Datainsamling har i detta projekt i stor utsträckning genomförts i form av per-sonliga intervjuer. Intervju kan ses som starkt kopplat till sociologisk metod, främst med tanke på den möjlighet som ges till det handlande subjektet att uttrycka skälen till sitt handlande men också genom forskarens möjlighet att i interaktionen med respondenten i någon mening ”ringa in” förståelsen och tolkningen av dessa uttryck (Fontana & Frey 1994, s. 361). På det sättet blir också intervju både ett verktyg och ett objekt eftersom intervjun inte bara syf-tar till att samla in data utan att den interaktion som intervjun utgörs av också i olika avseenden blir föremål för analys och tolkning. Generellt brukar man
skilja mellan strukturerade, semi-strukturerade och ostrukturerade intervjuer, där en strukturerad intervju kan ses som en verbal enkät med förspecifierade frågor med begränsade svarsalternativ. I den andra änden finner vi den ostrukturerade intervjun som i mångt och mycket saknar struktur och mer lik-nar samtal men som för den skull inte behöver sakna mål och syfte. Den semi-strukturerade intervjun kan ses som ett mellanting och använder sig ofta av en intervjuguide med en mindre antal teman som intervjuaren fritt kan hämta ledning och riktning i under intervjun. Samtliga genomförda intervjuer kan sägas ha varit semistrukturerad i denna betydelse, Intervjuguiden (se bilaga 1) var indelad i ett mindre antal teman; verksamheten, allmänt om kompetens, specifika kompetensförsörjningsstrategier, kompetensöverföring mellan gene-rationer, könsmärkt kompetens, dokumentation av kompetens samt tyst kun-skap och kompetens (Thomsson 2002).
En av de främsta fördelarna med att använda sig av en semistrukturerad in-tervjuform är möjligheten till improvisation, en slags följsamhet med respon-denternas intressen och beredvillighet att svara på olika frågor (Krag Jacobsen 1993; Kvale 1997; Berg 2001). Jag behöver med andra ord inte känna mig låst av att alla frågor skall bli ställda, utan har snarare min uppmärksamhet på att alla frågor blir besvarade. Formen möjliggör på detta sätt en högre grad av uppmärksamhet på respondentens svar och intervjusituationen, något som ofta är av vikt vid tolkningen av intervjuerna. Utmaningen ligger snarare alltså i att hålla de olika temana istället för specifika frågor i huvudet, även om så-dana också kan användas. Formen betyder alltså inte att det saknas struktur utan att denna ligger i temana, men formen öppnar upp för en flexibilitet av-seende den ordning och den utsträckning som frågorna behandlas.
Som nämnts ovan fanns det planer på att använda mig av en enkätstudie rik-tad till ett tjugotal företag för insamling av basfakta i förståelsen hur företag och kommuner ser på validering och värderingen av kompetens. Detta valdes dock bort, till stor del beroende på den fokusering som redan i inledningssta-diet lades på intervjuer som huvudsaklig insamlingsmetod. Den främsta orsa-ken till detta metodval handlar om att validering på arbetsplatser i så pass li-ten grad tidigare studerats och att jag av den anledningen upplevde ett starkt behov av att på samtala om dessa frågor tillsammans med representanter från detta område. I efterhand kan det tänkas att en enkätstudie hade kunnat ge en mer översiktlig bild med måhända större spridning av t ex hur företag synlig-gör de kunskaper och kompetenser som informellt utvecklas inom den egna organisationen, något som hade kunnat bidra med några ytterligare aspekter
av detta område. Observation som metod diskuterades aldrig ingående och sågs aldrig i forskningsprojektet som ett alternativ eller en kompletterande metod till intervjuerna. Detta tror jag berodde på två faktorer, dels skulle detta ha förlängt datainsamlingsperioden betydligt i en övrigt snäv forskningspro-cess, dels hade det av sekretess- och säkerhetsskäl varit mycket svårt för att inte säga omöjligt att observera kompetensvärdering på plats, särskilt på Rönnskärsverken (p.g.a. säkerhet) och Kalix Tele24 (p.g.a. sekretess). Det råder däremot ingen tvekan om att observation som kompletterande metod hade kunnat betyda avgörande bidrag till resultaten, främst avseende den närhet till kopplingen mellan studieobjekt och kontext som denna metod öppnar upp för (Adler & Adler 1994, s. 382).
En pilotstudie
En pilotstudie eller pilotfall skall inte ses som en generalrepetition inför den slutgiltiga studien utan mer som ett sätt att förbättra eller förfina datainsam-lingen och ofta ett sätt att utveckla frågeställningarna (Yin 2007, s. 105). Urva-let av ett pilotfall kan göras utifrån olika föreställningar eller vetskap; det ”trevligaste” (mest tillmötesgående och enklaste att tala med), det mest informativa (Delphistudie) eller de geografiskt närmaste. Det kan även väljas utifrån att det representerar ett till synes komplicerat fall och i den meningen förväntas kunna erbjuda ett datatungt material (jmfr Miles & Huberman, s. 28). Urvalsprocessen för mitt pilotfall kan sägas vara ett utslag av både slump och tidigare erfarenhet. Jag hade i ett helt annat sammanhang fått höra av en kon-sult att Rönnskärsverken bedrev ett intressant personal- och utvecklingsarbete. Från vår institution hade vi tidigare också erfarenhet från detta företag och jag bestämde mig för att höra om intresse fanns för intervju. Kontakt togs i början av september 2008 och intervjun hölls i slutet av samma månad med personal-chef, en medarbetare från personalavdelningen samt chefen för underhållsav-delningen. I detta läge var det inte klart vilka olika grupper av funktioner som jag i huvudinsamlingen av empirin skulle intervjua, utan i samförstånd med personalchefen beslutades det om denna sammansättning vid gruppintervjun. Intervjun räckte cirka en timme och fyrtiofem minuter, spelades in digitalt och skrevs ut ord för ord. Kompetensbegreppet var det som i huvudsak behandla-des under denna intervju utifrån lite olika perspektiv (se bilaga 1: Intervjufrå-gor). Man kan säga att syftet var dels att lära känna företaget och dess verk-samhet, dels få en inblick hur man arbetade med och såg på kompetens. Sam-talet handlade mycket om kompetensens väg in, utveckling samt väg ut ur fö-retaget, en tematisering som sedan återkom i resultatbeskrivningen. Precis
som Robert K. Yin talar om pilotfallet som en möjlighet till verkstad blev Rönnskärsverken vid denna inledande intervju en möjlighet för mig att inte bara ställa frågor utan också få diskutera mina frågeställningar (Yin 2007, s. 105; se även bilaga 1: Intervjufrågor). Med det menar jag att intervjun i vissa avseenden också blev en möjlighet för mig att tillsammans med mångårigt er-farna människor få bolla mina tankegångar om validering och kompetens, nå-got som senare visade sig få stor inverkan på de övriga intervjuerna.