Intervju och uppföljande samtal

Djupintervjun, den etnografiska formella intervjun, var det viktigaste instrumentet för insamling av data i de ursprungliga antropologiska studierna (Hammersley & Atkinson, 1995). Men numer är de vanligaste data i etnografiska studier de samtal som växer fram spontant under forskningens gång. Frågorna i dessa fortlöpande samtal formas av de situationer och händelser, som ständigt uppstår. I anslutning till besö- ken på de åtta olika skolorna i denna undersökning har samtal förts kring de nya frågor och de reflektioner, som uppstått under det fortlö- pande analysarbetet.

Ett vanligt syfte med en intervju är att få veta något om en annan människas tankar, avsikter och känslor kring det fenomen som avses att studeras (Fetterman, 1998). Genom ställda frågor och ett aktivt lyssna- de ska intervjupersonen ges möjlighet att på sitt sätt uttrycka sin upp- fattning om fenomenet.

The fundamental principle of qualitative interviewing is to provide a framework within which respondents express their own understandings in their own terms (Patton, 1990, p. 290).

Intervju som undersökningsinstrument kan konstrueras på olika sätt. Patton (1990) talar om fyra intervjutyper, "informal conversational in- terview", "interview guide approach", "standardized open-ended inter- view" och "closed, fixed response interview". Alla formerna har sin styrka och sin svaghet. I föreliggande studie kan intervjuns utformning närmast liknas vid det som Patton benämner "interview guide appro- ach". Mot bakgrund av uppkomna frågeställningar i kartläggningsstudi- en (Anderson, 1998) har fokus i intervjun koncentreras kring, kommu- nikation, samspel, kompetens, insatser och samverkan. Intervjuguiden utformades kring dessa områden och utprövades tillsammans med en person, som är förtrogen med fältet, men som ej deltog i föreliggande studie. Vissa delar justerades efter detta. Någon pilotundersökning har inte gjorts. I detta avseende har jag inte följt den etnografiska metoden så som den beskrivs av Kullberg (1996).

Tillfällen för dessa intervjuer uppstår i den följd av händelser som studien innehåller. Först då ett behov har uppstått, planeras intervjun… djupin- tervjun kan vara en fortsättning på ett samtal och den kan vara en upp- följning av en observation (Kullberg, 1996, ss. 88–89).

De åtta intervjuerna genomfördes under månaderna mars till maj den första terminen. Alla intervjuer spelades in på band. I två fall intervjua- des enbart klassläraren och i alla andra fall deltog klasslärare samt en eller två andra medarbetare i klassen. Alla var tillfrågade om sin in- ställning till att spela in intervjun på band. Viss tveksamhet förekom, men alla godkände efter det att syftet diskuterats. Rädslan kan minime- ras om det finns förvissning om att materialet kommer att behandlas konfidentiellt (Fetterman, 1998). Intervjupersonerna delgavs inte inter- vjuguiden i förhand, då jag bedömde att detta förfarande skulle kunna leda till att svaren tillrättalades.

Den uppställda ordningen i intervjuguiden har inte alltid följts, utan frågor har infunnit sig alltefter samtalets utveckling. Intervjuerna har mer haft karaktären av strukturerade samtal. Hur mycket det faktum att såväl intervjupersonerna som undersökningsområdet redan är kända för mig har påverkat undersökningens olika delar är svårt att exakt avgöra. Jag är dock medveten om att så har skett.

De inspelade intervjuerna skrevs ut fortlöpande under samma tidspe- riod som intervjuerna genomfördes. Även om detta tog mycket tid i anspråk, var det nödvändigt. Kvale (1997) menar att det inte finns någ- ra standardsvar på frågan om tillvägagångssätt vid utskrift av en inter- vju, utan det beror på vilket syftet är. Enligt etnografisk tradition transkriberas intervjuer i talspråksform. Avsikten i föreliggande studie är emellertid att fokusera på vad intervjupersonerna säger och inte i en lingvistisk mening analysera hur budskapet förmedlas. Intervjuerna har skrivits ut genom att talspråket har ”putsats” till och med reduktion av omskrivningar och upprepningar. Utskrifterna omfattar cirka 130 sidor text. Alla medverkande har tagit del av den skriftliga versionen av in- tervjun och haft möjlighet att ge sina synpunkter. Smärre innehållsmäs- siga justeringar har tillförts, vilka har beaktats i utskriften. Flera har framfört synpunkter på att den språkliga formen förlorar liv och blir fyrkantig när det talade språket i intervjun överförs till text, genom kommentarer som: "pratar jag såhär", "det finns ju inget sammanhang", ”vad kan man få ut av detta". Detta speglar mer språkets formsida och snarare en ovana att se i tryck det som sägs än textens innehåll.

I samband med utskriften uppstod ibland behov av förtydliganden men också helt nya frågor av värde att få besvarade i studien. Dessa frågor bifogades skriftligen tillsammans med det utsända protokollet och besvarades skriftligt eller i samband med mitt nästa besök på sko- lan. Det etnografiska förfaringssättet medför att studien ständigt gene- rerar nya frågor som behöver utforskas ytterligare.

Efter det att utskrifterna godkänts påbörjades den första analysen. Texterna har lästs igenom flera gånger och radnumrerats, för att jag längre fram lättare skulle kunna återgå till ursprungsmaterialet vid upp- rättandet av citatlistor. I denna första analys har jag sökt efter "me- ningsenheter" (Kvale, 1997) i de svar som avgivits. Inom etnografin motsvaras detta av tankeenheter. Dessa har skrivits ner. I nästa steg söktes efter framträdande mönster, vilka senare kunde sammanföras till mer övergripande teman, som relaterades till studiens preciserade frå- geställningar. Analys av och reflektion kring datamaterialet har varit en ständigt pågående process. Detta har jag försökt att ta fasta på, för att kunna överblicka och hantera datamaterialet.

Intervjun är ett samspel mellan två eller flera människor och behöver noggranna förberedelser. En viss självrannsakan är på sin plats vad beträffar att ställa ledande frågor och inte alltid lyssna till punkt. Det nära förhållandet till det problemområde som beforskats har lett till att

jag kan ha blivit såväl hemmablind som för inlevelsefull. Det finns så- ledes en fara i att ha stor förkunskap om fältet. Det är därför viktigt att vara kritiskt medveten och reflektera över egna förutsättningar och kunskaper och hur dessa tillämpats under olika delar av forskningsar- betet. Denna kritiska medvetenhet har varit ytterligare ett skäl till att nya frågor ställts eller gamla givits möjlighet till vidareutveckling un- der fortlöpande "informella intervjuer" (Hammersley & Atkinson, 1995).