Mitt metodologiska tillvägagångssätt har bestått i att analysera materialet med utgångspunkt i de teman som diskuterades i problemformuleringen, det vill säga representationer av hustruskap och moderskap, men också hur drottningens främlingskap eller försvenskning relaterar till detta. Dessa tre teman har varit centrala i materialet för alla fyra drottningar och har till viss del fått styra dispo-sitionen. Utöver dessa är vissa teman för enskilda drottningar återkommande och därför nödvändiga att lyfta fram. Ett exempel på detta är representationen av Lovisa Ulrikas vitterhet.
För läsvänlighetens skull presenteras ett tema ofta utifrån en eller ett par särskilt belysande skrifter, men det framgår generellt i den löpande texten och mer preciserat i fotnoterna hur vanligt förekommande ett visst tema eller en särskild formulering är. Jag har valt att förstå trycken kollektivt som ett dialogiskt material, men läsaren bör ha i åtanke att enskilda tryck kan ha haft specifika syften, och jag har därför främst valt att fokusera på teman som återkommer i ett flertal tillfällesskrifter.
I tillfällestrycken förekommer en del formuleringar som jag uppfattar som standardiserade, exempelvis refereras alla drottningar till som milda och nådiga i en stor mängd tryck utan någon närmare förklaring eller beskrivning. Därför för jag generellt ingen större diskussion om sådana begrepp. I de fall begreppen tillskrivs något innehåll, till exempel hur hon är mild eller vad som gör henne mild, så inkluderas detta givetvis i analysen.
Det är svårt att veta hur många tillfällestryck till svenska drottningar som gavs ut. Enligt Ridderstad publicerades tillfällestrycken vanligen i upplagor om ca 100 exemplar. Jag anser att tillfällestryck om kungligheter kan ha haft större upplagor eftersom de hade en bredare publik, sannolikt även internationellt.82
Nordin menar att många tillfällesdikter om kungligheter trycktes i flera upp-lagor. Detta har även jag noterat, framför allt för 1700-talsmaterialet. Flertalet upplagor, med tillägget att exemplaren är vältummade, anser Nordin tyder på att de i första hand vände sig till en folklig publik.83
Det finns inte någon översikt över tillfällestryck till kungligheter. En rask överblick visar att det finns en mycket stor mängd tillfällestryck om kungahusets medlemmar, och att många av dem på ett eller annat sätt rör svenska drottningar.
82 Det finns en del som tyder på att drottningarnas ve och väl följdes även i deras hemländer. Även den stora mängden språk kan indikera detta, även om det också kan handla om dikter riktade till språkliga minoriteter i Sverige. Se också resonemanget i Bepler 2005 s. 125–150.
83 Nordin 2009 s. 120–121. Hur pass vältummat ett ganska illa behandlat 250 år gammalt papper är kan jag förvisso tycka är svårtolkat, men att dikterna vände sig till en folklig publik torde vara rimligt.
Min strategi har varit att göra vissa nödvändiga urval för att få en för avhand-lingen fungerande korpus.
För det första har jag valt bort den begravningslitteratur som delvis är en egen genre: likpredikningar med tillhörande personalier. Dessa tryck räknas ibland till tillfällestrycken, men deras form och produktionsbakgrund skiljer sig delvis åt. Men det är främst av tidsekonomiska skäl som det har varit nödvändigt att utesluta dem, då de skulle ta allt för mycket tid och fokus från de andra trycken.84
Det finns flera större samlingar av tillfällestryck bevarade på svenska univer-sitetsbibliotek, samt i andra arkiv och bibliotek i landet. Dessutom finns tryck om svenska kungligheter i samlingar utanför Sverige. Jag har funnit Uppsala universitets samling av tillfällestryck lättillgänglig och av lämplig storlek, och den har gjort det möjligt för mig att inom tidsramarna för avhandlingsprojektet skapa en tillräckligt omfattande och bred materialkorpus för att besvara mina frågor om representationen av svenska drottningar. I min första delstudie, om Ulrika Eleonora, har materialet inte varit lika omfattande, och jag har därför använt både Uppsala universitetsbiblioteks och Kungliga bibliotekets samlingar.
Utöver detta har tillvägagångssättet för ytterligare urval varit att utifrån publi-ceringsform och språkdräkt än mer snäva in avhandlingens material. Vad gäller publiceringsform har jag valt alla tryckta publikationer: särtryck, samlingstryck samt tryck i tidningar, däremot inte handskrifter.85
Merparten av tillfällestrycken från min undersökningsperiod är på svenska, medan andra är skrivna på främst latin och tyska, men också exempelvis franska, finska och till och med sanskrit förekommer.86 Det finns tvåspråkiga dikter, framför allt från undersökningsperiodens första halva där svenska kombineras med latin, tyska eller finska. Även enstaka dikter med tre språk förekommer. Ofta verkar de flerspråkiga dikterna vara identiska översättningar, men i enstaka fall är texterna i samma särtryck olika.87
Jag har valt att studera enbart svenskspråkiga tillfällestexter eftersom jag menar att de sannolikt fick störst spridning i det svenska samhället. Tyska tala-des förvisso av en hel del invånare och latin var länge det akademiska språket,
84 Exempelvis är Samuel Isogæus tryckta likpredikan med personalier över Ulrika Eleonora 140 sidor prosa i minimalt typsnitt. För analyser av likpredikningarna, se exempelvis Sabir, Adam, ‘Dygden speglas: furstinne- och drottningideal i likpredikan under 1600-talet’ i Ågren, Henrik (red), Goda
exempel: värderingar och världsbild i tidigmodern svensk sakprosa och tillfällesdikt, 2010, s. 15–55;
Snickare 2009 s. 101–106; Steuchius & Jarlert 2015.
85 Öhrberg spekulerar förvisso i att handskrivna tillfällestexter kan ha haft lika stor spridning som tryckta skrifter, men jag anser att det i detta sammanhanget inte är sannolikt, se Öhrberg 2011 s. 49.
86 I slutet av 1600-talet är det ganska lika fördelat mellan svenska, tyska och latin, men jag har även hittat tryck på franska. Från början av 1700-talet är en klar majoritet av dikterna på svenska. 87 Vissa tryck förekommer på olika språk i särtryck. Jag har av tidsekonomiska skäl inte fört någon
men svenskan var det främst använda språket och det mest gångbara i bredare samhällsskikt. Att merparten av hyllningstrycken efter 1670 skrevs på svenska speglar även detta. Svenskan ger därtill en kontinuitet i den meningen att jag kan följa uttryck och formuleringar över flera århundraden. Valet av det svenska språket betyder att jag exempelvis inte studerar tryck på finska före 1809 eller tryck på norska från unionstiden, däremot använder jag svenskspråkiga tryck från hela riket, därmed även texter som är tryckta i exempelvis Finland. Detta har gett ett material om totalt 597 tryck.
De flesta namngivna författarna i mitt material är personer i akademin och kyrkan, men många tryck saknar angiven författare. Ibland utgörs författar-namnet enbart av initialer. Dikter utan namngiven författare eller med mer eller mindre gåtfulla signaturer blir vanligare längre fram i undersökningsperioden. Av de yrkesbeteckningar som finns går även att skönja enstaka enklare författare, med beskrivningar som ”en handlande borgare i Köpings stad”, och ibland mer tveksamma titlar som ”en gumma” eller ”en blind man”.88
Vissa tryck är bara en sida medan andra är över femtio sidor. Det vanligaste formatet är fyra eller åtta sidor.89 I de flesta skrifter uppges tryckår, med undantag för dikterna från 1600-talet där år oftast uppges i texten men faktiskt tryckår nästan alltid saknas. Ett fåtal dikter har ingen som helst tidsangivelse. De flesta skrifter har både tryckår och tryckeri, och då ofta också tryckort. I vissa till-fällestexter står det i vilket sammanhang exempelvis skålen eller talet är given, vilket inte alltid stämmer överens med tryckorten. Texterna har tryckts i både små och större städer i hela det svenska riket samt av och för svenskar bosatta utanför landets gränser.90
Disposition
Varje drottning studeras i ett enskilt empiriskt kapitel. De empiriska kapitlen följer drottningarnas kronologi. Således handlar kapitel 2 om Ulrika Eleonora, kapitel 3 om Lovisa Ulrika, kapitel 4 om Sofia Magdalena och kapitel 5 om Josefina. Varje kapitel har en kort introduktion om den enskilda drottningen och framför allt om hennes tidsperiod och dess politiska och sociala kontext. Därefter följer
88 Se exempelvis Waselius, Jonas, Genljud Från 1744 års Underdånigsta Lyckönskan, Med Undersåtelig
Fägnads Betygelse […] (Stockholm, Lars Salvius). Detta gäller också allmänna tillfällestryck, se
Ridderstad 1980 s. 25–41.
89 Materialet förekommer främst i folio, det vill säga ca 35x23 cm, men det förekommer också en stor mängd tryck i det mindre formatet kvarto och det större formatet patentfolio – det sistnämnda framför allt under första halvan av undersökningsperioden. För vidare om formatstorlek se Öhrberg 2011 s. 77, 322.
90 Det händer att dikter är tryckta några år efter året de anger, huruvida det beror på att de är ny upplaga eller om första upplagan ges ut så sent framgår inte alltid.
en i huvudsak empirisk redogörelse där alla kapitel tar avstamp i drottningarnas ankomst och den därmed aktuella diskussionen om deras främlingskap. Sedan följer i skiftande ordning deras kröningar och barnafödande, som ofta relaterar till deras hustruskap och moderskap, och slutligen deras bortgångar där fokus ofta kretsar kring deras livsgärning i stort. Eftersom drottningarnas livskronologi och representationsteman inte följer ett samstämmigt mönster kan inte heller kapitlen följa en identisk struktur. Varje kapitel avslutas dock med en fördjupad diskussion. I kapitel 6 förs sedan en jämförande diskussion av de empiriska resultaten med fokus på kontinuitet, förändring och långa linjer.