Lovisa Ulrika tillskrevs släktskap till tidigare svenska kungar som Magog, Gustav Vasa, Karl XII och Fredrik I. Men hon kopplades framför allt till tidigare svenska
drottningar. I flera skrifter framställs Lovisa Ulrika ersätta och efterträda den
tidigare drottningen, Ulrika Eleonora den yngre.189 Exempelvis hälsar L. D. Bechstadius kronprinsessan: ”välkommen hulda mor, den förra modrens lika” och tackar sedan himlen ”som än skänkt oss en Ulrika”.190
I andra dikter framställs Lovisa Ulrika likna både Ulrika Eleonora den yngre och dennas mor, Ulrika Eleonora av Danmark.191 I en dikt från kröningsåret menar författaren Hedvig Charlotta Nordenflycht att Lovisa Ulrika var lik de två tidigare Ulrikorna ”i dygd, i sinne och blod”.192 På detta sätt skapades alltså en kontinuitet mellan Lovisa Ulrika och de tidigare drottningarna.
Kontinuitet skapades även genom en slags drottninglängd med de båda Ulrika Eleonora, i vilken Lovisa Ulrika kallas för den tredje Ulrika och den nya Ulrika. I uttryck som ”Carloler och Gustaver” skulle enstaka tillfällesförfattare dessutom inkludera Lovisa Ulrika.193 I en dikt används den mer tidsenliga formuleringen
187 Cronacker, Carl Fredrich, Underdånig Fägnad öfwer Hennes Kongl. Höghets Kron-Prinssessan LOVISA
ULRICAS […] (Carl Gustav Berling, directeur kongl. Priviligerade tryckeriet i Lund).
188 Dermineur & Norrhem nämner ett tal från 1754 där man påminner om att Lovisa Ulrika lovat att vara ”alldeles svensk”, se Dermineur & Norrhem 2017 s. 100.
189 Det finns också beskrivningar av Adolf Fredrik som en tröst efter den avlidna Ulrika Eleonora den yngre. I andra fall beskrivs han och Lovisa Ulrika tillsammans utgöra denna tröst, se M. H., Wid
HERCULIS wagga En Ropande Röst Om Nåde […] (Stockholm, kungl. tryckeriet). Se också Amnell
[1746]; Samtal, Emellan Konung GUSTAF Den Förste Och Konung ADOLPH FRIEDRICH […] (Norrköping, Joh. Benj. Blume, 1771). Att Lovisa Ulrika själv beskrivs som trösten efter Ulrika Eleonora är dock den betydligt vanligare formuleringen.
190 Bechstadius [1744]. Se också Scharff.
191 M. H. [1747]; Tack- Och Böne-Offer, Upsändt Til GUD i högdene Tå Hennes kongl. Höghet;
STRENGNÆS Stadz Underdåniga och hiertinnerliga Lyck-Önskan […] (Strängnäs, Lars Arvidsson
Collin, Kongl. Gymn. Boktr.).
192 Nordenflycht, Hedvig Charlotta, SWENSKA HJERTANS FRÖGD Och LYCKÖNSKAN […] (kongl. Tryckeriet). Om Nordenflycht med ”blod” menar samma kungliga upphöjdhet eller ett biologiskt släktskap är oklart.
193 För omnämningar av tredje Ulrika, se En Trogen Swensks Tankar Uti en Lyck-Önskan;
Samtal, Emellan Konung GUSTAF Den Förste Och Konung ADOLPH FRIEDRICH, 1771.
För omnämningar av nya Ulrika, se Nordenflycht, Hevig Charlotta, Wid Deras Kongl.
”Adolfer, Fredriker och Ulrikor”. I en annan dikt gavs hennes namn en historisk kontinuitet när det talas om ”Gustaver, Carlar och Ulrikor”.194 Lovisa Ulrika skrevs alltså in dels i en drottninglängd, dels i en slags regentskapslängd där stora kungar och drottningen hyllades tillsammans. Lovisa Ulrikas namn användes för att skapa en dynastisk kontinuitet med karolinerna och gustaverna.
Vissa författare gick längre än att hävda att Lovisa Ulrika var en ”ny Ulrika” eller lik de tidigare. De framställer henne som en återuppstånden Ulrika Eleonora. På så vis skapade de en kontinuitet i drottningskapet. Eric Lyding leker i sin dikt med idén att Gustav II Adolf och Ulrika Eleonora – om det rör sig om Ulrika Eleonora den äldre eller den yngre framgår inte – ska återuppstå och frågar sig
Vart hän, vart vill det ut, skall himlen under göra? Mån han de dyra två, som sova sött i ro,
vill ur sin grifter ta och åter till oss föra? Ska de regera och ibland oss ånyo bo? Ska vi få dem igen, som vi med ångest sakna, ska Udalrika och en Adolf nu uppvakna?195
Frågan blir inte besvarad. Lyding menar att han inte kan säga mer än att Gud gett Sverige en Adolf och en Ulrika som ”i fullkomligt allt” liknar sina respektive namnar.196 I ett tryck med den romantiska titeln Några späda Qwistar,
Ströd-de på Wägen Emellan Ulrichsdahl och Stockholms Kongahus, skriver signaturen
A. J. T. om Lovisa Ulrika som:
Könets prydnad, Svea hopp En Ulrika utan like Är i eder till sitt rike Utur graven stigen opp197
Lyding, Eric, STOCKHOLMS Frögde-Dag, Som Firades/ Då Hennes Kongl. Höghet, Prinssessan
LOUISA ULRICA Hölt Sitt Intog […] (Stockholm, Lars Salvius). I flera dikter kopplas också
Adolf Fredrik till Gustav II Adolf, se Samtal, Emellan Konung GUSTAF Den Förste Och Konung
ADOLPH FRIEDRICH, 1771.
194 ”Adolfer, Fredriker och Ulrikor” i Frögde Sång Öfwer PRINTS GUSTAFS Sweriges Rikes Borne
Arf-Furstes Hugneliga Födelse Och Höga Döpelse ACT, Som firades, then 22 Januarii år 1746, På Högbo Bruk. (Stockholm, Kongl. Tryckeriet). ”Gustaver, Carlar och Ulrikor” i TANKAR WID DERAS KONGL. MAJESTÄTERS, VÅR ALLERNÅDIGSTE KONUNGS OCH DROTTNINGS FIRADE SILFVER-BRÖLLOP […] (Norrköping, Johan B. Blume).
195 Lyding [1744]. Stavningar som ”Udalrike”, ”Huldarike” och liknanade varianter förekom i många tryck.
196 Lyding [1744].
197 A. J. T., Några späda Qwistar, Strödde på Wägen Emellan Ulrichsdahl Och Stockholms Kongahus Den
Bandet mellan Lovisa Ulrika och de två tidigare drottningarna med namnet Ulrika var mest omfattande i samband med hennes ankomst och vigsel, men temat skulle även förekomma senare.198 I samband med kröningen skrev Jonas Waselius, som enligt titelbladet var ”handlande borgare i Köpings stad”, en dikt där han påminner om att den senaste drottningen varit Lovisa Ulrikas gudmor. Han använder detta gudmoderskap för att skapa en kontinuitet och förutbe-stämdhet i Lovisa Ulrikas drottningskap genom att hävda att
Ny Ulrika blir vår mor, som oss fått i faddergåva som vår mormor henne lova då hon fadderlöftet svor199
Genom fadderskapet bands drottningarna samman i en mor-och dotterrelation. Det skapar en bild av att Lovisa Ulrikas plats på tronen inte var en slump eller en del av en nyligen ingången allians. Hon var inte vilken utländsk prinsessa som helst utan hade ett eget av Adolf Fredrik oberoende band till Sverige och det regentpar de ersatte.
I några enstaka fall jämfördes Lovisa Ulrika med de båda Ulrika Eleonora även efter kröningen, och från den tiden finns dessutom enstaka exempel där hon jämförs med den svenska drottningen Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp och med den svenska monarken Kristina.200 Grunden för dessa jämförelser var framför allt Lovisa Ulrikas vitterhet. Därmed verkar blods- och dynastikopplingen framför allt ha varit viktig vid Lovisa Ulrikas första tid i Sverige, då målet kan antas vara att skapa kontinuitet mellan den nya invalda ätten och den gamla dynastin. I detta syfte användes Lovisa Ulrika flitigt. Under senare delen av hennes liv hade dynastiskiftet stabiliserats och den blivande regenten var svenskfödd.201 Eftersom vitterheten skulle bli central i representationen av Lovisa Ulrika kunde hon med
198 Förutom exemplen som följer i texten se Gadd, Pehr Adrian, Undersåtelig frögd och wördnad; Då
Hans Kongl. […] (Åbo. Tryckt hos direktör och kongl boktr. I storfurstendömet Finland, Jacob
Merckell, 1752); Nordenflycht [1751]; Pihlgreen, Magnus, TANKAR PÅ DERAS KONGLIGE
MAJESTÄTERS [...] (kongl. Tryckeriet); Twist, Peter, Tre KRONORS glans; Wid Hans Kongl. Maj:ts ADOLPH FRIEDRICHS […] (Stockholm, direktör och kongl. Boktr. Uti storfurstendömer
Finland Jacob Merckell); Wennerdahl, Wilhelm Anders, Öst-Giötha Helicons Fägne-Qwäde Öfwer
Hans Kongl. Höghets, Prins CARLS […] (Linköping, Gabriel Biörckegren). I Nordenflyckts dikt
menas också att Lovisa Ulrika är lik de två tidigare ”i dygd, i sinne, i blod”.
199 Waselius, Jonas, Genljud Från 1744 års Underdånigsta Lyckönskan […] Som skedde i STOCKHOLM
den 26 November År 1751 […] (Stockholm, Lars Salvius).
200 Brunckman, Carl, NORDENS UNDERSÅTELIGA FÄGNE-LJUD, På HÄNNES KONGL.
MAJESTÄTS LOVISA ULRICAS […] (Stockholm, Lars Salvius); Älf, Samuel, På HENNES KONGELIGA MAJESTÄTS, Wâr Allernâdigsta DROTTNINGS, LOVISA ULRICAS HÖGA FÖDELSEDAG, Som firades på Sturefors 1761.
fördel hyllas genom sådana jämförelser i drottninglängden. Lovisa Ulrikas tid som drottning hade dessutom visat att jämförelsen med de två mycket fromma och opolitiska Ulrika Eleonora skavde mot verkligheten.