Enkäter till föräldrar och personal

Resultatredovisningen koncentreras på likheter och skillnader mellan de uppfattningar som föräldrar och personal givit uttryck för. De över- gripande svaren från enkäterna redovisas på likartat sätt som elevbe- skrivningarna. Individnivån rör uppfattningen om barnets funktionshin- der, hjälpmedel och kommunikation. Gruppnivån rör uppfattningen om barnets skolplacering, samspel med kamrater och andra och problema- tik i samband med barnets kommunikation. Samverkansnivån rör det stöd och de insatser föräldrar och skolpersonal beskrivit att de fått för- anlett av barnets funktionshinder.

6.2.1.1 Individnivå

I enkäterna ställdes frågan till föräldrar och personal om vilket eller vilka funktionshinder det enskilda barnet bedömdes ha, samt vilka kon- sekvenser detta/dessa får i vardagen. Vad beträffar fyra barn beskriver föräldrarna funktionshinder eller svårigheter som de anser barnet har men som personalen inte uppger. Konsekvenserna av funktionshindret i vardagen är olika för varje enskilt barn, anser både föräldrar och perso- nal, och de är sannolikt olika beroende på om barnet vistas i hemmet eller i skolan. Barnets hörselnedsättning visar sig mer påtaglig i skolan än i hemmet. Personal och föräldrar är överens om att en flicka har be-

teendeavvikelser men de ser mycket olika på det och den beskrivning som görs får helt olika innebörd. Personalens ordval har en mera nega- tiv ton än föräldrarnas och antyder hur beteendet visar sig i skolan.

Hon är envis, sätter eller lägger sig på golvet (P). Hon lever i sin egen lilla värld (F).

Detsamma gäller för en pojke. Trots att både föräldrar och personal bedömer att barnet har beteendeavvikelser uttrycks det på helt olika sätt. Föräldrarnas beskrivning görs i allmänna ordalag medan persona- len beskriver ett negativt beteende.

Han har koncentrationssvårigheter (F). Han är stökig och skrikig emellanåt (P).

Några elever har ordinerats hörseltekniska hjälpmedel, vilka varken används i hemmet eller i skolan.

Vägrar ha hörapparaterna på sig (F).

Hörapparater och slinga används inte beroende på att föräldrarna anser att barnet är hörande till viss del (P).

Ett bättre uppföljning av de hörseltekniska hjälpmedlens användning och skälen till varför de ordinerats men inte används vore önskvärt så att barnets möjligheter till aktivitet och delaktighet inte försvåras av dessa skäl.

Vad gäller barnens kommunikationssätt använder personal respekti- ve föräldrar olika vokabulär. Ordet ”tecken” i någon form förekommer som kommunikationssätt till alla barn utom för ett. Ett barn använder oftast tal, vilket både föräldrar och personal är överens om. Tre föräld- rar anger att barnen använder teckenspråk, medan personalen anger detta i två fall. Vad beträffar övriga barn beskriver såväl föräldrar som personal att barnet oftast använder flera olika uttryckssätt, även om de inte är överens om vilka uttryckssätt det enskilda barnet använder.

Teckenspråk med något enstaka ord samt ljud och pekningar (F). Teckenkommunikation och kroppsspråk (P).

En fråga i enkäten handlade om vad barnet helst vill kommunicera om. Den fråga ställdes för att få en uppfattning om innehållet i barnens kommunikation. Detta är oftast knutet till här och nu och till de erfa- renheter som varje enskilt barn har. De flesta barn berättar något i hemmet om vad som hänt i skolan eller något i skolan om vad som hänt på fritiden. Det är fler föräldrar än personal som anser att barnen berät- tar något i hemmet respektive i skolan. Samtalet berör då oftast något som hänt barnet eller någon aktivitet barnet deltagit i. Några i personal- gruppen menar att eleverna sällan berättar spontant, utan oftast behöver stöd i form av frågor eller bilder. Det förekommer också att föräldrar och personal har helt olika uppfattning om barnets förmåga att berätta för någon annan. I exemplet nedan förlägger skolpersonalen barnets icke-berättande till problem hos det enskilda barnet utan att lyfta fram sin egen roll medan föräldrarna istället avser situationer som barnet kan kommunicera om.

Hon har inte det tidsbegreppet (P).

Ibland tecknar hon om badet i skolan eller köket eller slöjden om hon har något med hem (F).

Det ankommer på den vuxne i skolan att möjliggöra barnets eget be- rättande kring gjorda upplevelser och erfarenheter. De allra flesta för- äldrar anser att deras barn vill uttrycka mer än vad de har möjligheter till. Det handlar då framförallt om vardagliga situationer och att språk- ligt kunna uttrycka en önskan eller en känsla.

Prata om allt det dagliga. Vad hon tycker om folk och ting. Hur hon mår och känner sig (F).

Att redogöra för emotioner och skeenden vid kränkningar eller när han blivit orättvist behandlad (F).

Hälften av skolpersonalen tror att eleverna skulle vilja uttrycka mer än vad de kan i dagsläget. Föräldrarna betonar emellertid emotionerna, dvs. att de önskar att barnet skulle kunna berätta om hur det känner sig och blir behandlat. Detta överensstämmer med Göranssons (1995) iakttagelser att andra färdigheter än att exempelvis tolka känslor och lösa konflikter av tradition betonas i skolan.

Flertalet föräldrar och personal är överens om målen med barnens kommunikation. Målen är allmänt hållna, även om det framgår med tydlighet att kommunikativt samspel med andra prioriteras. I exemplet nedan är båda parter överens om att barnet behöver en kommunika- tionsmiljö där flertalet använder samma kommunikationssätt och där kamrater är betydelsefulla.

Jämnåriga kompisar att kommunicera med på teckenspråk (F). En mer heltäckande teckenspråksmiljö (P).

Sammanfattande kommentarer

Enligt den miljörelaterade synen på funktionshinder är det rimligt att anta att konsekvenserna för enskilda barn blir olika beroende på hur närmiljön är, dvs. i vilken utsträckning barnet kan utföra handlingar och bli delaktig i sin miljö. Detta skulle kunna vara en förklaring till de olikheter som beskrivits. Men det förekommer också att personal och föräldrar uppger olika funktionshinder för samma barn, vilket kan tyda på att det läggs olika vikt vid barnets svårigheter. Alla barn uppges ha andra funktionshinder eller svårigheter utöver hörselnedsättningen. Både föräldrar och personal är överens om att alla barn har tal-, språk- och kommunikationssvårigheter och beskriver vilka konsekvenser des- sa kan få. För några barn anger föräldrarna att orsaken till barnets svå- righeter återfinns i något av de andra funktionshinder som barnet be- döms ha. Konsekvenserna av hörselnedsättningen påtalas oftare av skolpersonalen än av föräldrarna. I en större grupp där kommunikatio- nen inte alltid är direkt riktad till det enskilda barnet blir svårigheterna tydligare. Detta kan vara en förklaring till att konsekvenserna av hör- selnedsättningen blir mer påtaglig för barnet i skolan än i hemmet.

Vuxna liksom barn använder oftast flera kommunikationssätt samti- digt. Personalen menar att de använder fler kombinationer av egna ut- tryckssätt än vad föräldrarna gör. Någon av personalen förklarar detta med att elevsammansättningen är så heterogen De begrepp kring kom- munikationssätt som används i beskrivningen till enskilda barn varierar mellan föräldrar och personal Det kan vara så att samma saker avses trots den vokabulär som används i beskrivningen av visuell-gestuell kommunikation, dvs. tecken, teckenkommunikation, tecken till tal, teckenspråk. Det kan också vara så att kunskapen om de skillnader som föreligger mellan tecken och samtidigt tal och teckenspråk saknas. Det är väsentligt att tydliggöra att teckenspråk är ett språk och att tecken till

detta område krävs fortfarande klargörande diskussioner och att ställ- ning tas till frågor av typen: Skall personer med utvecklingsstörning och hörselnedsättning använda tecken och samtidigt tal eller tecken- språk? Vad och vem skall avgöra detta? Går det att blanda kommuni- kationssätt och vilka konsekvenser får detta i så fall för språkutveck- lingen i ett långtidsperspektiv?

6.2.1.2 Gruppnivå

Fem av nio föräldrar menar att det inte fanns något val när barnet skulle börja skolan, medan två föräldrar menar att en homogen grupp och kunnig personal motiverade valet av skolplacering. All skolpersonal menar att föräldrarna görs delaktiga i skolan medan sju av nio föräldrar anser sig delaktiga i barnets skolgång. Flera föräldrar betonar att de har bra kontakt med skolans personal och det är företrädesvis formen för delaktighet, dvs. på vilket sätt som samverkan mellan skola och hem sker som beskrivs, snarare än kring innehållet i den samverkan som äger rum.

I ett fall skiljer sig föräldrars och personals uppfattning om vilken undervisningsform eleven går i. Föräldrarna anger att eleven går i grundsärskolan och skolpersonal att eleven går i träningsskolan. Sam- ma föräldrar anser sig inte delaktiga i barnets skolgång. Föräldrar har rätt till en tydlig information i skolplaceringsfrågor.

En annan fråga i enkäten rörde hur barnet gör sig förstått av kamra- ter och vuxna i andra miljöer utanför hem och skola. Jämfört med för- äldrarna är skolpersonalen mer optimistiska till att vuxna och kamrater i andra miljöer förstår barnets kommunikation.

Föräldrarna anser att personer utanför hemmet vanligtvis använder tal till barnet, medan skolpersonalen anser att personer utanför klass- rummet vanligtvis tecknar till barnet. Både föräldrar och personal är däremot överens om att de flesta av barnen använder olika kommuni- kationssätt i olika miljöer. Föräldrarna anser i större utsträckning än skolans personal att barnen oftast både förstår och blir förstått i hemmet respektive i skolan. Goode (1994) menar att i hemmet finns rutiner och emotionella band som underlättar den kommunikativa förståelsen.

En fråga gällde om barnet leker med andra barn i skolan. Ett barn blir sällan förstått men leker oftast med andra barn medan ett barn ganska ofta blir förstått men sällan leker med kamrater. Både barnets

personlighet, kommunikationsförmåga och i vilken utsträckning andra barn bjuder in till lek verkar ha betydelse för om barnen leker med var- andra eller inte.

På frågan i vilka situationer barnet kommunicerar som mest angavs många olika svar, t.ex. matsituation, lek, på tu man hand, vid stark mo- tivation. Varje barn föredrar oftast någon speciell situation. Föräldrar och personal är relativt eniga om vilka situationer som inbjuder till kommunikation och det framgår att det oftast är mer informella kom- munikationssituationer.

I leksituationer eller när det händer något spännande och roligt (F). Vid spontan lek (P).

Föräldrar och personal är överens om att barnens kommunikation vållar dem svårigheter. De förstår inte alltid barnens uttryck eller intentioner. Förklaringar till detta läggs såväl på den enskilde individen som i mil- jön eller bådadera. I det första exemplet nedan förlägger föräldrarna svårigheterna både till individen och till miljön, dvs. båda saknar till- räckliga teckenspråkskunskaper. Personalen däremot bedömer att pro- blematiken är kopplat till individuella svårigheter hos barnet.

Att hon behöver mycket teckenspråk för det är det som utvecklar henne mest just nu. Att omgivningen behöver tecken för att förstå henne (F). Slarviga tecken som aldrig går i repris (P).

I det andra exemplet anser både föräldrar och personal att barnets svå- righeter hänger samman med omgivningens svårigheter att tillrättalägga undervisning och att tolka de budskap som ges.

Frustration över att inte veta vad han menar (F).

Det är svårt att få honom uppmärksam. I en så stor grupp är det inte alltid enkelt att kunna vara ensam med honom (P).

Det är inte heller helt ovanligt att föräldrar förlägger orsaken till andra hinder än den hörselnedsättning som barnet också har, vilket innebär att problematiken förläggs till det enskilda barnet.

Svårigheterna beror först och främst på autism ej på hörselhandikappet (F).

Sammanfattande kommentarer

Föräldrarna visade sig, jämfört med skolpersonalen, vara mer skeptiska till att barnet blir förstått av andra. Vilken tilltro lägger parterna till den kommunikativa kompetensen hos personer i den närmaste miljön? Un- derskattar föräldrarna barnens närmiljö eller överskattar personalen den? Är föräldrarna mer realistiska eller kritiska till barnens närmiljö än vad personalen är? Tydligt är att det enskilda barnets behov inte all- tid styr. Det verkar som om de flesta barn varierar sitt kommunika- tionssätt beroende på vem de kommunicerar med och det är inte vanligt att barnen möter någon som kan gestuellt språk utanför hemmet och skolan. Befinner sig barnet i en kommunikativ miljö i skolan som är bättre rustad att möta och förstå barnet än den som barnet möter på sin fritid? Det framkommer av resultatet att gestuellt språk är mer vanligt förekommande i skolmiljön än i den miljö som barnet vistas i på sin fritid. Detta skulle kunna tyda på att de kommunikativa färdigheter, som personer i närmiljöer råkar ha är mer styrande än barnets behov, vilket också framgick i kartläggningsstudien (Anderson 1998). Studier av Bryen et al. (1988) samt Bryen och McGinley (1991) visade också att teckenkompetensen hos personer i omgivningen varierade stort.

De allra flesta av de tillfrågade upplever sig ha svårigheter i förhål- lande till barnens kommunikation och anger olika förklaringar till detta. Någon enkel slutsats går inte att dra. Både föräldrar och personal för- lägger i vissa fall samstämmigt svårigheterna såväl i miljön som till det enskilda barnet, medan i andra fall enbart förhållanden i miljön fokuse- ras. I ett par fall är både föräldrar och personal överens om svårigheter- na och förlägger dem till enskilda svårigheter som barnet har. De fram- kommer med tydlighet att det är nödvändigt att etablera nätverk där enskilda barns språkliga behov står i fokus (Johansson, 2000).

6.2.1.3 Samverkansnivå

Personalen känner oftast till att barnet kontrolleras på syn- och hör- central, men vet sällan hur ofta detta sker. Ansvaret för detta ankommer på familjen.

Någon beskrivning över vilken hjälp parterna anser sig behöva åter- finns sällan varken från föräldrar eller personal. Det kan finnas flera

förklaringar till detta. Stödet kanske redan finns och svårigheterna ut- gör därmed endast ett konstaterande, men det kan också vittna om re- signation eller ovana inför att uttrycka och formulera behov. Under intervjuerna uttryckte dock personalen behov av olika former av stöd för både egen och barnets del.

Vi behöver logoped, hörselpedagog och experthjälp och handledning (P). Sex av barnen hade haft kontakt med ÅRC, medan tre inte hade haft det när enkäterna besvarades. Senare har ytterligare ett barn haft kontakt med ÅRC. Om barnet varit i kontakt med ÅRC före skolstart har upp- följning skett även i skolan. Både personal och föräldrar är nöjda med dessa kontakter.

6.2.1.4 Slutsatser

Syftet med detta frågeformulär var att studera likheter och skillnader i föräldrarnas respektive personalens beskrivning av barnets och den egna kommunikationen. Det finns såväl likheter som skillnader. Skill- naderna berör framförallt olikheter i språkbruk, vilket kan få konsek- venser för förhållningssätt och bemötande. Barnets eventuella svårig- heter värderas också olika kanske till följd av att konsekvenserna blir olika beroende på den miljö barnet vistas i. Tilltron till omgivningens kommunikativa möjligheter skiljer sig också åt mellan föräldrar och personal. Detta resultat kan tyda på att det är väsentligt att reflektera över det språkbruk som används så att adekvat bemötande och insatser möjliggörs. Likaså att nätverket som pedagogisk idé etableras runt barn med kommunikativa och språkliga svårigheter, vilket Johansson (2000) påpekar. Likheterna i föräldrarnas och personalens beskrivningar berör egna kommunikationssätt, dvs. personer använder ofta flera olika kommunikationssätt, vilket antyder att ”total kommunikation” används i syfte att barnet skall förstå. Parterna menar också att barnet möts av olika kommunikationssätt i olika miljöer. Såväl föräldrar som personal upplever tillkortakommanden i relation till barnets kommunikations- förmåga. Orsaker till upplevda svårigheter hos barnet förläggs både till det enskilda barnet och till den omgivande miljön. Både föräldrar och personal anger kommunikationsmål som är generella. Beskrivning av specifikt stöd som kan underlätta kommunikationssituationen saknas nästan helt. Parterna är nöjda med det pedagogiska stöd som resur- scenter förmedlat, vilket särskilt föräldrarna betonar. Även detta resul-

tat utgör en grund för diskussioner och reflektioner i nätverk, där par- terna kan samverka på lika villkor.

I analysen av enkäterna upptäcktes att viss information behövde för- djupas, vilket gjordes i samband med intervju och informella samtal med personalen. Detta har inte gjorts med föräldrar, vilket självfallet är en brist i studien.