Denna avhandling bygger på antagandet att vi människor är sociala till vårt ursprung. Sociala representationer sett utifrån ett dialogiskt perspektiv är i fokus. Vad innebär då ett sådant perspektiv? Vad är det som karaktäriserar ett dialogiskt angreppssätt på den socialt delade kunskapen? Dialogiska teorier kan enligt Marková, Linell, Grossen och Orvig (2007) härröras från företrä- dare från flera olika teoretiska traditioner, såsom exempelvis fenomenologi, Mead, Habermas och Buber, vilka alla har det gemensamma att de fokuserar det ömsesidiga beroendet mellan självet och andra. De dialogiska teorierna härrör således från flera olika teoretiska traditioner som sinsemellan har många särskiljande drag, men som samtidigt delar vissa epistemologiska och ontologiska grundantaganden. Dialogism förknippas främst med Mikhail
4. Teoretiska Perspektiv
Bakhtin, en rysk språkfilosof och litteraturteoretiker som bidragit med sina tankar och idéer till ett flertal skilda områden inom vetenskapen. Begrep- pet dialogism är dock ett begrepp som Bakhtin själv inte använde. Holqvist (2002) hävdar trots detta att begreppet kan vara användbart som ett sätt att förstå och kategorisera det varierade spektra av verksamheter som Bakhtin var inblandad i samt lyfta fram de olika sätt på vilket han förmedlade dialogen i sina arbeten. Dialogismen är nära sammanflätad med språket. ”Dialogism is unthinkable outside its relation to language” (Holquist, 2002, p. 40). I avhandlingen har jag inspirerats av Markovás dialogiska syn på teorin om sociala representationer. Marková et al (2007) beskriver den syn på dialogism som förespråkas av författarna som en blandning mellan de idéer som Bak- htin framförde i sina arbeten, socialpsykologi och samtida lingvistiska tren- der. Marková (2007) menar att den socialt delade kunskapen har en dialogisk natur, vilket medför att den upprätthålls och formas i och genom kommu- nikation och dialogiskt tänkande. Utgångspunkten i en dialogiskt baserad kunskapsteori utgörs enligt Marková (2003) av Ego-Alter samt kunskapsob- jektet; en dialogisk triad8. Beståndsdelarna i denna triangel karaktäriseras av att de är sammanlänkade med varandra genom sina inbördes relationer samt att det finns en närvaro av spänning mellan dem, vilket också utgör grunden för det dynamiska förhållningssättet. ” […] the interdependent dyadic rela- tion Ego-Alter presupposes not only asymmetry but, above all, the relation of tension”(Marková, 2000, p. 435). Linell (2009) lyfter fram ett antal grund- läggande antaganden som utgör nyckelbegrepp i ett dialogiskt perspektiv. Det första antagandet fokuserar en orientering mot den andre (Alter), vilket innefattar såväl konkreta personer som vi kommunicerar med, den generali- serande andre samt vad han benämner som tredje part.
The concept of dialogue covers both ”inner dialogue”, in e.g solitary thinking or individual problem-solving, and outer dialogue”, in exter- nalised interpersonal communication. (Linell, 2009, p. 41)
Interaktion är ett annat grundläggande begrepp i ett dialogiskt perspektiv. Det innebär ett antagande om att kommunikation och tänkande alltid invol- verar interaktion med andra människor, system eller dimensioner av det egna självet. Dialogisk interaktion innebär en stark betoning av de relationella aspekterna i en kommunikation. Ett tredje nyckelbegrepp som Linell (2009)
8 En figur som illustrerar relationen mellan Ego – Alter – Objekt i föreliggande studie finns på sidan 59.
uppmärksammar är kontexten och dess betydelse i ett dialogiskt perspektiv. Det innebär ett antagande om att vi människor alltid befinner oss i en kon- text. Vi befinner oss alltid i en situation och kan inte förstå innebörden av en del av en diskurs utanför den relevanta kontexten. Slutligen menar Linell att semiotisk mediering är ett grundläggande begrepp i ett dialogiskt perspektiv. Semiotisk mediering innebär att språket och språkande är en grundläggande beståndsdel i meningsskapandet, det vill säga att interaktionella och kontex- tuella konstruktioner av mening bygger på användandet av tecken, ord och andra symboler.
Dialogbegreppet
Begreppet dialog innebär i vardagssammanhang konversation, eller en ver- bal interaktion mellan två eller fler deltagare. Dialog har kommit att bli ett centralt begrepp inom human- och socialvetenskapen. Begreppet tar sin teo- retiska utgångspunkt i det ömsesidiga beroendet mellan självet och andra. Dialog har i vardagssammanhang en positiv klang och kännetecknas av en föreställning om jämbördiga relationer mellan deltagarna samt rådande sym- metri och samarbete. Att vara i dialog är således något eftersträvansvärt som idag anses vara politiskt korrekt (Marková, et al., 2007). ”A dialogue is a joint endeavor where egalitarian partners, through conversation, search for true understanding and knowledge” (Kvale, 2006, p. 483). Med utgångspunkt i sin definition av begreppet dialog hävdar Kvale att termen intervjudialog är en felaktig beteckning för forskningsintervjun, eftersom det inger en illu- sion om ett ömsesidigt intresse i konversationen. Konversationen i en forsk- ningsintervju äger i själva verket rum utifrån intervjuarens intresse, vilket innebär att det råder en maktdynamik i forskningsintervjuerna. Intervjun är således att betrakta som en envägskommunikation, i vilken intervjuaren har tolkningsföreträde, snarare än en dialog mellan jämbördiga deltagare. Kvale menar vidare att nutidens människor lever inbäddade i en dialogisk kultur, vilket medför att det kan vara svårt att upptäcka detta maktspel. Det innebär att det är viktigt att det förs en diskussion om den konsensustänkande jar- gongen och den instrumentella användningen av begreppet dialog som idag används inom exempelvis politik och utbildning. Författaren betonar att det krävs en distinktion mellan de olika sätt på vilket begreppet används och lyf- ter fram några dialogiska aspekter av forskningsintervjun som kräver reflek- tion, så som exempelvis makt och manipulation, jämställdhet och ömsesidig- het, konflikt och motstånd samt konsensus och oenighet. Det är således av
4. Teoretiska Perspektiv
vikt att maktspelet i en forskningsintervju synliggörs så att läsaren kan få en förståelse för hur detta maktspel i dialogen påverkat resultatet (Kvale, 2006).
Power is everywhere, and the forms of power exertion change. Today we are so immersed in a dialogical culture that it may be difficult to see its specific dialogical forms of power exertion. (Kvale, 2006, p. 495)
Begreppet dialog innefattar flera olika betydelser (Linell, 2009; Marková, et al., 2007). En form av dialog utgår ifrån en konkret och empirisk betydelse, där begreppet beskriver en symbolisk interaktion mellan två eller flera indi- vider: en form av öga mot öga interaktion, något som även kan utvidgas till interaktion via telefon, dator, radio etc. Dialogen är historiskt och kulturellt situerad. Den andra formen av dialog tar sin utgångspunkt i en normativ syn. En sann dialog bygger enligt en normativ syn på ömsesidig empati, sym- metri och samarbete. En sådan syn kan dock inte, enligt Linell (a.a), ligga till grund för en empirisk, dialogisk teori, eftersom fenomen som exempelvis makt, aggression, kampen för socialt erkännande, missförstånd med mera ignoreras i den normativa betydelsen av dialogbegreppet. Linell förespråkar istället en mer abstrakt betydelse av begreppet dialog, som han benämner dialogism eller dialogiska teorier. Denna tredje form av betydelse kan här- röras till alla olika former av mänskligt meningsskapande, handling, interak- tion, tänkande eller kommunikation, under förutsättning att dessa fenomen förstås utifrån ett dialogiskt perspektiv. Det dialogiska perspektivet betonar att såväl tänkande som kommunikation alltid involverar individers samspel och interaktion i och genom olika kontexter (Linell, 1998, 2009).