Från Ulrika Eleonoras ankomst till Sverige 1680, och den därpå följande vig-seln, finns bara fyra tillfällesskrifter i min korpus. Tre av dessa berör i någon utsträckning Ulrika Eleonoras bakgrund, och därmed hennes främlingskap. I detta avsnitt utgår jag från en av dessa dikter, skriven av Valentin Korn, borg-mästare i Landskrona.
Korns text inleds med ett sedvanligt religiöst motiv: Ulrika Eleonoras kro-na, och Guds hand som välsignar brudparets sammanflätade händer, beskrivs i texten men tolkas också genom en bild på motstående sida. I bilden skapas en triangel genom tre händer: från ett moln sträcks Guds hand ner ovanför ett brinnande hjärta omgärdat av en kungakrona. Kronan hålls i sin tur av en arm
liknande kontext, se Olden-Jørgensen, Sebastian, Poesi og politik: lejlighedsdigtningen ved enevældens
indførelse 1660, Museum Tusculanum, København, 1996.
från var sida. Dessa båda armar bär uppkavlade ärmar vilkas kanter formas som kronan de håller i. De båda armarna är mycket lika och det går inte att avgöra vilken arm som avses tillhöra Karl XI respektive Ulrika Eleonora. Budskapet är tydligt även för den som enbart tar del av tryckets bildmaterial: Gud välsignar den kungliga äktenskapsföreningen.94
I dikten minns Korn tillbaka 392 år, vilket var senaste tillfället Sverige hade en dansk drottning, och hur allting då hade varit gott. En sådan koppling bakåt skapade kontinuitet och har även påvisats i internationell forskning.95 Den drottning som åsyftas i Ulrika Eleonoras fall är Märta av Danmark. Detta är något anmärkningsvärt, eftersom drottning Märta av allt att döma inte hade ett särskilt gott rykte i tidens historieskrivning.96 Därmed verkar det som att kopplingen till en tidigare dansk prinsessa i Sverige i sig var viktigare än den prinsessans rykte. Det bör dock nämnas att denna jämförelse bara förekommer i en tillfällesskrift, och att Märta av Danmark inte nämns vid namn. Anslaget att koppla nya drottningar till tidigare, ibland baserat på deras gemensamma hemland, ska dock bli tydligare i kommande kapitel.
Det tydligaste temat i Valentin Korns dikt var freden mellan Sverige och Danmark.97 I Korns text välsignar Gud både Sverige och Karl XI genom att ge riket en drottning. Korn förklarar hur den svenske kungen ”med triumf […] nederlagt sin rustning och gevär” och istället för ”krigsmonteringsdräkt ifört sig brudgumskläder”.98 Han menar att det är Guds mirakel att freden och äktenska-pet kommer till stånd, och kungen framställs genomgå en sorts metamorfos där han går från krigarkung till brudgum. Kungen tjänar då som en metafor för hela riket, där man lämnar fyra år av blodigt krig för att ingå en allians med fienden. Även om det påpekas att Karl XI har triumferat menar Korn alltså att fredens äktenskap inte var Karl XI:s utan Guds lösning. Ulrika Eleonora förklaras som Guds medel för att frälsa Sverige ut ur kriget.
94 Korn, Valentin: JEHOVA Konungarnas Konungh Befäste Wår aldranådigste Konungh then
Durchleuchtigste Stormechtigste Konungh och Herre CARL […] (Malmö, tryckt hos Bitus
Habereg-ger/ Gen, Gov. Bockt). Samma tema kan även ses i Nordisk Glädie Skall Wijd Den Maijestätelige
Chröningz Fäst/ som skedde i Stockholm den 25 Nov. åhr 1680. Till viss del även i Ne fis neficius Viator, Cur CAROLUS UNDECIMUS Rex Sveonum Gothorumq; Augustissimus […]. Bildmotivet
förekommer även på bröllopsdikter till andra par, men där har ärmarna inte kungakronor, se omslaget till Hansson 2011. I Korns text heter det: ”Då han [Karl XI] kronan sin brud givar hand i hand i hjärtat blivar Gud själv lägger handen på”.
95 Den engelska drottningen Henrietta Maria av Frankrike jämfördes under en period av kris med tidigare engelska drottningar som ett sätt att legitimera hennes agerande, se Knoppers 2011 s. 66. 96 Märta av Danmark anses vara ansvarig för Nyköpings gästabud, och i Erikskrönikan beskrivs hon
som blodtörstig.
97 Detsamma gäller för Nordisk Glädie Skall som i mångt och mycket behandlar samma ämnen som Korns dikt.
I slutet av texten berättar Korn hur Karl XI och den danske kungen Kristian V, Ulrika Eleonoras bror, nu till evig vänskap är blods- och bundsförvanter samt kära svågrar och bröder. Att äktenskapet förklaras som en politisk uppgörelse, om än bestämd av Gud, görs tydligt i dikten. Ulrika Eleonora kan å ena sidan tyckas framstå som en bricka i ett politiskt spel mellan kungar, å andra sidan framställs hon vara det som binder samman de båda länderna: det är hon som gör två gamla fiendekungar till bröder. Med andra ord förklaras freden komma till stånd av och befästas genom Ulrika Eleonora.99
Valentin Korn ger dessutom Ulrika Eleonora en självständig roll i fredens tecken. Korn beskriver hur hon under Skånska kriget bistod de svenska fångarna i Danmark. Han menar att hon ”i största krigsens eld” bevisade sig vara en hjälp och tröst för ”vårt folk”. Samtidigt frågade sig Korn om detta verkligen var en slump. Han förklarar att Gud har ett märkligt sätt att leda sina helgon till just där de borde vara och till de syften han vill att de ska tjäna.100 Korn beskriver därmed hur Ulrika Eleonora redan innan hon blev svensk drottning haft svenska folkets väl för ögonen. Under kriget har hon inte varit ett hot mot svenskarna, såsom hennes bror Kristian V, utan en hjälp. Ytterligare ett bevis på hennes välvilja mot svenskarna var att det var möjligt, rent av troligt, att Gud styrt henne att vara på rätt plats vid rätt tillfälle. Med andra ord var hennes omsorg om svenska krigsfångar både hennes egen och Guds vilja. Det kan tolkas som två garanter för att prinsessan från fiendeland skulle vara en god kraft för Sverige.
Vid Ulrika Eleonoras bortgång påminner medicinprofessorn Olof Rudbeck den yngre om hur drottningen hade hjälpt de svenska fångarna som om ”hon varit har allredan deras moder”. Ulrika Eleonora förklaras alltså kunna och välja att agera för ”vårt folk” som om hon var deras landsmor även innan hon blev svensk drottning.101
Representationen av Ulrika Eleonoras bakgrund kan vid hennes bortgång i stora drag sägas ha skiftat från drottningen som fredsymbol till hennes dynas-tiska kapital som dotter av stora män och stort land. Exempelvis menar Petter Olufsson Warnmark i en dikt att det dansk-norska riket måste hyllas, som kan avla något så fantastiskt i sitt land. Han fortsätter att tala om drottningen som en ”underbild” av ”kung Fredriks länder” i vars kungablod setts ”ett manligt
99 I Nordisk Glädie Skall heter det att Ulrika Eleonora ”knippar bägg’ rikenes band” och släcker
”krigslågan”.
100 Korn. Begreppet ”helgon” används också om Ulrika Eleonora i andra tillfällestexter, se Dijkman, Johan, Sweriges Tårar Opoffrade Ewigheten Då Den Stormächtigste Högborne Förstinna och Fru Högst
Saligst Fru ULRICA ELEONORA […] (Stockholm, David Kämpe); Dijkman, Ludert, Swea Rijkes Stora Förlust, uti sin Nåd-Gudinna Den Stormächtigste Allernådigste Dråttning VLRICA ELEONORA
[…] (Stockholm, Johann Biligsley).
101 Rudbeck, Olof d.y., PARENTALIA Öfwer Den Stormägtigaste Drotning/ Drotning ULRIKA
hjältamod”. Warnmark tillägger att detta är ”ett blod, som vördas bland vår Svea-riksens ständer”.102
I en annan dikt talar Johan Dijkman inte om den danska kungasläkten utan om landet i sig. Han förklarar att Ulrika Eleonora var den första gåva som Sverige fått från Danmark. Dijkman visar att sorgen, snarare än minnet, är något som förenar de båda länderna, i orden ”gråt du Svea folk, gråt du i danske länder”.103
Sorgen efter Ulrika Eleonora tillhör därmed båda länderna och hon förklaras vara deras gemensamma nämnare. Således landar både den fredsdominerade berättelsen vid Ulrika Eleonoras ankomst och den dynasti- och danskbetonade framställningen vid hennes bortgång i samma förklaring: drottningen är fören-ingen mellan de båda rikena.