Moscovici och Marková (1998) menar att vardagskunskap skall betraktas som en viktig faktor mellan vetenskap och ideologi. Kulturen spelar en avgö- rande roll i skapandet av sociala representationer. Kulturen betraktas därför
som den tredje faktorn mellan samhället och individen. När representationer skapas är såväl konflikt som samarbete involverat i den processen.
Förankring och objektifiering är två processer som är fundamentala för för- ståelsen av hur sociala representationer bildas och artikuleras. Förankring är processen som vägleder okända objekt och händelser in i vår sociala verklig- het genom att de upplevs som meningsfulla och betydelsefulla i våra soci- ala relationer (Chaib & Orfali, 1995). Objektifiering innebär att individen omvandlar idéer till konkreta upplevelser. Det abstrakta blir verkligt. Indi- viden förankrar dessa idéer och reducerar dem till förståelsekategorier och bilder som passar in i en bekant kontext. Det abstrakta blir till något påtag- ligt konkret. Det obekanta blir bekant genom att det överförs till individens egna tankeinnehåll. Alla begrepp kan dock inte bli objektifierade eftersom det finns begränsningar i vår föreställningsförmåga (Purkhardt, 1993). I stu- dien används huvudsakligen begreppet förankring då en av frågeställning- arna syftar till att besvara hur lärarna kommunicerar förståelse och mening av förskolan som pedagogisk praktik.
Det minsta systemet som är involverat i en representation är en triad bestå- ende av två subjekt som intresserar sig för ett objekt. Dessa utgör basen för vidareutvecklingen av mening. Denna triad illustreras grafiskt genom en tri- angel. Bauer och Gaskell (1999) har utvecklat den s.k. toblerone-modellen som ger en konkret bild av hur vardagskunskap utvecklas. Toblerone-model- lens avlånga form illustrerar den triangulära relationen i ett tidsperspektiv. Tidsdimensionen sträcker sig både mot det förflutna och mot framtiden.
Flerstämmig kunskap
Kunskap är flerstämmigt, vilket innebär att människor kan ha skilda repre- sentationer om ett fenomen beroende på vilken grupp de tillhör, till exempel en yrkestillhörighet. Människan tillhör flera olika gruppkonstellationer, vil- ket innebär en möjlighet till pluralitet av sociala representationer. Moscovici (2001) menar att det är möjligt att urskilja två källor till social kunskap, dels den kunskap som vi förvärvar själva genom vår direkta erfarenhet och dels den form av kunskap som vi erhåller genom att förlita oss till experter och andra som vi har god anledning till att tro på. I den senare formen av kunskap är förtroende och tillit de grundläggande elementen. ”[…] trust is both at the origin and the limit of social knowledge”(s. 9). Moscovici talar om cognitive polyphasia. Det innebär att vi har förmågan att kombinera och använda våra
4. Teoretiska Perspektiv
intellektuella kapaciteter på skilda sätt. Antagandet att kunskapen är bunden till den sociala kontexten medför också att kunskapen varierar. Vetande är en aktivitet som bara kan förstås i relation till kontexten från vilken dess logik och rationalitet inhämtas. Marková (2003) menar att kunskap ska betraktas som föränderlig och dialogisk samt att den formas i relationen mellan Ego - Alter och Objekt. Denna representationsprocess liknas ofta vid en triangel där Ego företräds av subjektet, d.v.s. jaget. I kommunikationen mellan Ego och det som Markova benämner Alter, d.v.s. signifikanta andra, upprätthålls och formuleras sociala representationer av ett objekt. Denna triangulära rela- tion måste ses som en helhet. I relationen mellan Ego och Alter finns det en inneboende spänning. Spänningen är grundläggande för kommunikation och förändring. Hur relationen mellan Ego – Alter – Objekt framstår i före- liggande studie illustreras nedan i figur 1.
OBJEKT
Förskolan som pedagogisk praktik
EGO – SUBJEKT ALTER- ANDRA
De enskilda lärarna som ingår i studien Signifikanta andra: Andra
deltagare i Fokus Gruppen
Nuvarande och tidigare
arbetskamrater, makthavare,
föräldrar, barn
Figur 1: Relationen mellan Ego – Alter – Objekt i föreliggande studie (efter Markova, 2003).
Många studier om sociala representationer intresserar sig för hur vetenskaplig kunskap tas emot och integreras som en del i människors vardagskunskap. Bauer och Gaskell (1999) hävdar dock att vetenskaplig kunskap och vardags- kunskap inte är separata. Vi använder oss av vardagskunskapen i vetenskap- liga sammanhang men vetenskaplig kunskap integreras också i vardagliga sammanhang. Moscovici menar, enligt Marková (2003), att den vardagliga och vetenskapliga kunskapen i grunden är olika men ändå komplementära. De baseras på olika förnuft som inte kan ersätta varandra.
Man skiljer mellan att tro och att veta. Det finns en hierarki i kunskapen som medför att vetandet också innebär ett löfte om sanning till skillnad från troendet som vilar på en osäkerhet förknippad med subjektet, samhället och kulturens inflytande. Genom att hänvisa till Moscovici´s begrepp cognitive polyphasia menar Jovchelovitch (2002) att kunskap kan betraktas som ett pluralistiskt, fogligt fenomen som kan omfatta skilda kunskapsteoretiska for- mer och olika förnuft. Istället för att placera tro och kunskap sida vid sida bör man betrakta tro som en särskild form av kunskap.
Cognitive polyphasia thus refers to a state in which different kinds of knowledge, possesing different rationalities, live side by side in the same individual or collective (Jovchelovitch, 2002, p. 124).
Campbell och Jovchelovitch (2000) pekar på att det ofta finns en brist på kommunikation mellan praktiker och teoretiker. De hävdar att en möjlig väg att komma tillrätta med detta problem är att utveckla en teoretiskt grundad socialpsykologi baserad på deltagande. Deras studier visar att samhällsdelta- gande spelar en central roll i försöken att reducera olikheterna i hälsa (Gua- reschi & Jovchelovitch, 2004; Jovchelovitch & Gervais, 1999).
I min tolkning av social representationsteori ser jag de sociala representatio- nerna som överordnade. Detta innebär att jag betraktar begrepp som t.ex. klimat och tröghet i organisationen, liksom föreställningar som element ingående i de sociala representationerna. Sociala representationer är svåra att förändra eftersom de ofta är omedvetna. Genom att kontinuerligt föra en dia- log om arbetssätt, relationer och attityder i arbetslaget kan man medvetande- göra de föreställningar och grundläggande idéer som arbetet vilar på, vilket i sin tur på sikt även kan synliggöra samt påverka våra sociala representationer. Markova (2003, p. 119) åskådliggör detta medvetandegörande genom att hävda att representationsprocessen är det samma som att ”placing something in front of the eyes of another or in front of the mind of another”.