Lärande kan sägas spela en vital och central roll i de undersökta företagens och kommunernas verksamheter, dock med lite olika utgångspunkter. Något som ofta uttrycks under intervjuerna är betydelsen av formell utbildning. For-mell utbildning tycks spela en delvis annan roll inom de undersökta kommu-nerna än vad det gör på de företag som studerats. Rent allmänt är formell ut-bildning ett grundläggande inträdeskrav för dessa arbetsplatser. För de flesta yrkesgrupper är en utbildning på minst gymnasienivå ett minimikrav. Det be-tyder samtidigt inte att detta krav utifrån vissa intressen ibland delvis bortses ifrån, att det kan vara föremål för omtolkning och i vissa fall även betraktas som icke fullt tillräckliga kvalifikationer vid rekryteringar om det inte kom-pletterats med längre tids erfarenhet. Detta betyder att formell utbildning of-tast ses som ett nödvändigt krav vid rekrytering, något som inte skall tolkas som att formell utbildning oproblematiserat kan betraktas som synonymt med att den sökande har de kvalifikationer som efterfrågas.
”Ja, man vill ju gärna att folk skall ha gymnasieutbildning när man kommer hit…[]…nu är det Adeco som är inne och vikarierar för folk när de är borta…[]…och en del är jättedukti-ga utan att ha gått, något mycket skolor, det vet vi ju, så självklart ökar han, han är vårt första val, så är det, jämfört med en som har bättre betyg men det kan visa sig att han är oerhört duktig som operatör och då är han redan upplärd…”
Personalchefen på Rönnskär är också tydlig med att gymnasieutbildning är en ofrånkomlig lägsta gräns avseende formell utbildning. Trots det verkar det som om formell utbildning inte kan ses som ett statiskt kriterium för anställning. Möjligheten för företaget att i förväg bedöma och utvärdera den presumtive anställdes arbetsförmåga och duglighet innan anställning skattas också högt av företaget. I ett visst avseende ses formell utbildning vid Rönnskärsverken som en nödvändig grund för att bli anställd, men det betyder samtidigt inte att ut-bildning ses som liktydigt med validerad kompetens, i betydelsen att fullgjord gymnasieutbildning förmår fylla de kompetenskrav som företaget efterfrågar. Som i citatet ovan verkar förvärvad specialkompetens, typ erfarenhet från ope-ratörsyrket (möjligtvis i kombination med avsaknad av formell gymnasieut-bildning) kunna utgöra en lika högt värderad kompetens även om detta med säkerhet inte kan sägas hör till vanligheterna. Detta visar att den väg som kom-petens kommer in i organisationen inte ensidigt går via konstaterande av for-mell utbildning utan att intresset och behovet av specialkompetens kan förmå organisationen att delvis bortse från detta grundkrav. Det är inte heller alltid, som exemplet visar, att kompetensutvecklingen av specialistkunskaper är nå-got som behöver utvecklas inom företaget. Det kan också vara utvecklat hos en konkurrent, som i detta fall. Den huvudsakliga faktor som möjliggör värde-ringen och jämförelsen mellan formellt och informellt utvecklad kompetens är helt enkelt att få se kompetensen ”in action”, i detta fall som inhyrd vikarieper-sonal. Detta ger företaget en möjlighet att få värdera och bedöma huruvida den kompetens som efterfrågas också har faktisk motsvarighet hos den inhyrde. I det här fallet ges alltså i någon mening informell kompetens möjlighet att bli bedömd och värderad likt vid en validering. På detta sätt överbryggas avsak-naden av ett formellt betyg och den medföljande överföringskapacitet som det-ta har genom en typ av validering som utförs i realmiljö.
Personalchefen på Rönnskär:
”…för där har vi ju, rena verkstads, mekaniker, svarv och fräs, det finns att få tag i men vi behöver murare som har specialutbildning, vi behöver plastkillar och det finns inte heller att få tag i, så att internutbilda de som har en mekanisk grundutbildning…”
gymnasieprogram för. Detta gällde som personalchefen uttryckte det, plastkil-lar, men även operatörer. Det fanns ett samarbete med Umeå universitet om en operatörsutbildning men Rönnskärsverken hade också börjat planera för en typ av lärlingsutbildning där elever på olika gymnasieprogram med yrkesinrikt-ning skulle ges möjlighet att praktisera i intervaller och internutbildas på Rönn-skär. Det sågs som ett annat sätt att försäkra sig om och i en mening validera att den formella utbildningen också mötte de kompetensbehov som man såg fanns.
I en liknande situation befann sig Kalix Tele24 ifråga om gymnasieutbildning av telefonister. Kalix kommun hade under flera år sökt verka för att få en tele-fonistutbildning till stånd men det hade enligt uppgift saknats medel. Kalix Tele24 hade istället startat en telefonistutbildning i egen regi, kallad Tele24 Academy. Utbildningen var upplagd i olika block med en fyra veckors grund-utbildning med efterföljande steg som t ex tillmötesgående, affärsengelska, samt specialistutbildning för de olika typer av tjänster som företaget erbjöd. Detta kan ses som en typ av ”mellanområde” av utveckling av generisk och specifik kompetens. Detta var något som företaget menade borde ligga inom samhällets generella kompetensförsörjningsansvar. Nu var detta något som Kalix Tele24 själv bekostade och tog ansvar för vilket samtidigt gav dem möj-lighet att i än högre grad validera de kunskaper och den kompetens som ut-vecklades.
Avseende kvalifikationskrav i övrigt låg man ganska lågt på Kalix Tele24, i betydelsen att man inte betonade formell utbildning utan snarare lyfte fram personliga egenskaper. Detta gjordes antagligen mycket med tanke på det be-gränsade utbudet av högt utbildade på orten. Personalchefen menade att det fanns flera komplikationer med högt ställda kravspecifikationer avseende ut-bildning för ett företag med geografisk placering i Kalix:
”…tar vi tekniker, och framförallt så är det speciella kompetenser som behövs och har du sen gått en akademisk utbildning, många av de här kompetenserna kan du inte göra via en akademisk utbildning längre, du kan ha en teknisk ut-bildning, du kan vara teknisk ingenjör men det är inte säkert att du har kommit i kontakt med alla de här begreppen, tekniska begreppen som finns härute, det är helt sjukt egentligen…[]…dels så är problemet varit att hitta personal, visst kommer vi att hitta personal i Luleå, och på universitetet men de bor inte här, de bor i Luleå, det är sju-åtta mils resa, en timme hit och en timma hem och har man familj och barn, erfarenhetsmässigt så håller det inte för oss i längden, de kom-mer inte att stanna kvar.”
Här uttrycks en tvetydighet inför högre formell utbildning. Den högt speciali-serade teknik man använde sig av på Kalix Tele24 innebar att inte ens akade-misk utbildade ingenjörer alltid hade erfarenhet av den tekniken eller hade den speciella kompetens som specifikt efterfrågades på företaget. Detta kan tolkas som att det inte alltid sågs som nödvändigt att betala dyrare för formellt värderad kompetens som ändå behövdes utvecklas internt. Nu valde man istället att anställa lägre utbildade personer och därmed billigare, för att sedan kompetensutveckla dem i de adekvata arbetsuppgifter som efterfrågades. Det-ta synsätt kompletterades också med en föreställning om att högre formellt utbildade också ställer högre krav på vad orten kan erbjuda, t ex kulturellt ut-bud, och inte heller sällan arbete som kräver akademisk utbildning för medföl-jande partner, osv. Detta menade man var något som var svårare att uppfylla i en ort som Kalix. Personalomsättningskostnader sågs som viktiga faktorer i bedömningen av risker med kompetensförsörjning. Hela detta resonemang kan sägas vara intressant utifrån ett valideringsperspektiv med tanke på att det ger uttryck för ett synsätt där formell utbildning problematiseras, till och med högre akademisk sådan. De studerade organisationerna var med andra ord inte entydiga i sin efterfrågan av formellt utbildade och utvecklade kun-skaper och kompetenser. Orsakerna kunde vara att den inte sågs som kost-nadseffektiv men även osäker, både i betydelsen att den inte motsvarar upp-ställda kvalifikationskrav men också med tanke på förhållanden som kunde förväntas medfölja en anställning, som boende, skola, arbetsutbud, faktorer som företaget har svårt att påverka.