Bybildning, befolkning och teknologi
4.3.4 Det medeltidsarkeologiska materialet
Det har tidigare vid skilda tillfällen funnits anledning att framhålla de bebyg-gelsearkeologiska forskningsresultaten från senare tid som förnyande för uppfattningen om bybildning och kolonisationsförlopp, såväl under de perio-der, då järnåldersbyar har etablerats som då den medeltida bybygden har uppstått i stora delar av Sydskandinavien. Det framstod därför som en meto-diskt intressant möjlighet, när tillfälle erbjöds att utifrån frågeställningarna inom den pågående Söderslättsundersökningen initiera vissa arkeologiska provundersökningar i fyra utvalda bykärnor inom uo. Ekonomiska medel ställdes till förfogande av Vellinge kommun, och Skånes hembygdsförbund ansvarade för den arkeologiska verksamheten. Denna genomfördes av Karna Jönsson och Marit Anglert, dels i december 1980, dels från april till början av juni 1981.
Inom de givna ekonomiska och geografiska ramarna eftersträvades ett sammanhängande mindre undersökningsområde, utvalt enligt följande prin-ciper. Dels borde området erbjuda en provkarta på variabler med intresse för bybildningsproblematiken, tex olikåldriga namntyper och variationer i fråga om bystorlek och status som kyrkby. Samtidigt borde det lilla området inte i dessa avseenden avvika från det större uo utan i möjligaste mån framstå som representativt för kända mönster i Skytts härad i övrigt.
De fyra byar, som mot denna bakgrund valdes ut för arkeologisk prov-undersökning, blev Vellinge, Herrestorp, Södra Håslöv och Norra Håslöv.
Förutom frågan, om eventuella variationer kunde urskiljas inom dessa fyra byar som helhet, föreföll det att vara speciellt intressant att här ställa byarna parvis mot varandra. De två förstnämnda byarna skiljer sig nämligen mar-kant i väsentliga avseenden. Medan namnet Vellinge enligt den ovan presen-terade namnanalysen (4.3.2) kan klassificeras som ett primärt bebyggelse-namn, bildat klart före 800, är Herrestorp likaså ett primärt bebyggelsebebyggelse-namn, men bildat tidigast vid medeltidens början. Vidare är Vellinge den största byn i Skytts härad (36 gdr o 1570), medan Herrestorp är en av de absolut minsta (5 gdr). Vellinge har status som kyrkby och centrum i en socken, som även innefattar Herrestorps by. Mot denna bakgrund talar det mesta i ut-gångsläget för att Vellinge bör vara äldre än Herrestorp, kanske rentav att vi står inför konstellationen »moderby - utflyttarby». Följaktligen borde det vara av intresse att verkligen pröva om mönstret från Fyn-projektets resultat går igen i dessa båda bykärnor eller om man även arkeologiskt kan påvisa kronologiska skillnader. På liknande sätt skulle andra konstellationer av byar inom uo kunna inbördes kontrasteras: inom samma sockengränser har vi så-lunda byar som Fuglie (24 gdr) - Steglarp (7 gdr), Gislöv (29 gdr) -Åkarp (6 gdr) och Västra Värlinge (15 gdr) - Bodarp (6 gdr, kyrkby).
Att ställa de båda Håslövsbyarna mot varandra skulle också kunna erbjuda intressanta infallsvinklar i bykronologiska frågor. I viss mening skulle en
så-Fig 4: 10. Utdrag ur Skånska rekognosceringskartan från lBJ0~talet, utvisande en del av uo med bl a de fyra byar, som ingick i den arkeologiska provundersökningen: Vellinge, Herrestorp, Norra Håslöv och Södra Håslöv. Skala 1 :40.000.
8 - Sten Skansjö 113
dan jämförelse komplettera byundersökningarna på Fyn, där veterligen inte någon motsvarande bykonstellation prövats med avseende på inbördes be-byggelsekronologiska relationer. Byarna Södra Håslöv (kyrkby, 12 gdr, dvs något under områdets medelstorlek på 13,2 gdr per by) och Norra Håslöv (16 gdr) bär båda samma uråldriga, primärt bebyggelsebetecknande huvudnamn (Håslöv) och de åtskiljes i namnhänseende genom väderstrecksbeteckningar.
Frågan blir då, om en av de båda byarna har längre platskontinuitet än den andra, om någon av byarna är moderby och en annan är utflyttarby, eller om de två byarna kan vara likåldriga tex genom att de båda övertagit ett äldre namn från en nedlagd bebyggelse. Vi har inom uo flera exempel på motsvar-ande uppsättning av angränsmotsvar-ande byar med reciproka namn av förmedeltida typ: Västra och Östra Värlinge, Västra, Lilla/Mellan- och Fru/Östra Alstad, Lilla och Stora Markie samt Södra och Västra Virestad.
Huvudsyftet med den arkeologiska provundersökningen, som i det följan-de skall refereras och kommenteras utifrån grävningsledarnas rapport, 1 var att med enkla medel belysa platskontinuiteten i bykärnorna, i första hand för att få hållpunkter för en bedömning av byarnas tillkomstperioder. För upp-läggningen av undersökningarna har den metodik, som Gr0ngaard Jeppesen redovisat från utgrävningarna på Fyn, spelat en avgörande roll.2 Anpassning till gällande ekonomiska ramar medförde emellertid, att grävningsschakten i Söderslättsbyarna ofta blev förhållandevis något färre (i genomsnitt cirka 8) och i regel betydligt mindre (1 X 1 eller 1 X 2 m). Utplaceringen av schakten skedde utifrån de äldsta lantmäterikartornas markering av respektive bytom-ters utbredning, i flera fall i anslutning till de på dessa kartor markerade läge-na för gårdsbebyggelse. Hänsyn till nuvarande byggläge-nadsbestånd och mark-, ägares önskemål styrde verksamheten i varierande utsträckning. Den sam-manlagt undersökta ytan begränsades på grund av dessa omständigheter till cirka 50 m2 • Schakten grävdes med något undantag för hand och jordmassor-na genomgicks noggrant.
Bymiljön i Vellinge har genomgått stora förändringar från och med tiden efter enskiftet vid 18OO-talets början. Ett mindre stationssamhälle utveckla-des här kring sekelskiftet, och ,under efterkrigstiden har denna tätort, tillika kommuncentrum, expanderat kraftigt utåt och förändrats avsevärt inom de centrala delar, där rester av den medeltida byn är att söka. Detta är till stor del förklaringen till det beklagliga faktum, att de för senare bebyggelse out-nyttjade och samtidigt för grävning tillgängliga ytorna från den ursprungliga bykärnan visade sig vara mycket få. Efter hand framstod emellertid i lokalise-ringsarbetet ett område som speciellt lovande. Det var ett större parkområde söder om Vellinge Gästgivaregård och norr om kyrkan, som ligger på
ur-1 K. Jönsson och M. Anglert, Rapport över arkeologisk undersökning i byarna Herrestorp, Norra och Södra Håslöv samt Vellinge, (febr 1983), Skånes Hembygdsförbunds arkiv.
2 T. Gri11ngaard Jeppesen, aa 1981 kap 2. Jfr referatet ovan 4.2.4.
114
13.20 MÖH
I· I •
,
..__:_
0
1 STERIL SANDBLANDAD LERA
·. ·. CD.
2 M
2 GRÅBRUN LER· OCH SANDBLANDAD MYLLA MED KOL OCH SOT, TROL. OMRÖRT LAGER 3 GRÅGRÖN LERA
4 BRUNAKTIG MYLLA MED KALKBRUK I YTAN,TROL.AVSATT LAGER 5 OMRÖRT LAGER
Fig 4: 11. Exempel på grävningsprofil från Vellinge bykärna (schakt nr 4). Ritat och uppmätt av Karna Jönsson och Marit Anglert.
sprunglig plats och som trots sin sentida gestaltning har kvar vissa medeltida murpartier.
Enligt kartor över bygatumarken före utskiftningen 3 tillhör denna del av byn ett klart avgränsat centralområde i den utbredda »bykärnan». Detta by-centrum innehöll förutom kyrkan två gårdar, den tidigare prästgården och gård nr 28. Den sistnämndas läge har fram till utskiftningen varit i södra de-len av den nuvarande parken. Här grävdes fyra schakt, varav tre blev i det närmaste fyndtomma (se dock nedan). I parkens södra del upptogs ett schakt på cirka 6 m2• Under matjordslagret framkom en stensättning, som sannolikt kan sättas i samband med gård nr 28 före enskiftet. Under denna stensättning fanns ett lager innehållande kol, sot, bränd och obränd lera, vilket visar, att det på platsen eller i dess omedelbara närhet funnits bebyggelse. Fynden i detta lager betecknas som talrika i förhållande till undersökningen i övrigt och bestod bl a av ett stort antal keramikskärvor, ett mynt (preliminärt be-stämt till 1300-talet) och en mängd obearbetade ben. Liksom beträffande öv-riga arkeologiskt provundersökta byar i Sydskandinavien spelar keramiken en stor roll för diskussionen om dateringar. Från Vellinge by kärnas centrala delar visar keramikmaterialet en kontinuitet från nyare tid ner till det äldre svartgodsets period, dvs 1000-/1100-tal. Antalet svartgodsskärvor uppgick här till 26 st. Mellan detta lager och det sterila bottenlagret fanns här, liksom i de tre övriga schakten inom parkområdet, ett grågult, sandblandat, lerigt humuslager. Det har preliminärt tolkats som äldre åkermark.
I övrigt visade sig stickprovskontroller på olika håll inom den forna bygatu-marken av tidigare nämnda skäl enbart ge omrörda, av senare aktiviteter
3 Se tex Vellinge akt nr 4, 1777-79, LMAM.
115
Fig 4: 12. Herrestorps by från norr. 1 förgrunden tv den sk Klockaredösen, belägen i anslutning till gränsen mellan Oxie och Skytts härader. (Foto: A.-M. Thagaard.)
störda lager. Följaktligen blev resultaten av undersökningen utanför parkom-rådet i Vellinge by för våra syften intetsägande.
Förutsättningarna för en undersökning av detta slag var helt annorlunda i Herrestorps bykärna. Av byns fem gårdar låg två kvar efter enskiftet, och ef-ter en mycket måttfull bebyggelseutveckling möef-ter vi ännu idag en mindre, relativ glest bebyggd bymiljö. Här kunde de nio schakten spridas över en yta med större representativitet för den historiskt kända bytomten. De placera-des företräplacera-desvis invid de kvarliggade gårdarna eller på platsen för de utflyt-tade gårdarna.
Lagerföljden tecknade sig på så sätt, att det i vissa schakt direkt över det sterila bottenlagret följde ett mörkt, fett lager, som var rikligt bemängt med kol och sot. I ett par av schakten fanns häröver ett lager, som innehöll små-sten, lera och kalkbruk. Det kan tolkas som ett byggnads- eller raseringsla-ger.
Av fyndmaterialet härrör den största fyndgruppen från nyare tid. Av äldre keramiktyper påträffades endast ett par skärvor från senmedeltid och renäs-sans. Bland ett överlag begränsat keramikmaterial svarade det äldre svart-godset för flest skärvor. Det äldsta daterbara fyndmaterialet i Herres torp vi-sade sig sålunda vara av samma typ som det äldsta fyndmaterialet i det
cent-26,70 MÖH
0 1 M
1 STERIL LERA
2 MÖRKT FETT SOTIGT HUMUSBLANDAT LAGER MED KOL OCH BEN, TROL. AVSATT
3 GRUSIGT LAGER MED SMÅSTEN OCH KALK-BRUK EV. ÄLDRE MARKNIVÅ
4 BRUNT HUMUSBLANDAT LAGER,OMRÖRT 5 PÅFÖRD SINGEL
Fig 4: 13. Grävningsprofil från Herrestorps bykärna (schakt nr 7). Ritat och uppmätt av Karna Jönsson och Marit Anglert.
ralt lokaliserade kulturlagret i Vellinge by. Mera långtgående jämförande slutsatser skall tills vidare inte dragas, fr a med hänsyn till att det begränsade empiriska materialet från Vellinges vidsträckta bygatumark inte utesluter vare sig äldre eller yngre bebyggelseskikt i de icke undersökta delarna. Det är dock väl värt att notera, att där de äldsta aktiviteterna inom Vellinge by över huvud taget kunnat beläggas, i ett centralt läge i den historiskt kända byn, där etableras bebyggelsen ovanpå tidigare odlad mark i perioden 1000-/1100-tal, samma etableringsfas, som kan konstateras i den lilla drabantbyn Herres-torp.
Även om kyrkbyn Södra Håslöv i sin östra kant berördes av järnvägslinjen Malmö-Trelleborg (1898), som här hade en station, blev ansatserna till ut-byggnad av något stationssamhälle mycket begränsade. Enligt ekonomiska kartan 1913 låg fyra gårdar kvar i byn efter enskiftet. I Södra Håslöv grävdes sju schakt, spridda i byn, mestadels i anslutning till kvarstående eller utflytta-de gårds byggnautflytta-der.
Lagerbilden ovanför steril botten framstod som till största delen omrörd och utan tydliga spår av huskonstruktioner. I tre av schakten fanns dock rase-ringslager och lera, som tolkas som spår av nedrivna gårdar.
Keramikbeståndet dominerades i Södra Håslöv av nyare tids keramik. Av 117
14,50 MÖH
0 1 M
STERIL SAND
2 BRUNT SAND- OCH HUMUSBLANDAT LAGER, TROL. AVSATT 3 SOTLAGER
4 GRÖNBLÅ LERA
5 HUMUSBLANDAT LAGER MED KALKBRUK• LERA OCH SMÅ-STEN, OMRÖRT
6 OMRÖRT LAGER MED TEGEL
Fig 4: 14. Grävningsprofil från Södra Håslövs bykärna (schakt nr 7). Ritat och uppmätt av Karna Jönsson och Marit Anglert.
något äldre keramiktyper kan nämnas nio bitar stengods, åtta bitar yngre rödgods (från renässanstid), en skärva av en sk »jydepotte» (vanlig från sen-medeltid till 1700-tal) och en enstaka skärva av äldre svartgods. Denna enda påträffade keramikskärva från 1000-/1100-tal kan naturligtvis inte bära upp en datering av byn. Vi kan emellertid dels konstatera, att det i Södra Håslövs by kärna inte påträffades några förhistoriska lämningar, dels vet vi utifrån den nu raserade romanska kyrkan, att byn bör ha existerat åtminstone sedan 1100-talet.
Det blev mot denna bakgrund av stort intresse att försöka få något grepp om den äldsta bebyggelseetableringen inom den i historisk tid något större byn Norra Håslöv. Här låg fyra gårdar kvar längs den långsträckta bygatan sedan tiden efter skiftesreformen. Bymiljön har från och med 1800-talet näs-tan enbart förtätats med gatehus på den östra, tidigare bebyggelsetomma si-118
13 MÖH
0 1 M
STERIL LERA
2 MÖRKT HUMUSBLANDAT AVSATT LAGER
3 OMRÖRT LAGER MED LERA
4 PLOGGÅNG
Fig 4: 15. Grävningsprofil från Norra Håslövs by kärna (schakt nr 10). Ritat och uppmätt av Karna Jönsson och Marit Anglert.
dan. Det borde alltså finnas gott om tomma ytor med lämningar från de ut-flyttade gårdarna.
Inom Norra Håslövs historiskt kända bygatumark grävdes tolv schakt. I hälften av dessa var emellertid lagren ovanför steril botten omrörda och sak-nade tydliga spår av bebyggelse. I övriga schakt framkom emellertid, mer el-ler mindre klart, spår efter huskonstruktioner. Inom ett område på en höjd-sträckning i byns södra del påträffades relativt tjocka lager av kol, sot, bränd och obränd lera, vilket tillsammans med en stensättning utgör tydliga spår av äldre bebyggelse.
Bland fyndmaterialet var keramikskärvor från nyare tid rikligt förekom-mande i Norra Håslöv. Det visade sig vara företrädesvis i de schakt, där spår
av konstruktioner kunnat skönjas, som man även påträffade den äldre kera-miken. Därav fanns ett fåtal skärvor av yngre rödgods (renässanstid), en bit av en jydepotte och ett par skärvor av yngre svartgods. Dessutom påträffades cirka 25 skärvor av äldre svartgods, som representerade den äldsta konstate-rade keramiken i de undersökta delarna längs bygatan. Inte heller inom den-na -löv-den-namnsby har några förhistoriska lämningar påträffats.
Vid en utvärdering av de ovan presenterade arkeologiska undersökningar-na måste man klart understryka, att resultaten från de enskilda byarundersökningar-na inte ensamma kan bära upp slutsatser om dateringen av byarnas etablering i deras historiskt kända bebyggelselägen. För det syftet utgör de undersökta ytorna en alltför ringa del av medeltidsbyarnas bebyggelseyta. Det blir först när man ställer samman resultaten från de fyra Söderslättsbyarna och därtill jämför 119
med resultat och tolkningar i första hand från de systematiskt genomförda undersökningarna av medeltidsbyar på Fyn, men även från järnåldersbygräv-ningar i Jylland, från Steensbergs grävjärnåldersbygräv-ningar på Själland och från övriga rele-vanta skånska grävningar under de senaste två decennierna,4 som de kan till-mätas vetenskapligt värde. Vi kan nämligen i det µerspektivet se, att fyndbil-den i de fyra syd västskånska byarna klart reflekterar samma mönster, som ti-digare har framkommit i andra sydskandinaviska undersökningsområden.
Man har å ena sidan anledning att här notera, att det i de tre byarna med primära bebyggelsenamn från tiden före vikingatid ingenstans påträffats läm-ningar från yngre järnåldern. Ytterligare tre exempel kan sålunda adderas till övriga belägg för detta fenomen. Å andra sidan kan det i alla fyra byarna från tidig medeltid klart beläggas en aktivitet, som så vitt man kan se representerar den ursprungliga bebyggelsefasen på platsen. Denna iakttagelse kan empi-riskt underbyggas genom fynden av äldre svartgodskeramik i fr a Vellinge, Herrestorp och Norra Håslöv och genom de kända 1100-talskyrkorna i Södra Håslöv och Vellinge. Undersökningar har inte kunnat påvisa några kronolo-giska skillnader i anläggningsfasen mellan Vellinges centrala partier och Her-restorps by, inte heller mellan de båda -löv-namnsbyarna Södra respektive Norra Håslöv. Den närmast till hands liggande tolkningen pekar för alla fyra byarna mot en anläggningsfas under 1000-/1100-tal.
Till presentationen av denna begränsade men specialinriktade arkeologis-ka undersökning arkeologis-kan fogas ytterligare några resultat från tidigare grävningar i medeltidsbyar inom Skytts härad. Av särskilt intresse är resultaten från den stora -torp-byn Maglarp (28 gdr o 1570), som vid två tillfällen undersökts be-träffande lämningar av medeltida profan bebyggelse. Förutsättningarna för att sätta tolkningar av dessa resultat i samband med våra aktuella problem-ställningar är delvis andra än för de fyra ovan redovisade bygrävningarna.
Maglarps by avviker nämligen från det vanliga mönstret i uo genom kombi-nationen av ett relativt ungt namn (kronologiskt i namngrupp 4) och en by-storlek i det översta skiktet för byar i Sydvästskåne. Som ovan påpekats har vi också inom denna bys gränser genom kända boplatser, gravar och annat fyndmaterial belägg för en områdeskontinuitet i stora drag från neolitisk tid till och med vikingatid.5 När etablerades då den stora bebyggelsen i bymar-kens nordöstra hörn?
Bebyggelsearkeologiska lämningar från medeltiden undersöktes här för första gången 1937-38 av Holger Arbman och Folke Hansen. Undersökning-en gällde Undersökning-en yta av 45 m2 strax öster om den sk Albäcksborgs gård, en vid en-skiftet 1812 utflyttad gård, som placerats i östkanten av bygatumarken sådan dennas utbredning framgår av en karta från 1773. Det undersökta boplatsom-rådet sträckte sig cirka 150 m österut från Albäcksborg. Trots att ingen klar
4 Se ovan 4.2.4.
5 Se ovan 4.3.3.
120
avgränsning gentemot lantmäterikartans bygatumark anges, tolkar Arbman boplatsområdet som rester av en separat bybebyggelse. 6 Det framstår som oklart, om det verkligen rör sig om en självständig by eller om den undersökta bebyggelsen västerut kan ha fortsatt och anslutit till den i historisk tid kända Maglarps by enligt dennas utbredning före enskiftet.7 Arbman daterar de un-dersökta bebyggelselämningarna med hjälp av mynt och keramik till en pe-riod från 1100-talets slut till 1200-talets mitt. 8 Det är emellertid tydligt, att den äldsta keramiken är av typen vendiskt ( el äldre) svartgods, som numera vanligen arkeologiskt dateras till 1000-/1100-tal. Bebyggelsens upphörande daterar Arbman främst på grund av avsaknad av stengodsfynd till 1200-talets mitt.9 Många frågor med relevans för en bebyggelsehistorisk undersökning kan knytas till detta material. Bl a frågar man sig, om vi verkligen i enlighet med Arbmans tolkning står inför nedläggningen av en separat by, eller om vi här har ett arkeologiskt belägg för en högmedeltida strukturomvandling av Maglarps by, eventuellt i kombination med en kortdistansflyttning till den se-nare kända bygatumarken. Kanske bör materialet snarast tolkas som en hög-eller senmedeltida reducering av en ursprungligen ännu större bebyggelse. Vi återkommer senare (7.1.8) till den diskussionen. Här skall tills vidare upp-märksamheten endast riktas mot dateringen av den undersökta bebyggelsens äldsta fas, och denna kan alltså tidfästas genom fynden av vendiskt svartgods.
En liknande bild av anläggningsfasen på platsen för den historiskt kända bybebyggelsen i Maglarp har även framkommit vid en senare arkeologisk un-dersökning. Denna utfördes 1974 av UV-Syd genom Bengt Jacobsson, och den var föranledd av kabeldragning omfattande en sträcka av 250 m. Det för våra syften intressanta med denna grävning var att denna långa profil visade sig skära igenom ett område i direkt anslutning till en nordlig gårdsrad i Mag-larps bygatumark före utskiftningen, cirka 100 m norr om kyrkan. Vid gräv-ningen, som omfattade flera profilsnitt och vissa provgrävda ytor, konstatera-des fyndförande kulturlager med en utsträckning av minst 175 m i schaktets längdriktning. I ett mäktigt lager ovanför steril botten påträffades bl a djur-ben, järnfragment, bränd lera och keramik av ensartad karaktär, nämligen vendiskt svartgods från äldre medeltid jämte en bit av äldre rödgods, som an-tyder, att lagret torde nå upp i 1200-talet. Mellan detta äldsta kulturlager på platsen och det översta (under ploggången), som hänfördes till bebyggelsen strax före enskiftet, fanns ett mellanliggande lager, daterat till perioden cirka 1200-1800. Här var fynden fåtaliga, men bl a påträffades fragmentariska röd-godsskärvor av yngre typ och ugnskakel. Man konstaterade också stenlägg-ningar och golvnivåer från skilda huskonstruktioner. 10 Sammantaget
förmed-6 H. Arbman, En medeltida by vid Albäcksborg i Maglarps socken, SHÅ 1939, s 21 ff.
7 Jfr S. Skansjö, Kring några försvunna medeltidsbyar på Söderslätt, Ale 1977: 4, s 22.
8 H. Arbman, aa 1939, s 31.
9 Ibidem.
10 B. Jacobsson, Medeltida boplatslämningar i Maglarp, Maglarps sn, Skåne, 1974. Rapport.
Uppdragsverksamheten 1979: 15.
121
TtlL KÄM,iNGf~,
,., -«~::>
Pig 4: 16. Maglarps bygatumark 1773. (Ur B. Sundner, 1982.)
❖ "\, ,,
TIUTUW.o::❖'\, \,
I I
lar grävningsresultaten ett intryck av relativt omfattande lämningar från en bebyggelsemiljö, som till synes kontinuerligt utnyttjats från tidig medeltid till 1800-talets början.
Magiarpsgrävningarna måste i en sammanfattande bedömning sägas vara av stort intresse för de här aktuella problemställningarna genom att de så klart påvisat en tidigmedeltida bebyggelseetablering i stor stil i nordöstra hör-net av den bymark, där vi för övrigt ovanligt väl kan dokumentera ett i stora drag kontinuerligt utnyttjande genom de av agrar ekonomi präglade för-historiska perioderna. Bybildningen på denna plats kan för övrigt ha skett i
kronologiskt nära anslutning till anläggandet av den förmodade föregångaren till Maglarps romanska tegelkyrka. 11 Genom undersökningarna kring Mag-larps by och kyrka kompletteras alltså tolkningsunderlaget med ytterligare indikationer på aktivitet och förändringar i det tidigmedeltida kulturlandska-pet inom Skytts härad.
I samma perspektiv förtjänar ännu ett par lokaler inom uo med konstate-rade medeltida bebyggelselämningar att kortfattat omnämnas. Det gäller ett
par permanenta ödehabitationer, som inom ramen för Söderslättsundersök-ningen blivit föremål för arkeologisk provundersökning, nämligen Skevarp och Understorp. Härtill kommer en tidigare undersökning av Svenstorp. De
11 Jfr ovan 4.3.1.
Fig 4: 17. Maglarps gamla kyrka och de små resterna av den stora byn, från norr. Genom enskiftet tömdes nästan hela den gamla byplatsen i nordöstra hörnet av bymarken på gårdsbebyggelse. 1 förgrunden ses rester i det moderna landskapet av ett tidigare omfattande våtmarksområde. (Foto:
A.-M. Thagaard.)
närmare omtändigheterna kring dessa bebyggelsers nedläggning mm redovi-sas nedan (7.1). I det sammanhang, som här är aktuellt, är det emellertid lämpligt att föregripa resultaten från dessa undersökningar beträffande frå-gan om dateringen av respektive bebyggelses anläggnings/as. Dessa resultat är entydiga: det arkeologiska materialet utpekar perioden 1000-/1100-tal som det ursprungliga etableringsskedet. 12
Genom den ovan gjorda presentationen kan den kända bebyggelsearkeolo-giska bilden för Sydskandinavien kompletteras med direkta arkeolobebyggelsearkeolo-giska iakttagelser i åtta medeltida bebyggelser i Skytts härad. Det redovisade mate-rialet föranleder tillsammans med vad som ovan sagts om kyrkobyggnader, ortnamn och fornlämningar några avslutande reflektioner.
Först och främst ser vi i ett långtidsperspektiv något som närmast får tolkas som ett varaktigt utnyttjande för bebyggelse och odling, en områdeskontinui-tet sedan neolitisk tid. Detta hindrar inte, att vi har att räkna med upprepade flyttningar av bebyggelselägen, omväxlande skeden med expansion eller
re-12 Närmare redovisning härom nedan 7.1.1 ff; jfr S. Skansjö, aa 1977, s 22 ff. Arkeologiska lämningar efter två separata agrara bebyggelser från högmedeltid (ca 1250-1350) har dessutom påträffats på Falsterbohalvön. (Se L. Ersgård, aa, Ale 1980:3). På platserna för de senare stä-derna Skanör resp Trelleborg har bebyggelselämningar från 1100-talet också påträffats. (Se L.
Ersgård, aa, Ale 1980:3, s 29; L. Wallin, Stadsarkeologi i Trelleborg, Ale 1980:2, s 34 f.)
123
gress och perioder med påtagliga förändringar i bebyggelseformer och odlingsintensitet. Dessa omständigheter får emellertid snarast tolkas som till-fälliga fluktuationer i ett flertusenårigt perspektiv. De kan inte skymma bort det faktum, att det är den långa varaktigheten i utnyttjandet, som framstår som områdets fundamentala karaktärsdrag som odlingsbygd.
När det sedan gäller frågan, i vad mån denna undersökning har kunnat identifiera några perioder med påtagliga brott i kontinuiteten och med för-ändringar i bebyggelse- och odlingsförhållandena i området, har hypotesen om en omläggningsfas i kulturlandskapet under en period omfattande vikingatidens slut och den tidiga medeltiden kunnat verifieras. Allt tyder på, att vi vid denna tid har ett betydande bybildningsskede även inom uo i Skytts härad. Frågan kvarstår då, hur detta skall förklaras.