Lovisa Ulrikas och Adolf Fredriks äktenskap var ämne för flera tillfällestryck fram-för allt under 1740-talet. I vissa fall beskrivs parets möte och fram-förlovning i något romantiska termer, trots att paret i själva verket inte träffats före trolovningen. En del av skrifterna är ganska rättframma berättelser medan andra är allegoriska eller har karaktär av en saga. Det särskilt intressanta med dessa skrifter är att det framstår som att deras syfte är att skapa en kärleksfull och närmast romantisk inramning av äktenskapet och dess tillkomst. 202
Ett exempel på försök att skapa någon slags romantisk kärlek är ett tillfäl-lestryck skrivet av Wilhelm Anders Wennderdahl, för eftervärlden mest känd för encyklopedin Lexicon Mythico-Historicum. Han berättar att Adolf Fredrik ville – för rikets såväl som för sitt eget bästa – välja en prinsessa genom ”högt och moget råd”. Wennderdahl ställer upp några kriterier för Adolf Fredriks brud baserade på syftet barnalstring. Wennerdahl menar nämligen att hon ”bör ju vara stor i blod, i vett och dygder, som skall Gustavi ätt fortplanta i vår bygder”. Wennderdahl berättar vidare hur det mellan Ebb och Oder fanns en Lovisa Ulrika, som var ett oöverträffbart exempel ”för sitt kön”. Hon var dessutom en ”livlig bild av döda vår Ulrika”. Huruvida diktens Adolf Fredrik noterar detta framgår inte, men oavsett var hon enligt dikten ”den enda […] som Adolf ville äga, och bad sig till gemål av hennes dyra bror”.
Därefter ger Wennderdahl diktens Lovisa Ulrika en aktiv roll. Han hyllar Lovisa Ulrika för att hon vågar åka över farliga vatten med tusen stormar. Wennderdahl konstaterar att hon är beredd att lämna fosterland, syskon och mor – och det, menar han, ”det villie något säga”. Han anspelar på en form av dynastisk självuppoffring när han säger att ”gudahjärtan” såsom hennes inte låter sig hindras när ”himlen ärnar dem till rikens välgång ställa”.203
I Wennerdahls dikt väljer Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika själva äktenskapet. Han tillägger förvisso att Gud har ämnat Lovisa Ulrika till Sverige, men det är
202 Förutom nämna tryck, se Borg, Lars Anton, Underdânig-Vördnad Vid Sverges-Rikes borne Arf-Prints
Durchleuchtigste Prints CARLS (Carl Gustav Berling, direktör över kongl. Privligerade tryckeriet
i Lund); Busser; Hallman, Johan Gustaf d y, ÖFVER HANS KONGL. HÖGHETS SVERIGES
UTKÅRADE ARFFURSTES […] (Stockholm, Lars Salvius, 1747); Hermonius; Lyding [1744];
Wahlman, Abraham, Fägne-Qwäde Öfwer Hans Kongl. Höghets, PRINTS GUSTAFS […] (Stock-holm, Lars Salvius).
genom sitt mod och sin styrka som hon förklaras kunna leva upp till sin uppgift. Wennerdahl tillägger att Gud lämnar Lovisa Ulrika ”i sin kära Adolfs armar”.
Gestaltningen av en prins som letar efter en brud och en prinsessa som modigt reser över stormar för att landa i en kär famn antyder ett inflytande av det romantiska kärleksidealet som kring mitten av 1700-talet började synas i litteraturen.204 Däremot är det främst ansatserna, till exempel ett förtrollande första möte, som har romantiska tendenser. Liksom andra tillfällesförfattare landar Wennerdahl i tämligen nyktra slutsatser om äktenskapet som Guds beslut och en prinsessa vald utifrån kriteriet fortplantning.205
Vid Adolf Fredriks bortgång, drygt 30 år efter bröllopet, syns de romantiska tendenserna möjligen något tydligare. En anonym författare minns tillbaka och menar, i likhet med Wilhelm Anders Wennderdahl, att Adolf Fredrik sökte en brud dels ”för hjärtat”, dels för att göra sina undersåtar nöjda.206 Liksom Wenn-derdahl beskriver författaren hur det i Berlin väntade en prinsessa som gav ”vår dyre prins sitt hjärta och sin hand”. Därefter höjer författaren det romantiska tonläget och beskriver hur kronprinsens känslor syns, att ”Adolfs tjusta själ man i dess ögon ser: han älskar redan ömt, han kan ej älska mer”. Författaren beskriver även drottningens stora sorg vid makens bortgång och menar att hon ska bli ett kärlekens exempel för världen.207
I andra tillfällestryck beskrivs äktenskapet utan några direkt romantiska ansatser utan istället, i likhet med representationen av Ulrika Eleonora, snarare ur ett hushållsperspektiv.208 Signaturen ”Hjâlmar” berättar i samband med en av Adolf Fredriks längre resor att drottningen hade varit ”betagen av sorg att skiljas sin herra ifrå”. I dikten går kungaparet runt hela dagen och försöker ”sin ängslan fördriva”. Hjâlmar berättar att vid avfärden skiljs två hjärtan, varav det ena ”som en moder vet dämpa sin gråt” när det andra, fadern, reser för att se ”huru barnen de bo”. Författaren menar att kungen och drottningen har sin ro i riksbarnens välgång och tillägger att detta både gläder och tröstar paret i denna
204 Planck, Brita, Kärlekens språk: adel, kärlek och äktenskap 1750–1900, Göteborgs universitet, Göteborg, 2014, s. 145–151.
205 Se exempelvis N. S., ECHO, FRÅN DROTTNINGHOLM OCH SVARTSJÖ […] (Stockholm, f d Grefingska tryckeriet, 1771); Uppå Hennes Kongl. Maj:ts Vâr Allernâdigsta Drottnings HÖGA
NAMNS-DAG, Den 25 Aug. 1755. (Stockholm, Peter Jöranson Nyström).
206 VID HENNES KONGL. MAJ:TS ENKE-DROTTNINGENS AFRESA, DEN 4 NOV. 1771. (Stockholm, Wennberg och Nordström, 1771). Dikten är skriven samma år som Adolf Fredriks bortgång men är inte utgiven specifikt till bortgången. Jämför med Wennderdahl.
207 VID HENNES KONGL. MAJ:TS ENKE-DROTTNINGENS AFRESA 1771; Wennderdahl. 208 Förutom citerade tillfällestryck, se också Bælter, Lars, VERSER PÅ DEN STORA ÄREPORTEN […]
(Stockholm, Lars Salvius); Lohman, Johan Albrecht, FÄGNE-QVÄDE ÖFVER DEN
sorgliga avskedsstund. Den tillgivenhet som framställs i dikten visar kungaparet som hushållets äkta par och föreståndare snarare än som en romantisk saga.209
I tillfällestrycken från Adolf Fredriks bortgång finns en gestaltning av Lovisa Ulrikas hustruskap som är värd att notera. Dels gavs äldste sonen Gustav III ofta den centrala platsen i dessa dikter, dels var Svea i några dikter den centrala kvinnogestalten som sörjer sin kung snarare än Lovisa Ulrika. Även om Lovisa Ulrika omnämns vid sin makes bortgång, och några skrifter till och med är tilläg-nade henne, är hennes position inte utan konkurrens. Sveas roll för drottningens hustruskap kommer bli särskilt viktigt för representationen av Sofia Magdalena.210
Några författare uttrycker medlidande i drottningens sorg efter sin make, men signaturen N.S. uttrycker istället missnöje. Författaren ber Lovisa Ulrika att inte låta ”vår förlust bli ökt av hennes plåga”.211 I ett annat tryck av en anonym författare utropas redan i första raden: ”Drottning! Stilla dina tårar”. Författaren ber henne se ett sörjande folk och menar att de såras dubbelt av att se henne sörja. Lovisa Ulrikas barn används för att uppmana henne till måttlighet i sin sorg: de beskrivs stå gråtande vid sin fars grav utan att få den tröst de borde från sin mor eftersom hon själv tynar bort.212
Lovisa Ulrikas försvinnande in i sin egen sorg torde vara tämligen betydel-selöst i jämförelse med Ulrika Eleonoras, vars sorg verkar ha uppfattats som ett konstitutionellt hot. Men det yngsta barnet var vid Adolf Fredriks bortgång sjutton år och successionen var tryggad genom tre vuxna söner. Därmed fanns inget reellt hot mot monarkin. Lovisa Ulrikas sorg kan istället förstås som en idealisering. En av sorg nedslagen änka vittnade om ett lyckligt äktenskap.213 Stöd för detta finns i en skrift där den anonyma författaren vänder sig till drottningen med orden ”din ömhet är ditt pris, din smärta gör dig heder”, och tillägger att hon ska bli ett kärlekens exempel för världen.214 Drottningens sorg som ett ideal kommer diskuteras mer ingående i senare kapitel.
209 Hjâlmar, Konungens Lyckliga Resa Från Stockholm öfwer Ålands Haf […] (1752).
210 TIL HENNES KONGL. MAJ:T ENKE-DROTTNINGEN; ÖFVER KONUNGENS DÖD, DEN
12 FEBR. 1771. (Stockholm, förre detta Grefingska tryckeriet, 1771). I några texter ställdes rikets
och änkedrottningens sorg på en jämnare nivå, se C. I., SVERIGES TÅRAR VID HÖGSTSALIG
HANS MAJ:TS ADOLPH FRIEDRICHS HÖGA BISÄTTNING, I STOCKHOLM den 7 Martii 1771. (Stockholm, Peter Hesselberg, 1771).
211 N. S. 1771. För liknande tema, se VID HENNES KONGL. MAJ:TS ENKE-DROTTNINGENS
AFRESA 1771. För fler exempel på hur Sverige lider med Lovisa Ulrika, se C. I. 1771; TIL HENNES KONGL. MAJ:T ENKE-DROTTNINGEN.
212 TIL HENNES MAJESTÄT ENKE-DROTNINGEN. (Stockholm, kongl. Finska boktryckeriet hos Johan Arvid Carlbohm, 1771).
213 Lovisa Ulrikas och Adolf Fredriks framgångsrika äktenskap stod i kontrast till den nya kungen och drottningen, som flera år in i äktenskapet ännu inte hade några barn.