Den nationella forskningen om elever med utvecklingsstörning och deras lärande förekommer sällan, vilket bekräftas av Emanuelsson m.fl. (2001):
…kartläggningen av individuella problem är god, medan undersökningar av särskolan och den pedagogiska praktiken därstädes är mycket litet stu- derad…mycket få studier har ägnats åt undervisningsprocessen i särsko- lan i allmänhet…medan några…har ägnat undervisningsproblem med gravt utvecklingsstörda och multihandikappade elever uppmärksamhet" (a.a., s. 125).
Göransson påvisar i sin avhandling (1995) att elever i särskolan sällan samspelar med varandra under lärarledd tid. Personalen uppmuntrade huvudsakligen samspel med dem själva. Det verkar inte heller finnas någon målsättning från lärarnas sida för elevernas samspel med varand- ra. Göransson menar att av tradition betonas inte elevers samspelsför- måga, t.ex. att ta kontakt, tolka känslor, upprätthålla kontakt, lösa kon- flikter, i samma utsträckning som utvecklingen av andra färdigheter. I debatten kring integration av elever med funktionshinder verkar sam- spel mellan barn med funktionshinder och barn utan funktionshinder värderas mer än vad inbördes samspel mellan barn med funktionshinder gör. Göransson menar (1999) att en elevs utvecklingspotential har sam- band med den tid som läraren ägnar eleven, dvs. ju mindre potential eleverna bedöms ha desto mindre tid ägnas eleverna. Andra studier visar också att vetskapen om barns utvecklingsnivå, t.ex. bedömning av kognitiv förmåga påverkar pedagogens förväntningar på barnets poten-
Forskningsprogrammet CHILD (Children Health Intervention Learning Development) vid Mälardalens högskola, under ledning av Eva Björck- Åkesson och Mats Granlund, är inriktat på barn i behov av särskilt stöd. Barns hälsa, lärande och utveckling studeras i relation till fysisk och social miljö. Processer och effekter av intervention är i fokus. Ett av delprojekten handlar om elever med funktionshinder och deras uppfatt- ning av delaktighet i skolan. Aktivt deltagande, tillgänglighet och sam- spel i skolans vardag kartläggs genom analys av den fysiska och sociala miljön. Utgångspunkten är WHO:s klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa. Elever i särskolan ingår som en del. Ett flertal faktorer i såväl miljön som hos individen kan relateras till delak- tighet, varav samspel är en viktig faktor (Granlund, m.fl., 2002, opubli- cerat).
FUB:s forskningsstiftelse ALA7 bedriver bl.a. forskning kring per- soner med utvecklingsstörning och deras livsvillkor, kommunikation och samspel både i och utanför lärandemiljöer, individuella planer, teamarbete samt samverkan mellan särskola och grundskola (Granlund m.fl. 1992, 1999; Olsson, & Granlund, 1993; Göransson, 1995, 1999; Göransson, m.fl., 2000; Roll-Pettersson, 2001).
Inom KKOM-DS, Örebro universitet, bedrivs forskning kring kom- munikation och lärande i olika pedagogiska miljöer. Förskola, grund- skola, specialskola och gymnasieskola står i fokus. Särskola nämns inte (Bagga-Gupta, 2001). Dock framgår att:
En viktig ansats för gruppen är att analysera och förstå identitetskategori- er som t.ex. kön, klass, etnicitet, funktionshinder (döva, blinda, läs- och skrivsvaga, utvecklingsstörda m.fl.) utifrån den betydelse de får i kom- munikativa praktiker" (a.a., s. 46).
Det återstår att se huruvida utvecklingsstörning också kommer att stu- deras och förstås i ”termer av social och kulturell mångfald snarare än som avvikelser från det som antas utgöra det 'normala'" (a.a., s 46). Bagga-Gupta påpekar att specialpedagogiska miljöer för lärande har haft en undanskymd plats i forskningen och att etnografiska studier kan möjliggöra studier av människors interaktion och deltagande i olika pedagogiska arenor. Föreliggande studie skulle genom de etnografiska
7 FUB= Föreningen för Utvecklingsstörda Barn och Ungdomar och vuxna, ALA= Anpassning
tekniker som används kunna bidra till att öka förståelsen av interaktion och deltagande för människor på den pedagogiska arena som ett klass- rum i särskolan är, där elever inte använder det allmänt förekomna kommunikationssättet, dvs. talat språk.
Internationellt återfinns ett antal studier kring utvecklingsstörning och lärande. En studie (Wilson, 1998) fokuserar lärare för barn i tidiga åldrar och beskriver barnet som aktivt och lärande snarare än dess brister. Genom att erbjuda en miljö som på alternativa sätt får barnet att utforska och erfara omvärlden blir barnet aktivt. Det är viktigt, fram- håller författaren, att etablera en teoretisk referensram för att förstå och arbeta med barn i behov av särskilt stöd. Att betrakta barnet ur flera perspektiv, arbeta i team med intervention samt utveckla professiona- lism hos pedagogerna bedöms som väsentligt.
I en interventionsstudie av Kreitzman (1988) var syftet att skapa mer anpassade och strukturerade miljöer som kunde engagera barn och ungdomar med måttligt och gravt funktionshinder i positiva leksitua- tioner i såväl klassrummet som i hemmet. Insatserna riktades både till personalen och den fysiska miljön. Efter projektets slut uppvisade bar- nen, bl.a. ett mer adekvat lekbeteende och förmåga till social interak- tion under lek. Detta tyder på att personal runt barn med funktionshin- der på ett medvetet och aktivt sätt måste tillrättalägga miljön och sti- mulera barnet till lek och socialt samspel.
Översikten visar att det finns få studier om undervisningsprocessen i särskolan. De som finns betonar interaktion och delaktighet som viktiga faktorer för lärande.
5 Metod
I detta kapitel beskrivs och diskuteras den metodologiska ansatsen, vil- ka datainsamlingsmetoder som använts samt hur föreliggande studie har genomförts.
Det valda problemet avgör den metodologiska ansatsen, dvs. tekni- ker för datainsamling, förhållningssätt, databearbetning samt analys. Undersökningens syfte och frågeställningar har motiverat en kvalitativ, processinriktad studie (Eneroth, 1984; Starrin & Svensson, 1994; Kva- le, 1997). Utgångspunkten är en samlad bild av begreppen språk och kommunikation och de delar som ingår i dessa på det sätt som beskrivs i kapitel 3 (Bloom & Lahey, 1978; Lahey, 1988; Johansson, 1988, 1990a, 1990b, 1996; Light, 1989; Light & Binger, 1998; Brodin, 1991; Björck-Åkesson, 1992; Granlund, 1993; Bishop och Mogford, 1993; Lorentzen, 1997; Preisler, 1998; Tvingstedt m.fl., 1999; Ahlström, 2000). Forskare såsom Mehan (1979), Erickson och Schultz (1981) och Qvarsell (1996) menar att när social interaktion studeras är den sociala kontexten av avgörande betydelse. Utifrån den valda teoretiska ramen är min avsikt att studera den interpersonella kommunikationen mellan berörda parter ur flera perspektiv (Bloom & Lahey, 1978; Light & Binger, 1998; Vygotsky, 1978, 1981, 1986) samt relatera resultat i fö- religgande studie till en kontext (Bronfenbrenner, 1979, 1989, 1999; WHO, 2001).