Redan till vigseln mellan Josefina och kronprins Oscar skrevs tillfällestryck med diskreta förhoppningar om att äktenskapet skulle resultera i barn. Mellan åren 1826 och 1831 fick paret fem barn: Karl (XV), Gustav, Oscar (II), Eugénie och August. Det skrevs framför allt många hyllningstryck vid det första barnet Karls födsel. I en dikt som gavs ut som ett separat tryck men också trycktes i tidningen
Granskaren, menar den anonyme författaren att all den glädje Josefina medförde
några år tidigare nu hade förökats. Hon hade varit ”kär för folkets hjärtan” redan från den första stund de såg henne, men nu var hon ”dubbelt kär och dyrkad” eftersom hon ”hållit” vad hon ”lovade”.355 En liknande formulering kan ses i
352 TILL HENNES MAJESTÄT ENKE-DROTTNING JOSEPHINA DEN TRETTONDE JUNI
1873. AF SVENSKA AKADEMIEN. (Stockholm, 1873, P. A. Norstedt & söner).
353 Wid Tidningen om H. K. H. Kronprinsens och H. K. H. Kronprinsessans höga Biläger 1823. 354 -s., DROTTNING JOSEFINAS SAGODRAPA.
355 TILL HENNES KONGL. HÖGHET KRON-PRINSESSAN. Den 11 Maj 1826. (Stockholm, 1826, Fr. B. Nestius och Granskaren N_o 36, Stockholm den 12 Maj 1826. Fredag). Detta kan också ses i SVEA TILL JOSEPHINA MAXIMILIANA EUGENIA. DEN 3 MAJ 1826. (Stockholm,
ett tryck med verser som sjungits på en middag för ”Götheborgs stads handlan-de”. Den anonyme författaren menar att vid Josefinas ankomst hade ”vi” svurit att ”älska och vörda” henne, och att detta löfte givetvis nu skulle hållas då hon skänkt en prins.356
I dikten från Granskaren är det Josefina som lovat något – av allt att döma att hon ska föda barn – medan det i dikten från Göteborg hävdas att det var ”vi” som har lovat henne något när hon kom. Det är värt att dröja ett ögonblick vid ordvalen: folkets löfte framställs nästan som en ed de svurit henne, medan Josefinas löfte skulle kunna tolkas som att hennes uppsyn lovade något, snarare än att hon själv uttalade ett löfte. Oavsett nyanserna i formuleringen framstår det som att Josefina och undersåtarna vid hennes ankomst åtagit sig något gentemot varandra, något som infriats och stärkts i och med att Josefina födde en son.
Den anonyma författaren i Granskaren fortsätter med att berätta om den oro folket känt under Josefinas graviditet, och hon framstår som en enande faktor för riket. Författaren berättar om långa månader av väntan där man försökt förutspå ödet, och när tiden var inne slöts andäktigt ”hjärtan intill hjärtan” för att be till himlen om att ”lindra dina kval”.357
I dikten i Granskaren diskuteras främst Josefinas moderskap för sina barn i relation till folket, men det finns flera andra tillfällesskrifter som visar på drott-ningens personliga lycka i moderskapet. I den anonyma dikten Glädje-sång berättas om den moderskärlek som väcks hos diktens Josefina när hon får se sin son. När hon trycker honom ”till sitt hjärta” så glömmer modern ”all sin smärta”. I skriften beskrivs hur både Oscar och Josefina får smaka den ”ljuva sällhet” det innebär ”att vara lycklig far och mor”. Den lille prinsens ska ”åt fosterlandet sällhet giva, åt far och mor på samma gång”. Föräldrarnas lycka är inte mindre viktig än folkets.358
I tillfällestrycket Svea till Josephina Maximiliana Eugenia berättar den ano-nyma författaren att ”Allfader själv har valt ett modershjärta, till sin oänderliga kärleks bild”.359 Josefinas moderskap är således den representation Gud valt att låta symbolisera sin kärlek. Även om det sannolikt ska förstås som en metafor visar den hur central bilden av Josefinas moderskap var, och bilden av hennes
moderskärlek. Gudskärleken synliggjordes i hennes relation till sitt barn, inte i
1826, Fr. B. Nestius).
356 VERSAR, afsjugne vid Skålar under den middag Götheborgs Stads Handlande […] (Göteborg, 1826, Geo. Löwegren).
357 TILL HENNES KONGL. HÖGHET KRON-PRINSESSAN, 1826. Liknande formulering kan ses i SVEA TILL JOSEPHINA, 1826.
358 GLÄDJE-SÅNG VID HENNES KONGL. HÖGHET KRON-PRINSESSANS LYCKLIGA
NED-KOMST MED EN PRINS […] (Stockholm, 1826, Elméns och Granbergs tryckeri).
359 SVEA TILL JOSEPHINA, 1826. För liknande exempel, se FOLKET SÖRJER – FOLKET BEDER!
SÅNG PÅ OSCARSDAGEN 1852. (Stockholm, N. Marcus lilla Nygatan 19, 1852); HELSNING den 16 October 1852. (Stockholm, P. A. Norstedt & söner, 1852).
första hand i relationen till Gud. Drottningen var inte heller en symbol för Guds makt på jorden, utan en symbol för hans kärlek.
Moderskapet skulle vara centralt i representationen av Josefina även efter att barnen vuxit upp, och är ett återkommande tema i tillfällestrycken. Till den äldste sonen Karls femtonårsdag skrevs en dikt tillägnad Josefina. Den anonyma författaren förklarar att den här dagen för Josefinas del inte handlar om pompa och ståt, som för så många andra, utan att hon i denna situation enbart var mor. I ”glädjesorlets vimmel” förklaras diktens Josefina inte se ”purpurns glans”, utan för henne fanns en ”högre njutning” där ”modershjärtat såg sin himmel”. Författaren tackar sedan Josefina för ”den modersvård ni övat” som gjort prinsen värdig sin börd och sitt kall.360
Precis som Josefina vid sin ankomst beskrivs göra sig värdig sitt uppdrag, förklaras hon här uppfostra sin son att bli värdig sin position. Det skildras en intimitet mellan modern och hennes snart vuxne son. Författaren förklarar att Josefina går mot att skörda lönen för sitt arbete, då Karl ”tacksamt, hjärtligt, omsorgsfullt och ömt” ska visa att ”prinsen aldrig glömt hur sonen bör er älska och vörda”.361 Josefinas kall, ära och inte minst belöning finner hon i moderskapet.
Moderskapet kunde inte enbart beskrivas som glädjefullt. Josefina skulle överleva tre av sina fem barn: Gustav avled 1852, 25 år gammal, äldste sonen Karl XV och yngste sonen August avled i början på 1870-talet. I en dikt från den unge Gustavs bortgång kallad FOLKET SÖRJER – FOLKET BEDER! skrev den anonyma författaren att ”av sorgen tärs den höga fadrens hjärta”. Författaren menar att alla i riket oroar sig för Oscar I:s mående, till synes en kombination av den sorg han drabbats av och hans långvariga sjukdom. Josefina framställs starkare. Hon beskrivs sitta trofast och änglalik ”vid de käras plågobädd” och sedan ”lika stark invid de käras bår”. Författaren menar att även om hon säkert gråter, låter hon aldrig någon se det. Josefina förklaras vara modig i sin sorg och ”ödmjukt from och i sin fromhet stark”.362
Temat kring värdigt lidande blir än tydligare i de anonyma verser som sjöngs vid det Musikaliska Sällskapet i Linköping i samband med prins Gustavs bort-gång. Där kopplas lidandet direkt till Josefina som kvinna och författaren menar att hon ”äger kvinnans sköna konst att ödmjukt lida, och le, fast törnet sticker i din sida”.363 I en dikt från senare år sägs till och med till Josefina att hon är ”en
360 TILL HENNES KONGL. HÖGHET KRON-PRINSESSAN, PÅ H. K. H. HERTIGENS AF
SKÅNE FEMTONDE FÖDELSEDAG. (Kongl. Ordens-boktryckeri, 1841).
361 TILL HENNES KONGL. HÖGHET KRON-PRINSESSAN, PÅ H. K. H. HERTIGENS AF
SKÅNE FEMTONDE FÖDELSEDAG, 1841. Vidare om relationen mellan Josefina och hennes
vuxna barn, se exempelvis O––a, Till H. K. H. Prinsessan EUGENIE. Vid afresan från Wisby den
30 Aug. 1860. (Gottlands Tidning 1860, nummer 36).
362 FOLKET SÖRJER – FOLKET BEDER! 1852.
drottning även i din sorg”.364 Josefins initiala moderskärlek förbyts i skörd och belöning, och slutligen en hyllning för hennes stilla, fromma sorg.