När deltagarna i fokusgrupperna samtalade om förskolan som pedagogisk praktik var det inte bara deras egna röster som kom till tals. I dessa samtal relateras händelser ofta till varandra genom att deltagarna tar hjälp av olika aktörer - röster som fungerar som medberättare. En kommunikativ resurs som var vanligt förekommande i fokusgruppsamtalen var således att citera och referera andra. Genom att referera eller citera andra källor betonas vissa perspektiv och huvudaktören kan ifrågasätta, kritiskt granska eller poängtera en utsaga utan att själv ta hela ansvaret för det som sägs. Under denna rubrik har jag för avsikt att beskriva de röster från olika aktörer som är framträdande i fokusgruppsamtalen. Syftet med denna analys är att bidra med kunskap om hur människor i samtal med varandra använder sig själva, varandra och andra aktörer i samhället, exempelvis forskare eller politiker, som resurser för att skapa förståelse och förankra innebörder i samtalen. I detta specifika fall är det lärarnas samtal om förskolan och de aktörer - röster som används för att skapa en gemensam förståelse som är i fokus.
En viktig del som framstår här är hur deltagarna, genom att ge röst till olika aktörer i samhället, exempelvis forskare eller politiker, stärker resurserna för att skapa gemensam förståelse och förankring i samtalen. Ett exempel på hur dessa resurser används är när deltagarna refererar till vetenskaplig forskning. Samtliga fokusgrupper har i sin diskussion hänvisat till forskning inom det pedagogiska fältet. En analys av dessa hänvisningar till vetenskaplig forsk- ning indikerar två skilda sätt att använda denna resurs: som stöd för framfö- randet av egna idéer och som en slags motpol som kritiskt granskas i relation till den egna erfarenheten. Deltagarna hänvisar till vetenskaplig forskning för att stödja det som de själva vill föra fram. De förankrar sina egna idéer och begrepp i vetenskaplig forskning för att på så vis få större legitimitet. De lyfter fram forskningen som något som är viktigt att beakta i sammanhanget. Lärarna menar att forskningen och media har bidragit till att förskolan som pedagogisk praktik uppmärksammas. I diskussionen menar deltagarna till exempel att forskning om förskolebarns matematik och språkutveckling bidragit till att förskolans roll i samhället har stärkts, eftersom forskningen, enligt deltagarna, sammantaget visar att förskolan bidrar till att barnen pre- sterar bättre i grundskolan.
Forskningen utsätts dock även för kritisk granskning där deltagarna ifrå- gasätter och diskuterar konsekvenser av forskningsresultat. Samtidigt som forskning om förskolebarns matematik och språkutveckling lyfts fram så
uppmärksammas, vilket redan påtalats i tidigare kapitel, även forskning som gör gällande att språk- och matematikkunskaperna har försämrats hos elever i grundskolan. Konsekvenser av denna forskning relateras inte till förskolans verksamhet utan ses huvudsakligen som ett problem skapat av grundskolans organisation och resurser. I några fall uppkommer dock idéer som kan tolkas som en kritisk granskning av den forskning som gör gällande att förskolan som pedagogisk praktik bidrar till att barnen presterar bättre i grundskolan. Detta sker i hög grad genom att deltagarna använder sig själva och den egna erfarenheten som resurs. Den vetenskapliga forskningen transformeras och omformuleras för att sedan förankras i deltagarnas erfarenhetssfär. Om den vardagskunskap som grundas i deltagarnas erfarenhet inte överensstämmer med de resultat som presenteras i den vetenskapliga forskningen ifrågasätts ofta forskningen snarare än den egna erfarenheten. Ett exempel som kan illustrera detta är diskussionen i fokusgruppen Ekorren om huruvida tidig förskolestart kan komma att bidra till en högre andel högutbildade.
Exempel 39 [E 7-11]
”det skulle innebära att nästan alla barn skulle bli högutbildade”
1. Eva: Tidig dagisstart ger bra liv, dagisbarn ofta högutbil- dade
2. Elin: Ja om det är baserat på forskning så är väl det bra (skratt) det har jag liksom svårt å tro… sen å andra sidan… dom flesta barn… nästan alla barn börjar ju tidigt på dagis idag så att det är ju fantastiskt i så fall om det uppfylls… om det är så /ja/för det gör ju alla barn…
3. Eva: Ja för det skulle innebära att nästan alla barn skulle bli högutbildade då…
4. Elin: … då får vi en underbar framtid framför oss, fast det är klart dom som är vuxna nu har inte börjat på dagis tidigt, men alla barn idag nästan gör ju det /ja/ så då har ju.. ju, då går vi ju en underbar framtid till mötes om det stämmer /mmm/
5. Eva: Ja, det är väldigt positivt
6. Elin jaha (skratt)… så stor inverkan… /Nä det tror inte jag/ Nä å så stor inverkan tror jag inte dagis har / nä det tror inte jag/ så att det kan påverka så tidigt (tystnad)
Det finns dock även exempel på det motsatta förhållandet, när deltagarna bortser från sin egen erfarenhet och grundar sitt uttalande på gammal veten-
7. Att Skapa En Kollektiv Förståelse – Förankringsprocesser
skaplig forskning. Ett exempel, som jag i analysen tolkat som en bekräftelse på detta är när deltagarna, trots gemensamma upplevelser av hur de yngsta barnen tillgodogör sig verksamheten i förskolan genom social interaktion med andra barn och vuxna, ändå framhåller att de yngsta barnen inte har behov av sociala relationer och att det lärande som sker i dessa åldrar är sådant som de ändå skulle ha lärt sig (se exempel 26). Min tolkning av detta fenomen är att gammal vetenskaplig kunskap transformeras om till en vardagskunskap, tankar som jag kommer att utveckla ytterligare i nästa kapitel.
Att ge röst till politiker, andra beslutsfattare eller yrkesgrupper som på något sätt är involverade i, eller uttalar sig om förskolans verksamhet är en kommu- nikativ resurs som används i några av fokusgrupperna. Denna form av för- ankring kännetecknas i studien av att den ofta är indirekt snarare än direkt samt att den används som ett redskap för att lyfta fram förskolans suveränitet genom att kritiskt debattera innebörder av dessa beslut eller ståndpunkter. Ett exempel på det som jag i min analys har tolkat som en användning av beslutsfattares röster illustreras i nedanstående citat av fokusgruppen Anka- ret. Citatet har föregåtts av en diskussion där deltagarna diskuterar hygienen på förskolan.
Exempel 40 [A 16-18, 33]
”man kan undra vad det är för någon… farbror som har sagt det”
1. Annica: Och det har inte att göra med att VI ska tvätta hän- derna bättre och så som Socialstyrelsen skickar ut titt som tätt. Det är att man ska tvätta sig och det är handdukar och det är…
2. Ann-Marie: Nej, VI får inte ens ha vanliga handdukar…
3. Annica: Nej det säger sig självt att sätt ihop ett gäng på samma yta och många kommer och är sjuka och har feber. Det sprider ju smittor. JAG kan liksom bli så uppretad!
[…….]
18. Annica: Nej för det kan jag bli jätte uppretad på … när MAN då skyller på att föräldrar är hemma för mycket för vård av barn för att dagis är ohygieniska för att VI inte lär barnen att tvätta sig och…(skratt) då kan man undra vad det är för någon… farbror som har sagt det…
I citatet framkommer att det finns ett missnöje med vissa beslut som är rela- terade till hygienen på förskolan. Detta missnöje framförs med referens till
Socialstyrelsen som betraktas som ansvarig för att bilder av förskolan som ohygienisk sprids. Deltagarna uttrycker att de känner att det finns en miss- tro hos vissa beslutfattare riktat mot hur de som lärare hanterar förskolans hygien. Budskapet som de upplever att Socialstyrelsen förmedlar med sin röst, d.v.s. att förskolan är ohygienisk kritiseras och ifrågasätts bland annat genom att deltagarna hänvisar till sig själva som grupp. Deltagarna använder sig av begreppet ”vi” som ett sätt att markera en gemenskap och en närhet till det diskuterade ämnet, som i detta fall är hygienen på förskolan. Denna närhet indikerar även att lärarna betraktar sig själva som kunskapsbärare. Det är de som kan verksamheten. Socialstyrelsen får i det här exemplet, enligt min tolkning, en distanserad roll där de antas uttala sig om något som de i själva verket inte har någon kunskap om. Efter tur tre fortsätter diskussionen genom att deltagarna diskuterar, vad de delvis betraktar som orimliga beslut relaterade till förskolans hygien, exempelvis diskussionen om att barnen inte skulle få ha kramdjur samt att de inte längre borstar tänderna på förskolan. Diskussionens utgångspunkt är att lite bakterier inte är skadligt samt att det snarast finns en risk för att människor blir för renliga. I citatet ovan avslutar Annica genom att använda metaforen farbror som en kommunikativ resurs. Min tolkning är att denna metafor syftar till att förankra Annikas stånd- punkt att dessa beslut är tagna av någon politiker som inte har kunskap om verksamheten. Deltagarnas användning av pronomen som exempelvis vi, jag, dom, de, och man kan enligt min analys ses som en markör för närhet och distans. Det innebär att perspektivet flyttas mellan den specifika grupp som talaren tillhör och olika grupper som berörs på distans. Denna rörelse ger även en indikation på hur deltagarna positionerar sig i relation till det som är fokus för diskussionen. I citatet ovan använder Annica begreppet jag som ett sätt att positionera sig och ge legitimitet åt de åsikter som uttrycks. Ett tydligt ställningstagande genom en jagformulering innebär ett sätt att ge auktoritet åt den egna rösten genom en ansats av övertygelse. (För fler exempel på ana- lys av deltagarnas användning av pronomen se diskussionen om tema under rubriken Lärares vardagsarbete)
Alla fokusgrupper utom en lyfter explicit fram den betydelse som styrdoku- menten har för verksamhetens utformning. Styrdokumenten är ett verktyg som används som kommunikativ resurs i syfte att lyfta fram förskolan och det arbete som utförs där, men även som norm för en kritisk granskning av den egna verksamheten. I nedanstående citat öppnar Kerstin i fokusgruppen Kotten upp för en diskussion om huruvida verksamheten tar sin utgångs- punkt i styrdokumenten samt vikten av att relatera verksamhetens innehåll till styrdokumenten.
7. Att Skapa En Kollektiv Förståelse – Förankringsprocesser
Exempel 41 [K 392]
”vi har med styrdokumenten men…”
1. Kerstin: Jomen så var det också det här att arbetet med styr- dokument ska vara planerat. / Ja just det. det var det ja. / Alltså vi har med styrdokumenten, men är vi sådana att vi verkligen har med dom i vår planering och hur gör vi det då? / Hur använder vi den ja?./ Hur mycket gör vi det?
Ovanstående citat visar, enligt min tolkning, ett förhållningssätt till den egna pedagogiska praktiken som i hög grad var karakteristiskt för lärarna när de samtalade om verksamheten, nämligen att de kritiskt granskade sitt eget arbetssätt. Denna granskning är i viss mån oändlig. En möjlig tolkning av citatet är att deltagarna, i realiteten inte tillämpar läroplanen i sin verksamhet i så hög grad, trots kunskap om dess värde och betydelse. Denna tolkning gör Ekström (2007) i sin studie där han är tveksam till läroplanens inverkan och betydelse för förskolans verksamhet på de förskolor han studerat. Han menar att tradition, utbildning och ekonomiska styrmedel är de faktorer som har störst betydelse för hur verksamheten utformas. En annan tolkning är att citatet är ett uttryck för den kritiska granskning och kontinuerliga reflektion som jag menar karakteriserar samtalet, vilket innebär att utgångspunkten för diskussionen är att arbetet alltid kan utföras på ett annat sätt, ett sätt som kanske är bättre. Varje tillfälle till att samtala och reflektera kring sin praktik skulle enligt en sådan tolkning ta sin utgångspunkt i frågeställningen om vad som kan bli bättre snarare än på vad som faktiskt är bra, vilket innebär att citatet ovan inte kan betraktas som ett exempel på att läroplanen inte har någon inverkan på praktikens utformning.
Föräldrarnas röster kommer till tals i hög grad när deltagarna samtalar om förskolan som pedagogisk praktik. Detta sker genom att lärarna tolkar och gör antaganden om föräldrars idéer om förskolan. Det är tydligt att dessa tolkningar är betydelsefulla för lärarna i arbetet med att organisera verk- samheten, något som bland annat visar sig genom att de är måna om att föräldrarna är nöjda med verksamhetens innehåll samt att samverkan mel- lan hemmet och förskolan fungerar väl. Föräldrarnas röster används, liksom styrdokumenten, som ett sätt att motivera att arbetet utförs i rätt riktning. Nöjda föräldrar betraktas som ett index på verksamhetens kvalitet. Samtidigt som föräldrarnas idéer om förskolan tillskrivs stor betydelse finns det, vilket jag redan beskrivit tidigare i texten, även exempel på att deras röster används i syfte att problematisera förskolans och lärarens roll i familjens liv. Det finns
idéer om att förskolan tar för stor plats i barnets och familjens liv. Dessa idéer framställer ofta en generaliserad bild av föräldrar och deras inställning till förskolan, där lärarna lyfter fram föräldrars röst, ofta med en ironise- rande ansats, för att illustrera att de låter förskolan ta för stor plats i familjens liv. Dessa röster används således för att illustrera det som lärarna tolkar som tecken på osäkerhet i föräldrarollen, och då i synnerhet i de situationer då det finns en diskrepans mellan lärarnas idéer och det som de tolkar som föräld- rarnas idéer.
8. Sociala Representationer Av Förskolan Som Pedagogisk Praktik