Namnkronologi och bebyggelsekronologi

gress och perioder med påtagliga förändringar i bebyggelseformer och odlingsintensitet. Dessa omständigheter får emellertid snarast tolkas som till-fälliga fluktuationer i ett flertusenårigt perspektiv. De kan inte skymma bort det faktum, att det är den långa varaktigheten i utnyttjandet, som framstår som områdets fundamentala karaktärsdrag som odlingsbygd.

När det sedan gäller frågan, i vad mån denna undersökning har kunnat identifiera några perioder med påtagliga brott i kontinuiteten och med för-ändringar i bebyggelse- och odlingsförhållandena i området, har hypotesen om en omläggningsfas i kulturlandskapet under en period omfattande vikingatidens slut och den tidiga medeltiden kunnat verifieras. Allt tyder på, att vi vid denna tid har ett betydande bybildningsskede även inom uo i Skytts härad. Frågan kvarstår då, hur detta skall förklaras.

träffande befolkning och markutnyttjande sedan åtminstone yngre järnål-dern. Sådana namn kan därmed också uppfattas som indikatorer på nedlagda järnåldersbebyggelser i medeltidsbyarnas närhet. I det avseendet är namnen närmast att jämställa med vissa fornlämningstyper, tex järnåldersgravar, som konstateras i medeltids byarnas omgivning. Denna tolkning förutsätter, att ett gammalt namn kan flyttas över från en nedlagd bebyggelse till en eller flera nyanlagda. Om denna förutsättning är giltig, kan nämligen divergensen mellan namnkronologi och bebyggelsedatering betraktas som skenbar: den uppstår på grund av att äldre namn övertas av yngre bebyggelser.

Från senare tider har vi en mängd välkända exempel på hur framväxande stationssamhällen övertar angränsande gamla bondbyars namn. Ett mera re-levant exempel belyser vad som kan ha inträffat i fråga om namnbiidning och bybildning i äldre tid. Inom uo känner vi fyra angränsande medeltidsbyar, vars namn enligt Göran Hallberg innehåller ordet köping i den på vikinga-tiden etablerade betydelsen 'handelsplats'. ³ Det gäller, från öster till väster, byarna Dalköpinge (eller Österköpinge), Mellanköpinge, Kyrkoköpinge och den sedermera nedlagda Västra Köpinge.⁴ Namnen dateras av Hallberg till övergångstiden vikingatid - tidig medeltid. Det framstår som högst osanno-likt, att vi här en gång skulle ha haft fyra separata vikingatida handelsplatser, uppradade bredvid varandra och efterhand omvandlade till fyra medeltida bondbyar. Mera sannolikt har här funnits en, troligen betydande handels-plats. Det exakta läget för denna köpingeort är ännu okänt för eftervärlden,⁵ men omgivningarna har helt säkert förknippats med och benämnts utifrån denna ort med dess speciella funktioner. Inom ett större område i anslutning till köpinge-orten har så småningom de fyra medeltida byarna etablerat sig.

De har tagit upp och bevarat detta områdesnamn, oavsett om köpingeorten redan hade upphört eller upphörde i samband med eller efter bybildnings-skedet.

I analogi härmed kan man utan svårigheter föreställa sig, hur namnet på en järnåldersbebyggelse, som upphör, kan leva kvar genom att övertagas av ny-anlagda byar inom samma eller till stora delar sammanfallande resursområ-de. Ett sådant namnövertagande är tänkbart även om någon tid har gått mel-lan en total nedläggning och en senare nyetablering. Det gamla namnets fort-levande underlättas givetvis i det fall, då det endast rör sig om en kortdistans-flyttning till ett nytt bebyggelseläge i samband med en avsiktlig nedläggning. I detta sammanhang kan ett par synpunkter från den senare litteraturen i äm-net framhållas.

Gn1ngaard Jeppesen, som i flera arbeten diskuterar namnkronologi i för-hållande till bebyggelsekronologi,⁶ pekar bl a på den möjligheten, att ett

3 Se ovan 4.3.2.

4 Se härom nedan 7.1.6.

5 Mera härom nedan 6.4.2.

6 Se tex T. Grongaard Jeppesen, Stedskontinuitet belyst ved hjrelp af den arkreologiske

me-125

namn kan ha bildats före anläggandet av en historiskt känd by i området som naturnamn eller bygdenamn. En annan möjlighet är, att bynamnet ursprung-ligen kan ha tillhört en annan by på så sätt, att en by kan ha flyttat flera gång-er utan att någon namnändring företagits. Gn,1ngaard Jeppesen, och senare även Porsmose, antyder alltså utifrån bygdenamnsbegreppet en intressant distinktion melli:'.n ett äldre och ett yngre namnskikt beträffande karaktären hos de bebyggelsebetecknande namnefterlederna.⁷ En motsvarande uppfatt-ning möter vi hos Göran Hallberg, som accepterar tanken på en bebyggelse-migration inom ett resursområde eller ett »namnrevir». Hallberg meddelar den iakttagelsen, att de förvikingatida efterledstyperna nästan uteslutande innehåller abstrakta beteckningar för gods, område e dyl. De eftervikingatida efterledstyperna innehåller däremot konkreta, bebyggelsebetecknande ord, såsom i -bygge, -böle, -torp och -gård. ⁸ En klargörande illustration till hur fe-nomenet med abstrakta bygdenamn av förvikingatida typ kan förhålla sig till medeltida byar, finner vi utanför uo i Görslövsområdet (i Bara, delvis i Oxie härad).

I Görslöv har vi ett -löv-namn, som enligt belägg från 1300-talets början och framöver inte tycks ha burits ensamt av någon medeltida by. Däremot har, som Ingemar Ingers har visat, tre medeltidsbyar burit namnet och be-nämnts »Gödersleef Kirkreby» (1308), respektive »Götherslef Northenaa»

(1350) och »Götherslöff Synnenaa» (1320). Efter hand slopades det framför-ställda Görslöv och byarna skrevs Kyrkoby respektive Nordanå och Sun-nanå. Namnet Görslöv tycks emellertid ha levat kvar i en funktion, som kan antagas ha varit den »ursprungliga», nämligen som benämning på hela områ-det - namnreviret. Det förhållanområ-det manifesterar sig dels i namnet Görslövs-mölla, en möllaregård vid Segeå, dels i Görslövsbro, den gamla bron över Se-geå mellan byarna Sunnanå och Nordanå. Även som sockennamn har Görs-löv levat kvar omväxlande med GörsGörs-lövs Kyrkoby socken och Kyrkoby sock-en (Bara hd). Det bör observeras, att dsock-enna socksock-en sock-enbart omfattar Kyrkoby och Nordanå, däremot inte Sunnanå, som ingått i en annan sockenbildning (Burlövs sn) och tillhört ett annat härad (Oxie) än de två andra Görslövsby-arna. ⁹ Det ligger nära till hands att tolka omständigheterna på så sätt, att namnet Görslöv ursprungligen, dvs någon gång under yngre järnåldern, i var-je fall före sockenindelning och häradsindelning, har betecknat ett namnre-vir, ett större, delvis extensivt utnyttjat resursområde för en förvikingatida bebyggelse, kanske en vandrande by. Inom Görslövs-området har så

små-tode, i H. Thrane ( ed), Kontinuitet og bebyggelse, 1977, s 76 ff; dens., Oldtidsbebyggelse - mid-delaldersbebyggelse. Kontinuitet eller brud?, Hikuin 4, 1978, s 117 ff; dens., aa 1981, s 121. Jfr diskussionen hos J_ Kousgård S0rensen, aa, Fortid og Nutid 1981, s 91 ff.

7 E. Porsmose, Bondesamfund og rigsdannelse - driftsmåder.og samfundsorganisation i mid-delalderens Danmark, i Studier i historisk metode bd 15, 1980, s 66.

8 G. Hallberg, aa, Den medeltida byn (1981), s 39 f.

9 I. Ingers, Burlövs kommun I. Historia och beskrivning, 1972, s 47 f.

ningom tre medeltidsbyar etablerats. Utan arkeologiska iakttagelser i bykär-norna kan tidpunkten för denna bybildningsprocess inte avgränsas närmare än till tiden före 1300-talets första hälft (de skriftliga beläggen) eller, för Kyr-kobys räkning till senast 1100-tal ( den romanska kyrkan).¹⁰ En hypotes, som här i första hand borde prövas är, att alla tre Görslövsbyarna har etablerats under tidig medeltid, varvid respektive byars resursområden avgränsats in-nan sockenbildning och häradsindelning tagit fasta former. ¹¹

Det föreligger en klar parallellitet mellan detta exempel och det ovan an-förda exemplet med Köpinge-byarna. I båda områdena framträder som re-sultat av bebyggelseutvecklingen ett antal byar med gemensamt huvudnamn (Köpinge resp Görslöv), namnmässigt åtskilda genom reciprokerande namn-led. Denna typ av by- och namnkonstellationer är intressanta som pedagogis-ka utgångspunkter, eftersom sambandet mellan namnen indicerar ett bebyg-gelsehistoriskt samband. Det har mot den bakgrunden sitt intresse att inför en tolkning utifrån ett senare forskningsläge jämföra med hur Sven Dahl har sett detta samband i ljuset av sin uppfattning om den treledade namntypskronolo-gins räckvidd och giltighet.

I sin undersökning av alla de angränsande skånska byar, som hade samma namn med särskiljande beteckningar, har Dahl uppmärksammat, att de gam-la namntyperna starkt överväger i materialet. Dahl ser i detta »ytterligare ett bevis för den vedertagna relativa kronologins riktighet» och lämnar följande förslag till tolkning: »förhållandet att två intill varandra belägna byar hade samma namn går tillbaka till en tid, då bylandskapet var avsevärt mindre ut-vecklat och ifrågavarande byar utgjorde en enhet, antingen en släktenhet el-ler en odlingsenhet, omgiven av icke odlad mark, och att de senare tillkomna byarna (i första hand de med torpnamn) fyllt ut luckorna i odlingen och ver-kat upplösande på de gamla, flera byar omfattande enheterna.» ¹² Denna tolkning vilar bl a på två förutsättningar, som numera inte utan vidare kan ac-cepteras: dels, som bekant, att namnens ålder omedelbart skulle avspegla de historiskt kända byarnas ålder, och dels, att två angränsande byar med reci-proka namn av förvikingatida typ (tex Norra och Södra Håslöv) skulie ha existerat samtidigt och kontinuerligt sedan förhistorisk tid som delar i större enheter.

Mot denna bild kan vi numera på basis av de resonemang, som förts genom detta kapitel, sätta upp ett alternativt tolkningsförslag. Till sin karaktär är detta förslag närmast en preliminär mothypotes, som i väsentliga stycken

an-10 G. Anselm, aa 1947, s 565.

11 Om härads- och sockenindelning, se nedan 6.2.1 och 6.3.1.

12 S. Dahl, aa, Namn och Bygd 1941. Denna tolkning har i sen tid vunnit ett visst gehör hos namnforskaren Bent forgensen i hans diskussion kring datering m fl frågor i samband med till-komsten av det språkliga fenomenet reciprokering. Av teoretiska skäl är J0rgensen annars benä-gen att omedelbart förutsätta någon form av byklyvning, en tanke som dock avföres som empi-riskt oåtkomlig. (B. forgensen, aa 1977, s 43 ff.)

127

sluter till och inspirerats från byprojektundersökningarna på Fyn och tolk-ningar hos Gnl.lngaard Jeppesen och Porsmose.¹³ En sådan hypotes förefaller i första hand vara närmare prövbar genom tvärvetenskapliga intensivunder-sökningar i lämpliga mikroområden, något som endast i begränsad omfatt-ning har kunnat äga rum inom ramen för denna undersökomfatt-ning. Tolkomfatt-ningen, som likväl bedöms äga giltighet för uo, kan sammanfattas på följande sätt.

För bebyggelser med förvikingatida namn av den abstrakta bygdebeteck-nande typen gäller, att den ursprungligen namnbärande bebyggelsen bör ha haft tillgång till ett större potentiellt resursområde, ett namnrevir med ur-sprungligen relativt flytande gränser. Inom detta kan en by ha flyttat - vand-rat - med kortare eller längre tidsintervall. Mot Hannerbergs och Hilbert An-derssons bild av övergivna primärbyar, som flyttat samman i större byagglo-merationer, ¹⁴ kan man därför lansera hypotesen, att vi snarare har att göra med lokaler för övergivna byplatser i ett system med vandringsbyar. Områ-dets samlade resurstillgångar i fråga om åker, äng och betesmark har i detta tidiga skede inte samtidigt blivit utnyttjade annat än till stora delar mycket extensivt. Under en period, som kan ha sträckt sig från slutet av vikingatid ett stycke in i tidig medeltid (1000-/1100-tal) sker en flyttning till nya bebyggelse-lägen. Dessa skulle i ett efterhandsperspektiv visa sig bli permanenta. Därvid bibehålles och övertas i många fall de äldre namnen, samtidigt som nytill-komna bebyggelser antingen övertar ett gammalt huvudnamn med reciproke-rande tillägg eller tillägges nya benämningar, särskilt -torp-namn ur äldre skikt.

De yttre dragen i periodens kulturlandskapsomvandling kan därmed urskil-j as. De kan sammanfattas i begrepp som kortdistansflyttning (inom resursom-rådet), tiilkomst av nya bebyggelser, fixering av bebyggelselägen, en förtät-ning av bygden och ett härav följande mer utbrett samtidigt resursutnyttjande.

Detta förutsätter i sin tur nyodlingar, dvs nyröjning för skapandet av flera samtidigt produktiva, permanenta åkrar.

Bakom dessa förändringar i kulturlandskapsbilden anar vi andra skeenden i tiden. I första hand bör intresset riktas mot förändringar i folkmängd och j ordbruksteknologi.