drar en trälinna sorg för elänt brödlöst foster hur kan hjältinna stor förutan kvidepuster åskåda, glömma bort, sin fagra ögnetröst den frukt som legat har vid allra vänste bröst120
Dijkman ger uttryck för en förenande hållning kring moderskapet. Han förklarar förvisso att Ulrika Eleonoras sorg är större än en vanlig kvinnas: hon är trots allt drottning och hela rikets mor som förlorat sin och hela rikets prins. Men trots det finns något grundläggande och allomfattande i sorgen. Framställningen ger en större förståelse för Ulrika Eleonoras smärta, och gör henne mer mänsklig och lättare att relatera till. Att förlora små barn var något som i princip alla gifta kvinnor upplevde. De kunde känna igen sig i och dela erfarenheten med drott-ningen. Moderskapet, och de sorger det ofta innebar, kunde därmed användas för att knyta Ulrika Eleonora närmare folket.
Folkets mor och förebedjare
Ulrika Eleonora avled 1693, efter flera års sjukdom, vilket uppmärksammades med en stor mängd tillfällesskrifter.121 Stora delar av tillfällestrycken som gavs ut i samband med begravningen kretsar kring drottningens roll för folket. Fokus lades framför allt på att hon hjälpte nödställda; främst nämndes hungriga och fattiga, änkor och faderlösa. Framställningarna gällde inte bara hjälp till enskilda individer utan också ekonomiskt bidrag till skolor, kyrkor och vårdinrättningar.122
120 Dijkman, Ludert, Swea Inbyggiares Samhällige Klagan och Sorge-Stämma […] (Stockholm, Johann Georg Eberdt).
121 Detta visas också i Snickare 1999 s. 83–114.
122 För hungriga och fattiga, se Alatatagrius, Nicolau, Enär Hennes Kongl. May:tt wår Allernågigste
Dråning […]. (Stockholm, Joh. Eberdt); Dijkman, Ludert [1693]; Holmström 1693; KLAGAN Öfwer det At Döden alt för tijdigt har bortryckt Den Stormächtigste Drottning […] (kongl.
Boktry-ckeriet/ Wanlijfs änka); Petreaus, Johan, TORAR Öfwer Hennes Kongl. Maij:z […] (Åbo, Johan Winter/Kongl. Booktr.); Rudbeck 1693; Salmonius, Abraham, Sorge- och Klageliud öfwer Wår
fordom allernådigste […] (Västerås, Boëtium Hagen); Spegel 1693; Swea Innerliga Klage-Sång/ öfwer Den Stormächtigste Allernådigste […] (1693); [Trenckner, Johann Heinric], Den Högst-Salige Hwijlan i Grafwen/ Som blef betrachtad När Den Stormächtigste Drottnings […] (Stockholm,
Jo-Petrus Herlinus kopplar i sin begravningsdikt Ulrika Eleonoras generositet till hennes stora fromhet genom vilken ”lever än Ulrika, Sveriges mor”.123
I tidigare forskning menas att välgörenheten var en av drottningens vikti-gaste uppgifter.124 Att hjälpa behövande var en kristlig dygd som i sig inte var könskodad, men rent praktiskt föll uppgiften på husmodern och var en viktig roll för alla husmödrar, i första hand de i högreståndsmiljö som hade större ekonomiska möjligheter.125 Hyllningarna av Ulrika Eleonoras välgörenhet kan därmed förstås som en bekräftelse av att hon väl förvaltat rollen som rikshusfö-reståndare och landsmor.
Ämbetsmannen och poeten Israel Holmström kopplar i en tillfällestext Ul-rika Eleonoras välgörenhet tydligare till just ett slags moderskap för folket. Han menar att hon inte kunde höra någons jämmer utan att hjälpa, eftersom hon ”som modren barnen plä av hjärtat hålla kära, så älska hon ock dem som namn av svenska bära”. Enligt Holmström älskade drottningen svenskarna såsom en moder älskade sina barn, och hon blev själv ”utav oss som en moder älska[d]”.126
Hennes välvilja mot svenskarna kopplades därmed direkt ihop med hennes moderskap för svenskarna.
Holmström menar att drottningen ”ville älskad själv och intet fruktad bli”. Han använder samma formulering som han gjort för att beskriva relationen mellan kungen och drottningen, där han berättar att Karl XI:s nöje var Ulrika Eleonoras fröjd och hans ”vilja hennes lag, den hon av fruktan ej, men utav kärlek lydde”. Ulrika Eleonora lyder sin make av kärlek och inte av fruktan, precis som hon själv vill att undersåtarna ska älska henne istället för att frukta henne. Med andra ord är det ideala relationer inom äktenskapet och hushållet som tecknas. Rikshushållet var hierarkiskt och hierarkin skulle upprätthållas med kärlek.
hann Billingsley). För änkor, se Swea Innerliga Klage-Sång 1693; Rudbeck 1693; [Trenckner]. För faderlösa se Swea Innerliga Klage-Sång (1693); Rudbeck 1693. I en text beskrevs Ulrika Eleonora till och med specifikt som de faderlösas moder, i sig en intressant formulering, se Swea Innerliga
Klage-Sång 1693. För skolor, kyrkor och vårdinrättningar, se Salmonius; Starling, Johan, Then Fordom Stoormächtigste nu hoos Gudh Ewinnerligen Högst Salige DROTTNING DROTTNING UDALRICA ELEONORA […] (Stockholm, Hennrich Keyser/ kongl. May.ss och Upsala Acadmiæ
boktryckeri); Swea Innerliga Klage-Sång 1693. Även i personalierna nämns hennes omvårdnad för fattiga, se Snickare 1999 s. 113.
123 Herlinus, Petrus, Underdånigst Plicht/ Då Kongl. Maj:ss wår allernådigste konungs […] (Stockholm, Lars Walls änka).
124 Se exempelvis Prochaska, Frans, ”Charity and Social Work” i Marschner, Joanna, Bindman, David & Ford, Lisa L. (red.), Enlightened princesses: Caroline, Augusta, Charlotte, and the shaping of the
modern world, New Haven, 2017.
125 Stadin 2004 s. 166–167, 200–201.
126 Holmström 1693. Dikten har många likheter med Rudbecks dikt som nämndes i tidigare avsnitt, där Ulrika Eleonora hjälper de svenska krigsfångarna som om hon redan varit deras moder, se Rudbeck 1693. Ulrika Eleonora som landets mor nämns i de flesta dikter från hennes bortgång. För något mer utvecklade resonemang, se Alatatagrius.
Flera olika begrepp använs för att markera Ulrika Eleonoras moderskap för folket. Hon kallas många gånger för riksmor och landsmor, men också begreppen
amma och fostermor förekommer. Att epitet som fostermor och amma används
under det sena 1600-talet bör förstås mot bakgrund av den tunga bibliska och framför allt gammaltestamentliga referensbas som användes i tillfällestrycken. I Jesaja 49:23 sägs nämligen att kungen ska vara folkets fosterfar och drottningen deras amma – och detta citerades i samtida tillfällestryck. Begreppen fostermor och amma kan därmed tolkas som en bekräftelse av rikshushållets moderskap, som liksom i andra hushåll långt ifrån alltid var ett biologiskt motiverat moderskap.127
En grupp som särskilt framställdes sörja drottningens bortgång, förutom samhällets svagaste, var kvinnorna. Sofia Elisabet Brenner, den enda kvinnan bland de namngivna författarna i detta kapitel och en av sin samtids mest hyllade skalder, kallade sin dikt Det Swenska Qwinno-könetz Högst beklagelige afsaknad
Öfwer Den Stormäcktigste Drottning. Brenner berättar att detta var hela rikets
sorg, men i synnerhet kvinnornas.128
I andra texter beskrivs Ulrika Eleonora som kvinnornas krona och ett exempel för alla kvinnor.129 Abraham Salmonius, som några år tidigare arbetat som hov-predikant, skriver i sin dikt till begravningen att landets kvinnor sörjer eftersom kronan fallit av deras huvuden.130 Johan Starling, borgmästare i Uppsala, menar att Sveadöttrarna är tröstlösa för ”av edra huvun är borttaget kronans smycke, nu borta är er glans”.131 Drottningen som könets krona beskrivs alltså som en bokstavlig sinnebild: när drottningen dör faller kronan av kvinnokönet. I en dikt från Lunds universitet, då kallat Carolinska akademien, framstår det istället som att undersåtarna feminiseras i sin relation till drottningen. Hela universitet, eller möjligen hela riket, personifieras av den gråtande dottern Carolina som blivit moderlös.132
127 För fostermor, se Holmström 1693; Warnmark. För amma, se Dijkman, Ludert [1693]. För exempel där Hedvig Eleonora kallas för amma med en tryckt referens till Jesaja 49:23, se Karlsson 2013 s. 103. Begreppet ”amma” används på 1720-talet om Ulrika Eleonora d y, se Tegenborg Falkdalen 2003 s. 123. Se också Steuchius & Jarlert 2015 s. 79–81.
128 Brenner, Sophia Elisabeth, Det Swenska Qwinno-könetz Högst beklagelige affsaknad Öfwer Den
Stormäcktigste Drottning (Stockholm, uthi thet af Kongl. Mayt. Privilerade Burchardi tryckeri).
Vidare om Brenner, se Lindgärde, Valborg, Jönsson, Arne & Göransson, Elisabet (red.), Wår lärda
skalde-fru: Sophia Elisabet Brenner och hennes tid, Språk- och litteraturcentrum, Lunds universitet,
Lund, 2011.
129 För olika formuleringar av drottningen som kvinnornas krona, se Holmström 1693; Salmonius; Starling. Ulrika Eleonora beskrivs som alla kvinnors dygdeexempel i Swea Innerliga Klage-Sång 1693.
130 Salmonius. 131 Starling.
132 Riddermarck, Andreas, Den Carolinske Academiens Sorgfulle och Bittre TÅRAR […] (Lund, Abraham Haberegger/ Ac.Car. Booktr.).
Johan Starling komplicerar i sin ovan nämnda dikt förståelsen av drottningen som folkets mor. Han menar att denna ”dunkla mörka dagen” då Ulrika Eleonora gått bort har gjort hela Sverige ”till en änka” genom att från dess barm ta ”din allra bästa mor”.133 Rollerna blir här något förvirrande: genom att rikets mor dör blir riket en änka. Det visar att relationen mellan folk och drottning, primärt beskrivet som relationen mellan barn och mor, också kunde beskrivas som en äktenskapsrelation. Detta är ett enskilt exempel, men jag kommer att få anledning att återkomma till beskrivningar av kungahusets relation till undersåtarna som ett hushåll respektive ett äktenskap i senare kapitel.
Ulrika Eleonora gavs även epitet som kan nyansera en enkel förståelse av drottningen som den ömma modern i rikshushållet. Hon gavs kraftfulla titlar som hjältinna, härskarinna och gudinna. Även begreppet amazoninna används, vilket i sig är en feminisering av ett redan kvinnligt uttryck, samtidigt som det signalerar kraft. Framställningar av amazoner användes inte uteslutande i positiv bemärkelse, och begreppet knöts främst till kvinnliga regenter. Mest intressant är att Ulrika Eleonora kallas regentinna och vid flera tillfällen konunginna. Titlarna är femininformer av manliga titlar, samtidigt som de inte är direkta synonymer till titeln drottning. Istället anspelar begreppen på en feminin del eller variant av regentskapet. 134
Här är värt att återvända till Cupidos äktenskapsdikt som diskuterades i ti-digare avsnitt. Där beskriver diktens Karl XI inte kungabarnen som enbart hans arvtagare. Istället säger han att barnen ska ersätta dem båda när ”du och jag” inte mäktar regera mer.135 Liknande formuleringar finns även i andra tillfällestexter. En anonym författare talar om deras tre förnamn – Karl, Ulrika och Eleonora
133 Starling.
134 För hjältinna, se Dijkman, Ludert [1693]; Nordisk Glädie Skall; Petreus; Wexonius, Olof d y,
Aller-Underdåhnigst Oppwachtningh Medh Nordens innerliga Frögd- och Fägne- stämma […]
(Stockholm hos Lars Wall). För härskarinna, se Stanna och lääs Dödlige Wandringz-Mann. För konunginna, se Dijkman, Ludert [1693]; Stanna och lääs Dödlige Wandringz-Mann. För Amazon-inna, se Petreus. Likdanande benämningar har även visats i tidigare forskning. Hedvig Eleonora kallades hjältinna och härskarinna, se Karlsson 2013 s. 95. Ulrika Eleonora kopplades även i andra sammanhang till amazoner, se Johannesson 1968 s. 145. Begreppet amazon används exempelvis för Kristina och de engelska regenterna Anne I och Elizabeth I, se vidare i Orr, Clarissa Campbell, ”Introduction: court studies, gender and women’s history 1660–1837” i Orr, Clarissa Campbell (red.), Queenship in Britain 1660–1837, 2002, s. 3–4; Herrup 2006 s. 503–504; Liliequist, Jonas, "Kvinnor i manskläder och åtrå mellan kvinnor: kulturella förväntningar och kvinnliga strategier i det tidigmoderna Sverige och Finland", Makalösa kvinnor, 2002, s. 88. Herrup har också visat att även manliga regenter under 1500- och 1600-talen refererades till som amazoner och gudinnor. För amazoner i negativ bemärkelse, se Levin, Carole, Carney, Jo Eldridge & Barrett-Graves, Debra. (red.), "High and mighty queens" of early modern England: realities and representations, Palgrave Macmillan, New York, 2003, s. 5–7.
– som de ”tre namnen [som] regenterne pryda” och att Fama, ryktbarhetens gudinna, ska utbrista ”Karl och Ulrika regera i norden”.136
Att beskriva en gemensam regering behöver inte tolkas som att drottningen hade en formell politisk roll sida vid sida med kungen, men däremot att hennes roll som drottning – vad än den må vara – räknades som en del av regentskapet.
Jag har tidigare diskuterat drottningens barnafödande för att trygga folket och hennes välgörenhet som viktiga aspekter av hennes regentskap. En annan, tydligt könad aspekt av regentskapet är drottningens roll som förebedjare. Före-ställningen utgår från drottningen som mild och omsorgstagande medan kungen är sträng och bestraffande. Rollen som förebedjare brukar främst förknippas med funktionen att enskilda undersåtar kunde vända sig till drottningen i hopp om att hon kunde mildra kungens dom. På så sätt kunde kungen benåda, av god vilja gentemot sin hustru, utan att själv feminiseras genom att inneha kvinnliga egenskaper såsom nåd.137
Abraham Salmonius skriver vid Ulrika Eleonoras bortgång att hon ”konungens hjärta till fromhet och gamman, sökte beveka i råd och i dåd”.138 I Israel Holm-ströms dikt är hon istället förmedlare mellan Gud och folk.139 Drottningen som förebedjerska inför Gud var en återkommande tanke i den lutherska ortodoxin och förstods antagligen som ett slags motsatskoncept till katolicismens sätt att be genom döda helgon.140 Holmström menar att Ulrika Eleonora ”med sin bön hos Gud ej ringa ting förmådde” och att tack vare henne hade Gud ”oss mycket gott förlänt”. Holmström förklarar vidare att just genom drottningens förbön hade hon lyckats ”avvärja mycket ont” då folket hade syndat.141 Ulrika Eleonora agerar således som förebedjare för folket både gentemot kung och Gud. Hon framställs som kvinnan som för sitt folk medlar med de manliga makterna, och som skyddar dem från den faderliga vreden.142