Elevernas förutsättningar

Personalen i de olika klasserna återkom ofta till elevernas förmåga och olika personlighet. Av intervjuerna framgår att eleverna har olika indi- viduella förutsättningar för att lära och tillämpa det innehåll som skolan erbjuder samt att förstå och uttrycka språkliga budskap. Eleverna visar också olika beteenden beroende på den miljö han/hon befinner sig i. I klassrummet kan eleven vara osäker, ängslig och rädd för att göra fel. Eleven svarar på direkt ställda frågor men tar sällan spontant egna initi- ativ till att delta i samtalet. På rasterna kan beteendet däremot var an- norlunda. Förklaringen till detta kan vara flera, såsom att eleven kanske inte har förstått eller uppfattat den fråga som ställts eller att de uttryck som vuxna använder kanske inte ingår i elevens vokabulär. Dessutom kan de krav som ställs vara högre, motivationen och viljan för det som äger rum liten, andra elever i gruppen ta stort utrymme och den aktuella

situationen göra eleven blyg och tillbakadragen. Ibland uttrycker perso- nalen osäkerhet över vad eleven egentligen kan prestera och bedömer att eleven i själva verket kan mer än vad som visas. I dessa lägen kan det ifrågasättas om personalen har reflekterat över elevens utvecklings- zon inom olika områden, en inte helt enkel men nödvändig uppgift och ett sällan använt förfarande när det gäller elever med utvecklingsstör- ning (Gindis, 1999).

Personalen i klassen visar medvetenhet om de svårigheter som ele- verna kan ha och på vilka sätt som de eventuellt kompenserar sin hör- selnedsättning. Men de är ändå osäkra på om eleven verkligen har för- stått. Annan personal i skolan visar inte samma medvetenhet eller hän- synstagande när det gäller elevernas svårigheter och kommunikations- behov menar de. ”Lisa har nog anammat mer tror jag än Pelle…det är så olika från person till person…Pelle har svårare…kommer inte ihåg, frågar hur gör man nu det och så visar man /tecken/ och nästa gång så är det glömt i alla fall”. Detta tyder på att det fortfarande finns kun- skapsbrister i stort i skolan vad gäller barn med hörselnedsättning.

Elevernas minnesfunktion och språkliga förmåga är förutsättningar som personalen återkommer till.

Det är svårt att veta hur mycket han kan. Jag känner att han kan prestera lite mera. Det är svårt för honom att improvisera. Han har tankarna i hu- vudet men har svårt att formulera det. Många gånger vet jag inte om han har förstått. Han tittar på vad de andra gör men ibland blir det fel och då förstår man att han inte har förstått. Han har ett mycket begränsat ordför- råd och för många ord saknar han begrepp. Han har stora svårigheter med abstrakta begrepp.

Han har svårt att hämta upp det på något sätt. Ofta blir det ju så när man läser i kontaktboken, så kan man hjälpa honom lite på traven. Var ni på stan? Då svarar han ja. Vad gjorde ni där? Då sitter han och funderar, men det blir ofta så att man nästan säger alltihop. Han har svårt att återge bakåt i tiden vad som har hänt. Han är osäker på vad det är jag vill ha re- da på och det kanske gör att han låser sig. Jag vet inte. Ibland så märker man ju att hans ordförråd är begränsat och man försöker förklara det tyd- ligt för honom eftersom man inte vet riktigt om han har uppfattat orden tidigare. Men jag tror att han har ett relativt hyfsat ordförråd i förhållande till vad han kan.

Ovanstående utdrag ur intervjuerna ger en antydning om att det finns en osäkerhet kring barnets aktuella nivå inom olika områden därmed blir

det svårt att veta hur den fortsatta vägen till barnets lärande ser ut. En- ligt Vygotsky (Bodorova & Leong, 1996) är det pedagogens uppgift att förse barnet med mer eller mindre täta byggnadsställningar, förutsatt att det finns kännedom om barnets utvecklingszon och hur målen ska for- muleras.

Eleverna har olika förutsättningar vad beträffar begåvning, språklig och kommunikativ förmåga. De är självfallet också olika personlighe- ter, vilket visar sig på olika sätt enligt personalen. De kan vara på ett sätt i klassrummet när situationen är styrd och planerad och på ett annat sätt under spontana aktiviteter, på ett sätt bland vuxna och på ett annat sätt bland kamrater. De kan beskrivas som envisa, blyga eller osäkra.

Hon har lite annorlunda beteende på raster men när det gäller klassunder- visningen, undervisningssituationen så är han otroligt osäker och har stor rädsla att göra fel. Man måste tilltala honom. Kan du svara på denhär frå- gan eller vad tycker du? Fånga in hans uppmärksamhet. Det finns inte några spontana kommentarer eller frågor och svar som han ger utan det är när man tilltalar honom eller frågar direkt.

Han har varit väldigt osäker från början det är mycket mera så att han vill återknyta. Det har blivit mindre och mindre men fortfarande är han mycket så att han vill ha bekräftat. Han ropar då på mig.

Han är duktig på att koncentrera sig. Om han är intresserad går han verk- ligen in för det. Han tycker om att leka själv, sitter och pular för sig själv. Han kan bli väldigt irriterad om de /klasskamraterna/ kommer in och stör honom. Då kan vi vuxna inte heller vara där. Annars är han glad för barn. Han kan vara väldigt envis.

Andra elever har förmåga att ta för sig på den kommunikativa arenan och de beskrivs som sociala, motiverade, vetgiriga och viljestarka. De finner på olika strategier för att få veta och göra sig förstådda, trots att den språkliga uttrycksförmågan inte alltid är tillräcklig.

Han är väldigt social. Har ju väldigt mycket behov av sociala kontakter. Han är väldigt kunskapssökande. Frågar hela tiden. Vad säger du? Vad säger dom? Det kan bli jobbigt ibland nästan. Vad sa du? Vad sa du? Vad sa du? Överallt hela tiden.

Hon är så himla motiverad av att få ut något av det vi kommunicerar så hon lägger ner hela sin kraft på att tyda vad det är jag säger för någonting.

Hon tycker om att vara mitt i smeten. Hon är en social person. Hon sätter sig gärna med sitt jobb vid sidan om någon annan. Hon vill gärna vara mitt bland alla andra.

6.3.1.1 Sammanfattande kommentarer

Personalen i klasserna är sinsemellan överens om hur eleverna är som personer, vilka individuella förutsättningar de har samt att eleverna kan bete sig olika beroende på hur mycket den vuxne förstår. En del elever är osäkra och tillbakadragna och tvivlar på sin egen förmåga medan andra är öppna och strider för att få sin vilja igenom och finner olika möjligheter till att göra sig förstådda. Elevernas individuella förutsätt- ningar kan kopplas till Bronfenbrenners (1989) begrepp ”personal sti- mulus qualities” och ”developmentally structuring attributes”, dvs. ele- vernas personlighet och hur de interagerar i och hanterar sin miljö. Slutsatsen jag drar av de beskrivningar som personalen gjort är att det betraktas som en fördel om barnet är socialt, motiverat, vetgirigt och kan uttrycka sin vilja. Tidigare diskussion kring utvecklingsbedömning och utvecklingspotential (Linehan et al., 1991; Göransson, 1999) tyder på att det finns ett samband mellan barnets uttrycksförmåga, beteende och personalens förväntningar på barnets prestation (jfr. avsnitt 2.4.1). Förväntningarna ställs högre om uttrycksförmågan är större.