En annan viktig fråga handlar om hur en valideringsprocess egentligen går till och det som kanske är en än viktigare fråga, är detta möjligt att definiera? I själva definitionen av validering antyds en förenklad modell för validering. Den lyder; ”en process som innebär en strukturerad bedömning, värdering, doku-mentation och erkännande av kunskaper och kompetens…”, där just uppräkningen av olika delar kan ses som moment i en (tänkt) standardisering av en valide-ringsmodell (Utbildningsdepartementet 2003:23, s. 19). Valideringsdelegatio-nens förslag till indelning av valideringens delprocesser, som också återfinns i den nuvarande Yrkeshögskolemyndighetens beskrivning av valideringspro-cessen lyder:
1. Översiktlig kartläggning 2. Fördjupad kartläggning
3. Kompetensbedömning för intyg
4. Kompetensbedömning för betyg, certifikat, licens, m.m. (Valideringsde-legationen 2008, Yrkeshögskolemyndigheten 20106)
Denna indelning av valideringsprocessen kan främst tolkas utifrån ett intresse att betona legitimitet och valideringsresultatets betydelse. Det betyder att man från delegationens håll främst har velat trycka på vikten av att utgå från de olika branschernas specifika kriterier för skilda kompetenser och att bedöm-ningarna görs av kompetenta utförare (Valideringsdelegationen 2008, s. 26). Betoningen har även legat på behovet av nationellt enhetliga modeller för va-lideringsprocessen för att på så sätt säkra likvärdigheten i både bedömning och resultat oavsett var i landet man valideras. Den andra saken som poängte-ras i Valideringsdelegationens processbeskrivning handlar om vikten av att validering alltid utmynnar i någon form av dokumentation som bevis för den värdering och bedömning som gjorts av personens kompetens (Valideringsde-legationen 2008, s. 30, 58).
Det finns ett större antal beskrivningar över hur en valideringsprocess kan (och bör) se ut, en del mer genomarbetade, andra mindre (Challis 1993; VEE-TAC 1993; Andersson & Fejes 2005; Andersson m.fl. 2003; Skolverket 1999:503; Tursell 2005; Holmlund & Levin 2002; Jansson 2004). Det mesta i dessa be-skrivningar av valideringsprocessen kan ses som liktydiga, både avseende momentens innehåll och följd. Som jag ser det är det därför också möjligt att utifrån flera olika valideringsmodeller göra en aggregerad version. Jag använ-der mig av Ananvän-dersson & Fejes (2005) rubriceringar men även andras kommen-tarer som grund för beskrivningen av valideringsprocessens olika moment. Rubricering bygger till största delen på svensk kommunal valideringsverk-samhet:
1. Organisering 2. Rekrytering
3. Kartläggning och urval 4. Bedömning
5. Dokumentation 6. Fortsatt vägledning
6 Yrkeshögskolemyndighetens version är något förändrad i förhållande till
Valideringsdele-gationens ursprungliga version. I stället för kartläggning använder man sig av kompetens-kartläggning och under punkt fyra talar man om kompetensbedömning för bevis (certifikat, betyg, examensbevis, osv.) se www.yhmyndigheten.se
7. Kompletterande utbildning eller yrkeskarriär (Andersson & Fejes 2005, s. 118)
1. Organisering
Denna punkt handlar om organiseringen av valideringsverksamheten och sker med naturlighet innan deltagare rekryteras. Under denna punkt handlar det i huvudsak om att fundera över vilka aktörer som skall ansvara för de olika delmomenten, hur valideringen skall finansieras och inte minst vilka syften som finns för valideringsverksamheten, en fråga som också får betydelse för de aktörer som kommer att delta. Om valideringsverksamheten t ex ansvaras av aktörer med tillgång till större ekonomiska resurser och inflytande som ett kommunalförbund innebär detta också utökade möjligheter för verksamheten (Tursell 2005). En annan viktig punkt i föreberedelserna handlar också om att de handledare och experter eller bedömare som skall ingå i bedömningarna och värderingarna har fått adekvat utbildning.
2. Rekrytering
Rekrytering handlar om att komma i kontakt med eller välja ut de personer som skall valideras. Som det t ex visade sig i valideringsprojektet Nätverk Sörmland så valdes de personer som ansågs ha störst möjlighet att kunna få arbete efter avslutad validering ut (Andersson m.fl. 2002a). Andra kriterier handlade om behovet av viss typ av arbetskraft. I andra kommuner där t ex kommunalt anställda genom validering och kompletterande utbildning i kombination höjts utbildningsmässigt har tänkbara deltagare varit kända i förväg och erbjudits denna möjlighet (Lundgren 2005). Det som påpekas un-der denna punkt är vikten av att dels marknadsföra verksamheten, dels när rekrytering gjorts i detalj informera om betydelsen och innehållet i valide-ringsprocessen (VEETAC 1993). Det är även viktigt att deltagarna underrättas om de ekonomiska förutsättningarna för deltagande (Tursell 2005). I många valideringssammanhang poängteras också vikten av att verksamheten har ett stödjande förhållningssätt vilket innebär att det är den enskilde deltagarens önskemål som i första hand fokuseras (Challis 1993).
3. Kartläggning och urval
Under detta moment av valideringsprocessen kan flera olika aktiviteter företas. Arbetet leds av en handledare som guidar den person som skall valideras ge-nom varje steg. Oftast handlar det om en inledande kartläggning i intervju-form av deltagarens kunskaper och kompetenser. Det är också viktigt att un-der detta moment samla ihop de formella betyg eller andra bevis på de kun-skaper och kompetenser personen besitter. Även självskattning kan förekom-ma under denna punkt där deltagaren får arbeta med en egen dokumentation av sin kompetens, i vissa fall en portfolio. Detta kan även i vissa sammanhang göras i grupp. Vissa kommuner lägger även in praktik, studiebesök och besök på arbetsplatser under denna fas med syfte att skapa kontakt med arbetsgivare (Andersson & Fejes 2005, s. 121). Under denna kartläggningsfas har vissa kommuner valt att avbryta och neka personer med bristande språkkunskaper eller handikapp som saknar möjlighet att gå ut i arbete efter avslutad valide-ring. En avslutning kan också bli aktuell på grund av att personen får arbete i samband med kontakten med arbetsgivare.
Under denna fas av valideringen kan arbetet för många innebära ett möte med det förflutna, då gamla erfarenheter och kunskaper återkallas i minnet. Detta kan både upplevas jobbigt varför stöd och förståelse behöver ges från handle-darhåll. För andra kan denna fas upplevas positivt överraskande då bilden av det egna arbetslivets samlade erfarenheter läggs samman (Challis 1993, s. 40-41). På det sättet kan också validering få stor betydelse avseende motivation och självkänsla inför den egna kompetensens kvaliteter. Valideringsdelegatio-nen betonar i sin beskrivning av valideringsprocessen att denna fas kan göras i två steg, först en översiktlig kartläggning i form av en intervju och dokument-insamling för att få en övergripande bild (Valideringsdelegationen 2008, s. 57). Nästa steg, den fördjupade kartläggningen syftar snarare till att kunna göra bedömningar om behovet av ytterligare bedömningar och värderingar. I detta skede kan expertis behöva tillkallas.
4. Bedömning
Under detta moment bedöms och värderas de kunskaper och kompetenser utifrån de krav och kriterier som är uppställda (Tursell 2005, s. 62). Det kan dock vara så att den validerade besitter viktig kunskap eller kompetens som inte finns beskrivna i vare sig svenskt utbildningssystem eller branschernas yrkesbeskrivningar. Valideringsdelegationen menar då att detta bör
dokumen-teras i ett intyg (Valideringsdelegationen 2008, s. 57). I övrigt så kan den vali-derade under denna fas få visa sina kunskaper och kompetenser genom prov, teoretiska som praktiska. Dessa kan om möjligt är göras i autentiska miljöer. Oftast är en expert inkopplad i bedömningen (Andersson & Fejes 2005, s. 122). Det kan t ex vara en lärare eller någon annan auktoriserad bedömare, t ex från den aktuella branschen i de fall det gäller certifikat eller yrkesbevis. Valide-ringsdelegationen delar även upp detta moment och menar att om bedömning syftar mot ett intyg så kan en mer förutsättningslös bedömning göras av vad den validerade kan (Valideringsdelegationen 2008, s. 57). Gäller det däremot betyg, certifikat eller licens skall bedömningen visa på om personen har de kunskaper eller kompetens som krävs utifrån de krav som är uppställda. Det som flera påpekar som viktigt är att ha väl utarbetade kravspecifikationer för vad som krävs av den som blir validerad så att en rätt bedömning kan göras huruvida detta verkligen uppfylls (VEETAC 1993, s. 27).
5. Dokumentation
Valideringsdelegationen har varit särskilt tydlig med att validering inom vux-enutbildningen, oavsett om de kunskaper och kompetenser som validerades kunde jämföras mot existerande kurskriterier eller yrkesspecifikationer eller inte, ska rendera i ett intyg (Valideringsdelegationen 2008, s. 30). De uppenba-ra problemen på denna punkt handlar naturligtvis om dokumentationens ob-jektiva giltighet men också om dess föreställda giltighet. När betyg utfärdas inom det offentliga utbildningssystemet hamnar valideringsresultaten per au-tomatik under detta systems legitimitet och de fördelar detta medför. En in-tressant fråga som Andersson & Fejes (2005) anför problematiserar en alltför hårt anvisad inriktning mot det offentliga betygsystemet och menar att detta riskerar att kunskaper och kompetenser som inte finns definierade inom ut-bildningssystemet hamnar utanför, utan värdering och bedömning. Denna farhåga kan i någon mening sägas bli bemött av Valideringsdelegationens re-kommendationer om att all validering bör avslutas med dokumentation.
6. Fortsatt vägledning
Maggie Challis menar att det är viktigt att det stöd som getts under valide-ringsprocessen inte avslutas när dokumentationen är gjord utan att detta upp-följs med t ex en diskussion om hur valideringsresultaten kan användas (Chal-lis 1993, s. 84). I de exempel från Valideringscentrum i Malmö och Göteborg
menar Tursell att i princip all validering som utförs kräver någon form av kompletterande utbildning (Tursell 2005, s. 63). I de fall när komplettering inte ingår som en del av valideringsprojektet men när det är påkallat utifrån de resultat som valideringen visat, är det naturligtvis av vikt att handledning och planering kan erbjudas rörande tänkbara åtgärder (Andersson & Fejes 2005, s. 124).
7. Kompletterande utbildning eller yrkeskarriär
Validering kan rent teoretiskt avslutas vid alla de ovan nämnda stegen i pro-cessen men oftast är valideringen redan i förväg inriktad mot utbildning eller arbete. Vid t ex den kombination av kompletterande utbildning och validering som många kommuner använt sig av med syfte att lyfta olika yrkesgrupper utbildningsmässigt är kursen för processen redan utstakad mot kompletteran-de eller varvad utbildning (Lundgren 2005). I fall där Arbetsförmedlingen va-rit engagerad och där validering riktats till arbetslösa har syftet många gånger varit att under valideringsprocessen koppla ihop med arbetsgivare för att på så sätt underlätta en övergång till anställning (Andersson m.fl. 2002a).
Denna generaliserade beskrivning av valideringsprocessen har en stark empi-risk slagsida i betydelsen att den tar sin utgångspunkt från mycket av de vali-deringsprojekt och utarbetade modeller för validering som alltsedan mitten av 1990-talet använts av företrädesvis vuxenutbildning och i samband med ar-betsmarknadsåtgärder. Det betyder att vissa aspekter av validering och dess kopplingar till livslångt lärande riskerar hamna på undantag i en sådan be-skrivning. Betoningen på validering som en (direkt) väg till formell utbildning eller anställning är ofta stark. Denna betoning riskerar dels bortse från den motivationsförhöjande dimension validering kan medföra för många personer som kanske inte i första hand är beredda att vidareutbilda sig eller omskola sig (Andersson m.fl. 2003, s. 82 ff). Validering kan dels ha ett värde i sig själv, dels ses som ett steg mot att i första hand höja självkänslan och självförtroendet för att överhuvudtaget alls kunna vara mottaglig för vidare åtgärder (Walther m.fl. 2006).