Översikten av förskolan i ett historiskt perspektiv som jag redovisat i föregå- ende kapitel, åskådliggör hur förskolan som pedagogisk praktik har varit ett ämne som skapat debatt och diskussion alltsedan den första småbarnsskolan 1836. Synen på verksamheten har förändrats från att betraktats som något nödvändigt ont med huvudsaklig funktion att fungera som ett substitut för modern, till att senare betraktas som en plats för lärande och utveckling som alla barn skall ha rätt till. Debatterna som har förts grundar sig i hög grad
på föreställningar om förskolan och dess bidrag till barns utveckling. För- skolan som institution är idag en stor del av människors vardag, vilket också synliggörs i statistik. Skolverkets rapport (2007) visar att 88 procent av alla 1-5 åringar går på förskola eller familjedaghem. Av dessa är 90 procent av för- äldrarna nöjda med den form av omsorg som barnen har. Bland de som har plats i förskoleverksamhet är andelen nöjda föräldrar 97 procent, vilket kan jämföras med de som har andra, alternativa barnomsorgsformer som exem- pelvis privata alternativ i form av barnflicka, hemmaförälder, släkting eller liknande, där endast 87 procent av föräldrarna säger sig vara nöjda. Noterbart är att det finns en liten marginell skillnad till familjedaghemmets fördel i relation till kommunala förskolor, där 93 procent säger sig vara nöjda med familjedaghemmet och 91 procent med de kommunala förskolorna. I topp är dock de enskilda förskolorna där 94 procent av föräldrarna säger sig vara nöjda med den form av omsorg de har. Rapporten visar att barn till högutbil- dade är överrepresenterade på de enskilda förskolorna. Enligt rapporten har de allra flesta barn i åldern 1-5 år den omsorg föräldrarna efterfrågar och de sociala skillnader i förskolan som tidigare studier uppmärksammat har i stort sätt försvunnit.
Flertalet studier visar att det finns en allmän acceptans hos föräldrar om för- skolans fördelar och att förskolan idag till stor del är sammanlänkad med familjen genom sin kompletterande och kompenserade uppgift (Markström, 2005, 2007), ett beroendeförhållande som Gars (2002) benämner som delad vårdnad. Gars uppmärksammar i sin studie att konsekvensen av att barndo- men har blivit offentlig är att även föräldraskapet har offentliggjorts. Studien syftar till att få en djupare förståelse för hur förskollärare och föräldrar gemen- samt iscensätter en ny barndom genom att de delar på det dagliga omhän- dertagandet av barnet. Centrala frågor är vad innehållet i detta gemensamma ansvar mynnar ut i samt hur fördelningen av den gemensamma vårdnaden uppmärksammas.
Såväl forskning som utvärderingar visar således att förskolan som institution tycks ha ett stort stöd hos föräldrar. Det finns ett beroendeförhållande mel- lan föräldrar och lärare där ansvarsfördelningen är central. Vid en genom- gång av tidig förskoleforskning tycks det som om forskningens fokus är nära sammankopplat med arbetsmarknadspolitiska frågor och förskolans inverkan på barns utveckling. Med början under 1970-talet genomfördes ett flertal stora studier med fokus på daghem, familj och samhälle i Norden, däribland FAST, FRASBO och BASUN- projekten. Denna forskning har i huvud- sak inriktat sig på att studera förskolans inverkan på barns utveckling och
3. Förskoleforskning Och Nationella Utvärderingar
genomfördes i en tid då utbyggnaden av förskolor var en högaktuell politisk fråga. Det var brist på arbetskraft och allt fler kvinnor ville ut i arbetsli- vet. Forskningen visar ganska samstämmigt positiva samband mellan barns utveckling och vistelse på förskola. BASUN-projektet (Barndom, Samhälle och utveckling i Norden) var ett komparativt forskningsprojekt som behand- lade barndom och samhällsutveckling i Norden. Detta var en studie som omfattade sammanlagt 122 femåringar och deras familjer i de nordiska län- derna. Studien syftade till att beskriva och analysera hur det är att växa upp i det moderna Norden. Detta gjordes bland annat genom studier av hemmets och barnomsorgsinstitutionernas inverkan på varandra. Dencik, Bäckström och Larsson (1988) genomförde i det så kallade FRASBO- projektet (Fransk-
svenska barnomsorgsprojektet) en undersökning som syftade till att studera förskolans sociala och pedagogiska roll för barnen. De uppmärksammade att daghemsvistelse innebär att barnen växer upp i ett växelspel mellan familje- livet och daghemmet. Dessa två världar utgör tillsammans barnets barndom, något som forskarna benämner som dubbelsocialisering. Resultaten visade att även de yngsta barnen i förskolan klarar av att särskilja dessa båda världar och att deras sociala erfarenhet utvidgas. Dubbelsocialiseringen kan, enligt forsk- ningen, bidra till att barnen utvecklar sin förmåga till perspektivtagande, kritiskt ifrågasättande samt förmågan att kommunicera och artikulera. I FAST- projektet (Forskningsprojtektet Familjestöd och utveckling) deltog 128 familjer vars gemensamma nämnare var att de vid projektstarten hade ett treårigt barn. I fokus för studien var hur formella och informella famil- jestödsystem påverkar barns kognitiva, sociala och emotionella utveckling. Andersson (1990), som var en av de forskare som deltog i FAST- projektet, beskriver den respons som resultatet av hans forskning om barn på daghem fick när det publicerades. Resultaten visade ett samband mellan tidig dag- hemsvistelse och positiv intellektuell, social och emotionell utveckling. De barn som placerades inom barnomsorgen tidigt i åldrarna visade sig vara mer trygga, frimodiga och öppna än de barn som inte alls kommit i kontakt med den. Dessa resultat väckte starka reaktioner. Andersson konstaterade att det tycktes finnas en grundföreställning hos människor i allmänhet att det bästa för små barn, d.v.s. barn under tre år, var att stanna hemma med någon för- älder. I daghemsdebatten framfördes tankar som gav uttryck för att barnen inte lär sig något på daghem samt att det var synd om de stackars barn som var tvingade att gå på daghem när de var små. Andersson menar vidare att dag- hemsverksamheten aldrig har motiverats med utgångspunkt i barnets bästa. Det huvudsakliga syftet har i stället varit att tillgodose de vuxnas behov, men detta har legitimerats genom en betoning av vikten av god omsorg till barnen.
Uppfattningen om vad som är god omsorg har därför varierat beroende på samhällets intressen. När bristen på arbetskraft har varit stor har vikten av att träffa andra barn betonats och vice versa.