Läraren och förskolan

Analysen av empirin pekar mot att lärarna som deltagit i studien, i sina sam- tal om förskolan, samstämmigt lyfter fram vissa grundläggande förutsätt- ningar som styrande för hur denna praktik formas. I samtliga fokusgrupper har barngruppens storlek varit ett ämne för diskussion i relation till försko-

16 _{För utförlig beskrivning av begreppet samt dess användning i föreliggande} studie hänvisas till studiens metodkapitel under rubriken Analys.

6. Samtalens Innehåll

lans praktik. Det finns en samstämmighet i diskussionen om att dagens barngrupper är för stora. Lärarna lyfter dock fram olika organisatoriska lös- ningar och arbetssätt vars syfte är att skapa en lugn och utvecklande atmosfär för barnen trots dessa stora barngrupper. Struktur och ordning i den egna organisationen ses som en möjlig lösning på problemet. Det framgår av dis- kussionerna att lärarna anser sig ha relativt stora möjligheter att, inom vissa givna ramar, gemensamt i arbetslaget organisera verksamheten utifrån peda- gogisk övertygelse om vad som är en god pedagogisk förskolemiljö. Vikten av struktur i den egna organisationen är således något som framhålls i de olika grupperna. Strukturen innefattar huvudsakligen gruppindelningar av barnen samt planeringen av den fysiska miljön. Den grundläggande grupperingen av barn skiljer sig åt mellan de olika fokusgrupperna. I några av grupperna arbetar deltagarna i en organisation med småbarnsgrupp och 3-5 årsgrupp, andra arbetar i 1-5 årsgrupper. Diskussionen om fördelar och nackdelar med respektive gruppindelning tycks vara ett ämne som diskuteras mycket ute i verksamheten. Flera av fokusgrupperna lyfte fram idéer om att helt åldersho- mogena barngrupper eventuellt är det optimala för en lärande förskolemiljö. Det var dock ingen av fokusgrupperna som organiserade arbetet med ålders- homogena barngrupper som grund när intervjuerna genomfördes. I stället grupperade de barnen i smågrupper under vissa delar av dagen utifrån de förutsättningar som fanns på respektive förskola. Grunden för dessa små- grupperingar var huvudsakligen barnets ålder och mognad. Lärarna uppgav att de ser en vinst i att separera de äldre barnen från de yngre under en del av eller hela dagen. De menar att en åldersindelning av barnen möjliggör ökad uppmärksamhet av varje enskilt barn. Smågrupperingarna fungerar huvud- sakligen som en bas för aktiviteter styrda av en lärare. Det framkommer i diskussionen att organisationen av verksamheten sker på ett sätt för de äldre barnen och ett annat för de yngre. De yngsta barnen i förskolan innefattar barn i åldern 1-3 år.

Arbetslaget

Arbetslaget och dess inflytande på hur förskolan som pedagogisk praktik organiseras är ett subtema som samtliga fokusgrupper har uppmärksammat. Det är tydligt att arbetslaget ses som en central resurs i arbetet med att forma förskolan som pedagogisk praktik. Samtliga grupper lyfter fram samarbe- tet i arbetslaget som en grundläggande förutsättning för hur förskolan som pedagogisk praktik formas. Vikten av att alla tar ett kollektivt ansvar för verksamheten betonades. Lärarna i studien säger sig ha ett gott samarbete i

arbetslaget. Samtidigt som detta ses som en förutsättning för hur förskolan som pedagogisk praktik formas, lyfter flera grupper fram risker för stagnation i arbetssättet om relationen mellan arbetskollegor blir för personlig och nära. Det kan enligt deltagarna, finnas en risk för att relationen kollegor emellan blir det primära, snarare än att utveckla arbetet. Det framgår av diskussio- nen att arbetslagens organisation och utformning har förändrats under senare år. De flesta arbetslagen som ingår i denna studie består i dag av personal från flera olika avdelningar, s.k. storarbetslag, vilket innebär att samarbetet inte nödvändigtvis innebär daglig kontakt med varandra. Två av grupperna arbetade dock på förskolor där varje avdelning representerade ett arbetslag. En fördel med storarbetslag som uppmärksammades av deltagarna var att samarbetet i arbetslaget även innebar ett nära samarbete mellan avdelning- arna. Deltagarna lyfte fram att de kände en trygghet i varandra. Ett problem som uppmärksammades beträffande arbetslaget var när arbetskamraterna var frånvarande av någon orsak. Sjukdom och frånvaro av ordinarie personal upplevdes enligt deltagarna som stressande, en stress som indirekt påverkar barnens välbefinnande på förskolan. En stabil personalgrupp medverkar till att barnens stress reduceras. En kontinuitet i närvaron är således, enligt del- tagarna, grundläggande för hur väl förskolan lyckas med sitt uppdrag som pedagogisk praktik. Att arbetslag ofta tvingas anlita vikarier innebär enligt flera av grupperna ökad arbetsbelastning för den ordinarie personalen, vilket i förlängningen påverkar verksamhetens organisering.

Sammanfattningsvis lyfter deltagarna samstämmigt fram organisationen av barngruppen och arbetslaget som viktiga förutsättningar för hur förskolan som pedagogisk praktik formas. Struktur, samarbete och kontinuitet i den egna organisationen ses som en förutsättning för god kvalité. Analysen visar att barns ålder har stor betydelse för hur förskolan formas. Det framkommer dock att det finns ett flertal, sinsemellan skiftande, idéer om vilka åldrar som är det optimala att blanda i en förskolegrupp. Trots att ingen av delta- garna arbetade utifrån åldershomogena grupper var det tydligt att det var den ide´ som förespråkades mest i grupperna. Organisationen av åldershomogena grupper utgår, enligt min tolkning, från antagandet om att barn i samma ålder har ungefär samma behov.

Lärarrollen

Som tidigare nämnts uppmärksammades barngruppens storlek som ett pro- blem i samtliga grupper. Även om problemet är klart definierat finns det en

6. Samtalens Innehåll

uttalad tanke att det inte är något som skall tillåtas påverka det vardagliga arbetet. I nedanstående citat är det Eva och Erika i gruppen Ekorren som menar att det blir en ohållbar arbetssituation ifall läraren fokuserar på pro- blemen istället för möjligheterna.

Exempel 1 [E 132-134]:

”annars blev det inte roligt å jobba”

1. Eva: Det är klart att det finns hinder ibland att det är väl- digt mycket barn å så där men man får ju välja, man får ju välja egentligen att se vad det finns för möjlig- heter istället, för vi har ju stora barngrupper… 2. Erika: Annars vore det inte roligt…

3. Eva: …nä för annars blev det inte roligt å jobba om man bara liksom gick å tänkte att det går inte.. för bar- nen… Det kan vi inte göra för…/ Nej./ Det kan man inte gå å göra så. / Nej nej./ …/

Även om de önskar att barngrupperna vore mindre är det inte något som till- låts påverka arbetet. Analysen av fokusgruppsintervjuerna påvisar idéer om att det ingår i lärarens profession att i alla lägen finna lösningar som gagnar barnen. En konsekvens av de stora barngrupperna som uppmärksammats i diskussionerna är dock att det uppstår svårigheter att skapa stabila och varak- tiga relationer med barnen. Det framkommer i grupperna att det är svårt att fastställa när en grupp blir för stor eftersom det, enligt deltagarna, beror på hur den specifika barngruppen ser ut. Det finns dock en tydlig idé om att de yngsta barnen på förskolan skall ha de minsta barngrupperna.

Lärarna betonar att dagens stora barngrupper innebär en fokusering på att verksamheten är välplanerad och genomtänkt. Det framgår av diskussionerna att lärarens huvudsakliga uppgift är att skapa möjlighet till lek. Det innefat- tar att skapa regler som underlättar för lek samt att förbereda miljön genom att införskaffa material, städa och organisera den pedagogiska praktiken på ett sådant sätt att leken utvecklas och stimuleras. Deltagarna i grupperna lyfter fram den kunskap och kompetens som lärare besitter för att, i sin lärar- roll, bemöta barns behov. I lärarens uppdrag ingår det att uppmuntra barnens egna idéer och fantasi.

En relationell kategori som jag identifierat i analysen belyser lärarens roll och relationen mellan individen och gruppen. Studiens deltagare betonar vikten av att se varje individ och att läraren bemöter barnen utifrån deras individu-

ella behov. Det innebär en strävan efter att varje individ skall bemötas utifrån sina specifika intressen och behov. I lärarrollen ingår att bidra till barnens utveckling genom att erbjuda en verksamhet som är utvecklande för indivi- den. Språket utvecklas t.ex. genom språksamlingar, sång och musik, rim och ramsor o.s.v. Samtidigt som individen är i fokus har gruppen en viktig roll i förskolans pedagogiska praktik. Lärarna i fokusgrupperna betonar även att en viktig aspekt av lärarrollen innefattar att bidra till att gruppen samspelar med varandra. I lärarrollen ingår att uppmärksamma gruppen och ta grup- pen som utgångspunkt i sitt arbetssätt. Flera av grupperna uppmärksammar att lärarrollen har förändrats över tid, vilket enligt deltagarna kommer till uttryck genom att dagens lärare är mer fokuserade på hur barn lär sig. Läran- det i vardagsrutinerna uppmärksammas i högre grad, vilket deltagarna lyfter fram som ett förändrat förhållningssätt gentemot barnen. Lärarna framhäver sin kompetens och sitt kunnande om barn som en viktig grund i den peda- gogiska praktiken. Lärarnas kompetens bidrar till att barnen får möjlighet att utvecklas till självständiga individer i en förskolekontext som fokuserar bar- nens behov och intressen genom att erbjuda passande aktiviteter. Samtidigt framkommer det att synen på läraren som expert delvis kan upplevas som ett problem. I nedanstående citat är det fokusgruppen Kotten som diskuterar villkoren för de yngsta barnen i förskolan i relation till hemmet.

Exempel 2 [K 18-20]:

”vi har nästan blivit för bra”

1. Kerstin: /…/ Ja, sen.. sen innebär ju inte det att man.. att förskolan ska ta bort … att föräldrarna inte är kapa- bla att ta hand om sina egna barn. För det kan jag känna lite grann är det så nu då att … att det är klart att dom måste göra allt inom förskolan. / Mmm. / Jag kan känna det … å ni åker på utflykt kan han komma extra… nämen alltså det är precis som att föräldrar tror lite grann nu att förskolan är så bra så att../ Vi är istället för ./ Ja, dom är inte kapabla liksom att ordna det där, dom där sakerna själva. 2. Kristin: Många gånger så är det som om dom… känner att

dom inte behöver göra det för att vi gör det på för- skolan.

6. Samtalens Innehåll

3. Karin: Ja, å så lite vi har nästan blivit för bra / Ja precis alltså så va / på såna grejer istället. Och det är ju egentligen lite utav vår… vi har framhävt att vår verksamhet är så bra… och det är den! Men vi måste ju också hålla tillbaks, så att man ser vad som är viktigt för föräld- rar å göra / Mmm /

Deltagarna ger här, enligt min tolkning, uttryck för en ambivalent inställ- ning till sin egen roll som professionella lärare i förhållande till föräldrarollen. I analysen har jag funnit att den relationella kategorin distinkt expertroll – diffus expertroll beskriver den ambivalens som lärarna, enligt min tolk- ning, ger uttryck för när de beskriver sin yrkesprofession. Å ena sidan betonar lärarna en distinkt expertroll där deras kompetens inom yrket är framträ- dande, samtidigt som det finns idéer om att lärarnas expertroll inte bör vara så framträdande utan istället ha en mer diffus karaktär. Dessa idéer har sin grund i tankar om att det kan innebära en risk att föräldrarna förlorar tilltron till sin egen förmåga att bidra till barns utveckling om de förlitar sig på för- skolan och lärarna som experter i för hög utsträckning. Även om verksamhe- ten som bedrivs på förskolan bidrar till att barnen utvecklas, så är det inte det enda sättet att nå denna utveckling. Deltagarna i den här gruppen betonar, enligt min tolkning, att förskolan skall vara ett komplement till hemmet, vil- ket får konsekvensen att lärarrollen får en kompletterande funktion i relation till hemmet. I tur ett är det Kerstin som ger uttryck för att många föräldrar tycks ha inställningen att allt ska ske inom förskolan. Kerstin ger röst till en fiktiv förälder genom att illustrera en möjlig dialog, i vilken föräldern ber om att få lämna sitt barn extra när förskolan skall göra en utflykt. Dialogen syftar till att belysa Kerstins utgångspunkt att förskolan skall ses som ett komplement snarare än som en ersättning eller kompensation för föräldrarnas frånvaro. Å ena sidan är lärarna således väldigt stolta över sin förskola och det bidrag som deras kompetens kan ge till barnens utveckling, samtidigt som de upplever att det finns en risk att föräldrarollen förringas om de framhäver sin kompetens i för hög grad. En relationell kategori som är synlig när lärarna diskuterar lärarrollen är enligt min tolkning därför lärarrollen som kompen- sation i relation till lärarollen som komplettering. Denna jämförelse mellan hemmet och förskolan kommer jag att belysa ytterligare i kapitel sju som lyfter fram de förankringsprocesser som lärarna använder som resurser för att skapa en kollektiv förståelse för det som förs fram i diskussionen.