Josefinas och Oscars äktenskap beskrivs i många tryck som en kärlekssaga. En anonym författare påpekar i en tillfällesskrift att Oscar ”vid valet av maka blott frågade dig” och att Josefina besvarade denna fråga med sitt hjärta.369 Äkten-skapet var därmed inte ett gudomligt eller politiskt arrangemang utan ett val gjort av paret. Att Oscar bara frågade Josefina och att hon besvarade hans fråga med hjärtat framställer också föreningen som en romantisk allians snarare än ett resonemangsäktenskap. I nästa vers utvecklar författaren den romantiska inramningen, och beskriver det som kärlek vid första ögonkastet. Författaren menar att Josefina genom ”kärlekens tillit och mod” vågar följa sitt heliga kall. Från den söderländska solen och från sörjande far och mor ser diktens Josefina ”tårögd, men längtansfull[t]” mot norr där ”Oscar den älskade bor”.370
Liksom i beskrivningar av tidigare drottningar finns det ett mått av ödesbe-stämdhet i äktenskapet. Men Josefinas heliga kallelse knyts inte till Gud utan är baserad på kärleken: i det ögonblick hon ser Oscar blir hon förälskad och följer kärlekens kall. Dessa beskrivningar stämmer väl överens med det romantiska kärleksideal som på bred front slår igenom under 1800-talet.371
Redan vid ankomsten blickar den anonyme författaren framåt och föreställer sig det unga parets relation. Tyngdpunkten ligger vid vad Josefina ska vara för Oscar. När fursteplikten ger ”oro och tvång” ska ”den husligas frihet och ro” göra hans liv trivsamt och långt.372 Ett återkommande tema är Josefina som Oscars lön, exempelvis i en anonym dikt i vilken menas att Josefina ska ”med sin trohet ljuvt belöna hans höga väg bland plikterne”.373 Josefina ska belöna sin make trohet – ett begrepp som återkommer vid flera tillfällen. Det är alltid Josefinas trohet mot sin make som hyllas, aldrig tvärt om.
I ett annat tillfällestryck visar en anonym författare att kärleken mellan kronprinsparet inte ska förstås med den romantiska självklarhet som andra tillfällesförfattare menar. Istället framställs Josefina ha haft den stora turen att få ett lyckligt äktenskap, att hennes lott är ljuv för att hon sin ”sällhet i kärleken finna”, och för att hon inte enbart är ämnad till lydnad i äktenskapet utan också
369 DEN 19 JUNI 1823. 370 DEN 19 JUNI 1823. 371 Planck 2014. 372 DEN 19 JUNI 1823.
är ”önskningarnes härskarinna”.374 Josefinas glädje förklaras komma från kärleken men versen visar även exempel av Oscars roll gentemot sin hustru: han var inte äktenskapets styrande despot utan lyssnade på sin hustrus vilja.375
Ett annat exempel på kungens roll gentemot sin hustru går att se i Drottning
Josefinas sagodrapa, utgivet i samband med hennes bortgång. Där framställs en
tydlig gemenskap:
Hans sorger delar hon, han hennes känner och kronans börda blev då strax mer lätt han hennes tro gav skydd bland svenska männer hon stred med honom för allt ”sant och rätt”376
Josefina och Oscar delar varandras sorger och genom detta klarar de sina upp-gifter på ett bättre sätt. Att Oscar skyddat hennes tro syftar på att Josefina var och tilläts förbli katolik, medan formuleringen att Josefina stred med Oscar för allt sant och rätt antyder en del i ett regentskap, eftersom ”rätt och sanning” var Oscars valspråk.
Liksom under 1700-talet framställs Josefinas och Oscars kröning som ett äktenskap. På två centrala punkter skiljer sig dessa formuleringar från motsva-rande framställningar vid Gustav III och Sofia Magdalenas kröning 1772. För det första beskrivs inte äktenskapet med Svea vara ett äktenskap mellan mor och son: Svea är en brud utan något släktband till kungahuset. För det andra döljer inte författarna Josefina i metaforen, istället framställs även hon vara en del av äktenskapet. I en skrift jämställs Oscars kröningsäktenskap med äktenskapet med Josefina, att det är ”skönt som mellan dig och henne”.377 I trycket Sång vid
en fest på Västerås läroverk heter det istället att ”Oscar, med Josefine vid handen
till Sveas altar går”.378 I en annan kröningsdikt sägs istället att ”vid dig [Josefi-na] vi oss fästa med heliga band”.379 Kröningsäktenskapet är inte enbart mellan kungen och folket – istället framställs äktenskapet som något folket ingår med både kung och drottning, var för sig eller tillsammans.
Efter många års sjukdom avled Oscar I, och flera av tillfällestrycken som gavs ut i samband med bortgången tillägnas Josefina. I en skrift av Octavia Carlén
374 VERSAR, afsjugne vid Skålar under den middag Götheborgs Stads Handlande, 1826.
375 Formuleringen påminner om en dikt till Ulrika Eleonora nästan 150 år tidigare, se Holmström 1693.
376 -s., DROTTNING JOSEFINAS SAGODRAPA.
377 T–N, SÅNG I ANLEDNING AF DERAS MAJESTÄTER KONUNG OSCARS OCH DROTTNING
JOSEPHINAS KRÖNING. […] (Lund, 1844, Berlingska boktryckeriet).
378 SÅNG Vid den Fest, Som, Med anledning af DD. MM. Konung OSCAR 1:s och Drottning
JOSEPHI-NAS […] (Västerås, 1845, T. R. Björkbom).
379 Vid HANS MAJ:T Konung OSCAR I:s och HENNES MAJ:T Drottning JOSEPHINA
skärskådas Josefinas sorg. Drottningen skildras fromt och kärleksfullt offra allt för att vaka vid sin makes sida, något Carlén menar borde tjäna som en spegel för andra. Carlén menar att drottningen ”lärde oss från kungaborgen” att sorg och lidande ska bäras ”med tåligt sinne, ödmjukt, utan knot”. Hon berättar att Josefina i åratal vakat vid sjukbädden och sin ”egen vila kärleksfullt försakat” samtidigt som hon hämtat styrkan för detta ”vid korsets fot”. Men Carlén verkar inte helt nöjd med sin egen förklaring om att Josefinas styrka kom från hennes tro. Istället fortsätter hon att fråga sig:
Vad gav dig kraft att så ståndaktigt lida? Var fick du mod att utan svikten strida? Och bliva segrare mot kvalens här?380
Carlén besvarar återigen sin fråga med tro, men också hopp och kärlek. Hon menar att:
kärleken dig givit kraft att lida
och hoppet gav dig mod att ädelt strida och genom tron behöll du segern kvar381
Tro, hopp och kärlek gav Josefina kraft, mod och segern. Josefina förklaras flera gånger ha stridit och segrat, detta trots att Oscar slutligen avled av sin sjuk-dom. Josefinas roll – och roten till hennes slutgiltiga seger – var att tappert och outtröttligt vaka över sin make så länge han levde. På så vis blev hans sjukdom hennes strid och hans död i någon mån det slutliga beviset på hennes seger. Carlén berättar att ju mörkare det blev på slottet och ju mer Oscars kval begräts i riket, desto tydligare framträdde Josefinas storhet.382
Det är intressant att Carlén, liksom flera andra tillfällesförfattare, återkom-mande skildrar drottningens tro, trots att Josefina var katolik och aldrig övergick till den protestantiska läran. Oscar I skulle förvisso underlätta för katoliker och andra icke-lutheraner att leva i Sverige, men kring mitten av 1800-talet skulle likväl misstron mot katoliker vara stor. Att representera Josefinas tro i allmänhet, och som en del av hennes styrka i synnerhet, var därmed varken självklart eller oproblematiskt.383 Katolicismen nämns heller inte uttryckligen i tillfällsskrifterna. Carlén resonerar likväl kring ämnet och förklarar att Josefinas ”hjärtas Eden” är
380 Carlén, Octavia, TILL ENKEDROTTNINGEN JOSEFINA Den 14 Augusti 1859. (Stockholm, N. Marcus, 1859).
381 Carlén 1859. 382 Carlén 1859.
härjat av sorg, men att drottningen ändock har lyckats bärga ”den bästa skatten” från ”levnadshavet”. Skatten är ”Ordets tröst” som ska lisa drottningens själ från ”sorgens tunga törnekrona” – en krona Josefina bär ”stark och hög, men ödmjuk”. Det största en drottning kan finna i livet är tro, även om det är den katolska.384
Även i en tillfällesskrift av Herman Bjursten, skriven i samband med Oscars bortgång, hyllas Josefinas uppoffringar. Han berättar hur Josefina troget satt vid Oscars sida, hans ”kärleks fagra ungdomsdröm, en vårdarinna, älskande och öm”. Bjursten kopplar Josefinas självuppoffring till kvinnorollen i stort, och säger att ”under purpurns glans, i dödens smärta, förnekar du dig ej, O kvinnohjärta!”.385
Precis som det i samband med Josefinas barnafödande förklaras finnas ett särskilt modershjärta, visar det sig vid makens bortgång finnas ett särskilt kvinnohjärta. Under den kungliga glansen, vid de älskades bår, levde Josefina upp till förvänt-ningarna på henne som kvinna. Bjursten kopplar Josefina till en tidigare svensk drottning och menar att:
med Ulrikas skall din stjärna brinna så länge Nordens män ej glömt att vörda en kärlek, som ej skyr sin egen börda386
Josefina och Ulrika Eleonora är de drottningar som ska minnas längst eftersom deras lidande och deras kärlek var störst. Det är specifikt männen som ska minas dem för deras kvinnliga egenskaper.387