Individ-, grupp och samverkansnivå

På individnivån kommer eleverna att beskrivas som personer utifrån den information som datamaterialet givit. Citat hämtade ur den infor- mation som föräldrar och skolpersonal givit illustrerar dessa beskriv- ningar. Någon jämförelse med psykologiska eller medicinska bedöm- ningar har inte gjorts eller eftersträvats.

På gruppnivån beskrivs elever och personal i de klasser som är re- presenterade samt relationer och kommunikation i klassen och kontak- ter med andra utanför klassen. Samverkan med föräldrar ingår även här.

På samverkansnivån beskrivs vilka insatser som gjorts och görs för den enskilde eleven eller som stöd till personal och föräldrar.

6.1.1.1 Benjamin

Individnivå

Benjamin är nio år och går första året på Boklundens skola. Han går på

fritids på samma skola och har ledsagarservice på fritiden. Hans hörsel- nedsättning har vid senare undersökningar visat sig vara lindrigare än vad som tidigare bedömts. Benjamin har hörapparater som inte an- vänds. Enligt föräldrarna har han ”…svårt att lokalisera ljud, vilket får konsekvenser för mycket inte minst trafik”. Han har glasögon för av- ståndsseende. Benjamin kommunicerar med teckenspråk ”tidvis i kom- bination med talförsök” (F) samt ”gester, kroppsspråk, ljud beroende på situation och person” (P).

Gruppnivå

Benjamins klass förändrades under tiden som studien pågick såväl elev-

som personalmässigt. Kvar fanns fritidspedagogen som arbetar både i klassen och på fritids. Den nya klassläraren och elevassistenten hade båda teckenspråkserfarenhet. Benjamin har tre klasskamrater. Särsko- lans klasser tillhör en stor grundskola som är lokalmässigt utspridd. Benjamin ”tar mer kontakt med vuxna än med barn, t.ex. gympaläraren och Stina (talpedagogen), andra är det inte så mycket med. Annars är han ju glad för barn. När Per (elev) är här går han ju mer till honom” (P). Han får individuellt stöd av talpedagogen ett par gånger i veckan. Föräldrarna anser att Benjamin sällan gör sig förstådd utanför familjen och att han har ”reducerad förmåga att uttrycka såväl emotioner och händelser, vilket försätter honom i svårigheter när han kränks, känner oro, ledsamhet etc”. Själva förstår de inte sitt barn när de ”inte känner till situationer och deras sammanhang och då han använder tecken som vi inte känner till”. I hemmet används både tecken och tal. Samverkan mellan skola och hem sker med kontaktbok, föräldramöte och utveck- lingssamtal samt i samband med den individuella planen.

Samverkansnivå

Benjamin gick under sin förskoletid på en teckenspråkig förskola.

för det skolval som föräldrarna gjorde. Benjamin kontrolleras en gång per år på hörcentralen. Kontakt med ÅRC initierades under förskoleti- den. De deltog aktivt i skolplaceringen och fortsatte att ge pedagogiskt stöd under första läsåret. ”Ett mycket bra samarbete, där service och kunskaper är förträffliga – inte minst gällande bemötande…”, anser föräldrarna.

6.1.1.2 Annika

Individnivå

Annika är sjutton år. Hon går sitt sista år på Almdalens skola. Annika

går på fritids på eftermiddagar och har en stödfamilj, som hon vistats hos under vissa veckoslut. Annika har en måttlig till grav hörselned- sättning, som upptäcktes i tioårs åldern. Hon använder hörapparater på båda öronen och hörselslinga används i klassrummet. Hon kommunice- rar med ljud, enstaka talade ett- eller tvåordssatser, teckensatser om två-tre tecken, mimik och kroppsspråk. ”Hon använder hela sig när hon talar. Det är väldigt tydligt” (P). ”Annika är jättebra på att avläsa” (P). Föräldrarna anser att Annika numera mest använder tal ”i mån de för- står” och tecken när hon ”vill något mycket”. Föräldrarna menar att målet för Annikas kommunikation är ”att kunna prata och bli förstådd som ett vanligt barn”.

Gruppnivå

Annika går i en klass tillsammans med sex andra elever. Almdalens

skola är en låg- och mellanstadieskola och klassen är den enda särsko- leklassen på denna skola. I klassen finns en klasslärare och en elevas- sistent. Klassläraren menar att personalen som är i klassen ”de kan ju teckenspråk och tecknar”. Klasskamraternas kommunikativa nivå sträcker sig från enbart ljud och kroppsspråk till talat språk. Annika kontaktar sina klasskamrater på olika sätt beroende på situation. Klass- kamraterna tar ofta kontakt med Annika. Annikas klass har funnits länge på skolan. ”De ser våra elever som personer som Annika och Lisa med vad det innebär. Inte som ett vitt begrepp som man annars gör” (P). Kontakten mellan skola och hem är tät. Föräldrarna anser att Anni- kas hörselnedsättning inte får några större konsekvenser men att hon har ”svårt att kommunicera med vanligt folk”. I hemmet används mes- tadels tal. Klassläraren menar att Annika har svårigheter i kommunika- tionen med andra och ”hon blir ofta missförstådd och missbedömer

situationer”. Gruppen är viktig för Annika. ”Annika är en social person så hon vill gärna vara mitt bland alla andra” (P).

Samverkansnivå

I början av skoltiden lades för lite resurser på Annikas kommunika- tionsproblem enligt föräldrarna. På fritids och i stödfamiljen använder inte Annika sina hörapparater. Stödfamiljen använder inte tecken. ”Det har gjorts mycket insatser för Annika ända sen hon var liten. Hon har fått vad hon kan ta till sig, men det har inte följts upp på alla stäl- len…föräldrarna tycker annorlunda. De är inte nöjda. Föräldrarna har hela tiden önskat mer tal. Bara hon får mer tal blir det bra. Annika bor- de varit i en mer tecknande miljö" (P). En hörsellärare har tidigare be- sökt Annika och klassen men detta sker inte längre. Hon går på regel- bundna kontroller på hörcentralen och hon är anmäld till ÅRC9. Klass- läraren uttrycker oro inför övergången till en annan skola. Föräldrarna anser att det ”fanns inga val” (F).

6.1.1.3 Erika

Individnivå

Erika är åtta år och går andra året på Ekhagenskolan. Graden av Erikas

hörselnedsättning är oklar, då den har varierat vid olika hörselmätning- ar, men talet har inte utvecklats i den takt som förväntats. Både i hem- met och i skolan finns hörseltekniska utrustningar, som sällan används. ”Föräldrarna anser att Erika är hörande till viss del och att hörappara- terna ej behöver användas, freestylemodellen används i klassrummet” (P). Erika har korrektionsglas, som hon använder. Erika kommunicerar med ”teckenkommunikation och kroppsspråk. Hon tar kontakt med andra på samma sätt oberoende om det är barn eller vuxna” (P). Erika har en stödfamilj, som hon vistas hos under veckoslut. Målet med hen- nes kommunikation är ”talet…att kunna tala om vad som hänt under dagen och kunna förklara saker” (F). ”Eftersom teckenkommunikation fallit ut så väl, vill man ge henne så mycket som möjligt utav den” (P). Skolan och hemmet har olika mål med Erikas kommunikation.

Gruppnivå

Erika har fyra klasskamrater. På skolan finns flera klasser både i grund-

och särskola. Förutom klassläraren finns två elevassistenter. Både tal och tecken och samtidigt tal används i klassen. Förutom klasspersonal träffar Erika övningslärare och får individuellt stöd av talpedagog. ”Torbjörn (idrottsläraren) har inte tecknat så länge, men han har blivit intresserad. Dom två kan ju också ha dialog både i badet och gymnasti- ken" (P). Föräldrarna förstår Erika i större utsträckning än vad skolper- sonalen gör men ”…ibland tecknar hon och man förstår inte vad hon menar...”. Enligt föräldrarna vill hon sannolikt berätta saker som hon dock inte kan. Erika förstås sällan av sina klasskamrater ”klasskam- raternas handikapp…gör att hon inte blir förstådd på rätt sätt” (P). Eri- ka leker ofta med andra barn, ”… har nästan alltid kamrater omkring sig. Hon tar kontakt med grundskolan och hon ger sig inte förrän dom förstår henne” (P). Hon har en bestämd vilja och hon är nyfiken på and- ra. Föräldrarna uppger sig vara delaktiga i Erikas skolgång.

Samverkansnivå

Erika fick stöd från landstingets pedagogiska hörselvård under försko-

letiden. Då och då görs fortfarande besök i klassen, för att kontrollera Erikas hjälpmedel. Hon kontrolleras regelbundet både på syn- och hör- central. Skolplaceringen gjordes enligt föräldrarna utifrån ”kunnig per- sonal och att det är rutin” (att välja just denna skola). Initialt uppger såväl hem och skola att ingen kontakt har tagits med ÅRC. Under stu- diens gång anmäls Erika för utredning.

6.1.1.4 David

Individnivå

David är tolv år och går femte året i en klass på Dragonskolan. David

har en måttlig till grav hörselnedsättning, använder hörapparater och har hörselteknisk utrustning både i skolan och i hemmet. Han har ”svårt att hänga med i större grupp, missuppfattar ofta vad som sägs och blir lätt besviken. Har svårt att göra sig förstådd” (F). Klassläraren menar att det är svårt ”att veta om han förstått eller inte hört…han svarar eller frågar aldrig spontant…den enda spontana kommunikationen han har är när han äter”. David kommunicerar huvudsakligen med tal och kropps- språk. ”När han inte kan, uttalar han det med hela sin kropp. Tittar

tecken. Vi har försökt. Han använder inte heller hemma. Föräldrarna vill att han ska lära sig tala. De önskade tecken förut” (P). ”Jag tror att min son har en språkstörning och inte en utvecklingsstörning” (F). Skolans och hemmets syn på Davids kommunikationsbehov skiljer sig åt.

Gruppnivå

David går år fem i en klass bestående av sex elever. På skolan finns alla

årskurser representerade i såväl särskola som grundskola. Förutom klassläraren finns också en elevassistent. Dessa använder förutom tal också stödtecken och handalfabet i viss undervisning. Klasskamraterna är mycket ”verbala…hur ska de hinna teckna också när de bara babblar på”, men ”försöker förstå honom, speciellt en kamrat som han känner sen lågstadiet…han leker mycket sällan med andra barn på skolan” (P). Han träffar många andra lärare på skolan, framförallt i övningsämnen. Alla använder tal när de kommunicerar med David. Han får individuellt stöd av talpedagog, vilken senare ersattes av en hörsellärare, som följer upp de teoretiska ämnena samt kontrollerar den hörseltekniska utrust- ningen. Alla använder tal till David. ”…tror han känner stora krav på sig från mig och barnen fast han är säker i gruppen. Vi tränar mycket på att prata i grupp…” (P). Föräldrarna upplever sig delaktiga i hans skol- gång. Utifrån utvecklingssamtal planeras och revideras Davids skolar- bete.

Samverkansnivå

David fick under sin förskoletid stöd från landstingets pedagogiska

hörselvård. Han kontrolleras regelbundet på hörcentral. Inför skolstar- ten sökte föräldrarna olika skolalternativ, men pga. att alternativen ”hade för stora grupper och för lite resurser” valdes särskolan. Föräld- rarna har under skoltiden efterlyst ”språkstörningstest, logoped och hörsellärare till honom och teckenspråk. Med mycket litet eller inget alls gensvar” (F). Personalen menar att de behöver mer teckenkunskap för att bygga upp undervisningen och att hela skolan skulle använda tecken. Klassläraren efterlyser handledning för egen del. Någon kontakt med ÅRC har inte tagits.

6.1.1.5 Gunilla

Individnivå

Gunilla är åtta år och går första året på Granlidens skola. Gunilla vistas

på fritids på eftermiddagarna. Föräldrarna är tveksamma till om hon gör sig förstådd där. Skolpersonalen anser att de själva förstår mer än kam- raterna. Gunilla har en måttlig till grav hörselnedsättning. Hon har hör- apparater, ”vilket är jobbigt” (F) och hörselslinga i klassrummet. ”Talet kommer när det är något som inte stämmer för henne, hon har oftast två ord.” (P). Hon kommunicerar oftast med tecken och kroppsspråk. ”Gunilla är skicklig i kroppsspråk” (P). ”…hon använder teckenspråk och får hon inte det tror vi att hennes utveckling kommer att avstanna tyvärr” (F). Föräldrarna anser att målet med Gunillas kommunikation är ”att det hon tecknar, säger till oss ska vi kunna tolka och förstå” (F).

Gruppnivå

Gunilla har åtta klasskamrater. Hennes klass finns i en skolbyggnad

tillsammans med flera klasser i grundskolan. I klassen finns en lärare och två elevassistenter. Förutom dessa träffar Gunilla också övningslä- rare. Hon leker sällan med andra barn, men ”bredvid och hon har mycket omsorg om andra, vill gärna styra och ställa med andra. Kom- municerar mest med vuxna, inte så konstigt eftersom hon haft personlig assistent” (P). Det är svårt utanför familjen. ”…svårt när man använder teckenspråk, inte så många hörande kan det. Det blir mest pekningar. Omgivningen behöver tecken för att förstå henne” (F). Föräldrarna känner sig inte delaktiga i skolan. ”Föräldrarna har bett att vi skulle skriva mer utförligt i boken, så att de vet mer därhemma. Vi försöker göra det så mycket vi kan” (P).

Samverkansnivå

Gunilla gick på hörselförskola innan skolstarten och ÅRC har varit

involverad. ”Mycket positivt, en helt rätt bild av hennes utveckling och behov, bl.a. teckenspråk för hennes utveckling” (F). Enligt föräldrarna fanns inget bra alternativ på hemorten vad gäller skolplaceringen. Sko- lan får tekniskt och pedagogiskt stöd av personal inom pedagogiska hörselvården och ÅRC. ”Här på skolan kan vi ge Gunilla teckenkom- munikation inte teckenspråk. Vi har haft mycket diskussion om detta. Nätverket har haft krav och förväntningar på oss som kolliderat, bl.a. synen på teckenspråk” (P). Gunilla kontrolleras regelbundet på hör- och

syncentral. Under studiens gång ansökte föräldrarna om annan skolpla- cering.

6.1.1.6 Fredrik

Individnivå

Fredrik är tio år och går tredje året på Fläderskolan och går på fritids på

eftermiddagarna. Fredrik har en måttlig till grav hörselnedsättning. Han har både hörapparater och glasögon, vilka han ”vägrar ha på sig” (F). Personalen i skolan menar att detta gör att Fredrik ”missar det sociala från andra kamrater och kräver ögonkontakt och total koncentration. Han kommunicerar med kroppsspråk och en del tecken, som också kan vara 'hemmagjorda'. Han använder ju inte sina tecken så att jag kan säga att det är riktig kommunikation” (P). Föräldrarna menar att Fredrik har ”svårt att göra sig förstådd vilket skapar konflikter – inga kompisar" (F). ”Hörselskadan är det stora handikappet. Det är klart, först är det Fredrik sedan är det hörselskadan sedan är det begåvningen” (P).

Gruppnivå

Fredrik har åtta klasskamrater i sin klass. Klassen finns i anslutning till

en låg- och mellanstadieskola. I klassen finns klasslärare, fritidspeda- gog och två elevassistenter, varav den ena också är tillsammans med Fredrik på fritidshemmet. Han träffar också flera övningslärare. Flerta- let av klasskamraterna har ett utvecklat tal. Personalen menar att Fred- rik sällan gör sig förstådd av klasskamrater eller leker med andra barn i skolan. ”Han tar ju kontakt med sina kompisar men han använder aldrig tecken till dem. I stort anpassas miljön inte efter Fredriks behov. Någon vettig skolgång är det inte, men ska han gå i en klass här kan man inte ändra på allt bara för hans skull” (P). Föräldrarna känner sig delaktiga i skolan och kontakten sker på flera sätt.

Samverkansnivå

Fredrik hade kontakt med landstingets pedagogiska hörselvården under

förskoletiden. Föräldrarna menar att skolplaceringen ”var det enda al- ternativet förutom Åsbackaskolan” (F). Fredrik kontrolleras regelbun- det på syn- och hörcentral. Han har varit på ÅRC för pedago- gisk/psykologisk utredning och föräldrarna har ansökt om skolplace- ring. Personalen har haft besök från ÅRC men uttrycker också att: ”Vi

saknar samarbete. Vi har aldrig suttit ned och diskuterat. Har aldrig haft kontakt med pedagogiska hörselvården. Där har någon tagit i örat nå- gon i ögat någon annan i något annat, aldrig en samlande länk. Man har aldrig sett på Fredrik som en helhet, man har dragit i var sin ända” (P). 6.1.1.7 Martin

Individnivå

Martin är elva år och går femte året på Malvaskolan. Han vistas regel-

bundet på ett korttidsboende. Martin har en grav hörselnedsättning som enligt personalen och föräldrar gör att han ”inte förstår vad som händer runt omkring honom. Har dålig kommunikation och svårt att göra sig förstådd” (P/F). Han har hörapparat till ett öra. ”När vi började skolan hade Martin ju hörapparaten hela förmiddagen då, men sen försvann den. Föräldrarna har väl inte tyckt det varit så viktigt heller” (P). För- äldrarna menar att ”hörapparaten används en stund varje dag i skolan” (F). Martin kommunicerar med andra genom ett begränsat antal tecken, kroppsspråk, blickar eller fysisk kontakt. Han gör sig oftast förstådd hemma. Bland personalen händer det lika ofta att han blir förstådd som inte förstådd och bland kamrater gör han sig sällan förstådd. ”Jag tror att Martin förstår mycket mer än vad man tror om honom” (P). Han leker sällan med kamraterna men han tar kontakt och en kamrat kan säga ”Lille Martin, kom här. Lite av den här omsorgen om Martin. Han är ändå den som är minst. Det känner nog de andra också" (P). Målet för Martins kommunikation menar föräldrarna är att han ”kan och vill lära sig så många tecken som möjligt och använda sig av dom, även bilder”.

Gruppnivå

Martin går i en klass tillsammans med sju andra elever. I klassen finns

tre lärare och tre elevassistenter, varav den ena elevassistenten funnits i klassen under hela Martins skoltid. Klassen har egna lokaler en bit från själva Malvaskolan, men går dit för att ha idrott och äta i matsalen. Per- sonalen använder tal, tecken och mycket bilder i sin kommunikation med Martin. Han har ett individuellt schema bestående av foton. ”Jag tycker ju att han svarar bra mot det här med schemat. Det förstår han, det har gått snabbt” (P). Föräldrarna anser att kontakten med skolan är mycket bra.

Samverkansnivå

Martin hade stöd från pedagogiska hörselvården under förskoletiden

och under de första skolåren. Martins ”handikapp bestämde valet av skola" anser föräldrarna. Han kontrolleras inte på hörcentral. ”Det är svårt att genomföra allt sådant med Martin. Vi gjorde det när han var liten” (F). Enligt föräldrar och personal har någon kontakt inte tagits med ÅRC. Personalen önskar en gemensam syn på förhållningssätt i de miljöer Martin vistas. De efterlyser också handledning och information från pedagogiska hörselvården och ÅRC.

6.1.1.8 Helena

Individnivå

Helena är elva år och går femte året på Hasselbackens skola. Hon går

på fritids på eftermiddagarna och har en teckenspråkig stödfamilj vissa veckoslut. Helena har ingen hörselnedsättning i fysiologisk mening men kan ”inte tolka det hon hör” (F). Helena använder teckenspråk. Med dem som inte tecknar använder hon kroppsspråk eller visar kon- kret vad hon menar. Målet för Helenas kommunikationen är ”jämnåriga kompisar att kommunicera med på teckenspråk” (F) och "en mer hel- täckande teckenspråksmiljö” (P).

Gruppnivå

Helena har tre klasskamrater, som använder vokalt och/eller gestuellt

språk. I klassen finns förutom klasslärare två elevassistenter, vilka båda är teckenspråkskunniga. Helena träffar också lärare i övningsämnen. På denna skola finns flera klasser i särskolan. Särskolan finns i egna bygg- nader. Föräldrarna menar att Helena sällan gör sig förstådd utanför fa- miljen. I skolan gör hon sig oftast förstådd inom klassen. ”Bara en klasskamrat kan teckenspråk…en kompis förstår lite – inte alltid” (P). Helena leker ganska ofta med andra barn på skolan men ”kommunikationen (språket) är begränsad. Hon är väldigt social, är envis när hon märker att man kan samspråka med henne, men hon är ju duktig på att snappa upp kroppsspråket också och sen är hon väldigt kunskapssökande. Hon frågar hela tiden” (P). Omgivningen använder tal, tecken och samtidigt tal samt teckenspråk beroende på det kunnan- de som finns.

Samverkansnivå

Helenas föräldrar menar att det inte fanns några skolalternativ, när hon

skulle börja skolan. Vid skolstarten tillskapades en kommunika- tionsklass för att tillgodose flera elever med behov av tecken och sam- tidigt tal/teckenspråk. Familjen har haft stöd av pedagogiska hörselvår- den vad beträffar teckenspråkskurser och kontakt har också tagits med ÅRC för psykologisk/pedagogisk utredning.

6.1.1.9 Karl

Individnivå

Karl är tolv år och går femte året i samma klass som Helena på Hassel-

backens skola. Han går på fritids, där såväl föräldrar som personal an- ser att han oftast gör sig förstådd av personal och ganska ofta av sina kamrater. Karl har en måttlig till grav hörselnedsättning, som gör att han ”missar information, hörselskadan påverkar hans uttal och språk. Bitvis är han osäker och tillbakadragen. Han är mycket så att han vill ha bekräftat, han ropar ofta på mig, ibland nickar han även om han ej förstår…” (P). Han använder hörapparater ”och dom sköter han jättebra själv” (P). I klassrummet finns också hörselslinga. Karl använder också glasögon. I hemmet och i klassen kommunicerar han genom tal och tecken och samtidigt tal, utanför dessa områden oftast genom tal ”med