Vid Lovisa Ulrikas ankomst uttrycktes förhoppningar om att äktenskapet skulle resultera i barn.215 I flera dikter påpekas att det gått 60 år sedan det senast fötts kungabarn i Sverige.216 Signaturen ”En trogen svensk” ber i sin dikt Gud att låta kronprinsessan ”ej blott för oss” vara mor, utan också för många framtida kungagenerationer.217 Lovisa Ulrika levde upp till förväntningarna. Sonen Gustav (III) föddes inom ett par år och följdes snart av sönerna Karl (XIII) och Fredrik Adolf. Efter kröningen föddes dottern Sofia Albertina.
I samband med Lovisa Ulrikas och Adolf Fredriks äktenskapliga framgångar diskuterades i tillfällestrycken andra kungligheters misslyckanden och inte minst den fara som kunglig barnlöshet innebar för riket. Den i tidigare avsnitt nämn-da Wilhelm Anders Wennernämn-dahl talar i sin dikt om att Karl XII:s eld inte varit ”kärlekselden”. Om den regerande kungen Fredrik I förklarar han att ”himlen [var] liksom sluten”. Wennerdahl beskriver hur minnet av ”Fredrik utan barn, och Adolf utan maka, än håller fruktan kvar”.218
I en annan dikt riktar sig Abraham Wahlman direkt mot den regerande kungen Fredrik I och den avlidna drottningen Ulrika Eleonora den yngre. Wahl-man berättar hur ”vi trodde att av dig, kung Fredrik, och Ulrika skull Sverige blommor få”, men att landet istället lämnades ”båd’ moderlöst och barnlöst” när Ulrika Eleonora den yngre avled. Wahlman beskriver hur kungen satt ensam kvar medan både kronan och spiran skakade. Wahlmans kritik mot Fredrik I var att han inte skyddade riket genom kungabarn, och ifrågasatte retoriskt kungens potens genom att hävda att ”vår konungs silverhår” inte längre kunde ge hopp om att ”en telning skulle fås”.219
Både Wennerdahl och Wahlman beskriver faran med och oron över uteblivna kungabarn, och vikten av kungabarn markerades också vid Adolf Fredriks bort-gång. En anonym tillfällesförfattare menar att Sveriges grannländer trots kungens död skulle ”fruktlöst vapnen vässa” eftersom en ”inländsk ätt bär svenska kronan
215 I några fall kopplades de framtida barnen till båda föräldrarna, se exempelvis Bechstadius [1744]; Scharff. I andra fall var det direkt till Lovisa Ulrika som förväntningarna ställdes, se exempel-vis Samtal, Emellan Konung GUSTAF Den Förste Och Konung ADOLPH FRIEDRICH 1771;
STRENGNÆS Stadz Underdåniga och hiertinnerliga Lyck-Önskan.
216 Kolmodin, O., Lands-Bygdens Underådniga Fägnad Öfwer HANS KONGL. HÖGHETS PRINTS
GUSTAFS (Stockholm, Lorentz Ludwig Grefing); Lennigh, Carl, CANTATA Wid Musiqven, Då Sweriges Rikes Arf-Prints GUSTAVS Högst efterlängtade Födelse Åminnelse […] (Åbo. Koh. Kiæmpe);
P. B., Fägne-Rim Öfwer Sweriges Rikes Arf-Furstes/ PRINTS GUSTAVS […] (Västerås, Pet. Devall). 217 Fredriks tron var inte stabil, men Lovisa Ulrikas barnafödande var ett sätt att stabilisera tronen.
Äktenskapet i sig var en allians för att stabilisera utrikespolitiken, se Dermineur & Norrhem 2017 s. 88–89.
218 Wennerdahl [1748]. 219 Wahlman.
opp”.220 Kungabarn beskrevs med andra ord som en central uppgift för kunga-paret och ett skydd för riket – och att kungabarn uteblivit var i tillfällestrycken skäl nog till kritik mot en regerande monark.
Lovisa Ulrika barnafödande beskrevs framför allt utifrån dynastiska resone-mang. Den nyfödde prins Gustav skrevs, liksom sin far, in i retoriken om Vasa-ätten, och i vissa fall inkluderas Lovisa Ulrika genom en vaghet kring varifrån sonen fått sitt Vasablod.221 Vid den andre prinsens födsel förklarar Jan Rosén i en tillfällesskrift att ”Ulrika väcker upp en Gustav av sin aska: ock gör, att Svitjods land ser Karl ånyo braska”.222 Framställningen av sönerna som pånyttfödda eller återuppståndna Gustav Vasa respektive Karl XII fanns i många tillfällestryck, men Rosén förklarar att det specifikt var Lovisa Ulrika som uppväckte kungarna.223
Idén om att Lovisa Ulrika återuppväcker Vasaätten fanns kvar vid hennes bortgång. En anonym författare menar då att hennes minne inte ska fördunklas eftersom hon har ”Svea hjälpt i nöd: gjort odödlig Vasaätten” och i en annan dikt
220 N. S., 1771. Samtidigt beskrivs i andra dikter faran i barnafödande. Särskilt tydligt blir detta i en dikt där författaren menar att om den andre sonen Karl hade ”kostat dock för nog, om han ha kostat oss Ulrika”, se Johansson, Johan Montin, UNDERDÅNIG FÄGNAD Öfver HENNES
KONGLIGA HÖGHETS, VÅR NÅDIGSTA KRON-PRINSESSAS […] (Stockholm, Lars Salvius).
221 Vid Gustavs födelse var hans släktskap med Vasaätten och Gustav Vasa tydligaste temat, se exem-pelvis Hallman 1747; Kolmodin; Konst, Anders, Underdånigste Fägnad Öfwer Hans Kongl. Höghets
Til Swea och Götha Rike […] (Åbo, Joh. Kjämpe); Kiellin, Carl, Underdånigste Fägnad Då Prints GUSTAV [...] (Stockholm, Lorentz Ludwig Grefing); Lennigh [1746]; TREFALT WÄLKOMME Til THEN NYFÖDDA SVEA PRINTS GUSTAF […] (Stockholm, kungliga tryckeriet); Tankar, Tå Sweriges Högtönskade Arf-Prints PRINTS GUSTAF Föddes På STOCKHOLM Slott then 13. Januarii 1746. (Kongl. Tryckeriet); Then Högstberömlige Gustawianske Konunga-Familien Uti Swea-Rike […]; Victorin, Wilhelm Carl, Underdånigt Tal, Wid Hans Kongl. Höghets, Prints GUSTAFS
[…] (Skara, Herm. A. Moeller); Wahlman. Många dikter innehåller också långa redogörelser för regentlängden från åtminstone Gustav Vasa till samtiden, se exempelvis Amnell, Johan J., VID
SVERIGES, GÖTHES OCH VENDES BORNA KUNGL. PRINTS […] (Stockholm, Lars Salvius);
Hermonius; Tankar, Tå Sweriges Högtönskade Arf-Prints PRINTS GUSTAF; Then Högstberömlige
Gustawianske Konunga-Familien Uti Swea-Rike […]; Kiellin; Frögde Sång Öfwer PRINTS GUSTAFS;
Wahlman; Swea Hopp och Fägnad, Öfwer Then blomstrande Telning af WASARNE […] (Stockholm, 1746); Wälkomme Til Then Kongl. Printsen/ PRINTS GUSTAV […] (Västerås, Pet. Devall). För exempel på att Lovisa Ulrika inkluderades, se Frögde Sång Öfwer PRINTS GUSTAFS; Tankar, Tå
Sweriges Högtönskade Arf-Prints PRINTS GUSTAF.
222 Rosén, Jan, EPIGRAMMA […] Eller VERSAR, Wid DEN DURCHLEUCHTIGSTE
ARF-FURS-TENS, PRINTS CARLS Födelse Fest […] (Lund). Se också Inscriptioner Och Sinne-Bilder VID HÖGST-SALIG HENNES KONGL. MAJ:TS ENKE-DROTNINGENS […] (Stockholm, kongl.
Tryckeriet).
223 För anspelning på pånyttfödelse eller uppvaknande, se exempelvis Borg [1748]; Cronander, Sam-uel, Underdånigst Fägne-Qwäde, Då Öfwer Hans Kongl. Höghets, Prints FREDRICH ADOLPHS […] (Carl Gustav Belring); J. B., Swea och Götha Glädie […] (Stockholm, kungliga tryckeriet); Nordenflycht, Hevig Charlotta, ÖFVER PRINS CARLS LYCKELIGA FÖDELSE […] (Stockholm, Lars Salvius). Det lades också tyngd vid att prinsarna var födda i Sverige, se PRINS. GUSTAFS.
FYRA. ÅLDRAR. IGENOMÖGNADE. PÅ. DESS. FEMTE. FÖDELSE-DAG. ÅR. 1751. DEN. 13. JANARII. (Stockholm, Lars Salvius); Waselius [1751]. Laine menar att Adolf Fredriks
åter-uppbyggnad av Uppsala slott ska förstås som att Vasaättens styre symboliskt restes ur askan på nytt, se Laine 2002 s. 105.
kallas hon för en ”stammoder för en ny gren av Vasa ätt”.224 Lovisa Ulrika gavs med andra ord huvudrollen i Sveriges återupprättelse när dess forna storkungar återföddes genom och tack vare henne.
Utöver Vasaarvet var den preussiska härstamningen central för barnen, och då framför allt för sonen Gustav som delade födelsedag med Lovisa Ulrikas bror Fredrik den store.225 Abraham Wahlman menar i sin dikt att prinsen ärvt lika mycket kungligt blod från sin mor som sin far.226 Sonen Gustav beskrivs däremot inte ärva Lovisa Ulrikas personliga drag utan istället hennes fars och framför allt hennes brors egenskaper. Lovisa Ulrika framstår därmed som ett kärl som kan föra vidare önskvärda egenskaper såsom ”mandom och vett” till sina söner.227
Hennes härstamning och manliga linjer är därmed i hög grad relevant för främst tronarvingen Gustav – men inte Lovisa Ulrika personligen.
Carl Fredrik Cronacker förklarar i sin dikt skillnaden mellan Lovisa Ulrikas och hennes brors uppgifter. Han berättar att när Fredrik den store ”uppfyller världen med segrar och lagrar” så föder Lovisa Ulrika en prins. Cronacker visar därmed hur de tjänar sina dynastiska roller, men på olika sätt. Att en drottning födde söner var att jämföra med att en kung segrade på slagfältet.228
Wilhelm Anders Wennderdahl förklarar i sin dikt att Lovisa Ulrika var stor genom sitt släktskap med de preussiska kungarna, större genom sin vitterhet och dygd, men att hon ”bliver störst, som moder åt två prinsar i vår bygd”.229 Vid hennes bortgång reflekterar även Abraham Niclas Clewberg över ämnet. Han frågar sig om det finns någon ”högre släkt bland alla prinsars skara” än den att vara Gustavs mor och Fredriks syster, eller som han också formulerar det: ”att dra sin ädla ätt från stora hjältars tropp, och att hjältinna själv ha ammat hjältar opp”. Moderskapet rankas därmed som det högsta av drottningens personliga presta-tioner, vilka i sin tur rankas högre än kunglig härstamning – en anmärkningsvärd skillnad från representationen av Ulrika Eleonora. Moderskapet tycks dock bara syfta på bedriften att föda barn och därigenom återuppväcka och föra vidare de manliga linjerna, inte ett personligt moderskap för barnen.230
224 Första citatet från Undersåteligt Sorge-Qwäde Wid Högst-Saliga Hennes Kongl. Maj:ts […] (Stock-holm, comissarien P. A. Brodin, 1782), har också betoning på att prinsarna är ”infödda”, vilket också Nordin nämner och jämför med liknande exempel vid engelske George (III) födelse på 1730-talet, se Nordin 2009 s. 123. Andra citatet från Inscriptioner Och Sinne-Bilder. Lovisa Ulrika kallas också stammoder i Twist [1751].
225 Utöver nämnda exempel, se också Hoffmeister, Anthon, Underdânig Fägnad öfwer Den Kongleliga
Arf-Printzens Printz GUSTAFS […] (Lund, Carl Gustav Berling).
226 Wahlman.
227 TREFALT WÄLKOMME. Liknande formulering kan också ses i Gyllenpamp, Lorentz Benedict,
Underdånig Fägnad Öfwer Swea Rikes Arf-Printss Prinss Prinss GUSTAFS […] (Lund, Carl Gustav
Belring). 228 Cronacker. 229 Wennerdahl [1748].
På ämnet moderskap tillägger Clewberg att den som vill kan glömma den tron som ödet gett Lovisa Ulrika, men frågar sig vem som kan glömma ”att hon en tron förtjänt”.231 I en dikt publicerad i Stockholms posten vid hennes bortgång menar en anonym författare att riket ska sörja eftersom ”i din konungs mor du själv en mor begråter”. I diktens allra sista rad påminner författaren läsaren: ”glöm ej vem dig Gustav gav”.232 Det var genom moderskapet, eller rättare sagt genom att föda en prins åt folket, som Lovisa Ulrika vann sin största ära.