När deltagarna hänvisar till sin egen erfarenhet och använder sig själva som exempel är detta, enligt min tolkning, ett uttryck för en förankringsprocess. En kommunikativ resurs som används för att skapa gemensam förståelse i samtalet om förskolan som pedagogisk praktik är således att deltagarna hän- visar till den egna erfarenheten. Erfarenheten härrör från en professionell yrkesvardag såväl som från privatlivet. De uttrycks som en kollektiv eller individuell erfarenhet. Det framkommer i materialet en tendens till motsätt- ning mellan hur deltagarna använder personlig och privat erfarenhet som en form av kommunikativ resurs i diskussionen, i relation till hur de professio- nella erfarenheterna i yrkesvardagen lyfts fram. Enö (2005) hävdar att det professionella subjektet konstrueras utifrån både personliga och professionella erfarenheter. Detta är något som tydligt framstår i föreliggande studie när deltagarna diskuterar förskolan som pedagogisk praktik. Resultatet i studien visar dock att det inte är en entydig bild av det professionella subjektet som framstår när lärarna diskuterar förskolan som pedagogisk praktik. Ett exem- pel på detta är när deltagarna hänvisar till sig själva som föräldrar. En stor del av deltagarna har själva erfarenhet av förskolan i sin roll som föräldrar, en roll som i hög grad används i diskussionen för att lyfta fram förskolan som en plats där barn utvecklas och stimuleras, utifrån en beskrivning av hur bra deras egna barn har funnit sig till rätta i förskolan. Ett citat från Liv i fokusgruppen Lövet visar exempel på hur förskolan som pedagogisk praktik beskrivs utifrån ett föräldraperspektiv. ”Så är det med mina barn.
Dom tycker det är kul med dagis och dom älskar deras personal där” [L39]. I nedanstående citat är det Annica i fokusgruppen Ankaret som hänvisar till de erfarenheter av förskolan som hon har i sin föräldraroll för att argumentera för att de yngsta barnen har en pedagogisk vinst av verksamheten i förskolan. Exempel 35 [A 109-116]
”bättre hade hon inte kunnat haft det”
1. Annica: Det är beroende av hur verksamheten ser ut. Där- för att det… nu får jag hålla fram Kajen, eftersom jag har varit förälder på Kajen och det har varit så… bättre hade hon nog inte kunnat haft det. Allt hon fick göra och greja, och det är klart att det är en peda- gogisk vinst för henne, på ett väldigt avslappnat sätt var det och det var ju det som var så underbart! 2. Amanda: Nej men vi kan ju som pedagoger göra det med bar-
nen som föräldrarna kanske inte orkar. Vi kan sitta och leka med dom, hur länge som helst
3. Annica: Och klabba med vattenfärger å /Ja det…/
5. Amanda: Det är inte alltid som förälder man orkar det när man kommer hem.
6. Anna: Nej, och sen är det inte alltid som förälder som man har den kunskapen om att kanske barn behöver få kladda lite utan att de tvättar av händerna för det är ju jobbigt, men vi har ju mer kunskap om det, att dom behöver få göra det ibland å
7. Alva:. Ja och egentligen, platsen till det, /ja/det har vi med. Det finns inte lokalerna för det.
8. Anna: Och vi har ju mer tid med, ofta..
Moscovici (1995) menar att sociala representationer är kulturellt och histo- riskt förankrade ideologiska tankesystem, förbundna med såväl vetenskaplig kunskap som med individers privata och känslomässiga erfarenheter. Ovan- stående citat är ett exempel på hur deltagarna i fokusgrupperna hänvisar till sig själva och den privata känslomässiga erfarenhet de har av förskolan i sin föräldraroll. Citatet illustrerar de samstämmigt positiva erfarenheter som lärarna i studien har gett uttryck för när de beskriver förskolan med utgångs- punkt i sin egen föräldraroll. De beskriver den relation som skapats mellan deras barn och personalen. Bilden av förskolan som en stimulerande och rolig miljö där barnen utvecklas i samspel med andra vuxna och barn är evident när lärarna utgår från sin privata erfarenhet. I citatet använder deltagarna även jämförelser mellan hemmet och förskolan som en kommunikativ resurs.
7. Att Skapa En Kollektiv Förståelse – Förankringsprocesser
Förskolan som pedagogisk praktik framhålls med utgångspunkt i faktorer som exempelvis tid, lokalitet och lärarkompetens. I förskolan får barnen till- gång till kompetenta lärare som har tiden och lokaliteterna för att utmana barnet genom aktiviteter.
Lärarna beskriver även föräldrarna och föreställningar om föräldrars förmo- dade livssituation med utgångspunkt i sin egen erfarenhet som förälder. De jämför de val som föräldrarna gör med de val som de själva gjort eller fortfa- rande gör i sin föräldraroll. I denna jämförelse framstår bilden av den ”gode föräldern”, speglad i lärarnas egna föräldraerfarenheter. I nedanstående citat diskuterar fokusgruppen Jupiter de val som ”dagens” föräldrar gör utifrån bilden av den ”gode föräldern”. Värt att notera är att Jasmin inledningsvis använder begreppet ”vi ”för att markera att även hon i sitt privatliv är en del av ett större sammanhang där materiella ting, såsom exempelvis fina nya bilar värderas högt. I det avslutande uttalandet visar dock Jasmin hur hon, i sin föräldraroll valt bort dessa materiella ting för att istället prioritera sina barn. Exempel 36 [J 118-122]
”varför kan vi inte välja bort saker”
1. Jasmin: /…/ Å vi har så mycket saker, å vi bor så fint å..å vi jobbar så mycket för att finansiera alla nya fina bilar å, varför kan vi inte välja bort saker?
2. ( ? ) Då kan man ju välja sina barn ju istället
3. Jutta: Det har jag blivit ifrågasatt, varför jag inte jobbar å tänker på min pension /Ja de… det har jag också 4. Jasmin: Det har folk frågat mig. Jag vet inte om jag lever när
jag blir pensionär, mina barn har jag här och nu! Men så sitter jag också och åker en gammal volvo.
Den ”gode föräldern” konstrueras och idealiseras i hög grad med utgångs- punkt i lärarnas privata erfarenheter och grundläggande värderingar. Detta får till konsekvens att de även konstruerar sig själva och de val som de gjort i sitt privatliv utifrån en idealbild om den ”gode föräldern”. I fokusgruppen Kotten uppmärksammar deltagarna dock vikten av att särskilja sin roll som lärare från sin roll som förälder och privatperson. De betonar att de prio- riteringar som föräldrarna gör skall respekteras oavsett lärarnas åsikter och tankar om konsekvenser av dessa val. ” /…/ Varje familj måste ju fatta beslut om vad det är de prioriterar” [K152]. Det betonas att det är viktigt att inte skuldbelägga föräldrarna för de val som de gör. Samtidigt finns det dock, enligt min tolkning, idéer i grupperna om att föräldrarna behöver stärkas i
sin föräldraroll för att göra de ”rätta valen”. I nedanstående citat diskuterar fokusgruppen Ekorren de s.k. 15-timmarsbarnen och föräldrars relation till förskolan.
Exempel 37 [E 63-64]
”man behöver stärka dom mer i detta”
1. Elin: När mina barn var små kunde man inte tänka sig att överhuvudtaget och… eller man fick ju inte lämna dom när man… barnen fick syskon. Och jag tror inte jag skulle ha gjort det även om man hade fått. 2. Eva: . ..nä men det är klart nu är det… det vet man inte, nu
gör alla det liksom
3. Elin: Å nu är dom arga snarare, lite grann missnöjda med alla fall, att man inte får lämna mer. Helst skulle dom velat lämna dom fem dar i veckan, åtminstone fem sex timmar.
4. Elin: Ja, iallafall över lunch.
5. Erika: Sen är det väl lite så att föräldrarna tappar tilltron... för sig själva som föräldrar.
6. Eva: Att de litar inte på sig själva. /mm precis/ De tror att barnen går miste om nåt… Att vi tar bättre hand om, ja liksom...det känns lite så
7. Erika: Ja det gör det.
8. Eva: Det är lite synd. /Ja det är väldigt synd./ Det är mest synd om dom själva i sin föräldraroll. Man behöver stärka dom mer i detta liksom. Det behöver inte hända nåt hela tiden
9. Erika: Å så det att de är rädda att de ska missa nånting att det ska vara skada för dom att dom är hemma en dag eller.../
Elin inleder citatet genom att hänvisa till sin egen erfarenhet av föräldrarollen och de förutsättningar som fanns när hennes egna barn var små. Hon klar- gör sedan att hon nog inte hade lämnat ett äldre syskon på förskolan under föräldraledigheten även om det hade varit tillåtet. Elin beskriver fortsätt- ningsvis hur inställningen till förskolan har förändrats hos föräldrarna samt att de ställer andra krav på verksamheten idag. Fram träder sålunda bilden av viljestarka, men också krävande föräldrar som strider för sin rätt. Denna bild förändras dock genom Erikas inlägg (tur 5) där bilden av föräldrar som osäkra med bristande tilltro till sig själva är central. I citatet framhävs föräld- rarna genom de relationella kategorierna kompetenta föräldrar – rädda och
7. Att Skapa En Kollektiv Förståelse – Förankringsprocesser
osäkra föräldrar och nyttjare – offer. En möjlig tolkning av dessa disparata bilder är att den bild av föräldrarna som förmedlas av lärarna har sin grund i föreställningen om den gode föräldern. Detta medför att läraren fastställer en beskrivning av dagens föräldrar med utgångspunkt i sin egen föräldraroll, där de själva fungerar som förebild och representerar den gode föräldern. I fokusgruppen Ekorren uppmärksammar och problematiserar lärarna konse- kvenser av sina representationer av föräldraskap. De betonar att föräldrarnas erkännande och uppskattning har stor betydelse för verksamhetens utform- ning och lyfter fram att blandade åldrar i personalgruppen kan bidra till att lärarna får ökad förståelse för föräldrarnas livssituation eftersom det kan vara lätt att fastna i sina egna tankemönster och normer.
Representationer av föräldraskap och den gode föräldern i relation till för- skolan finns även representerat i övriga samhället, något som jag tidigare har beskrivit att Katarina i fokusgruppen Kotten har fått erfara. Katarina beskri- ver hur hennes val av förskola till sitt barn istället för dagbarnvårdare skapat diskussion i privatlivet utifrån idén att den gode föräldern kompenserar sin frånvaro genom att placera sitt barn i en trygg och lugn miljö, vilket repre- senteras av dagbarnvårdarmiljön snarare än förskolemiljön, en idé som Kata- rina opponerar sig mot. Enö (2005) menar att förskolans position i samhäl- let grundar sig på åtskiljandets och underordningens logik. Förskolan är en kvinnlig domän som riktar sig till de yngsta barnen, vilket deltagarna i Enö´s studie relaterar till kvinnors underordning. Förskolans status och allmänhe- tens föreställningar om förskolan påverkar enligt Enö konstruktionen av det professionella subjektet. Katarina kan inte förstå varför dagbarnvårdarmiljön representeras som en lämpligare miljö för de yngsta barnen eftersom hon uti- från sin yrkeserfarenhet har uppfattningen att även förskolan är en lämplig miljö.
Även när deltagarna beskriver sina känslomässiga erfarenheter utifrån sin yrkesroll framstår förskolan som pedagogisk praktik i hög grad som en plats för utveckling och stimulans. De beskriver sina erfarenheter med utgångs- punkt i enskilda barn och deras individuella utveckling. I samtliga grupper exemplifieras således förskolan som en utvecklande och stimulerande plats genom lärarnas beskrivning av enskilda barns erfarenheter i förskolan. I fokusgruppen Ekorren beskrivs lilla Linnea:
Exempel 38 [E 33]
”hon älskar ju att vara mitt uppe i”
1. Eva: Å det ser vi ju på våran Linnea, hon är ju inte mycket över ett år, men visst har ju hon glädje utav dom andra /ja hon älskar ju å va mitt uppe i å vara med / ja/ å titta på hur dom andra gör å så”
Lärarna framställer följaktligen otvivelaktigt förskolan som incitament för barns utveckling. Med utgångspunkt i lärarnas känslomässiga och yrkesba- serade erfarenheter framstår dock även en annan bild av förskolan där stress och otillräcklighet är de mest dominerande komponenterna. ”Det är väldigt frustrerande att man känner att man liksom inte räcker… /nej/ man räcker inte till nånstans”[B 101]. Förskolan som pedagogisk praktik beskrivs således även som en stressig miljö med utgångspunkt i lärarens yrkeserfarenhet. En annan kommunikativ resurs som blir synlig när deltagarna beskriver försko- lan som pedagogisk praktik med utgångspunkt i sin yrkeserfarenhet, är att samtalet ofta förs i imperfekt. Det innebär att berättelsen ofta tar sin utgångs- punkt i teman och arbetssätt som har genomförts tidigare. En möjlig tolkning av detta, som kan relateras till den känsla av otillräcklighet som beskrivits ovan, är att deltagarna känner frustration över sin nuvarande arbetssitua- tion och därför idealiserar arbetet som genomfördes på förskolan under en tid när förutsättningarna för arbetet var annorlunda. Enö (2005) menar att känslan av otillräcklighet kan föra med sig att engagemang, yrkesstolthet och arbetsglädje minskar, vilket delvis även blir synligt i mina resultat där en viss uppgivenhet kan skönjas hos några av deltagarna i grupperna. Utifrån min analys vill jag dock hävda att deltagarna i föreliggande studie i huvudsak ger uttryck för såväl engagemang som yrkesstolthet. Det finns rikliga exempel i studien där deltagarna beskriver aktuella strategier och idéer om förskolan som syftar till att skapa en positiv förskolepraktik. Detta engagemang menar jag blir synligt i samtalet när lärarna beskriver hur de kontinuerligt strävar efter att förbättra verksamheten samt i beskrivningen av hur barn tillgodogör sig den verksamhet som bedrivs. Min tolkning är, trots detta, att en känsla av otillräcklighet finns närvarande hos lärarna samt att denna otillräcklighet baseras på det faktum att arbetet alltid kan förbättras. Yrkets karaktär har sin grund i ständiga yrkesförbättringar, vilket innebär att kraven i viss mån är oändliga. I kapitel åtta kommer jag att ytterligare fördjupa resonemanget om betydelsen av lärarnas personliga och professionella erfarenheter i relation till sociala representationer av förskolan som pedagogisk praktik.
7. Att Skapa En Kollektiv Förståelse – Förankringsprocesser