Vid Sofia Magdalenas ankomst handlade tillfällestryckens berättelser inte främst om henne själv eller hennes äktenskap med kronprinsen, utan den historiska relationen mellan Danmark och Sverige. Genom grundliga genomgångar av relationen skapades en uråldrig kontinuitet kring ländernas gemenskap.
Karl XI:s och Ulrika Eleonoras framgångsrika äktenskap användes som för-laga för att dämpa eventuell oro inför den nya dansk-svenska alliansen. Detta äktenskap hade upplösts med Ulrika Eleonoras död 1693, trekvarts sekel före äktenskapet mellan Sofia Magdalena och Gustav. Därmed kan Ulrika Eleonora och hennes äktenskap, som enstaka undersåtar rent av själva kunde minnas, vara ett slags kollektivt minne – en berättelse om en tid då en dansk prinsessa hade garanterat freden samtidigt som Sverige befann sig i en särskilt stabil tid. Karl XI och Ulrika Eleonoras äktenskap framställdes som en svunnen fast närliggande epok som kunde återskapas genom ett nytt äktenskap.
Den koppling som används för att skapa en drottninglängd för Sofia Mag-dalena var alltså hennes danska bakgrund, fastän detta inte var en självklarhet. Andra kopplingar hade varit möjliga. Sofia Magdalena delade namn med två svenska prinsessor och hade släktband till Kristina, Karl XI, Karl XII samt den regerande Adolf Fredrik.314 Istället användes just Ulrika Eleonora och hennes danskhet som exempel, och hennes tid skildras som en närmast messiansk tid som gick att återuppnå.
Att just Sofia Magdalenas danska bakgrund betonades beror antagligen på att det inte fanns en entydig förståelse av ländernas relation. Historikern Jens
313 EN SUCK, HELGAD ÅT HÖGSTSALIG HENNES MAJESTÄT SVEA RIKES
ENKE-DROT-TNING […] (Stockholm, Olof Grahn); Ord till Sorg-Musiken vid Hennes Kongl. Maj:ts Enke-Drot-tningens […] (Stockholm, kongl. Tryckeriet, 1813).
314 Namngeneolgi användes för Lovisa Ulrika. Sofia Magdalena delade namn med Sofia Eriksdotter Vasa och Hedvig Sofia, och hade släktband till exempelvis de svenska drottningarna Hedvig Eleonora och Maria Eleonora.
Rahbek Rasmussen menar att det under 1700-talet fanns tankar om att länderna inte borde vara fiender utan istället vara broderliga och samarbeta, och att rike-nas kungar inte borde påtvinga folken sina krig mot varandra. Men Rasmussen menar också att tankar om förbrödring mellan grannländerna och den tidiga skandinavismen var något som ansågs tillhöra stadsbor och intellektuella. På folklig nivå menar han att mycket tyder på att det fanns en utbredd ovilja mot grannen.315 Det är med andra ord sannolikt att det i vissa sammanhang fanns ett motstånd mot en dansk prinsessa och att tillfällesförfattarna hade för avsikt att bemöta detta. Men detta gjordes inte genom att skapa en särskilt tydlig bild av vem den nya danska prinsessan var, eller för den delen av den svenska kron-prinsen. Deras äktenskap var istället berättelsen om två riken.
I tidigare forskning har visats att negativa bilder av Kalmarunionen levde kvar i retoriken och i människors medvetande under den tidigmoderna perioden.316
Jonas Nordin menar att det svenska narrativet mot Danmark kring första halvan av 1700-talet ofta handlade om den urgamla svenska friheten som Gustav Vasa hade återupprättat. Sverige sågs som ett frihetligt land och ställdes därmed i kontrast till det absoluta Danmark var befolkning istället var trälar.317 Sannolikt är det därför den dansk-svenska relationens historiska skiftningar diskuterades. Istället för att ignorera dem fick de tjäna som ett dåligt exempel i kontrast till det nya, och kunde förklara varför den nya relationen var bättre än det som varit.
Förutom framgångsrika dansk-svenska relationer var Sofia Magdalenas per-sonliga svenskhet viktig. 1700-talets syn på nationell tillhörighet var splittrad. I tidigare forskning menas att det å ena sidan fanns uppfattningar om att olika folk hade olika typiska karaktärsdrag, å andra sidan framställdes den svenska gemenskapen inte som etnisk utan en politisk och territoriell enhet.318
Jonas Nordin menar att under 1700-talet skulle föreställningen om att en individs fädernesland var där hon valt att bosätta sig allt mer komma att ersättas av
315 Rasmussen ger flera exempel från slutet av 1600-talet till början av 1800-talet, se Rasmussen 2002 s. 144–151. Vidare se Nordin, Jonas, Ett fattigt men fritt folk: nationell och politisk självbild
i Sverige från sen stormaktstid till slutet av frihetstiden, B. Östlings bokförl. Symposion, Eslöv,
2000; Wallette, Anna, ‘Rangordning av relevanta förfäder: i Sven Lagerbring historieskrivning’ i Edquist, Samuel, Hermanson, Lars & Johansson, Stefan (red.), Tankar om ursprung: forntiden och
medeltiden i nordisk historieanvändning, Statens historiska museum, Stockholm, 2009, s. 143–157.
316 Rasmussen tar som exempel en dansk man på besök i Sverige 1699 som i brev hem berättade att han var chokad över hur svenskarna höll minnet av Stockholms blodbad vid liv, se Rasmussen 2002 s. 149. Se också Liliequist 2018 s. 100–123.
317 Nordin 2000, bland annat s. 165, 179, 224. Nordin ger också exempel där det istället hävdas att unionen var ett sätt att skapa sämja mellan tre folk med gemensamt ursprung, se s. 225. 318 Se exempelvis Ekedahl, Nils, ‘”Guds och Swea barn”: religion och nationell identitet i 1700-talets
Sverige’ i Karlsson, Åsa & Lindberg, Bo (red.), Nationalism och nationell identitet i 1700-talets
Sverige, Uppsala, 2002, s. 60; Lerbom, Jens, Svenskhetens tidigmoderna gränser: folkliga föreställnin-gar om etnicitet och rikstillhörighet i Sverige 1500–1800, Göteborg, 2017, s. 80; Nordin 2000 s.
uppfattningen att det var individens födelseland som avgjorde hennes tillhörighet. Kopplingen mellan födelseort och fädernesland skulle få fullt genomslag under 1700-talets sista decennium och under 1800-talet utvecklas till en självklarhet.319
Möjligen är det därför det i flera tillfällestryck betonades att Sofia Magdalena blev svensk redan som barn och att det alltid varit hennes öde.
Efter sin ankomst blev Sofia Magdalena tämligen osynlig i tillfällestrycken, framför allt det första decenniet innan hon födde ett barn. Det finns flera fak-torer som kan ha bidragit till hennes anonymitet. En anledning kan ha varit att Sofia Magdalena var mer eller mindre utfrusen av den övriga kungliga familjen och dessutom valde en tillbakadragen roll. Denna impopularitet och osynlighet kan ha speglats i tillfällestrycken. Hur pass utbredd kännedomen kring hennes situation var är oklart, men även de invånare som inte nåddes av hovskvaller kunde likväl notera att åren förflöt utan att någon graviditet tillkännagavs, vilket indikerade att den äktenskapliga relationen inte var välfungerande.320
En annan faktor till Sofia Magdalenas anonymitet kan ha varit hur hennes närvaro i tillfällestrycken satte ljus på kungens misslyckanden. I tidigare forskning har framhållits att drottningens säng och den sexualitet den representerade var en central del i förståelsen av kungens makt och auktoritet.321 Att Gustav III inte lyckades (eller försökte) göra sin hustru gravid kunde få honom att framstå som en kraftlös kung som inte upprätthöll sin auktoritet. Att osynliggöra Sofia Magdalena i representation så länge hennes närvaro belyste kungens tillkorta-kommanden kunde fungera som en tillfällig krishantering.322
Trots den stora mängden tillfällestryck som gavs ut i samband med kröningen är Sofia Magdalena anonym även där. I ett tryck blir hon till och med ersatt. Vid kröningen hade kungen istället en metaforisk hustru, Svea, vid sin sida. Fram-ställningen av Gustav III och Svea liknar den som skapades för franska kungar. Enligt konsthistorikern Mary D. Sheriff representerades kungarna där ha två
319 Nordin, Jonas, ‘Om kärleken till fäderneslandet och dess utövning’ i Karlsson, Åsa & Lindberg, Bo (red.), Nationalism och nationell identitet i 1700-talets Sverige, Uppsala, 2002
320 Tillkännagivning av graviditeter skedde också tidigt, jämför med Hellsing 2015. 321 Germann 2016 s. 122–123.
322 Jennifer Germann argumenterar för hur den unge Louis XV:s framgångar i den äkta sängen var viktigt för erkännandet av honom som en viril kung och fader för sitt folk. Chantal Thomas menar också att inte minst bilden av just Louis XV:s potens i och utanför äktenskapet användes för att i bjärt kontrast visa på Louis XVI:s sexuella oförmåga och därmed hans regentskaps kraftlöshet. På så vis har Marie Antionettes och Louis XVI:s långa barnlöshet av flera forskare förklarats som den kanske viktigaste grundstenen på vilken kritiken mot dem kunde byggas. Liknande kontraster fanns också i Sverige. Gustav III:s föräldrar hade i rask takt producerat tre söner. Gustav III:s båda yngre bröder hade förvisso inga legitima arvingar men deras utomäktenskapliga affärer var många och åtminstone i hovkretsar välkända. Se Bagerius ”Ménage á rois. Gustav III, Sofia Mag-dalena och Adolf Fredrik Munck” 2015 s. 142; Thomas, Chantal, ”The Heroine of the Crime: Marie-Antoinette in Pamphlets” i Goodman, Dena (red.), Marie-Antoinette: writings on the body
of a queen, Routledge, New York, 2003, s. 103–104; Germann 2016 s. 122–123, 133. Se även
äktenskap: riket beskrevs som den priviligierade hustrun medan drottningen var den sekundära hustrun. I metaforen föddes kronprinsen i äktenskapet mellan kung och rike och dessa två var därmed hans far och mor. När kronprinsen själv kröntes gifte han sig med sin mor riket.323
Genom denna idé förskjuts drottningen från monarkins kärna och blir när-mast en surrogatmor som bär det barn som egentligen tillhör riket. Enligt Sheriff skapades denna metafor eftersom drottningar både i praktiken och symboliken var främlingar, och därmed fanns en önskan att förskjuta dem från regentens och tronföljarens närhet. Det utländska skulle vara så långt ifrån monarkins hjärta som möjligt. Att Gustav III framställdes äkta Svea förtydligade därmed också hans drottnings utanförskap.324
Sheriffs analys om äktenskapet mellan kung och rike som ett sätt att hålla den utländska drottningen borta från blodslinjen och monarkins hjärta är inte nödvändigtvis applicerbar på det dansk-svenska äktenskapet. Redan vid Sofia Magdalenas ankomst använde flera tillfällesförfattare det göticistiska eller skan-dinavistiska narrativet som kunde visa på styrkan och traditionen i en sådan allians, istället för dess hot. Det sägs exempelvis att länderna genom prinsessbyte delade släktband med varandra. Dessutom var det i någon mån känt att kungen och drottningen inte hade en intim relation. Den traditionella bilden av den inflytelserika utländska gemålen som styrde kungen från sängkammaren var därmed inte trovärdig.
Äktenskapet mellan Gustav III och Svea, som bara förekommer i ett tillfäl-lestryck, bör därmed inte i första hand förstås som en metod för att utesluta Sofia Magdalena ur representationen på grund av hennes utländskhet. Det som Svea däremot gör genom att ta drottningens plats är att utmana föreställningen om rikshushållet. Istället för en slags treenighet där kungen och drottningen genom hierarkisk komplementaritet förestår hushållet och dess barn, blir relationen istället en dualitet. Kungen gifter sig med en personifiering av riket, i någon mån de som i hushållskonstruktionen var hans och drottningens barn. Sofia Magdalena försköts kanske därmed inte för att ta bort det utländska ur kunga-huset, utan snarare för att ge nationen en större plats: samhällskonstruktionen beskrevs bättre som ett ömsesidigt förbund mellan kung och folk, än som ett hushåll som kung och drottning förestod.
I samband med barnens födslar blev Sofia Magdalena mer synlig i tillfäl-lestrycken. Hon framställdes närmast som en segrande hjälte som återvände från striden. De krigiska anspelningarna understryker förståelsen av kungabarn som rikets skydd och speglar möjligtvis hennes egen kamp för att fullgöra sin
323 Sheriff 2003 s. 51–52. 324 Sheriff 2003 s. 51–52.
plikt. I någon mån tycks Sofia Magdalena bli till och få ett syfte i tillfällestrycken först när hon får barn; som om moderskapet gör henne till drottning. Detta understryker reproduktionens absoluta centralitet för drottningrollen; utan den fanns kanske inte så mycket drottning att tala om.
Sofia Magdalenas moderskap beskrevs också som ett gott exempel för andra mödrar – om än enbart i ett enda tryck. Utifrån tidigare forskning hade en större vikt vid detta kunnat förväntas. Historikern Kathleen M. Brown menar att kvinnor först under tidigt 1700-tal började fokusera på sina moderliga pre-stationer som uppfostrare, som en konsekvens av föreställningen om barnet som ett oskrivet blad som kunde präglas, och framöver ofta fick sitt självförtroende och sin status i samhället från denna roll. Kvinnans erkännande kom att kretsa kring moderskapet snarare än husmoderskapet.325 Detta kan möjligen ses i att drottningens roll som barnens uppfostrare blir viktigare.326 Liksom Lovisa Ulrika förklarades Sofia Magdalena bli ihågkommen för sitt moderskap, men här finns en nyansskillnad: författaren menar att moderskapet är kvinnors kall och att Sofia Magdalenas i detta sammanhang ska vara en förebild för andra mödrar.
Efter barnens födslar och den yngre sonens död blev Sofia Magdalena återigen anonym i tillfällestrycken. Ett undantag är några tryck som berör hennes roll som förebedjare. Ett mer handgripligt förebedjarskap visas i Bengt Lidners dikt från krigsåren. Den hustruroll som tillskrevs Sofia Magdalena var både ett inflytande över maken och en samhörighet som gjorde att maken skulle välja hennes famn framför att kriga. Dikten är även intressant ur ett landsmodersperspektiv och visar att hushållstanken i vissa sammanhang fortfarande var stark; diktens undersåtar vände sig till drottningen för att hon skulle påverka kungen.327
Vid sin bortgång gavs Sofia Magdalena en förebedjarroll mellan Gud och folk. Hon förklarades i några tillfällestryck fortsätta be för folket även i himlen. Detta skiljer sig från vad som visats i tidigare forskning, exempelvis menar An-ders Jarlert att drottningar beskrevs tystna i sina böner vid sin bortgång. Detta menar han är den typiska protestantiska förebedjarrollen som antagligen skulle stå i kontrast till den katolska traditionen att be genom döda helgon. Att Sofia Magdalenas förebedjarroll gick emot detta kan tolkas som att rollen som förebed-jare mellan Gud och folk vid början av 1800-talet inte längre förstods religiöst eller bokstavligt. Istället hade rollen blivit mer av en metafor, vilket antyder en avsakralisering av drottningens roll som förebedjare.328
325 Brown, Kathleen M, ”The Life Cycle: Motherhood during the Enlightenment” i Pollak, Ellen (red.), A cultural history of women. Vol. 4, In the age of Enlightenment, Bloomsbury, London, 2013, s. 37–38. Se också Fletcher 2008 s. 105–108.
326 Albinson & Hallett 2017 s. 77–80, 95–100. Se också Orr 2017 s. 68–72. 327 Lidner, TIL DROTTNINGEN.
Utöver dessa exempel beskrevs Sofia Magdalena i ganska liten utsträckning som landsmor. Under merparten av sin tid i Sverige var hon anmärkningsvärt osynlig i tillfällestrycken. Sofia Magdalena var inte bara anonym genom att färre antal tillfällestryck skrevs om henne jämfört med Lovisa Ulrika – när hon väl omnämndes var det korta, bleka och opersonliga skildringar. Det finns flera bidragande skäl till detta, som i olika utsträckning kan ha bidragit till hennes anonymitet. Sofia Magdalena var periodvis utfryst och impopulär av hela eller delar av den övriga kungafamiljen, och valde också själv en tillbakadragen roll. Under delar av sitt liv belyste hon dessutom negativa aspekter av monarkin. Hon var ett bevis för, och senare ett minne av, monarkins svaga ställning under frihetstiden, eftersom hon blev kronprinsens gemål trots att kungafamiljen mot-satte sig det. Under många år kunde hennes närvaro också belysa kungens ovilja eller oförmåga att göra henne gravid, vilket kunde få honom att framstå som kraftlös och regeringsoduglig. Sina sista år i livet var Sofia Magdalena dessutom en påminnelse om sin avsatta son, som vid tiden inte ens fick nämnas vid namn.