Som tidigare nämnts finns i min korpus bara fyra tillfällestryck från Ulrika Eleono-ras ankomst, vigsel och kröning. Men i en av dessa texter finns en särskilt intressant dikt som behandlar det kungliga äktenskapet och därmed också drottningens hustruskap. Trycket har ingen titel, men på framsidan förklaras att Cupido vid Hallands åsar har hört ett kärlekstal som han nu sprider vida kring så att inget längre ska vara hemligt eller dolt. Dikten, vars författare är anonym, anspelar på att synliggöra något personligt som tidigare inte varit allmän kunskap.104
Det särskilt intressanta med denna skrift är att den är tydligt flerstämmig. Författaren ger ton till tre olika röster – kungens, drottningens och undersåtarnas – som alla får uttrycka sina förväntningar på det kungliga äktenskapet och den nya drottningen. Först ut efter Cupidos inledning är kungen. Diktens Karl XI
102 Warnmark, Petter Olufsson, Sweriges Tårar okk odödeliga Loford Öfwer den aldrig tillfyllest beprjsliga
Landzens Mode […] (Lund, Abraham Haberegger/ Aca. Carl. Booktr.). Liknande formuleringar
som citatet förekommer i Holmström, Israel, Underdånig PARENTATION öfver Den Stormächtigste
Drottning/ Drottning ULRICA ELEONORA […] (Stockholm, kongl. May:ss priviligerade Buchardi
tryckeri, 1693); Sebeckius, Petter, Swäries Tilrande Tårar uppå dän Stormäcktigtes Högbornes
Furst-innas åck Fruus Fru ULRICA ELEONORAS, […] (Dorpt, Johan Brendcken/ Acad. Booktr.). För
kortare benämningar på temat se också Ne fis neficius Viator; Spegel, Haquin, Magnis Virtutibus,
Queîs AUGUSTÆ HEROINÆ, DN. ULRIKÆ ELEONORÆ […] (Stockholm, Nicolai Wankiwii,
1693); Örnhielm, Johan, Hvad Himlens egit är till himlen hafwa farit […] (Kongl. Booktryckeriet/ hoos Sahl. Wankijfs änckia). För formuleringar kring Ulrika Eleonora och freden i dikter från 1693, se Ne fis neficius Viator; Rudbeck [1693]; Spegel 1693. Formuleringar kring ”Svea ständer” förekommer i flera dikter och tycks användas mer eller mindre synonymt med Sverige. 103 Dijkman, Johan. Till skillnad från Korn väljer han alltså inte att anknyta till Märta av Danmark. 104 [Ett wälmeent Kärlekz Tahl och Swar Hållit widh Hallandz Åsar Som Cupido tyst tilhördt har Inom
twå starcka Låsar […]]. På nästa sida finns noter som visar att texten kunde sjungas. Ovanför
noterna är namnet G. Düben ditskrivet för hand, vilket syftar på Gustav Düben den äldre som var en välkänd tonsättare och organist och hade från1663 arbetat som musiker i hovkapellet, därefter fram till sin död 1690 som hovkapellmästare. Det finns däremot inga ledtrådar om vem som har skrivit texten eller tillskrivit Düben musiken.
talar till sin hustru och har två centrala budskap till henne. Det första är hennes stora betydelse för honom. Han förklarar att hon är hela hans liv och att hennes vänskap övergår alla andras. Diktens kung menar att hon är mer värd för honom än riket och regeringsmakten. Han säger att:
Scepter och krona har jag ärvt men dig, min skatt, har jag förvärvt med dig är mera vunnet
Det skulle å ena sidan kunna tolkas som att Ulrika Eleonora betyder mer eftersom han på egen hand förvärvat henne – som en motsats till det han ärvt utan egen förtjänst. Å andra sidan skulle det kunna vara en markör för äktenskapets höga status, som åtminstone metaforiskt ställs högre i kurs än styret av riket. Diktens Karl XI säger att allt som är hans nu också är hennes. Detta gäller även riket. Han förklarar att ”mitt land, mitt folk, och all min här […] till skänk låt dig behaga”. Skildringen av kärlek och tillgivenhet mellan Karl XI och Ulrika Eleonora luckrar upp den något stela bilden av äktenskapet som ett politiskt beslut – en klausul bland många andra i en fredsuppgörelse. Kyrkans uppfattning var att äktenskap inte var politiska eller ekonomiska föreningar utan kärleksföreningar av fri vilja.105 Det kan därmed finnas ett motiv till att beskriva en fromhet som tar äktenskapet ut ur den strängt värdsliga politiken och närmare Guds upp-fattning av äktenskapet. Dessutom tjänar det som en påminnelse om att kung och drottning likväl var makar som andra. Genom att representera ett idealt kärleksfullt äktenskap utgjorde de exempel för hela riket.
Det andra budskapet diktens Karl XI framför till drottningen är ömsesidig-heten i relationen mellan henne och undersåtarna: drottningen har sin trygghet i folket och folket har sin trygghet i henne. Han menar att undersåtarna ska möta henne med samma trohet som de visat honom, och han vill att hon ska
Älskom dem och görom dem gott deras kärlek är som ett slott där vi må trygga vara
Det är värt att dröja vid den sista raden: folkets kärlek som ett slott där kungen och drottningen är trygga. Denna bild problematiserar föreställningen om att
105 Karlsson Sjögren, Åsa, ‘Från giftermål till vigsel - från ett till två kött?: om äktenskapet och förståelsen av kön, ca 1650–1800’, Scandia (Lund)., 2003(69):1, 149, 2003, s. 35–54. Vidare se Lennartsson, Malin, I säng och säte: relationer mellan kvinnor och män i 1600-talets Småland, Lund, 1999.
den tidigmoderna kungamakten erbjöd folket skydd i gengäld mot deras lydnad. Här är istället kungaparet trygga genom folkets kärlek.
Den andra delen av relationen mellan folk och drottning är att det är drott-ningen som å sin sida tryggar folket. Detta gör hon genom att få barn. Diktens kung formulerar inte detta som ett önskemål utan han konstaterar att:
Upprätta skall du dem en tröst blod av vårt blod, bröst av vårt bröst som Sverige skall förmera.
Och planta fort vår släkt och ätt när du och jag av åren mätt ej mäkta mer regera.
I dikten framgår att kraven på ättens fortlevnad ställs på drottningen. Kungen radar upp alla förmåner han generöst delar med sin drottning, såsom folkets kärlek och hela sin här, men i gengäld är hennes förpliktelse att älska folket tillbaka och ge dem kungabarn. Det är kungen som uttalar förpliktelsen, men det är för folkets skull drottningen ska få barn och det är de som blir lidande om hon misslyckas. Det finns därmed en ömsesidighet i drottningens och folkets beskydd. Drottningen skyddar folket genom att föda barn, och folket skyddar drottningen med sin borg av kärlek.
Den andra stämman som Cupido låter komma till tals är Ulrika Eleonora själv, och hon beskriver sina förväntningar på äktenskapet. Förväntningarna utgörs dels av samma tillgivenhet som Karl XI beskrivit – en kärlek som är mer värd är tronen – och dels av makens trohet. Diktens Ulrika Eleonora beskriver inte sin egen roll och nämner till skillnad från sin make ingenting om barn. Hon talar bara om sig själv i relation till maken och nämner inte sin roll för riket och folket eller deras roll för henne.
Den tredje och sista stämman i Cupidos skrift är undersåtarna. Till skillnad från diktens kung och drottning, som riktar sina tal till varandra, går folkets tal till Gud. Undersåtarnas första del av dikten kretsar kring tacksamhet till Gud som gett Sverige ”dubbel lycka” genom att kungen fått ”en täck vän” och folket ”en from drottning”. Glädjen är inte delad utan dubbel eftersom Ulrika Eleonora fyller två funktioner: som sin makes hustru och som folkets drottning.
Den andra delen av undersåtarnas tal är istället en önskan till Gud dels om allmän välgång för riket, dels om att ”snart få se en liten prins löpa och le som är sin faders like”. Önskan om att detta ska ske ”snart” understryks ytterligare ett par gånger.106 I dikterna från barnens födslar och bortgångar är det också tydligt
att det i en högre mening är Gud som förklaras ge, men också ta, kungabarnen. Folkets röst ber således Gud om kungabarn medan kungen istället vänder sig direkt till sin maka.
Cupidos dikt visar både förväntningarna på den nya drottningen och samspelet i riket: relationen mellan make och hustru och mellan kungapar och folk. Mellan överhet och underlydande eftersträvas ömsesidig kärlek, och folkets trofasthet mot kungaparets beskydd. Modellen följer den traditionella framställningen av hushållskonstruktionen bortsett från en punkt. Rollen som folkets beskyddare läggs i dikten i första hand på drottningen. Det är hon som säkrar rikshushållets barn genom att föda barn.107