över Sverige. Kulturella förhållanden: Det medeltida Sverige, 1967, 133-134: 1.

8 Da Mag 3.r 3, s 298 ff.

9 För belägg angående häradstillhörigheten under den här aktuella undersökningsperioden, se tex Rep 2 nr 9172; LÄU 5, s 132 och Kr Sk I, s 16 f.

10 Jfr Olof Christoffersson, som återger en tradition om att Markie och Ugglarps byar tidigare har hört till Fru Alstads sn, (a a 1936, s 435 f).

11 Mera härom nedan, 7.1.2. Jfr E. Ulsig, aa 1968, s 306 ff.

beröras, att Vi/lie by i Lilla Slågarp socken enligt det äldsta lantmäterimate-rialet helt saknar gemensamma gränser med någon av de övriga bebyggelser-na i samma socken (se ovan fig 3: 1). Byns avskilda läge skulle alltså kunbebyggelser-na föranleda en hypotes om att Villie tidigare utgjort en egen socken, särskilt som man kan peka på analogin med de två angränsande byarna Stora Slågarp och Vemmerlöv, som var och en ensam har bildat socken. Vidare finner vi enligt lantmäteriakterna i byns norra vång marknamn som »Kiörkebiär»

(1769), »Kyrkobergsstycket» mfl.¹² Sådana namn kan emellertid inte ome-delbart sättas i samband med en försvunnen kyrka. Snarare kan därmed av-ses en kulle, varifrån en eller flera kyrkor är synliga (e dyl). Hypotesen om en nedlagd kyrka i Villie kan alltså inte verifieras på befintliga empiriska grund-er. Byns sockentillhörighet under senmedeltid anges dessutom uttryckligen i ett originalbrev från 1494: »Wrelire i Slogerupp soghen i Sk0sherit».¹³

Som tidigare nämnts är vår kännedom om kyrkobyggnaderna i Lilla Ham-mar och Kämpinge begränsad i flera avseenden. Bland annat kan anläggning-arnas ålder för närvarande inte klargöras, eftersom inga systematiska arkeo-logiska undersökningar har kunnat göras på de platser för kyrkoruinerna, som annars är väl lokaliserbara genom äldre kartmaterial. ¹⁴ Det som i vårt aktuella sammanhang framför allt är av intresse, gäller frågan om vilken ka-raktär och funktion de båda byggnaderna haft under medeltiden: sockenkyr-kor eller fristående kapell? En eller två nedlagda sockenkyrsockenkyr-kor i uo skulle onekligen kunna implicera förändringar av stort intresse.

Det föreligger inga skriftliga källbelägg, som kan styrka en hypotes om att det i Lilla Hammar har funnits ett separat medeltida sockencentrum. Det äldsta påträffade källbelägget rörande Lilla Rammars kyrka/kapell är ett brev från 1546, som har traderats i en kortfattad regest i Skånebrevsförteck-ningen: räntemästaren Joakim Beck ger kvittens på, att han på kungens väg-nar av stiftslänsmannen Stig Porse har mottagit »en del silver af Harjagers och Lilla Rammars kyrckior».¹⁵ Därmed indiceras alltså, att kyrkan först nu kan ha tagits ur bruk. Mot den bakgrunden är det av intresse att notera, att Landeboken ett par decennier senare inte på något sätt antyder, att det till för kort tid sedan skulle ha funnits en med jordegendomar vederbörligen da-terad sockenkyrka i Lilla Hammar. ¹⁶ År 1584 fick hospitalet i Malmö i ett kungligt gåvobrev tillåtelse att för byggnadsmaterialets skull bryta ner »den lille Kirke eller Kapell» i Lilla Hammar, som länge skulle ha stått öde.¹⁷

12 DAL:s samlingar av marknamnsbelägg.

13 LÄU 5, s 224 f.

14 Se E. Frostin, a a I, 1960, s 95 och s 112.

15 Skbrf B 29 nr 185, SRA.

16 Jfr i det avseendet den tydliga notisen om den nedlagda sockenkyrkan i Aggarp, vars fd prästgård lagts till Malmöhus. (Lb I, s 492 ff.) Mera härom i S. Skansjö, aa i Svedala genom ti-derna, 1981, s 109 ff.

17 Brevet citerat efter regest i Kanc.Br. 1584 25/10; jfr ibidem 1585 27/1. Jfr E. Frostin, a a I, 1960, s 110 ff.

167

Byggnadens ringa storlek talar i samma riktning som Lb:s tystnad: den me-deltida kyrkobyggnaden i Lilla Hammar har, så vitt man för närvarande kan bedöma, inte haft status som församlingskyrka ( ecclesia). 18 Den får betraktas som ett fristående kapell, dvs en kyrkobyggnad med begränsade funktioner och rättigheter (särskilt beträffande dop och begravningar). Som kapell har den också preliminärt tolkats av Rikard Holmberg, som pekar på det fristå-ende kapellet vid stranden i Arilds fiskeläge (Brunnby sn) som ett analogt fall.19

Nerläggningen av Lilla Rammars kapell har kanske i det perspektivet mindre att göra med reformationsverkets delvis demografiskt motiverade kyrkonedläggningar och skapande av bärkraftiga pastorat, något som annars både sakligt och tidsmässigt skulle passa väl in som förklaring. ²⁰ Det ligger närmare till hands att peka på den avtynande ekonomiska aktiviteten i an-slutning till Skånemarknadema vid samma tid. 21 I bl a det avseendet kan man se vissa paralleller med det sk Liibeckerkapellet vid Dalköpinge, som tycks ha upphört att fungera ungefär samtidigt. 22

De båda kapellens funktion har förmodligen haft ett samband med sjöfart och säsongsfiske. Deras tillkomst och nedläggning får alltså i första hand kopplas till fluktuationer i den sydvästskånska kustregionens fiske och de fr a därav motiverade handelsförbindelsema med hanseater och andra. Endast högst indirekt kan kapellens existens och försvinnande sägas reflektera några förändringar i områdets agrara förhållanden.

Däremot anges uttryckligen just en försämring av de agrarekonomiska för-utsättningarna ligga bakom den något senare nedläggningen av kyrkan i Kämpinge och socknens införlivande med Räng. Ett kungligt beslut härom uppges nämligen ha sin bakgrund i att man i Kämpinge socken på grund av sandflykt inte förmått vidmakthålla kyrkan och försörja prästen. 23 Dessa

svå-18 Annorlunda hos 0. Christoffersson, aa 1936, s 703, som hävdar, att Stora och Lilla Ham-mar under medeltiden hade var sin socken.

19 R. Holmberg, a a 1977, s 194. För distinktionen mellan begreppen »kyrka» och »kapell», se även J. Steen J0rgensen och I. Swartling, art. Kapel, KLNM VIII, 1963, sp 246 ff; E. Cinthio, art. Kyrka, KLNM IX, 1964, sp 607 ff.

20 Se härom G. Johannesson, Den skånska kyrkan och reformationen, 1947, s 280 f; K. G.

Ljunggren, Lb III, 1965, s 6 ff och s 45 ff.

21 Se tex 0. Rydbeck, aa 1935, s 51 f; I. Andersson, aa 1974, s 182 ff; jfr nedan 6.4.3.

22 Detta kapell omtalas i prästrelationen 1624 såsom »S. Ibs Cappel», där det hade predikats

»den thid den store Sildefiskind var». Samma källa uppger, att kapellet blev ödelagt 1538. (PR 1624, s 111.) Något samtida skriftligt källmaterial rörande detta kapell har inte påträffats. Där-emot har en arkeologisk undersökning genomförts av Folke Hansen 1936. Därvid frilades grund-murar av gråsten, som troligen tillhört långhus och kor. De flesta myntfynden härrör från 1400-tal och 1500-1400-talets förra hälft. De äldsta mynten går tillbaka till 1300-1400-talet, medan något enstaka fynd i övrigt kan vara något äldre (en blypolett från 1200--/1300-tal). Ang grävningen, se 0.

Christoffersson, a a 1936, s 376 och s 529 f; E. Frostin, a a II, 1966, s 89 ff.

23 Kanc.Br. 1632 5/11.

168

Fig 6: 2. Ruinerna från det sk Lubeckerkapellet på strandängarna väster om Gislövs läge. (Foto:

A.-M. Thagaard.)

righeter har även kommit till uttryck i något äldre källor, bl a Lb. ²⁴ Det fram-går klart av Lb och andra efterreformatoriska källor, att Kämpinge kyrka -oaktat de påtalade svårigheterna - betraktades som sockenkyrka och att Kämpinge var annexsocken till Maglarp fram till nedläggningen. Man har vanligen utgått från, att Kämpinge även under medeltiden har varit egen socken.²⁵ Ett problem i sammanhanget utgör emellertid det faktum, att inga samtida källuppgifter tycks kunna bekräfta Kämpinges status som medeltida sockenkyrka. Problemet är onekligen påtagligt, eftersom ett enstaka medelti-da källbelägg, som särskilt anger Kämpinge bys sockentillhörighet, talar i en annan riktning.

En anteckning, som sannolikt på 1360-talet införts i Liber daticus vetustior, omtalar ett anniversarium för Lundaborgaren Lythbert Bokhorn och hans

24 I Lb anges prästgården i Kämpinge vara förfallen och mesta delen av dess odlingsmark

»haffuir saand forderffuit». (Lb I, s 340 f.) Enligt Prästrelationerna 1624 säges socknen vara »mi-git Forarmitt och bode kirchen och Byen och Marcken Aff Sand ödelagt». (PR 1624, s 109.)

25 Se tex C. G. Styffe, a a 1910, s 75 ( och på grundval av fr a Styffe även i specialkartan över det medeltida Skåne i Atlas över Sverige, 1967, 133-134: 1); K. Ahlenius & A. Kempe, Sverige, I, Malmöhus och Kristianstads län, 1908, s 95; 0. Christoffersson, aa 1936, s 696; E. Frostin, a a I, 1960, s 96; R. Holmberg, aa 1977, s 100 f (med fig 20). Jfr dock Monica Rydbeck, som talar om »de nedrivna kapellen (kursiverat här) i Lilla Hammar och Kämpinge» (a a SHÅ 1938, s 42).

169

hustru. Det skulle hållas av frukterna från »una curia in Krempinge in paroc-hia Hammar».²⁶ Överförandet av denna gård i Kämpinge till fabrican vid Lunds domkyrka är även känt genom ett i avskrift bevarat brev från 1368.²⁷ Häri fogas dock ingen sockenangivelse till bynamnet Kämpinge, vilket givet-vis också skulle vara helt obefogat i den mån det var fråga om en kyrkby och ett sockencentrum. Frågan blir då, hur den korta notisen i gåvoboken skall tolkas, och om man på detta begränsade källunderlag kan avvisa den förhärs-kande uppfattningen om Kämpinge som självständig medeltidssocken.

En förklaring kan vara, att kyrkan i Kämpinge är en sen anläggning, till-kommen efter 1360-talet men före 1543, då vi har det äldsta uttryckliga beläg-get för Kämpinge sockenkyrka i funktion.²⁸ Nyetablerandet av en sockenkyr-ka under senmedeltiden skulle emellertid framstå som närmast unikt för re-gionen, i varje fall utanför städerna.²⁹ Samma omdöme skulle gälla en helt nybildad, efterreformatorisk socken, vars etablerande inte givit något ned-slag i källmaterialet. I utgångsläget framstår alltså detta som ett föga sanno-likt alternativ. Vi får därför snarare räkna med att Kämpinge verkligen haft en kyrkobyggnad redan på 1300-talet. Det kant ex inte uteslutas, att gåvobo-kens i övrigt obekräftade notis om att Kämpinge ingick i Rammars socken helt enkelt har bottnat i bristfälliga informationer. I så fall kan Kämpinge re-dan kring 1300 ha varit egen socken, liksom fallet enligt samstämmiga källor har varit under 1500-talet och en del av 1600-talet. Som utgångspunkt till en tredje förklaringsmöjlighet kan man ta fasta på att gränsen mellan kyrka och fristående kapell många gånger har varit flytande.³

°

Kyrkobyggnaden i Käm-pinge skulle sålunda i det perspektivet kunna ha haft en växlande status under medeltiden. Den kan tidvis - möjligen i likhet med och samtidigt med Lilla Rammars kapell - såsom fiiial- eller annexkyrka ha varit knuten till en väletablerad, större sockenkyrka som Stora Rammars kyrka.³¹ Tidvis kan den ha fungerat som sockencentrum med utvidgade befogenheter, något som efter hand permanentats i enlighet med de efterreformatoriska förhållan-dena. 32

Ytterligare förklaringsalternativ skulle här kunna tillfogas i diskussionen.

Under alla omständigheter måste emellertid tolkningarna i ett fall som detta förbli osäkra, i varje fall så länge vi inte kan komplettera källunderlaget med

26 Lib dat, s 151 f; (kursiverat här).

27 Dipl Dan 3.r 8 nr 161. Jfr JEDA 5, s 145 och s 168.

28 I Malmöborgaren Morten Bryggers räkenskaper finns noteringar om uppbörd av tionde-spannmål från olika kyrkor i sydvästra Skåne år 1543, bl a »aff Kiempinge kircke y Skyss herrit».

(Ma!m(J skifter 2. K0bmandsregnskaber 1537-1559, utgav E. Bager, 1978, s 45.)

29 Se härom R. Holmberg, a a 1977, s 136 ff och s 183 ff. Jfr för Danmark som helhet, A. E.

Christensen, a a 1938, s 17 ff.

30 Se ovan i not 19 anförd litt.

31 Om Stora Rammars kyrka, se C. Hommerberg, Kring Stora Hammar, SHÅ 1955, s 25 ff;

E. Frostin, aa I, 1960, s 97 ff; R. Holmberg, aa 1977, s 93 ff.

32 Jfr T. Dahlemp i art. Sogn, KLNM XVI, 1971, sp 376.

arkeologiska iakttagelser rörande kyrkobyggnad och kyrkogård i Kämpinge.

Tills vidare måste alltså olika möjligheter hållas öppna, men det är endast med reservationer som den gängse uppfattningen kan upprätthållas, nämli-gen att Kämpinge utgjorde en av uo:s 22 högmedeltida sockenbildningar.

Diskussionen om eventuella förändringar i den medeltida sockenstruktu-ren i uo kan kort sammanfattas: den har trots allt varit i huvudsak stabil. Så vitt vi kan bedöma har antalet kyrkobyggnader i uo (utanför städerna) varit konstant i perioden från slutet av högmedeltid till reformationstiden. Med detta konstaterande kan föreliggande avsnitt om uo:s medeltidskyrkor av-slutningsvis föras in på den intressanta frågan om områdets relativa kyrk-täthet.

In document Söderslätt genom 600 år : Bebyggelse och odling under äldre historisk tid Skansjö, Sten (Page 182-189)