Ulrika Eleonoras hustruskap karaktäriseras av hennes och kungens tillgivenhet i äktenskapet. Dessa skildringar kan vid en hastig läsning likna en romantisering av den äktenskapliga kärleken. Ett sådant exempel hade varit anmärkningsvärt för 1600-talet, men inte unikt. I tidigare forskning visas hur representationen av äktenskapet mellan den engelska regenten Charles II och den franska prinsessan Henrietta Maria gavs en romantisk inramning. I skrifter som gavs ut i samband med deras bröllop 1625 berättas exempelvis att paret många år tidigare hade mötts och sedan dess älskat varandra, trots att denna berättelse inte tycks ha någon förankring i faktiska omständigheter.160 Jag tolkar dock representationen av det tillgivna dansk-svenska äktenskapet som något annorlunda än det fransk-engel-ska. Syftet med dikterna om Karl XI och Ulrika Eleonora var inte i första hand att skapa en romantisk inramning för två människor som aldrig mött varandra. Istället representerades ett starkt äktenskap baserat på ömsesidig välvilja.
Den tillgivenhet som tillskrivs äktenskapet mellan Ulrika Eleonora och Karl XI följer samma mönster som framkommit i andra studier av 1600-talets ideal, där äktenskapet skulle präglas av kärlek, trohet, vänskap och glädje. Den bibliska förståelsen var att man och kvinna från början varit ett, men separerades när Gud tog ett revben för att skapa kvinnan. På grund av detta längtade mannen och kvinnan att återförenas med varandra i äktenskapet, där de återigen blev ett kött. Föreställningen om två individer som blir till en representeras även i den totala delning av allt, som Karl XI lovar Ulrika Eleonora. Samtidigt understryks i tillfällesskrifterna att det var makens roll att vara hierarkiskt överordnad sin hustru och harmoniskt upprätthålla auktoriteten. I 1600-talets äktenskapsideal var kung och drottning samstämda samarbetspartners, men med en hierarki sinsemellan.161 Representationen av Karl XI:s och Ulrika Eleonoras äktenskap behövde ingen spirande romantik, utan istället den innerlighet som utmärkte 1600-talets äktenskapsideal. I representationerna av drottningens hustruskap bekräftades och förtydligades relationen mellan make och hustru samt hushåll-skonstruktionen. Detta kunde tjäna som ett ideal för läsaren.
En annan intressant aspekt som tangerar Ulrika Eleonoras hustruskap är att hon och Karl XI på olika sätt framställs ha ett gemensamt regentskap. I kapitel 1 argumenterar jag för att regentskapet ska förstås som en dynamik mellan kung
160 För det romantiska trycket om mötet, se Harris 2016 s. 18–21. Liknande exempel kan också ses i Knoppers 2011 s. 20–21.
161 Se exempelvis Hansen, Anna, ‘Att välja den rätta: förväntningar på äktenskapet i 1600-talets Jämtland’ i Rosenbeck, Bente & Sanders, Hanne (red.), Det politiska äktenskapet: 400 års historia
om familj och reproduktion, Makadam i samarbete med Centrum för Danmarksstudier vid Lunds
och drottning. Detta kapitel visar att detta gemensamma regentskap inte enbart är teoretiskt. Ulrika Eleonoras del av regentskapet tillskrevs däremot inte något uttalat innehåll. Det finns ingen anledning att tolka det som att drottningen hade ett formellt politiskt inflytande, utan snarare att den roll drottningen hade för folket förstods som just en del av ett regentskap.
I tillfällestrycken har jag framför allt hittat tre aspekter av hur drottningen verkar för folket och som därmed kan ses som komponenter av hennes regent-skap: välgörenhet, förebedjarskap och barnafödande. Representationen av Ulrika Eleonoras välgörenhet är tämligen standardiserad. Jag kan främst konstatera att det är en aspekt som tillskrevs enväldets drottningskap och baserades antingen på drottningens moderskänslor för folket eller hennes fromhet.
Förebedjarskapet är däremot mer komplext än framställningarna av välgö-renheten, eftersom det är tvådelat. Ulrika Eleonora medlar mellan folket och två faderliga makter: kungen och Gud. I tidigare forskning visas hur tidigmoderna drottningar i Sverige och Europa beskrevs som förebedjare inför Gud, och att de på så vis skyddade folket med sina böner.162 Rollen som medlare i hushållet var inte heller enbart föreskrivet drottningar, utan också högreståndskvinnor förväntades medla mellan make och underlydande. Funktionen förknippades med hustruskapet, och makans unika tillgång till maken i en intim sfär.163 Även om båda varianterna av förebedjarskap – mot kung och mot Gud – syns i tidigare forskning, finns sällan någon diskussion om hur dessa förebedjarskap förhåller sig till varandra.
Hur kan då drottningens roll som förebedjare mot både kung och Gud förklaras? Jag menar att det finns skäl att förstå förebedjarkonstruktionen som en dynamik mellan det kvinnliga och det manliga, snarare än mellan hustru och make. Stöd för denna hypotes finns i tidigare forskning. Karin Tegenborg Falkdalen visar hur undersåtar som sökte nåd hos kungen under 1500-talet inte bara gick genom drottningen utan också genom andra kvinnor, till och med illegitima döttrar.164 Därmed är det möjligt att rollen som förebedjare inte strikt ska förstås som hustruns förmildrande av makens dom möjliggjord genom deras intimitet, utan som ett mer generellt kvinnligt förmildrade av en manlig dom. I tidigare forskning har visats att det enskilda hushållets ordning inte alltid upprätthölls av make och hustru. Var den manliga hushållsföreståndaren ogift
162 Se exempelvis Bepler 2005 s. 125–150; Steuchius & Jarlert 2015 s. 72–83; Karlsson 2013 s. 94–107.
163 Norrhem 2007 s. 63–66. Herrup diskuterar funktionen med kunglig förebedjare i de engelska och skotska hoven under 1500- och 1600-talen, se Herrup 2006 s. 493–510, medan Laynesmith menar att rollen som förebedjare inte längre var centralt för 1400-talets engelska drottningar, se Laynesmith 2004 s. 260–265. I svensk kontext visar Norrhem exempel på att adelskvinnor som under tidigt 1700-tal kunde förväntas agera förmedlare, se Norrhem 2007 s. 63–66.
eller änkling kunde exempelvis en piga fullgöra många aspekter av husmoderns funktion.165 Om förebedjarrollen tolkas som en kvinnlig förmildring av det manliga, kan även Ulrika Eleonoras böner till Gud placeras inom detta ramverk. Ulrika Eleonora blir då det kvinnliga förmildrandet av den manliga domen – eller den traditionella modern som bevekar fadern. Den karolinska förebedjarkon-struktionen bör därmed i större utsträckning förstås som dynamiken mellan man/kvinna än mellan make/maka.166
Utifrån representationen av Ulrika Eleonoras förebedjarskap kan två saker konstateras. För det första representerar Ulrika Eleonora den kvinnliga kontra-henten till den faderliga auktoriteten. Hon är folkets beskyddare och för deras talan inför den yttersta värdsliga och gudomliga makten. Det andra som kan konstateras är att Ulrika Eleonora beskrivs verka som medlare i två relationer: en där hon medlar mellan folket och den jordiska fadersmakten, och en där hon medlar mellan folket och den gudomliga fadersmakten.
Den kanske viktigaste delen av Ulrika Eleonoras regentskap är hennes bar-nafödande, med vilket hon skyddar riket. Folkets trygghet låg i drottningens sköte och hennes livmoder beskrevs närmast som ett vapen mot fienden. Detta utvecklar tidigare forsknings bild av att drottningen skyddade folket med sina böner – Ulrika Eleonora skyddade dem därtill med sin livmoder, och hade därmed två vapen för folkets beskydd.
Samtidigt som Ulrika Eleonora beskrivs skydda riket genom att föda barn är hennes moderskap för dessa barn sekundärt. Det är anmärkningsvärt att hon i så begränsad utsträckning diskuteras vid barnens födslar; dels med tanke på hur viktig den dynastiska fortlevnaden var, dels eftersom samtliga dikter från bröllopet betonade att äktenskapet måste resultera i barn. Jag tolkar det som att fokus i dikterna från barnens födslar är just den dynastiska fortlevnaden och framför allt folkets trygghet i denna. Så länge drottningen uppfyller förväntningarna och föder barn finns inget som aktiverar henne i dessa dikter. Det personliga moderskapet blir synligt först när det hotar moderskapet för folket.
När kungasönerna avled i hastig takt blev Ulrika Eleonora synlig som sina barns mor, och flera författare gestaltar medlidande och förståelse för hennes moderssorg. Kärnan i denna representation var dock inte tröst, utan att drott-ningen skulle sörjda med måtta. Historikern Anthony Fletcher menar att det under 1600-talet fanns en föreställning om att en mors sorg över sitt barn kunde vara så stor att hon själv dog av den.167 Sannolikt är det hot av denna typ som
165 Hansen 2006 s. 75–78.
166 Det bör dock nämnas att i representationen av Ulrika Eleonora finns formuleringar som möjligen kan tolkas gå i en annan riktning. I några dikter anspelas på en slags dubbelhet i hennes hustruskap: att hennes äktenskap vid bortgången nästan tycks ersättas av ett slags gudomligt äktenskap. 167 Fletcher 2008 s. 81.
utlöste drottningens roll i representationen. Synliggörandet av hennes personliga moderskap är därmed ett sätt att förhandla hennes moderskap för folket, för vilka hon måste sluta sörja och istället föda nya barn och därmed skydda riket. Ulrika Eleonoras båda moderskap är både beroende av varandra och i konflikt: moderskapet för barnen får inte överskugga plikten som mor för folket, och hon fullgör sin modersroll för folket genom att bli mor för fler barn.
Utifrån tidigare forskning hade däremot ett annat resultat kunnat förväntas. Kekke Stadin visar att mödrars omsorg och kärlek för sina barn betonades allt mer vid slutet av 1600-talet. Under denna period skulle moderligheten bli en central del av god kvinnlighet.168 Detta syns inte i representationen av Ulrika Eleonora: det personliga moderskapet tycks bara relevant i relation till moder-skapet för folket.
Ulrika Eleonora beskrivs på olika sätt som ett verktyg för folket mot fienden samt mot kung och mot Gud. De två sistnämnda använder henne därtill som ett verktyg för folket. Ulrika Eleonora är Guds och de nordiska kungarnas medel för att skapa fred. Att freden var ett centralt tema i representationen av Ulrika Eleonora har visats i tidigare forskning, men där har äktenskapet sagts symbo-lisera freden.169 Jag menar istället att det i tillfällestrycken är Ulrika Eleonora personligen som är fredssymbolen. Freden upprätthålls genom att hon är en länk mellan det danska och det svenska och gör kungarna till bröder. Freden framställs därmed inte som något Ulrika Eleonora och Karl XI uppnår med sitt äktenskap, inte heller som något Ulrika Eleonora för med sig från Danmark till Sverige, så som Mårten Snickare tolkar symboliken av hennes intåg i Stockholm.170 Istället är det något som Kristian V och Karl XI uppnår genom att Ulrika Eleonora är deras gemensamma nämnare. Ulrika Eleonora representerar inte Danmark som en halva av fredsuppgörelsen, utan som själva resultatet av förhandlingen mellan länderna.
Vid Ulrika Eleonoras bortgång fanns fredssymboliken kvar, men i större uträckning än tidigare representerades hennes dynastiska kapital och danska rötter. Det kan tyckas rimligt att tonvikten vid hennes ankomst inte lades vid hennes främlingskap, som möjligen kunde uppfattas som hotfullt, utan att freden istället betonades. Vid sin bortgång var Ulrika Eleonora inte längre en
168 Stadin 2009 s. 77–82. Enstaka andra exempel på ett förenade moderskap finns, se Tassi, Mar-guerite A., ”Tears of Hecuba: Empathy and maternal Bereavement in Golding’s Translation of Ovid’s Metamorphoses” i Levin, Carole & Stewart-Nuñez, Christine Scholars and Poets Talk about
Queens, PalgraveMacmillan, New York, 2015, s. 1–8.
169 Ekedahl visar hur temat användes i den predikan som vigselförrättaren Haquin Spegel höll inför brudparet, där han förklarar bröllopet som en historisk vändpunkt och att Gud utfört ett mirakel, precis som Gud gjort så många gånger förr för bibelns folk, och förenat de länder som krigat i århundraden, se Ekedahl 1999 s. 88–89. Även Ellenius visar att freden var central i Ehrenstrahls allegoriska målningar på Drottningholms slott och Stockholms slott, se Ellenius 1966 s. 29–54. 170 Snickare 1999 s. 45–81.
potentiell fara och därmed kunde hennes danskhet framträda i tillfällestrycken. Detta skulle kunna sägas vara en för forskningsfältet typisk – men enligt min mening problematisk – analys.
Den utbredda uppfattningen om främlingskapets problematik i represen-tationen av drottningar har nyanserats av bland annat konstvetaren Mark de Vitis. Han menar att den franska drottningen Maria Theresa av Spanien i sin självrepresentation företrädde både sitt hemland och sitt nya land, och att denna retorik även lyftes upp i pamfletter. de Vitis argumenterar för att äktenskapet förutsatte Maria Theresas spanskhet eftersom det var en del av freden och den nya alliansen mellan länderna. Försvann bilden av henne som spanska försvann poängen med att välja just denna dynastiska allians. Istället skulle hennes kropp vara en hybrid av de båda länderna.171
Mark de Vitis studie är en relevant jämförelse eftersom det spansk-franska äktenskapet 1660 var en viktig del i freden mellan länderna, precis som i det dansk-svenska äktenskapet 1680. Ulrika Eleonora representerades inte i någon större uträckning som dansk och främling, men det syns inte heller några tydliga försök att göra henne mer svensk och inhemsk. Hennes välvilja mot de svenska krigsfångarna visar hennes godhet mot sitt tillkommande folk och benämnandet av en tidigare dansk drottning påminner om ländernas långa relation – men inget av det gör henne inhemsk. Ulrika Eleonora är istället den aktiva länken mellan länderna och de båda kungarna. Representationen av freden gör henne inte till en neutral person mellan länderna, inte heller framställs en övergångsprocess från att vara dansk till att bli svensk. Ulrika Eleonora är snarare – för att använda de Vitis ord – en hybrid, eftersom freden förutsatte att hon tillhörde båda: utan sitt främlingskap, som fredssymboliken ständigt påminner om, kunde hon inte fylla sin funktion.